Näktergalning

Efter vissa tveksamheter grävde jag fram lite kött som legat i frysen i över ett år. Karrén får vänta på sitt öde till imorgon men fläskfilén känns som en lyckad idé så här i efterhand med belåten mage.

Först låter man två fläskfiléer ligga ett år i frysen, sen tinar man den och skär i bitar. Man använder sina vuxenpoäng och plockar fram gjutjärnsgryta som man steker köttet i, sen har man i två palsternackor, sojabönor, morötter, marinerade vitlökar som glömts i kylskåpet av besökande vän, tre burkar krossade tomater och kryddar med lite vitlökspulver, cayenne, balsamvinäger, svartpeppar, tomatpuré, thai sweet chilli sås, dijonsenap och eventuellt något mer jag redan glömt. Man låter det puttra i nån timme eller tills hungern vinner över tålamodet och har sedan i potatisbitar som är färdiga efter 20 minuter ungefär. Eftersom hungern var den som vann över tålamodet så bränner man sig på tungan eftersom man inte har vett att vänta tills det svalnat till mer lämplig temperatur, men efter en stund med isbit i munnen är man redo att tillfredställa magen och få ungefär fem portioner extra över.

Som vanligt är "man" i texten egentligen ett "jag".

I mitt kringzappande hittade jag en film på trean som visade sig ha en intressant twist: Anonymous Rex. Tesen är att dinosaurierna inte alls har dött ut, utan lever mitt ibland oss i mänsklig förklädnad. Två dinosaurier är privatdetektiver och några dinosaurier konspirerar för att ta över världen. Och mitt i alltihop en människa som låtsas vara en dinosaurie som låtsas vara en människa. Och en Baldwin, fast de faktiskt inte längre verkar finnas överallt.

"The dinosaurs didn't go completely extinct when the asteroids hit 65 million years ago. Today, every ten thousandth person in the country is a dinosaur, evolved to be human-sized, wearing sophisticated solid-light holographic disguises to maintain the facade, getting stoned off regular cooking herbs like basil, rosemary and tarragon, and living by their own shadow government's laws; any human who stumbles upon them is to be immediately executed. Two dino private investigators, velociraptor Vincent Rubio and triceratops Ernie Watson, are hired by one of Ernie's old girlfriends to find out why her younger brother committed suicide, and discover a dino cult called Voice Of Progress that wants dinokind to come out of the closet and reclaim the planet."

Jag gillar tanken och filmen är helt ok också. Helt klart lite annorlunda.

Spenderar dagen efter i sängen och tänker att en film skulle passa. "Babysitter wanted" det låter ju ganska harmlöst. Dock redan i första minuten blir en tjej styckad. Det var inte alls som jag tänkte mig och nu så här i efterhand är jag lite äcklad. Sjuk film. Absolut ingenting för svaga magar. Osäkert om den är något ens för starka magar. En krypande känsla hela filmen igenom och massor med blodiga detaljer och mystiska karaktärer.

Jag tror jag mår lite illa. Vad hände med den där lättsmälta, förutsägbara filmen jag var ute efter? Det finns uppenbarligen vissa nackdelar med att inte veta någonting om filmerna i förväg. Jag kanske får se en film till...

"Mmm, det regnar." Härlig känsla att starta dagen till. Jag gillar regn och gick ut i det med ett mentalt "wiiiih" och leende inombords. Mitt mål var att både jag själv och Christines blommor skulle bli blöta. Det gick bra. Fast efter blomvattningen slutade det regna tyvärr och nyligen hemkommen är jag i princip helt torr. För att magen ska kunna bli blöt ikväll gick jag även förbi systemet för att köpa mig en flaska vin. Jag var inte den enda med liknande intentioner, fast det hade jag inte förväntat mig heller. Ligger något fridfullt i att stanna upp ett tag, likt det sätt man blir tvingad till när man står i kö. Man kan inte påverka kassörskan eller kunderna framför i kön, så det är bara att stå och filosofera lite. Härligt att kunna känna som om man hade all tid i världen.

