Jag förstår var tanken kommer ifrån.

Sitter i skolan och intill sitter en kille som går i första ring och får hjälp med matematiken.

Vad blir -1-1?
+1.
Nej.
+2.
Nej, -1-1, det blir ju mer minus.
Men minus och minus blir ju plus.

Han chansade på de flesta tal som fanns innan det blev rätt. Det känns som det är bra att killen får lite extra hjälp. Killen som försöker lära honom saker verkar ha ett tålamod av guld, mycket pedagogiskt.

Alkohol och skit roar på bussen.

Jag kliver på bussen och känner en doft av alkohol. Ser en gubbe som ser ut att vara ansvarig för detta, som sitter och pratar för sig själv ser det ut som. Jag sätter mig två säten framför men det visar sig snart att han pratar med en till gubbe med skägg och långt gråvitt hår i nacken under kepsen, som sitter på sätet framför mig. Med tre säten emellan sig samtalar de på sitt eget lilla vis, med höga röster som inte oroar sig för att störa andra. Jag sitter dock mest och ler.

Bakgubben sitter och pratar om något.
Framgubben: Men får jag berätta en historia. En busschaufför säger till en kille från Renova: Ni har det bra ni, som slipper prata med skiten.
Bakgubben verkar inte koppla och återgår till det han pratade om nyss.
Framgubben vill att bakgubben ska förstå och betonar: De slipper prata med skiten. För Renova pratar ju inte med skiten.
Bakgubben verkar fortfarande inte förstå och kommenterar bara: Renova är bra.

Framgubben förstår att poängen inte kommer gå fram, eller så nöjer han sig bara med bekräftelsen på att bakgubben hört vad han har sagt i alla fall. Det blir en stunds tystnad, sedan ropar bakgubben: Hörru Tidaholmaren! Du får klippa dig, julen är slut nu.
Framgubben: Tösera tycker om'et!
Bakgubben: Du är för gammal för sånt, Tomten!

Sedan följer en konversation om att Nordpolen smälter och att Tomten inte har någonstans att bo, fast den ena menar på att Tomten bor i Rovaniemi och undrar om Bakgubben har varit där.

Det ligger något väldigt charmigt i deras konversation. Det finns stor risk att de lever ett tragiskt liv med alkoholen, men det finns ändå en värme i deras samtal. Som hela bussen får lyssna på, helt ogenerat. Jag ler.

Livet går inte alltid som på räls.

Sitter längst bak i spårvagnen men hör ändå damen längst fram. Tvåan har stannat vid Centralstationen, innan hållplatsen då det är temporärt blockerat framför. Dörrarna öppnas ändå så folk kan kliva av, vilket många gör. En dam går fram till dörren och sticker fram huvudet för att kika ut.

- Ska vi gå av här?

Dörrarna stängs och det går fort då de är av gammal modell.

- Akta näsan! säger en annan dam därintill.
- Den är redan bränd, svarar damen och låter lite bitter över livet.

Den där filmen Samlag Millionaire...?

Helgens roligaste felhörning:
- Ja, vi kan gå ut, men jag tror jag vill vänta med samlag tills jag är piggare.

Stalker - only one phonecall away.

En man med ett creepy leende anländer till busshållplatsen där jag står och väntar. Han ringer till någon med komplicerat namn från Irak. - Hej, minns du mig? Vi gick en kurs tillsammans 1995 när vi var 17. Kanske din farsa minns. Jo, läraren hette Lasse. Vi gick på en grej tillsammans. Jag tittade i telefonkatalogen och såg ditt namn och tänkte att det var länge sen vi sågs. Ja, det var 13 år sen! Jag hade inte haft nån aning. Inte han heller märktes. Tragiskt liv att leta vänner så desperat.

Great minds think alike.

Bytte spårvagn vid Kungsportsplatsen igår och där satt två killar med viss brat-anda i 25-30-årsåldern, med varsin väska som såg ut att innehålla packning.

