Ett axplock av dagens kunder.
En elegant dam i övre medelåldern betalade med kort och legitimation. Jag registrerar detta och väntar på kvittot.
- Jag kan ta korten här.
- Ja, men jag ska titta på kortet först bara.
Damen blir förnärmad eller tror att jag ska sno hennes kortnummer.
- Men det brukar ni aldrig göra.
- Jo, men det ska vi göra.
- Men det har ni aldrig gjort.
Jag ger henne kvittot hon ska skriva på, fortsätter le och replikerar.
- Fast det ska vi göra.
Damen skriver på, får sitt kvitto och sina kort tillbaka.
- Jaha, ja... men då ska jag kolla att du har dragit av alla rabatter!
- Ja, gör det du, ler jag som svar.
Det är fascinerande hur folk kan bli upprörda för att man gör sitt jobb. De fyra sista siffrorna står på kvittot och jag ska kolla att de stämmer överens med kortets siffror. Den ökade kontrollen är för kundernas eget bästa och för att kunna upptäcka skimningsförsök. Jag ska kontrollera kortets giltighetstid och att namnet stämmer överens med legitimationen, vars bild ska matcha ägaren. Även namnteckningen ska egentligen stämma överens, men det gör den sällan. En kund som såg att jag höll kvar i kort och leg fick lite prestationsångest när han skulle skriva på, för att kunna matcha.
Den upprörda damen kollar sitt kvitto direkt när hon får det, går sedan ner till sina varor och jag tror hon kollade det två gånger till innan hon till slut packade ner sina saker och försvann.
En annan intressant kund handlade i kassan bakom mig. Hon drog sitt kort under köpet och hade antagligen diskuterat några rabatter med min kollega. När köpet var på väg att avslutas så påpekade hon att "dina rabatter har gått igenom här" och då blir hon smått paranoid och upprörd. "Hur vet du det?!" Ytterligare ett exempel på upprördhet efter uppvisad service.
En liten farbror kom med en liter yoghurt som kostade 16 kronor. Han räcker fram 9 kronor och jag försöker förklara att pengarna inte räcker. Han visar sin tomma plånbok. Han saknar vissa begåvningar, som t.ex. talets gåva, så det är svårt att föra en dialog med en motpart som dregglar och låter "hrrrrr" när han replikerar. Han förstår (tror jag), jag tar yoghurten hos mig, han får tillbaka sina 9 kronor och går in i butiken igen. Till hörnet närmast där det ligger choklad - 6 kronor styck och två för 10. Han tar tre stycken och återvänder mittemellan kunderna som nu står i kö. Jag försöker förklara att han bara har råd med en. En kund längre bak i kön skänker honom en krona, så han får två stycken. Den tredje behåller jag. Det var också en intressant kund idag. Jag är osäker på om han gick därifrån nöjd, särskilt eftersom han egentligen verkade vilja köpa yoghurt.
- Jag kan ta korten här.
- Ja, men jag ska titta på kortet först bara.
Damen blir förnärmad eller tror att jag ska sno hennes kortnummer.
- Men det brukar ni aldrig göra.
- Jo, men det ska vi göra.
- Men det har ni aldrig gjort.
Jag ger henne kvittot hon ska skriva på, fortsätter le och replikerar.
- Fast det ska vi göra.
Damen skriver på, får sitt kvitto och sina kort tillbaka.
- Jaha, ja... men då ska jag kolla att du har dragit av alla rabatter!
- Ja, gör det du, ler jag som svar.
Det är fascinerande hur folk kan bli upprörda för att man gör sitt jobb. De fyra sista siffrorna står på kvittot och jag ska kolla att de stämmer överens med kortets siffror. Den ökade kontrollen är för kundernas eget bästa och för att kunna upptäcka skimningsförsök. Jag ska kontrollera kortets giltighetstid och att namnet stämmer överens med legitimationen, vars bild ska matcha ägaren. Även namnteckningen ska egentligen stämma överens, men det gör den sällan. En kund som såg att jag höll kvar i kort och leg fick lite prestationsångest när han skulle skriva på, för att kunna matcha.
Den upprörda damen kollar sitt kvitto direkt när hon får det, går sedan ner till sina varor och jag tror hon kollade det två gånger till innan hon till slut packade ner sina saker och försvann.
En annan intressant kund handlade i kassan bakom mig. Hon drog sitt kort under köpet och hade antagligen diskuterat några rabatter med min kollega. När köpet var på väg att avslutas så påpekade hon att "dina rabatter har gått igenom här" och då blir hon smått paranoid och upprörd. "Hur vet du det?!" Ytterligare ett exempel på upprördhet efter uppvisad service.
En liten farbror kom med en liter yoghurt som kostade 16 kronor. Han räcker fram 9 kronor och jag försöker förklara att pengarna inte räcker. Han visar sin tomma plånbok. Han saknar vissa begåvningar, som t.ex. talets gåva, så det är svårt att föra en dialog med en motpart som dregglar och låter "hrrrrr" när han replikerar. Han förstår (tror jag), jag tar yoghurten hos mig, han får tillbaka sina 9 kronor och går in i butiken igen. Till hörnet närmast där det ligger choklad - 6 kronor styck och två för 10. Han tar tre stycken och återvänder mittemellan kunderna som nu står i kö. Jag försöker förklara att han bara har råd med en. En kund längre bak i kön skänker honom en krona, så han får två stycken. Den tredje behåller jag. Det var också en intressant kund idag. Jag är osäker på om han gick därifrån nöjd, särskilt eftersom han egentligen verkade vilja köpa yoghurt.
Kommentarer
Postat av: Larsson
Idag var det ingen som gjorde sitt jobb när jag handlade... eller jo kanske egentligen, men självutcheckning är det inga köer på. Tycker dock det är trevligt med kassörskor annars, särskilt såna som ler =)
Trackback