Jag är ganska nystartad i min vinkarriär och hade spetsat in mig på att Les Fumées Blanches var vinet för mig ikväll. Återigen var jag dock inte ensam med liknande intentioner. Gick några varv runt de vita vinerna på min jakt, som fick mig att börja fundera på vad vakten tänkte om mig egentligen eftersom han också blev cirkulerad. Jag tror han hämnades lite och cirkulerade mig ett tag också. Eftersom jag tycker att synkorrigeringen faktiskt åtgärdat min halvblindhet så fint så misströstade jag när jag kände mig blind och inte hittade mitt vin. Sökte upp en systemflicka med min fråga om var "le fumé blangsch" fanns nånstans. Jag vet inte om det var min eller hennes franska det var fel på men efter en tydlig och ytterst försvenskad version förstod hon mig och vi konstaterade att det var slut, för att köpa en bag-in-box kändes lite för magstarkt för mig.. Fick lite tips och tog några fler varv runt de vita vinerna i jakt på friska viner med smak av svartvinbärsblad och med aperitif-symbol. Foot of Africa, Hidden Rock, La Garonne och Tcherga fick till slut följa med mig hem. Beskrivningen lät som något jag skulle kunna tycka om och eftersom jag har beslutsångest lär jag väl nu kunna få dessa fyra flaskor att räcka ett år eller liknande. Sen ska man komma ihåg efteråt vad man tyckte om dem också! Det är verkligen en vindjungel i mina oerfarna smaklökars värld. Frågan är vilket vin jag ska testa ikväll...

Gratisreklam vill väl de flesta affärer ha, men jag vet inte hur tilltalande det är med vinglande alkisar utanför systemet som står och halsar. "Åh, det där ser ut att ha gjort susen, jag vill också tappa hjärnceller ikväll, jag måste fråga vad det är för något han dricker!" Nej, det är nog inte så det går till. Inte heller lockas jag att köpa hemlös-tidningen Faktum när försäljaren står utanför Systembolaget, det blir så tydligt vad pengarna kommer gå till.

Jag sålde öl till en tjej som var född 1991. Läskigt! Då kan man ju inte vara arton, kändes det som, så jag knappade in datumet i datorn för säkerhets skull. Jag tror att jag fortfarande är lite i chock över det. När man själv känner sig som sexton eller nåt sånt och en som är tio år yngre köper öl, då ruckas ens världsbild något. Själv har jag barnasinnet kvar samt har samlat lite vuxenpoäng och till och med tantpoäng dessutom. En skön mix helt enkelt. Men öl dricker jag helst inte ändå.

Ställ era barn i bostadskö. Det är lika bra. Själv har jag stått i Stockholms Stads bostadskö sen februari 2005 och det verkar inte omöjligt att få något nu, men vissa verkar ha köat sedan 1986. Det kostar 250 kronor per år. Det verkar vara svårt att få jobb i Göteborg just nu som förskollärare och lättare i Stockholm som dessutom har högre löner. Jag ska definitivt fortsätta köa, kanske blir jag tvungen att flytta tillbaka till Stockholm. Två år kvar på utbildningen dock, mycket kan hända.

Annars rekommenderar jag att köpa en bok, som man själv har anknytning till på något sätt. Min favoritbok som liten var Emma Tvärtemot. Blivande föräldrar i min bekantskapskrets kan nästan räkna med något liknande i doppresent. Självklart ska man skriva något i boken för att göra den mer personlig.

Idag invigde jag ett par skor jag köpte i Stockholm. Efter att ha gått runt i tunna ballerinaskor hela sommaren kändes det lite som att gå runt med tegelstenar på fötterna. Stövlade fram med kadloff-ljud och kände mig allmänt klumpig. Tänk vad man kan vänja sig. Ändå vet man redan från när man åker skridskor att man efteråt känner sig som om man svävar runt.

Åh, skridskor! Det var länge sen...