- Fan asså jag är inte så upplagd för att supa egentligen.
- Nä, inte jag heller.
- Skulle hellre gå på bio.
- Ja, jag med!
(Entusiasm anas.)
- Jag vill se Batman.
Nu kommer falsettrösten fram och entusiasmen sprudlar:
- Ja!! Jag också!! ...ska vi inte göra det?
- Ja fan, vi åker hem och bokar biljetter och går på bio istället.
- Fan va bra!


Jag bara log. Tyckte det var ganska gulligt, särskilt i den åldern.
Tänk va fint med vänner som tänker likadant som en själv.

Kärlek startar med bråk?

- Jag har varit och hjälpt till att flytta i närheten av dig och sen på systemet och nu är jag på väg hem. Det var så länge sedan vi sågs, så jag tänkte vi kunde ses imorgon om du har tid?
...
- Nej men jag var hemma på middag hos hennes ex Jonnie förut med några till, det var jättetrevligt. Robert skulle bara stanna fem minuter, men han hade så trevligt att han blev kvar han också.
...
- Vi bråkar ju så mycket annars, men när vi är med andra glömmer vi bort det, då bråkar vi inte.
...
- Han stack och jag packade ihop hans saker, så skulle han bo hos en kompis, men det funkade inte, så han bor ju hos mig igen. Det fungerar ju inte, vi bara bråkar. Han borde bo i sin lägenhet och jag i min lägenhet, så kunde vi ses ibland och se om det funkar. Jag kan ju inte sluta älska honom när jag är med honom hela dygnet.
...
- Men det vore kul att ses, gärna hemma, så du får träffa Robert också!



Alltså, finns det ingen gräns för hur personlig man är när främlingar lyssnar? Vad är det för poäng med att lätta sitt hjärta på telefon när man snart ska träffas öga mot öga? Men framförallt: Varför, VARFÖR?!, ett pluttenuttigt "jag vill så gärna att du träffar Robert" med en mening att både han och kompisen är så viktiga att hon vill att de ska träffas. Varför? Förhållandet verkar ju ändå inte vara särskilt bra, med bråk och flytt. Det räcker inte med att älska någon ibland.

Dumpa Robert.

Och tänk på vad ni säger på spårvagn och liknande, både i mobil och om ni sitter bredvid varandra. Hur vissa kan sitta så offentligt och diskutera grova problem i förhållandet är mer än jag förstår.

En verklig och en overklig konversation.

- Det är inte så lätt när man inte svalt tillräckligt med medicin.

Jag svarade söta tanten med ett leende. Kanske hade hon sett att jag tittade när hon klev av spårvagnen för att se om hon behövde hjälp. Jag väntade tills spårvagnen åkt förbi och kom ikapp henne igen när hon gått nerför halva trappan. Funderade återigen på om hon behövde hjälp, tant+trappa verkade inte vara en bra kombination i det här fallet.

- Det gäller ju att hitta också. Nä, jag får åka hem igen.
- Vart ska du? Vet du vad gatan heter? Eller något som finns i närheten?
- Nä, jag skulle till den här stationen, men jag vet inte. Det finns ju inte så många affärer, det är bättre på Guldheden och det var lättare förr. Nä, jag får åka hem igen.


Hennes svägerska fick aldrig något besök. Hon vände om och gick uppför trappan igen. Jag undrar om hon åkt hemifrån för att besöka henne, kommer dit och märker att hon inte hittar och åker hem igen. Fram och tillbaka. Hon försökte ju inte ens att hitta. Men det är säkert inte lätt att bli gammal, kanske gör jag samma sak jag också när jag blir så rynkig och söt. För det ska jag bli. Ska jag ha rynkor ska jag baskemig vara söt också! Jag fortsatte att gå hemåt.


