Kvällens signaturmelodi.

 
I can see
When you stay low nothing happens
Does it feel right?

Late at night
Things I thought I put behind me
Haunt my mind

I just know there's no escape
Now once it sets it's eyes on you
But I won't run,
Have to stare it in the eye

[Chorus:]
Stand my ground, I won't give in
No more denying, I've got to face it
Won't close my eyes and hide the truth inside
If I don't make it, someone else will
Stand my ground

It's all around
Getting stronger, coming closer
Into my world

I can feel
That it's time for me to face it
Can I take it?

Though this might just be the ending
Of the life I held so dear
But I won't run,
There's no turning back from here

[Chorus]

All I know for sure is I'm trying
I will always stand my ground

Stand my ground, I won't give in (I won't give in)
I won't deny (I won't deny)
no more denying, I've got to face it
won't close my eyes and hide the truth inside
if I don't make it, someone else will

Stand my ground, I won't give in
no more denying, I've got to face it
won't close my eyes and hide the truth inside
if I don't make it, someone else will
stand my ground

I wish the best for you.

You'll learn to forget me.

http://open.spotify.com/track/3asNaURQEec3bFCWCFnvcL

I wish the best for you.

Och mina Spotifylistor växer.

Jag älskar Spotify.

Jag har levt musikaliskt handikappad så länge. Datorn dog. CD-spelaren dog. DVD-spelaren dog. Radio blev krångligt. Jag har haft spelningslistor på mobilen, med en begränsad mängd låtar. Jag har spelat CD-skivor och känt mig lite retro som köpt nya CD-skivor. Men nu har jag ny dator och jag kan använda Spotify. Detta musikaliska paradis att utforska.

Igår hörde jag en låt på radio med Regina Spektor. Letade efter "All the Robots" eftersom det var det jag tyckte de sa att den hette. Tyckte det var trist att den inte verkade finnas på varken Spotify eller Youtube. Men sedan hittade jag "All the Rowboats", som den egentligen hette:
http://open.spotify.com/track/6gk9e5Ai7gXHC6iSQ34huS

Idag går jag via en låt jag hörde på tv. Det var The Rescues och jag förälskade mig direkt i dem.

The Rescues - Follow me back into the sun:
http://open.spotify.com/track/0TkQQaEpAkXD9HoQ8xDJBz

En fin sak med Spotify är "Related Artists". Det blir en guide att hitta nya artister att tycka om via artister man redan upptäckt. Det ledde mig vidare till Erin McCarley.

Erin McCarley - Sticky Sweet:
http://open.spotify.com/track/05gCnIkG71pL4DSQEjkzkV

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, och det fina är att det känns som att det är precis det jag kommer göra!

PS. Eftersom jag fortfarande känner mig ganska ny på Spotify vet jag hur irriterande det kan vara med en Spotify-länk om man inte har Spotify. Tänkte lägga till Youtubeklipp, men det var så länge sedan jag bloggade att jag inte längre minns hur man bäddar in videoklipp i inlägg. Ni får söka upp dem själva på Youtube om ni vill.

Den moderna Stålmannen.

I bakgrunden står filmen om den moderna Stålmannen på, Superman Returns. Om jag tvivlar på det moderna i det hela så övertygas jag genast när Stålmannen håller på att drunkna men räddas av Lois Lane. Kvinnan räddar mannen för en gångs skull, och inte vilken man som helst, utan den ikoniska mannen av stål. Jag gillar det!

Varför ska alltid hjälten vinna?

Ja men varför inte lite fantasy, tänkte jag och köpte en box med tre filmer för 99kr. Nu inser jag att en är på ryska och hjälten har en fladdermus som husdjur på axeln och en hjälplös kvinna med sig som låter hela tiden. En annan är från 1982 och verkar då automatiskt lite B. Den tredje vet jag inte heller riktigt. Jag ger dem väl en chans och börjar med Wolfhound. Hade jag bara förstått ryska så slapp jag titta på undertexterna hela tiden. Dåliga filmer kan bli bra i sällskap. Jag kommenterar för mig själv. När Wolfhound ska slåss binder han först upp sitt långa hår. En riktig karlakarl som ska hämnas sin familjs död och hjälper folk i nöd hela tiden.

Saknar lyxen att spola tillbaka filmerna efteråt bara.