Joel är här på ett hej-snart-lämnar-jag-Sverige-och-kommer-kanske-aldrig-mer-tillbaka-besök. Det känns lite konstigt. Många vänner träffar man inte så ofta, men de finns ju ändå där. Inte i Mongoliet. Det är så svårt att svänga förbi på en fika där.

Ibland så kan det hända att ditt liv är grått och trist. Måhända att du snubblat så du stukat har din vrist. Deppa ej du vet besked. Ropa högt: här finns ju vad! Känner du dig trött och kall, så elda upp en tall! Sätt dig ej på aggregatet. Sätt dig ej när det är på. Stjärten din börjar att svida, dömd du nu blir till att stå. Om någon tänt, du har dig bränt, nu står där TYLÖ permanent. Placera ej din ända på ett bastuaggregat.

I bastuns värme känns det bra, fast strupen vill ha mer. En flaska konjak korkas upp, du dricker ur och ler Magen vill ha mera sprit! Flaskor skickas hit och dit. När du blivit snygg och full, så ramla ej omkull. Men placera ej din ända på ett bastuaggregat! (Nej nej nej) Du vet vad som kan hända i vårt våtvarma klimat. (Aj aj aj) Om någon tänt, du har dig bränt, nu står där TYLÖ spegelvänt. Placera ej din ända på ett bastuaggregat! Minns min regel: Gå ej ner i spagat, över ett bastuaggregat! Aj! Aj!



En av körens sånger, som sjungs under bastukalasen som är tre gånger per år, samt ikväll och i fredags, på gyckel för nollor som vi hoppas söker till kören.

Adolf Fredriks musikklasser kallas även AF, där jag gick mellan årskurs 4 till 9. Googlade lite på det för att ge en länk till en som undrade över skolan. Skoltidningen Lyran som startade 1963 är enligt Patent- och registreringsverket sveriges äldsta skoltidning. Av Stockholms Läns kommunala skolor har AF högst snittbetyg. Förutom den ordinarie grundskoleundervisningen får eleverna 5 - 7 timmars musikundervisning i veckan.

Kända personer som gått på Adolf Fredrik innefattar bland annat Danny Saucedo, Frida, Mimmi och Molly Sandén, Carola Häggkvist, Peter Jöback, Pernilla Wahlgren, Blossom Tainton Lindquist, Amit Paul, Sarah Dawn Finer, Georg Riedel, Robert Wells, Nassim och Salem al Fakir, Monica och Carl-Axel Dominique, Ingela 'Pling' Forsman, Emilia Rydberg, Cajsa-Lisa Ejemyr.

Nu när jag börjar tänka tillbaka minns jag hur frivilliga delar av klassen i början av mellanstadiet sjöng barnkör på något med Eric Ericssons kör. Nu minns jag inte vad det var, även om jag skulle gissa på Matteuspassionen eller någon annan passion. Jag minns att vi fick lyssna på skivan i slutet av högstadiet och att vi lät så små, trots att man inte kände sig som barn på den tiden. Det skulle vara riktigt kul att få tag på en sådan inspelning. Jag gissar att det var omkring 1992 eventuellt i Berwaldhallen. Någon som kan hitta en sådan skiva åt mig? Behöver inte vara fysiskt, först och främst vill jag veta vad det var.

Det jag minns starkast är dock traditionerna. Dans på gården innan sommarlovet, gigantiska luciafiranden i Globen... Alla konserter, lärarna. Jag minns min tid där på AF med värme, även om jag personligen utvecklats och blivit starkare efteråt.

16 stycken påslakan. 8 stora handdukar, 12 små, 5 kökshanddukar. 8 stycken underlakan. Och som kronan på verket: 39 stycken örngott. Vad är det för ord egentligen? Smaskiga saker för rovfåglar?

Man kan ju tro att jag försöker bygga bo. Nu har jag i alla fall äntligen sorterat mina textilier och gjort snyggt i hyllan. Nu är det bara sjuttioelva saker kvar att göra detsamma med. Någon annan gång.