Var det en kollega som gick framför mig? Kanske. I så fall måste hon ha bytt pojkvän. Jag tror jag har träffat honom och han ska vara lång enligt ryktet. Det var inte den här killen hon höll om och pussade så lyckligt på. Jag vågade inte gå förbi eller säga hej. Vad skulle jag ha sagt i så fall?

 - Hej! Har du bytt pojkvän? Ja, för du var ju inte så lång ser jag.

Nä, kanske inte ändå. Den konversationen utspelade sig bara i mitt huvud. Och tur var nog det. Annars hade de ju faktiskt varit två mot en, och det är fusk.



Oj. Jag har nu flyttat min blogg. Samma adress för läsare, en annan för mig. Det verkar som den nu har valt kategori själv, till Tjuvlyssnat. Det känns intelligent. Borde jag bli rädd? Är bloggen smartare än mig? Jag hade tänkt att välja kategori Mänskligheten, men tjuvlyssnat är kanske mer passande. Idag låter jag bloggen bestämma.

Indianshopping.

Ica Supermarket, Alvesta

Pappa ~30 med dotter ~3 i kundvagnen står vid frysdisken. Plötsligt börjar flickan tjuta av glädje samtidigt som hon pekar på en mörkhårig kvinna ~35 med flätor.

Flickan: Ockatotta! Ockatotta!
Pappan: Nej, det tror jag inte?
Flickan: Ockatotta, OCKATOTTA! HEEEEEJ Ockatotta!!!

Kvinnan tittar upp och ser förvirrad ut, men vinkar åt den lilla flickan.

Flickan: Lappa ockatotta!
Pappan: Nej, det vill hon nog inte.
Flickan: JOOOO. Becka lappa ockatotta, NUUUUUU!

Flickan börjar gråta hysteriskt och pappan går försiktigt mot kvinnan i flätor.

Pappan (smått generat): Ursäkta mig, min dotter Rebecka tror att du är Pocahontas och vill klappa dig?

"Pocahontas" ger med sig och den lyckliga flickan får klappa henne en liten stund.

(tjuvlyssnat.se)


Hur sött är det inte? Ibland blir jag osäker på mitt yrkes-val, men sådana här saker ligger på plus-sidan.

Don't drink and fall.

Jag kom iväg till Stockholm till slut, med biljett och till och med kalender som jag, precis innan jag gick, kom på låg i ett par byxor. Glömde en julklapp, men har tid att skaffa ny. Behövde inte ens stressa när jag tog mig till busshållplatsen. Där mötte jag en alkis. Orkade inte riktigt med att prata, så jag ställde mig lite vid sidan av. Han hade uppenbarligen en större lust än mig att konversera. Han har ett förband i pannan och småsår runtomkring. Kommer fram till mig med något speedade steg och en bred göteborgska.

        - Vet du vad som har hänt? Vet du vad som har hänt?

Jag nickade och skakade mest på huvudet under samtalet, ackompanjerat av några "mmm".

        - Jag var ensam i lägenheten.
        Hade tagit tabletter.
        Så ramlade jag!
        Men de kan inte sy, det är inget blod.


Han ser ut som han vill ta av förbandet och visa såret, men lyckligtvis kommer han på bättre, eller i alla fall andra, tankar.

        - Va dum man blir när man dricker.
        Va dum man blir.
        Va dum man blir när man dricker.


Han märker tydligen ändå att jag inte är så pratsugen, säger förlåt och sätter sig på bänken igen. Upprepar några gånger till: "Va dum man blir när man dricker. Va dum man blir." Jag fortsätter med mitt "mmm":ande, men har ändå kläckt ur mig någonstans i det hela att han får vara försiktig. Kanske är det när han kommer fram för andra gången för att berätta ungefär samma sak igen. När vi går på bussen får jag ett "tack för att du är fin" som avsked.

På bussen är det en annan person som får lyssna på honom, men då blir det en redigerad version:

        - Jag vill ha en öl innan de börjar sy och karva i mig!