Jag minns när det började göras reklam för den nya tekniken som DVD innebar. Det skulle vara en så mycket bättre filmupplevelse. Jag började titta och märkte ingen större skillnad. Det var inte länge sedan jag slutade titta på VHS helt, när jag till slut skaffade DVD-spelare och VHS-filmer knappt går att få tag på längre. När jag tittar på dem nu inser jag till slut att kvaliteten är sämre. Nu ser jag reklam för Blueray, med samma budskap som de nya DVD-filmerna hade. Jag kommer antagligen inte se någon skillnad, men nu inser jag att skillnaden ändå är där.

Livets bok och bokens liv.

Vi jagar hela tiden framåt
utan att tänka på resans slut.
Att slukas av en bok är som livet.
Vi vill veta vad som händer
men sörjer när det tar slut.


Ikväll tog min bok slut. Jag rekommenderar starkt 19 minuter av Jodi Picoult och tänker leta upp fler av hennes böcker. Hennes bok Allt för min syster är nog den bästa jag läst. I båda böckerna växlar hon hela tiden berättarperspektiv och i 19 minuter är även kronologin bruten för att ge en djupare förståelse för de inblandade. Vad är det som gör att en mobbad pojke en dag går till skolan och skjuter ihjäl tio stycken? Vad tänker föräldrarna som bara försökt att ge kärlek och aldrig kunde föreställa sig detta? Jodi Picoult ger en djupare bild av skolskjutningar och berättelsen utmärks av en strävan att försöka förstå. Jag ska nog försöka se Bowling for Columbine efter detta.

Vad jag tycker om Eurovision.

1. Azerbadjan: Fin låt. Ballad åt r'n'b-hållet, vilket jag gillar. Några falska toner men den här låten kommer jag nog lyssna på i efterhand också. Safura - Drip drop.

2. Spanien. Algo pequeñito. Han ser ut som Salem al Fakir och har tagit med sig en egen cirkus. Jag väntar på att låten ska komma igång men när det väl händer är det för sent och inte tillräckligt bra för att jag ska fatta tycka. Killen från publiken som sprang upp på scenen kunde väl ha moonat istället? Då hade vi snackat störning värd att upprepa numret för, den här låten vill jag inte höra igen.

3. Norge. My heart is yours. Didrik sjunger utan Ebba. Modigt att börja acapella men det ger låten för långsam start. Jag känner mig negativt färgad men när han klämmer i är det bra och just då är det inga falska toner. Den är för sliskig, särskilt med stämmorna. Det skriker smör i denna powerballad. Jag blir åksjuk av alla kamerapanoreringsvarv runt lille Didrik.

4. Moldavien snurrar på artisten istället för kameran. Ganska skön men inte tillräckligt för vinst, den är för upprepande. Saxofonjuck? Blonda hurtiga energiknippen som studsar runt, de kanske skulle leda aerobicspass istället.

5. Cypern. Life looks better in the spring. Stämmorna sticker ut för mycket och låten säger mig inte så mycket. Han känns fabricerad. Det händer inte så mycket i låten.

6. Bosnien Herzegovina. Savage Garden igen. Det påminner om något... high school musical? Rockballad som är helt ok men den fastnar ändå inte riktigt.

7. Belgiens tärning och hans gitarr. Om han bara slutar gunga så mycket så är det en bra låt som inte är värd att vinna men väl att spelas i efterhand.

8. Serbien och luggen har en medryckande låt men hur ser han ut egentligen? Han vill verkligen att man ska dansa med honom.

9. Vitrysslands fjärilar är pinsam så det är inget att skryta med att Robert Wells är med, men jag vill fortfarande ha en sådan fjärilsklädsel. Guld silver och brons... hur valde de vilken bling-bling-flicka som skulle vinna? Tjejerna stirrar hjärndött framför sig, det finns ingen större inlevelse någonstans.

10. Irland sjunger en ballad för ovanlighetens skull. Varför står hon på en låda? Nä, ingenting jag vill hänga i julgranen.

11. Grekland. Giorgos & Friends - är han rädd för att vara själv? Jag gillar de voffande männen och låten är inte helt fel. Jag gillar grekiska harmonierna i låten, det är bra när kulturen sticker igenom. Det är kraft i den här låten, jag tycker om den.

12. Storbritannien. That sounds good to me och det gör det, förutom att körsångerskorna i bakgrunden drar ner det med en del falska toner där de står och vickar på rumpan. Han avslutar med några långa toner i fel tonart men på det stora hela låter det bra.

