Så dumt av mig att fråga.

- Är det vanliga tomater eller kvist? Frågan fick mig att minnas en gång jag själv ställde frågan till en kund. Hennes svar genomsyrades av åsikten att jag var en idiot som behövde fråga. - Det är klart det inte är kvist, det är ju ingen kvist på dem! - En del tar bort kvistarna, svarade jag och nöjde mig med att bara tyst tänka på tomaters ursprung. Där de alla växer på en kvist.

Måste ju bli väldigt glad påsk då.

Jag har jobbat ikväll.
Jag har önskat väldigt många kunder glad påsk.
Många av dessa har hälsat mig glad påsk tillbaka.
Jag menar... måste ju bli en väldigt glad påsk för mig då.
"Det unnar jag dig verkligen" ...sa en söt kund.

Får jag lov? Ja, lite. Några dagars ledighet.
Jag ska ta det lugnt, men jag ska också läsa kurslitteratur och städa.
Det är ett kort lov och det måste fyllas med en del "olovliga" aktiviteter.

Men ändå. Glad påsk!

Bästa påskhälsningen hittills: "Ja, då är man på väg igen. Arslet fullt av stickor! Glömde polera kvasten, och inte hittade jag kattfan heller, så jag tog grannens. Den är röd, så nu får de andra kärringarna nåt att skratta åt. Men jag har iaf en espressomaskin med mig, man är väl modern. Vi syns på Blåkulla!"

Kalle Anka med dunderhonung.

Mamma och son undrar när Kalle Anka-tidningen ska komma, de hittar den inte. Jag ringer till de som vet mer om tidningar.

- När kommer Kalle Anka?
- Vad menar du?
- Har en kund som letar efter Kalle Anka.
- Jaha, jag trodde du menade...
- ...julafton klockan tre? Haha, nej.


Han visste inte dock. Senare under kvällen ser jag en tjej som jag vet har hand om tidningar. Hon säger att den nya tidningen kom i måndags, så de hittade den väl bara inte. Jag tror vi glider in på Bamse istället, av någon anledning, eller så är det bara en efterkonstruktion för att motivera mitt svar på följande kommentar.

- Det letade väl bland bodybuildingstidningarna istället, därför de inte hittade den.
- Ja, han är ju rätt stark.
(Jag tänkte på Bamse när jag sa så i alla fall.)

Surrealistisk känsla.

En lätt surrealistisk känsla anas i affären. Det har snart gått en vecka sedan rånet och idag var första gången jag jobbade sedan dess. Det märks att stämningen är annorlunda. Cheferna syns mer, likaså väktarna och det är mer personal även generellt. Alla ska få ett samtal från kassachefen för att få samma historia om vad som egentligen hände. Vakten eskorterade oss ut. Det är spänt.

Övrigt surrealistiskt är att det är julafton om en vecka. På måndag åker jag till Trosa. Har haft så fullt upp på sistone att jag inte hängt med i hur tiden har gått. Om två veckor är det nyårsafton, då jobbar jag 10-18. Antagligen kommer jag åka hem efteråt och bara ta det lugnt, återvänder till Göteborg kvällen innan. Har försökt bojkotta nyår två år i rad nu utan att lyckas, kanske går det bättre (?) i år. Om inget trevligt alternativ dyker upp, men ska nog undvika att göra planer.

Hjälp, det kunde varit jag.

Min affär blev rånad igår av två män som hotat personal och väktare med pistol. Sjukt läskigt ju, tänk om det hade varit jag. Undrar hur de mår, de som var där...

Överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt.

En kund kom med två kartonger äpplen i sin vagn ikväll. Jaha? And then? De är för breda för att få plats på vågen och går därför inte att väga i kassan så jag blir lite vilsen i hur jag ska hantera det. Kunden tycker att vi ska ställa lådan på högkant och luta mot vågen, varpå minst ett tiotal äpplen rullar mot mig och vill ut.

- Det här går inte!
- Jodå, det går jättebra!

Jag ringer istället till frukten och ber henne uppskatta hur mycket det är i, det är trots allt hon som hjälpt honom. Kartongerna är olika stora och den ena har tidigare innehållet ananas, så det är svårt att veta. Till slut uppskattar jag det till 20 kilogram (nuvarande mattekursen får mig att skriva hela) för att ta i underkant på frukttjejens gissning, det var antagligen mer. Jag måste också fråga vad han ska med alla äpplen till. Gå ner i vikt.

- För äpplen kan man ju äta hur mycket som helst av!

Jag känner mig tveksam, men det roade mig i alla fall. Det skulle tydligen vara en speciell sort också, för det var goda äpplen. De håller ju inte alltför länge heller. Jag undrar hur lång tid det tar tills han tröttnar på äpplen. Han märkte att jag roades av detta.

- Ja, nu har du något att berätta i fikarummet i alla fall!


Och det gjorde jag också, där jag fick kommentarer om laxerande effekt, kollegan hade själv ätit massa bananer innan han sprang ett lopp tidigare.


Nej usch, tror inte någon mår bra av så ensidig kost.