Att man blir dum när man dricker och att de inte kan sy såret har han tydligen redan glömt.

Medeltrotsålder.

När jag och T skulle hämta lastbilen till flytten i måndags utspelade sig följande fascinerande scenario på spårvagnen. En medelålders kvinna och två män i samma ålder går på samtidigt som oss, uppenbarligen inte nyktra alls. Den ena mannen är nästan helt borta och säger aldrig någonting. Om de har ett mål med sin resa framgår inte, men redan nästa station reser sig kvinnan och går mot dörrarna.

       - Vi får gå av här.

Männen sitter kvar på sina platser och säger ingenting.

       - Kom nu då.
       - Vi vill inte gå av!
       - Ni kan ju inte sitta här på spårvagnen och såsa!
       - Jag känner mig instängd.
       - Kom nu innan den åker.


Och så går de av ändå. Vingligt. Uppenbarligen är det inte ålder i år som avgör om man får inträde i den vuxna, mogna världen. Trotsåldern kan tydligen pågå länge. Saltat med lite relationsproblemsdiskussion, eller ett försök därtill. Det blir en spännande blandning. Undrar hur det slutade.


Pling, pling!

Om ni inte redan har upptäckt tjuvlyssnat.se så tycker jag det är dags nu. Där kan man bland annat hitta den här tjuvlyssningen:

När beep blev till pling

Vasastan, Göteborg

En far kommer cyklande. Sonen ~ 4 befinner sig några meter längre bak, också på cykel.
Sonen: Vad långsamt du cyklar pappa!
Pappan: Mm.
Sonen: Flytta på dig för i helvete så att jag kan cykla förbi.
Pappan (argt och chockat): Vad sa du?!
Sonen (tveksamt): ... pling, pling.

I Österrike verkade de vara motvilliga till att använda ringklockan på cykeln när de ville komma förbi. Kanske en gammal artighetskvarleva. En son och far kom cyklande, och när sonen ville komma förbi oss på trottoaren kom en spröd, försiktig, ljus pojkröst: "Entschuldigung! Entschuldigung!" Han kom förbi i alla fall.

"Ho, ho! Pling, pling!" - Picassos äventyr.

To beer or not to beer. - Shakesbeer.

Runt klockan elva på lördag kväll. Några tjejer står vid bankomaten för att hämta ut pengar. En av dem tittar på annonser för hus som finns i bankens skyltfönster.

       - Ska vi köpa ett hus med vita knutar eller?
       - Ingår det en stor penis eller?
       - Man en å nittifem... 28 och en halv centimeter, det står inte vad.


De pratar vidare lite om hur den medföljande mannen ska vara, mörkhårig och gröna ögon, men jag går vidare hemåt. Roligt har de i alla fall. Konversationen är fylld av skratt, märks att de är på väg in till stan från en förfest. Annars kändes trenden på jobbet som att de flesta skulle hem och titta på film och äta godis och chips även om det var några som köpte öl också. Bland annat två ninjor som sjöng "Somewhere over the rainbow". Kvällen har varit lugn, särskilt om man jämför med förra helgen då det var löning. Kung på krogen kanske följs automatiskt av lugnt hemmamys nästföljande helg, särskilt för vissa.

What a difference a minute makes.

Satt och väntade på spårvagnen igår när en tjej ~27 år som pratar i mobiltelefon kommer fram och tittar på den elektroniska tavlan som visar hur lång tid det är kvar tills spårvagnen går.

       - Om två minuter går vagnen, så jag är inne om tio. (kort paus)
       - Nä om en minut går vagnen, så jag är inne när som helst.


Jag visste inte att det var sån skillnad på minuter. En minut mindre och resterande nio går förbi i ljusets hastighet. Fascinerande. Undrar vilken värld hon levde i? Antagligen en värld där hon blir lite sen ibland.

RSS 2.0