13. Georgiens Sofia ska skina och jag gillar låtan men inte riktigt henne även om hon är söt.

14. Turkiet. We could be the same. Bra början men varför rappa? Då blev jag lite besviken men låten är helt ok, musiken är bättre än sången.

15. Heja Albanien! Synd att en ljudmiss i början gör att stämmorna nästan överröstar melodin.

16. Island skickar en Björk med skvalpande bröst och lite dunka-dunka.

17. Ukraina ser cool ut och det är låten också. Bra pipa på den artisten! Den här vill jag lyssna på i efterhand, den fastnar direkt i mig trots att jag inte hört den förut. En powerballad med sköna rockinslag som ger den mer kraft. Sweet People - Alyosha.

18. Frankrike. Jessy Matador har ett aerobicspass och kamerateamet zoomar in på deras juckande rumpor. Det hörs att det är en fotbollslåt, räckte det inte med att hålla den där bara? Det är dock en låt man blir glad av.

19. Rumänien
har satt ihop två genomskinliga pianon till ett och har fått ihop en låt med potential att vinna. Lite operapip på köpet och de leker med elden. Bra låt.

20. Rysslands låt har ingen plats i finalen enligt mig, även om den sägs vara gjord med humor. Jag ser ingen humor i denna och ingen musikalisk behållning heller, även om den är lite bättre andra gången gillt.

21. Armeniens tvåmeterskvinna påminner om Angelina Jolie med ihoppressade bröst och hår ner tillrumpan. Bralåt där jag mest bara klagar på uttalet, på framförallt Apricot... vilket hon sjunger hela tiden då låten heter och handlar om Apricot Stone. Det är helt ok om den här låten vinner.

22. Tysklands Lena sjunger Satellite med lustiga vokaler. Vem är det hennes röst påminner om? Låten är bra och sätter sig direkt. Uppfriskande med bra uttal - brittisk engelska istället för tysk engelska.

23. Portugals Disneymelodi Ha Dias Assim. Jag såg den bara i snabbreprisen sist och då verkade den bättre än nu för refrängen är bra men vad är det för vers i början? Tur att hon tar i lite mer senare.

24. Israel. Hareel Skat. Han harklar sig väldigt mycket men det beror väl på språket. Fin låt men jag störs av alla harklingar. Petra uppmärksammar mig på alla -lim och -rim i sången, men det rimmar ju mycket då i alla fall. Ge mig en översättning av den här låten så blir jag gladare.

25. Danmark har en härlig refräng som även lyfter verserna. En kommentar menade att det är en blandning av Puff Daddys I'll be missing you och Tina Turners The Best och i refrängen Army of Lovers Give my life.

Jag är skeptisk och svår att övertyga och är det falskt får jag lite ont i öronen. Ändå överraskande många låtar som jag tyckte om.

Klockan 23:
Jag hejar på Albanien, Ukraina, Azerbadjan, Grekland och Armenien. Tyskland, Rumänien och Danmark är också bra, men inte de jag hejar på mest. Funderar på vilket land jag hejar på mest. Albanien, Armenien, Azerbadjan och Ukraina framförallt. Beslutsångest! Armeniens uttal drar ner tyvärr på Apricot Stone.
Petra hejar på Ukraina, Tyskland, Albanien, Turkiet, Rumänien, Armenien, Serbien - i ungefär den ordningen. Och påpekar att den norska programledaren låter som de norska killarna i Dude where's my car som letar efter the continuum transfunctioner. Fniss.

Klockan 23.15:

Telefonslussarna är stängda och jag har bestämt mig för en ordning, tror jag.
Albanien först (It's all about you), följt av Armenien (Apricot Stone) och sedan Ukraina (Sweet People).

Pausnumret med flashmobb - var det så genomtänkt? Att gå igenom publiken med en aggressiv förgrundsman som hela tiden syntes i kameran och dessutom tacklade en kille som ville få sina tre sekunder of fame... hm.

Klockan 24:

Herre gud så lång tid röstningsresultaten tar och det känns ganska givet nu att Tyskland kommer vinna. Israels röstmeddelare ser ju ut att ha lösöron så som de står ut!

Efterspel:

Lena var värd att vinna så söt och charmig och att komma från ingenstans till att bli känd i hela Europa på bara fyra månader. Heja Tyskland. Rätt låt vann och det kunde jag säga med ganska många olika alternativ.