Sitter i soffan och gäspar framför "Meet Joe Black". Och gråter. Det är skönt till sorgliga filmer, böcker och annat ibland. Man får släppa ut känslor utan att det handlar om sitt eget liv, i alla fall inte medvetet. Jag gråter. Men inte gärna framför andra. Det är en konst i sig. En film jag skulle gråta öppet om jag såg själv försöker jag stoppa och dölja tårarna till om jag har sällskap. Varför? Kanske är det för att det inte är särskilt många som klarar av gråt. De flesta försöker stoppa den, för de tror att det är bäst. Att tårar är något dåligt eller rent av farligt. De tror att man mår bra av att sluta, när det snarare är tvärtom, att man mår bra av att få ur sig dem. Det är mysigt att ligga i någons famn och få gråta med känslan av att det är ok. Klappa på mig, låt mig gråta. Undvik att hyscha och säga att "det är bra nu". Det finns en anledning till mina tårar, även om jag inte alltid är medveten om den själv. Ibland kommer de i alla fall.

Filmen om Brad Pitt som döden i en udda kärlekshistoria är söt, den berör mig och skådespelarinsatserna, framförallt i kärleksparet, är utomordentliga. Man kan läsa massor av känslor i deras uttryck. En fin film. "Jag gillar din doft" ...vilken gullig sak att säga!

Ironiskt att bada bastu och sen ligga och frysa hela natten för att man glömt sätta på elementen. Typiskt. Men om det finns någon kyla kvar i min kropp åker den strax ut, för nu åker jag till Alingsås... för att bada bastu. Igen.

En elegant dam i övre medelåldern betalade med kort och legitimation. Jag registrerar detta och väntar på kvittot.
- Jag kan ta korten här.
- Ja, men jag ska titta på kortet först bara.
Damen blir förnärmad eller tror att jag ska sno hennes kortnummer.
- Men det brukar ni aldrig göra.
- Jo, men det ska vi göra.
- Men det har ni aldrig gjort.
Jag ger henne kvittot hon ska skriva på, fortsätter le och replikerar.
- Fast det ska vi göra.
Damen skriver på, får sitt kvitto och sina kort tillbaka.
- Jaha, ja... men då ska jag kolla att du har dragit av alla rabatter!
- Ja, gör det du, ler jag som svar.

Det är fascinerande hur folk kan bli upprörda för att man gör sitt jobb. De fyra sista siffrorna står på kvittot och jag ska kolla att de stämmer överens med kortets siffror. Den ökade kontrollen är för kundernas eget bästa och för att kunna upptäcka skimningsförsök. Jag ska kontrollera kortets giltighetstid och att namnet stämmer överens med legitimationen, vars bild ska matcha ägaren. Även namnteckningen ska egentligen stämma överens, men det gör den sällan. En kund som såg att jag höll kvar i kort och leg fick lite prestationsångest när han skulle skriva på, för att kunna matcha.

Den upprörda damen kollar sitt kvitto direkt när hon får det, går sedan ner till sina varor och jag tror hon kollade det två gånger till innan hon till slut packade ner sina saker och försvann.

En annan intressant kund handlade i kassan bakom mig. Hon drog sitt kort under köpet och hade antagligen diskuterat några rabatter med min kollega. När köpet var på väg att avslutas så påpekade hon att "dina rabatter har gått igenom här" och då blir hon smått paranoid och upprörd. "Hur vet du det?!" Ytterligare ett exempel på upprördhet efter uppvisad service.

En liten farbror kom med en liter yoghurt som kostade 16 kronor. Han räcker fram 9 kronor och jag försöker förklara att pengarna inte räcker. Han visar sin tomma plånbok. Han saknar vissa begåvningar, som t.ex. talets gåva, så det är svårt att föra en dialog med en motpart som dregglar och låter "hrrrrr" när han replikerar. Han förstår (tror jag), jag tar yoghurten hos mig, han får tillbaka sina 9 kronor och går in i butiken igen. Till hörnet närmast där det ligger choklad - 6 kronor styck och två för 10. Han tar tre stycken och återvänder mittemellan kunderna som nu står i kö. Jag försöker förklara att han bara har råd med en. En kund längre bak i kön skänker honom en krona, så han får två stycken. Den tredje behåller jag. Det var också en intressant kund idag. Jag är osäker på om han gick därifrån nöjd, särskilt eftersom han egentligen verkade vilja köpa yoghurt.

Sitter med min tallrik fil vid köksbordet och försöker att placera blicken på annat än drunknade blomflugelik och fäster istället blicken på pastan jag köpte igår.



"I am traceable." Jag blir lite nervös. Det står även på italienska, vilket lätt ger maffia-associationer. Nu undrar jag... är det mig eller pastan de vill spåra? Är det bra eller dåligt om man har kvar pastan 15 juli 2011? Vad händer när de hittar mig eller pastan? Skickar den GPS-signaler? Finns det en dold kamera som filmar mig i situationer som bör lämnas utanför offentlighetens ljus? Vill de veta hur jag tillagar den till slut? Är det att döda makaronerna genom att koka dem? Kommer i så fall den italienska pastamaffian söka upp mig och hämnas? Får jag spöstraff om det inte blir al dente?

Hur ska den spåras? Och varför?

Igår skickade jag en elektrisk felanmälan för porttelefon och diskho, samt erbjöd en överbliven kylskåpsskiva i felstorlek. Jag skulle kunna ha ringt, men telefontiden är en halvtimme på morgonen då jag tänkte sova. Det gjorde jag också. Tills de ringde och väckte mig. Först på mobilen som jag ignorerade och sedan på hemtelefonen där jag gav upp. När jag hade vaknat lite mer insåg jag att det låg i mitt eget intresse att svara.

- Väckte jag dig?
- Ja, men det är lugnt. (Osäker om man ska tro på det, kan väl kläcka ur sig vad som helst som nyvaken.)
- Kan jag komma och kolla på det nu?
- Eh...
- Ja, alltså om tio minuter.
- Eh... ja, men ok.

Jag hinner klä på mig och göra ett försök till att få bort sovlukten, även om sömnstrecken i ansiktet sitter kvar. Öppnar balkongdörren rejält innan jag börjar fundera på vad han skulle säga om allt bajset på det och ändrar det till en liten glipa istället. Han får demonstrerat porttelefonen "Jaha, sa du någonting i den?" när han kommer, "Eh, JA!". Men det är aldrig någon som hör mig i den. Han tätar hålet i diskhon temporärt med gegga och tejp och säger att de lär få beställa en ny diskbänk. Det ante mig. Jag nämnde mina funderingar på att tapetsera om samtidigt, om man ändå ska hålla på att böka. Han trodde det skulle gå fort med diskbänken och eventuellt en rad med kakel. Två rader hade känts bättre, då hade jag kunnat bli av med det bruna mönstret som påminner om penis-blommor. Kanske borde jag vara lite påstridig med tapet, i alla fall i köket, men frågan är om jag orkar. Jag har lyckats dölja de flesta hålen och kommit i ordning ganska bra. Bananflugorna, om de nu fortfarande finns kvar då, lär inte överleva byte av diskbänk i alla fall. Det gäller att se det positivt.


Två nya meddelanden i mobilsvar, vilket känns som ett för mycket så jag ringer upp. Dagens meddelande är "klick" från fastighetsskötaren men sedan finns där även ett från 17 juli: "Är det Anna som ringer dig nu? Men JAG ringer ju henne!" Man hör nästan hur dumt mamma tycker att det är. Det sätter ett leende på mina läppar i alla fall.

Det är skillnad på blomflugor och bananflugor. Bananflugorna är lite gulaktigare, berättar medlemmar på familjeliv. Där står även följande att läsa:


"Bananflugorna lägger sina ägg under silen i slasken och diskhon men även i golvsifoner i badrum. För att få bort boet, eller härden, måste man göra det otrevligt för dem att bo där! Då kokar man vatten i en panna, häller i ättika, och sen ner i slasken/diskhon.. Detta gör man flera gånger, med några dagars mellanrum. samtidigt som man har små skålar på diskbänken med äppelciderblandningen... Gör man bara det ena, med skålarna, så förökar de sig ju hela tiden, och man blir aldrig av med dem! Är det blomflugor, så ner med tändstickor med svavlet nedåt i krukorna, eller strö över snus, då försvinner de!"