Man måste liksom håna och skratta åt schlagern.

Tittade precis på första semifinalen i Eurovision. Här följer spridda tankar om detta.

Albanien var bra och fartig. Juliana Pasha - It's all about you. Den enda som stack ut som något att ha, övriga var på sin höjd mest ok.

Belgiska snubben med gitarr skulle jag kunna lyssna på vid något avslappnat tillfälle, bra att han gick vidare. Tom Tärning guppade onödigt töntigt dock.

Vitrysslands låt var hemsk och falsk, även fast Robert Wells var med, men jag gillade fjärilarna. Innan dess var det så mycket blingbling att man blev bländad och jag funderade på varför det putade på rumporna.

Portugal sjunger en Disneylåt och ser lite ut som Pocahontas också va?

Latvia var en besvikelse efter studioversionen som förvisso var deprimerande, men live var det hemskt falskt och varför hade hon en stor morgonrock på sig?

Finland känns som en parodi, snälla säg att det är ett dragspelsskämt?

Nä, det var inte så mycket som var värt att titta på. Det går inte att titta på schlager själv, så jag kommenterade det hela via chatt med Petra som tur var. Även tur att den värsta skiten rensas ut, men vad skulle Ryssland vidare för?

Tankar om Melodifestival: Deltävling 2.

  1. Eric Saade - Manboy: Behövde visst duscha. Kommer dyka upp på dansgolvet, tack vare Fredrik Kempe kanske? Söt ung kille som kan dansa, det kommer säkert gå bra för honom.
  2. Andra Generationen & Dogge - Hippare Hoppare: Mest pinsamt. Cykel på köpet? Kan man koppla bort Dogge är groovet svängigt, men inte så mycket schlager.
  3. Anna Maria Espinosa - Innan alla ljusen brunnit ut: Hennes namn är bäst. Låten är intetsägande och falsk, hon gör säkert bättre musik än så här i vanliga fall.
  4. Highlights & MiSt - Come and get me now: Falskt så det krullar i tårna och menlös låt. "No-o...o-o-ooow..."
  5. Pauline - Sucker for love: Jag gillar låten, framförandet och henne + hennes stil. Hon får röster av mig, så får Radiohjälpen lite pengar också, även om det är
  6. Andreas Johnson - We can work it out: Jaha? Första gången var bra, andra gången med Carola vill han helst glömma och tredje gången gillt? Nej, det räcker inte långt.
  7. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän - Underbart: Kalle, den lilla bollen, borde inte sjunga. Det är inte underbart.
  8. Hanna Lindblad - Manipulated: Den här hör inte hemma någonstans, inte på dansgolvet heller. Hon såg trött ut i början och sov lite, vaknade sedan men glömde klä på sig. Intressant pyjamas.
#3 är sämst, följt av#4 och #2, som åker ut. #1 får mest röster och går direkt till final, häller ett glas vatten på sig för att fira, vilket dock inte framgår så tydligt genom kameraklippen. Slingan han sjunger känns bekant, men varifrån? Britneys Toxic är på förslag. Tur att han hällde vattenglaset över sig, för andra gången fick han visst ingen dusch.

Glada Hudik Teatern sjunger och jag tänker på mamma som blir glad av utvecklingsstörda och jag håller med, de är söta, spontana, härliga. "Man ska göra det man är bra på, det man mår bra av" sa en av dem, mycket klokt! Kent-låten Sverige är fin dessutom, men Zelmerlöw hade inte behövt vara med, de klarade sig bra utan honom.

Jag håller på Pauline och nu går hon vidare till andra chansen, hurra! Det vara bara hon som var bra, enligt mig, även om Eric Saade växte på mig efter ett tag, med sin upprepande slinga som fastnade direkt. Det är ju så schlager ska vara.

Nya musikaliska upptäckter.

Med risk för att stärka den där känslan som börjar infinna sig, att jag blivit fjortisbimbobloggare och snart kommer börja med dagens outfit och avsluta alla inlägg med smileysar och "xoxo"... måste jag ändå dela med mig av några nya musikaliska fynd. Jag tror jag har nämnt det tidigare, men Youtube rekommenderar baserat på favoriter och spellistor och det har medfört att jag gjort överraskande musikaliska upptäckter.