Jag har redan vattenglas stående med vitvinsvinäger och diskmedel, eventuellt lite citronsaft också. Det verkar fungera ganska bra för att fånga in dem. Såg nyss en fluga som gick på kanten av glaset och sedan bara ramlade ner, kanske blev den yr av ångorna. Jag ska nog slänga ihop nån slags blandning med vinäger och kanske lite bikarbonat som jag läste något om också. Hade varit lättare att låta vattnet skölja igenom, om det inte vore för det där hålet i vasken.

Nu ska jag laga mat. Det känns inte särskilt lockande med de där små odjuren som flyger omkring, men det får gå ändå. Det känns i alla fall bra att det inte var från frukten de kom. Kanske vågar jag till och med äta upp resten av fruktsalladen då som blev kvar från igår.

Antingen är det en förklaring till vad Sushi är för något: Mat. Dryck. Internet.
Internet känns inte helt passande i så fall.
Eller så är inte sushi mat, eftersom det måste listas särskilt.
Eller så heter stället Sushi. Hur innovativt är det?

---

090817: Jag har kommit på det!
Allting ska internationaliseras och moderniseras... det här är såklart en modern variant av fågel, fisk eller mittemellan. När man hittar det man letar efter skriker man: Sushi!

För någon timme sedan eller två så gjorde jag en fruktsallad. Hade en del frukt som behövde ätas upp. Smakade bra där jag åt den i min härliga soffa. Efter ett tag blir jag törstig och går ut i köket för att dricka. Där möts jag av en invasion!



Nu mår jag lite illa. Psykiskt. De måste komma från frukten och den har jag precis ätit. Och det gick så fort!

Jag förstår inte hur de fungerar, blomflugor eller bananflugor eller vad man nu vill kalla dem. Uppenbarligen är det deras högsäsong just nu. Jag har försökt sätta upp en fälla där de gärna får drunkna i glaset eller flyga ut genom balkongdörren. Antagligen flyger de väl istället in i min näsa eller liknande. Usch!

Budget. Ska man verkligen vara tvungen? Det känns alldeles för vuxet.

Jag äger 5400 kronor just nu. Nästa lön är för två dagar, det blir kanske en tusenlapp. Hyran 3361 kronor, mobil 356 kronor, GodEl 473 kronor. Jag behöver betala till kåren och laga ett hål hos tandläkaren, men det kan jag vänta med lite. Jag vill köpa en del saker, men det får vänta. Eltandborste, BH. byxor, ryggsäck...

Tur att jag har mina föräldrar till hjälp. Det tar ju ut udden av vuxenpoängen i att göra budget, så jag tror inte jag ska göra det nu heller. Däremot tror jag att det är dags att utöka studiebidraget med studielån nu också.

Jag vet att det är en hel del av ketchupeffekten här just nu. Ingenting, ingenting och sedan massor. Typ.

Nu ska jag stänga av datorn och gå och lägga mig. Jag kommer att tänka på saker att skriva när jag borstar tänderna och ligger i min säng, men det är så dags då. Jag har glömt det igen till imorgon.

Jag vet inte riktigt vad jag är inställd på just nu. Livet mest flyter på antar jag. Engagerar mig inte särskilt mycket. Slänger ut små trådar ibland men det nappar inte särskilt bra. Så jag jobbar och hänger i min soffa där jag samlar energi. Ute har det blivit mörkt, när hände det egentligen? Hösten är nära. Jag antar att skolan börjar 1 september men saknar information och hittade ingen i den djungel som ska föreställa kursportal.

Leker med tanken att sätta upp en lapp i trappuppgången till min nya festande granne: "Sov mer, festa mindre, sänk volymen och skaffa bättre musiksmak." Christine föreslog att jag skulle tipsa om bättre musik att lyssna på, det är ett subtilt sätt, jag gillar det. Lyssnar dock inte särskilt mycket på egen musik just nu, så jag är lite tom på tips. Det mesta kommer antagligen fortsätta vara en lek med tanken.

Jag ska jobba på min inställning. Jag vill träffa nya människor som kan berika mitt liv. Först ska jag dock träffa en gammal vän, som verkar hitlockad av Madonna, som jag först ikväll förstod hördes ända hit igår också. Grannarna låter, men Madonna var också skyldig denna gången.

Godnatt!

Först dör man, får den lilla jobbiga saken avklarad. Sedan kan man leva och ha roligt på ett ålderdomshem med vetskapen att man har hela livet framför sig. Till slut kastas man ut därifrån för att man är för ung. Man får sedan en schysst guldklocka och börjar jobba som chef eller nåt. Man jobbar 40 år tills man börjar plugga. Man dricker sprit, partar och lever livet medan man förbereder sig för högstadiet. Man går i mellan- och lågstadiet där man inte tar ett skit på allvar eftersom man inte kommer att behöva kunskapen, sedan blir man ett barn, kan leka och fjanta runt utan ansvar, slippa laga käk osv. Sedan blir man en baby, kryper in i mammas mage, flyter runt i 9 månader och slutar som en orgasm.

Tankar om det hela vore dock att man då först kryper upp ur graven på en enslig kyrkogård, gammal och gaggig utan att knappt veta vem man är, gå hem till en gaggig gubbe med flint och löständer eller gumma med hängpattar, börja jobba för att sedan nedgraderas och få lönesänkningar, amerikanska komedier handlar om killar som kämpar för att få oskulden...

Tankarna kommer från ett forum, där det verkar vara oklart exakt vem som födde tanken om att leva baklänges först.

Om man hade kunnat söka upp MSN-användare geografiskt hade jag siktat på den i lägenheten över min och påpekat att han har dålig musiksmak. Jag får nämligen ta del av både den och hans MSN-ljud. Det säger emot sig självt dock, jag vet. Jag kan lika gärna stoppa en lapp i brevlådan eller ringa på dörren personligen för om man kunde söka geografiskt skulle han ju lika gärna kunna söka tillbaka och ta reda på vem jag är.

Bara för att det antagligen är rätt, betyder det inte att det känns bra.

Jag behövde uppenbarligen sova, det blev en lång sovmorgon, där jag i princip sov tills jag behövde göra mig färdig att åka till jobbet som började 17.30. Blev nog överhettad på vägen, mådde illa i en timme efter jag kommit fram. Sedan kunde jag bli trevlig igen och aktiverade mig genom att bland annat hjälpa kunder att packa. En blev till och med riktigt rörd. Jag börjar jobba om åtta timmar igen, jag är verkligen kass på att gå och lägga mig...

Jag tycker om min säng och jag är bra på att sova. På morgonen vill jag inte lämna den och kan lätt snooza en timme när jag motvilligt ställt klockan. När jag är ledig kan jag återvända till sängen efter morgontoaletten och spendera nästan en hel dag i den med bok och andra tidsfördriv. Men det är alltid tråkigt att gå och lägga sig. Till och med nu, när jag är trött, försöker jag skjuta på det.

Jag var ledig igår och bjöd hem några på middag, vilket gav en perfekt anledning att städa. Skurade till och med golven och kände mig duktig. Dammfönster och bajsbalkongen måste fortfarande städas men annars ser det för en gångs skull ganska bra ut här. Gick hem till Christine efteråt och på väg hem igen var klockan runt elva och jag gladde mig åt att kunna sova länge eftersom jag jobbade kväll. Trodde jag. Det var ingen glad upptäckt att inse att jag började åtta imorse och det känns som om jag har gäspat hela dagen, och ögonen har inte vaknat - omväxlande torra och rinnande, om än lite. Inatt får de sova i linsetuiet, och då menar jag inte ögonen.