Ingrid Michaelson - Morning Lullabies
Här är jag övertygad finns mer fint att finna.

Priscilla Ahn - Dream Låter lite som Cardigans, dvs Nina Persson.

Tina Dickow - Count to ten
Tina Dickow - Room with a view Dansk tjej som ibland kan låta lite som Alanis. Kanske inte värd att få med två låtar här, men jag fick beslutsångest.

Melissa Horn - Vår sista dans Kvinnlig Winnerbäck. Kan inte bestämma mig för om jag gillar hennes röst eller stör mig på den.

Paramore - Hallelujah Evanescence meets Avril Lavigne. En del låtar är bra, en del är för hårda. Det ligger på gränsen för vad som är bra. Decode var den första låten av dem jag hörde och fastnade för. Innan jag såg Twilight kan tilläggas.

Jag gillar att få lite nya influenser. Jag har svårt att ta till mig något nytt generellt, det brukar krävas några lyssningar innan jag förstår att det är något bra jag lyssnar på. Kanske hängde ni upp er på att jag påstod detta vara överraskande musikaliska fynd. "Vadå, alla är ju plink-plonkande tjejer i singer/songwriter stil som sjunger stillsamt. Alla låter ju likadana!" Ja, det finns nog likheter.

Musiken behöver mogna hos mig. Det har Maria Mena gjort. Mognat såpass att jag tror jag måste köpa hennes musik. Frågan är mest om jag ska börja med en skiva eller flera, och i så fall vilka. Mellow och White turns blue är i princip samma låtar, förutom tre. White turns blue och Apparently uneffected ska jag köpa! Då kanske jag kommer sakna någon skiva, men någonstans måste man ju börja. Nu ska vi se om jag kan hitta orientalisk dans på DVD också.

Hyena på lustgas.

"Faiths make, Craig, flabbar som en hyena på lustgas. Jag skulle gissa att han inte kommer ut så mycket numera, någonting som antagligen gynnar resten av befolkningen."  
Sjuårskrisen - Josie Lloyd & Emlyn Rees

Tillskott i filmsamlingen.

Idag har jag köpt 14 stycken filmer. Jag har ju DVD-spelare nu och det är dags att använda den. Dessutom var det billiga filmer på jobbet. 376 kronor kostade alltihop. Wicker Man, Från andra sidan, Behind the mask, Them, Saint Ralph, Släkten är bäst, Employee of the month, The Eye, Suburban girl, House of voices, Churchill: The hollywood years, Kinsey: Let's talk about sex, Underbar och älskad av alla och Revolutionary Road. Jag har inte fått tag i någon kurslitteratur än, så det här verkar bådande.

Kvartettsång: Bara plugg och Sexig bak.

Igår var det julkalas med kören med massa sköna gyckel. Temat på festen var After Shave (30-års jubileum i år) och temat på kvartettsångartävlingen var Baktakt. Jag var med i fyra framträdanden under kvällen och vann kvartettsångartävlingen, som ett av tre deltagande bidrag. Jag tänkte dela med mig av detta, trots att ljudet är i övningsformat.

Bara Plugg:



Sexig bak (Lollipop):



Här är texten vi skrev till:

Sexig bak, sexig bak, hon har en tangarumpa.
Sexig bak, sexig bak, han har en hockeyrumpa.
Sexig bak, sexig bak, vill inte alla ha en sexig bak?! Ba dum dum dum.

Sexig bak, sexig bak, tänk den som kunde ha en
sexig bak, sexig bak, det är ju det jag vill ha.
Sexig bak, sexig bak, nu ska jag göttamig ha sexig bak! Ba dum dum dum.

Jag är deprimerad, för en sak, är väldigt missnöjd med min JÄTTEBAK. (Forte, titta skeptiskt på solistrumpa).
(Åh) Den har hängt efter mig i alla år, det är dags ett lyft den får.

Ville ha sexig bak, sexig bak, nu har jag fixat stjärten.
Tajtat till som jag vill, inte ens plats för fjärten.
Det gick fort, och som smort, den blev klar på stuberten - minibak!

Nu går jag... runt och svassar med min nya stuss, men får ändå ingen pu-uss.
Jag trodde att min rumpa blev en fröjd, men hångellös - jag är ej nöjd (rit, höjning).
Åh... (desperat) läkaren, läkaren, min häck blev inte läcker,
ta din sug och din kniv, den ska bli mera smäcker.
Inte nog, det vi tog, tycker det inte räcker - ta bort mer! Ba dum dum dum.