Imorgon börjar jag åtta igen och sen ska jag hem till Christines mysiga lägenhet igen. Det glädjer mig att ha henne nära igen! Det har enorm potential för framtiden. Den närmsta framtiden är dock att jag ska gå och lägga mig nu ändå, motvilligt. Precis på samma sätt som jag kommer lämna sängen om några timmar igen - motvilligt.

Jag tittar på MTV och förfäras av mobilreklamerna från Jamba, ClubZed eller allt vad de heter. De är hur många som helst och tar aldrig slut. Undrar om någon har anmält dem ännu. I liten text står det att det är ett abbonemang som kostar 50 kronor i veckan, och på vissa att det är minimum en månad man behöver ha det. Det är knappast värt 200 kronor för ett meningslös tidsfördriv. Och vad är det man kan få reda på? Sitt barns namn... om man behöver få reda på det genom ett sms är man inte tillräckligt mogen för att skaffa barn ändå.

Jag passade barn på jobbet i fredags. En liten kille hade svårt att bestämma sig för om han ville komma in. "Har ni pussel?" Till slut kom han in och började på ett pussel med 99 bitar gräs och päls, inte helt lätt. Han var bättre än jag trodde och kom igång bra med kanten men han behövde hjälp. "Jag kan själv!" höjdes dock rösten till när jag ens försökte antyda hjälp, jag fick inte heller vända pusselbitarna i kartongen åt rätt håll. När jag istället började rita bad han dock om hjälp. När jag la en bit rätt så kunde han dock själv igen, tog loss biten för att sätta dit den igen. Några bitar hamnade fel, men jag kunde inte påpeka det, för det kom sådana protester "nej, den ska vara där!". Både jag och föräldrarna glömde bort tiden, och när mamman till slut kom, tio minuter för sent, då ville han fortfarande lägga färdigt pusslet. När det inte gick så ville han spara det. Till råga på allt så pratade han ganska otydligt så det var svårt att höra, vilket också ledde till att han sa ifrån med höjd röst. Allt detta till trots så tror jag att han tyckte om mig. Det var jag som skulle hjälpa honom med pusslet, inte mamman. Jag tror mitt lugn gav resultat. Kanske blir jag en bra pedagog, men jag hoppas att inte alla barn är en sådan utmaning som han var.

Lustigt hur olika samma sak kan te sig. Ibland är jag sjukt trevlig på jobbet och fullkomligt osar av service. Jag erbjuder mig att hjälpa till att packa om tillfälle bjuds, jag frågar om bonuskort. Jag ler överseende åt dumma kunder, för de vet inte bättre och jag försöker förklara vänligt. Jag blir glad av att hjälpa till och kan känna mig nöjd och lite stolt över att ge det där lilla extra. Idag skulle jag köra lite korgar innan jag satte mig i kassan för att börja arbetspasset och möts av en grinig tant som fräser "sätt dig i kassan istället så man kommer härifrån nån gång!" och det irriterar mig. Det har helt nyligen börjat bli lite mer kö, men det är max 1-3 i kö och hon stod näst i tur och hade precis kommit dit. Klart att jag förstår att man inte vill stå i kö, men hon överreagerade. Varför påverkade det mig så mycket idag?

Man har såna dagar ibland. Orkar inte engagera sig. Sitter och rullar tummarna när det är lugnt istället för att aktivera sig. Orkar inte besvara käcka kommentarer med något hurtigt, ler mekaniskt, ger ingenting extra, irriterar sig på små saker och dumma kunder. Försöker sig på minihämnder för varuberg och annat genom att inte lägga korvbröden åt sidan, men det är ingen som märker något i alla fall, så det är ganska meningslöst.

Jag är oftast trevlig på jobbet. Jag ser till att saker som är fel rättas till, jag försöker se till att det ser snyggt ut runtomkring, jag bryr mig inte om de där irriterande småsakerna. Men ibland orkar jag inte. Då vill jag bara gå hem.