Doktorn protesterade, han sa nej, (nej, nej) den är perfekt, den passar dig. (najs!)
Och som du vet så har jag sett dig näck, jag vill klämma på din häck!
Ja han sa (kort paus, sedan baktakt) Sexig bak, sexig bak, du är en sexig stumpa.
Det som du ser här i byxan är ingen strumpa.
Om vi går hem till mig kan vi i sängen gumpa - klart du vill! (Ängslig reaktion, kort paus) Ba dum dum dum.

Läskig typ, läskig typ, vill bara åt min rumpa.
Men en chans, till en dans, den vill jag den vill jag inte sumpa.
Han är snygg, jag är stygg: använda - sedan dumpa. Feeling grand, a one night stand!

En del musik fastnar, en del måste nötas in.

Cyanide and Happiness, a daily webcomic
Cyanide & Happiness @ Explosm.net

Vi har julkonserter i Vasakyrkan fredag 4 december kl 20 och lördag 5 december kl 15 och 18. Då sjunger vi allting utantill, så just nu lyssnar jag på låtarna så mycket som möjligt för att nöta in det. Visserligen har jag stundvis vissa strofer i huvudet, men det kommer krävas mer innötning innan jag verkligen får in dem.

Maria Mena - All this time.

Apropå ingenting, här kommer ett tips om en fin låt. Jag gillar Maria Mena och "All this time" hittade jag nu när en klasskamrat bad om inspiration. Vet inte vad hon ville inspireras till men kanske hjälper denna. Den kan i alla fall inte göra någon skada.


500 Days of Summer.

Åh, vilken film. Jag tycker om den och jag kan verkligen rekommendera den. Kan inte helt sätta fingret på varför. I inledningen får man veta att det är en berättelse om pojke möter flicka, men att det inte är en kärlekshistoria. Han tror på evig kärlek och ödet, hon (Summer) har skilda föräldrar och tror inte på kärlek eller förhållanden. Filmen hoppar fram och tillbaka i stämning och i handlingen mellan olika dagar och växlar mellan lycka och förtvivlan. Särskilt vissa scener är extra starka och jag skrattade högt flera gånger, vilket hör till ovanligheterna. Det är en annorlunda film, den sticker ut, utan att vara för udda. Jag vet inte om den kan kallas upplyftande, kanske är den för lik verkligheten, men jag tror den fick mig att tänka. Den fastnade. Alla borde ha en så klok vän som lilltjejen i filmen. Skönt soundtrack också. De går på IKEA!

500 Days of Summer. Se den!


Alanis Morissette från 1991 och parodi.

Alanis Morissette. En av dem som mamma tyckte det var jobbigt att jag tyckte om, för hon kunde aldrig stava till det.  Natalie Imbruglia var ytterligare ett exempel. Visst, kanske lite knepigt, men nu var det ju inte för att reta mamma som jag lyssnade på deras musik.

Jag köpte "Jagged Litte Pill" på min språkresa i Tourquay 1996. På kassettband! Ja, det är faktiskt så länge sen. Jag var lite sen med att skaffa cd-spelare också. Mina bröder hade det, men inte jag. Tog mitt kassettband med hem och lyssnade även i sommarstugan. Väldigt mycket, eftersom bröderna inte hunnit skaffa så många cd-skivor än (vi lyssnade även mycket på Just D) och radiokanalerna var få och dåliga. I en kohage lever man lite isolerat så det blev ganska mycket lyssning. Lyssnade sönder den lite, som med så mycket annat, men det går alltid att återuppta igen efter en paus. Nu äger jag den även på CD, plus två till. Trodde Jagged Little Pill var hennes första.

Klickade runt lite på Youtube igår och upptäckte att där fanns låtar jag inte hört förut. Har en känsla av att hon släppt ett nytt album som jag inte hört eller har, men i mitt klickande hittade jag en gammal sång från 1991, med Matt LeBlanc (Joey i Vänner). Alanis - Walk away. Man ser att det är Alanis, man hör att det är Alanis... men det är så annorlunda, så fruktansvärt åttiotal. Jag gillar Alanis, men det där är hemskt att lyssna på!

Det här låter mer som Alanis, trots att det är en slags cover och parodi. Alanis - My Humps.

Bara Plugg.

Kom att tänka på "Bara plugg" som jag och tre andra sjöng på balen förra året. Det var riktigt kul och något jag skulle vilja göra om. Både den sången igen men även att skaffa en liten grupp att sjunga med. Nu kanske ni tycker det verkar lätt när man är omgiven av ett hundratal andra sångare i kören, men jag vet inte. Det här är en typisk sak jag inte orkar vara drivande i, möjligtvis kan jag komma med förslaget och se om det är några som nappar.

Hur som helst, eftersom den var lite svår att hitta och eftersom det är en härlig text, här är Studentliv (Bara plugg). Melodin är Galenskaparna och After Shaves "Bara sport". Det var ungefär så här vi sjöng den.

Studentliv

När du kommit hit fylld av kraft och slit
För att läsa nån poäng
Ett studentrum fått med för trånga mått
Och en stenhård liten säng
Ja det blir stekpanna, strykjärn, spagetti i mikron
och Findus fiskgratäng
Bara plugg bara plugg bara massor utav plugg

Sen blir det matte och proppen och vilse i Ryd
och faddrar och nolle-p
Dom berättar hur det var och är och hur och när
Blir och blev och om det blir
Om tentan och spärrar och labbar och kurser
(Ja varje liten fråga får ett svar)
Sen blir man etta och tentar och tvåa och tentar
och trea och fyra och slut

Whoff... jao... wäää... hoo

Och överallt så pluggar man och pluggar man
och duggar man och duggar man
Och läser man och läser man
och räknar man och räknar man
Och tentar man och tentar man
och väntar man och väntar man
(På tentaresultat och sen)
sätter man sig på cykeln
sen sätter vi av mot gettot
sen sätter snuten fast en för lyyyyset
(-Hörru du!)
Motvind till hemmet och motvind till skolan
och dyblöta sockor och socker i kaffet
och kaffet i boken och boken på krita
och krita på tavlan och tavla på tentan
så tentan blir underkänd

Och så över nu till en intervju
med en grabb som har tentat klart
Och det känns väl bra?
(-Vete faaan)
Ja det är väl underbart
Ja det blir tenta på tenta på tenta på tenta
på tenta för just dig
Bara plugg bara plugg bara massor utav plugg

Och i ditt lilla rum där man lätt blir krum
där står en det fåtölj
Den är brun och fin liksom den gardin
Stångåstaden skänker oss
Och i ditt kök där står muggar
och gafflar och knivar
och travar med skitig disk
Skitig disk, skitig disk, det är inte ens din disk
Och på kravallen så flippar man ut
och gör saker man vet först dan därpå

Vem, vem, vem? Jag?

Då berättas hur det var och är och hur och när
Blir och blev och om det blev
Om vem och vart och varför och därför
(Ja och sen så tar man cykeln hem igen)
Och det går hitåt och ditåt och höger och väster
och ramla och missa en kurs

Jao... wich... wää... oops

Och tentorna de går och går och görs och körs
Och bränns och känns och spänns och vänds
Och missas och klaras och exjobbet sparas
(Till slut så är man klar och då )
kastar man boken ut
Sen vräker man på ett tjut
Sen tar man examen ut
(Jabadabbadooo)
Till slut!
Ladok


Allt för min syster.

Var och såg "Allt för min syster" med bland andra Cameron Diaz. Jag tyckte väldigt mycket om boken, så jag visste att det fanns en viss risk med att se filmen, men jag ville ändå göra det. Hade inte räknat med att de skulle ändra på framförallt slutet helt och hållet. Kanske tyckte de inte att slutet var tillräckligt hollywoodanpassat, men det blir ju en helt annan historia! Var lite upprörd efteråt, ändra slutet sådär! Jag har svårt att ta till mig filmen som film och rekommenderar fortfarande boken istället. Filmen är nog bra egentligen, men det är mycket jag saknar från boken.

Historien handlar om en trettonårig tjej som blivit till för att vara genetisk matchning till sin syster som har leukemi och behöver navelsträngsblod, benmärgstransplantation och nu en njure. Tjejen går till en advokat och stämmer sina föräldrar för att få medicinsk självbestämmanderätt, för att själv kunna bestämma över sin kropp. Historien berättas utifrån olika personers perspektiv. I boken enbart från de runtom systern med leukemi, men i filmen har hon en egen röst också.

Tidigare inlägg
RSS 2.0