You can put it anywhere.

Vakten handlade av mig idag. Pratade kort om att jag tyckte hans juice såg ut som pressad lime-flaska och han hann glömma att han redan fått sitt kvitto.

- Fick jag kvittot?
- Ja, du fick det, men du måste ha stoppat det nånstans.


Vakten tittar på mig förskräckt leende, som om jag är väldigt snuskig. Jag syftade faktiskt på ficka eller liknande, så jag tycker det säger mer om honom än om mig.

Ät upp betalkortet i slutet av månaden.

Jag har lärt mig att ett pedagogiskt sätt att få någon att förstå att de har sagt fel är att upprepa det och använda det på ett korrekt sätt. Det fungerade inte på den här damen.

- Jag fick inte ut några pengar i automaten, har det något att göra med att jag har chips?
- Chipet har ingen betydelse, det måste vara något annat som är fel.
- Så det är inte chipset det är fel på?


Kunskapen gick aldrig fram där. Överlåter åt någon annan att fortsätta försöka.

Ett axplock av dagens kunder.

En elegant dam i övre medelåldern betalade med kort och legitimation. Jag registrerar detta och väntar på kvittot.
- Jag kan ta korten här.
- Ja, men jag ska titta på kortet först bara.

Damen blir förnärmad eller tror att jag ska sno hennes kortnummer.
- Men det brukar ni aldrig göra.
- Jo, men det ska vi göra.
- Men det har ni aldrig gjort.

Jag ger henne kvittot hon ska skriva på, fortsätter le och replikerar.
- Fast det ska vi göra.
Damen skriver på, får sitt kvitto och sina kort tillbaka.
- Jaha, ja... men då ska jag kolla att du har dragit av alla rabatter!
- Ja, gör det du,
ler jag som svar.

Det är fascinerande hur folk kan bli upprörda för att man gör sitt jobb. De fyra sista siffrorna står på kvittot och jag ska kolla att de stämmer överens med kortets siffror. Den ökade kontrollen är för kundernas eget bästa och för att kunna upptäcka skimningsförsök. Jag ska kontrollera kortets giltighetstid och att namnet stämmer överens med legitimationen, vars bild ska matcha ägaren. Även namnteckningen ska egentligen stämma överens, men det gör den sällan. En kund som såg att jag höll kvar i kort och leg fick lite prestationsångest när han skulle skriva på, för att kunna matcha.

Den upprörda damen kollar sitt kvitto direkt när hon får det, går sedan ner till sina varor och jag tror hon kollade det två gånger till innan hon till slut packade ner sina saker och försvann.

En annan intressant kund handlade i kassan bakom mig. Hon drog sitt kort under köpet och hade antagligen diskuterat några rabatter med min kollega. När köpet var på väg att avslutas så påpekade hon att "dina rabatter har gått igenom här" och då blir hon smått paranoid och upprörd. "Hur vet du det?!" Ytterligare ett exempel på upprördhet efter uppvisad service.

En liten farbror kom med en liter yoghurt som kostade 16 kronor. Han räcker fram 9 kronor och jag försöker förklara att pengarna inte räcker. Han visar sin tomma plånbok. Han saknar vissa begåvningar, som t.ex. talets gåva, så det är svårt att föra en dialog med en motpart som dregglar och låter "hrrrrr" när han replikerar. Han förstår (tror jag), jag tar yoghurten hos mig, han får tillbaka sina 9 kronor och går in i butiken igen. Till hörnet närmast där det ligger choklad - 6 kronor styck och två för 10. Han tar tre stycken och återvänder mittemellan kunderna som nu står i kö. Jag försöker förklara att han bara har råd med en. En kund längre bak i kön skänker honom en krona, så han får två stycken. Den tredje behåller jag. Det var också en intressant kund idag. Jag är osäker på om han gick därifrån nöjd, särskilt eftersom han egentligen verkade vilja köpa yoghurt.

Samma scenario, olika bemötande.

Lustigt hur olika samma sak kan te sig. Ibland är jag sjukt trevlig på jobbet och fullkomligt osar av service. Jag erbjuder mig att hjälpa till att packa om tillfälle bjuds, jag frågar om bonuskort. Jag ler överseende åt dumma kunder, för de vet inte bättre och jag försöker förklara vänligt. Jag blir glad av att hjälpa till och kan känna mig nöjd och lite stolt över att ge det där lilla extra. Idag skulle jag köra lite korgar innan jag satte mig i kassan för att börja arbetspasset och möts av en grinig tant som fräser "sätt dig i kassan istället så man kommer härifrån nån gång!" och det irriterar mig. Det har helt nyligen börjat bli lite mer kö, men det är max 1-3 i kö och hon stod näst i tur och hade precis kommit dit. Klart att jag förstår att man inte vill stå i kö, men hon överreagerade. Varför påverkade det mig så mycket idag?

Man har såna dagar ibland. Orkar inte engagera sig. Sitter och rullar tummarna när det är lugnt istället för att aktivera sig. Orkar inte besvara käcka kommentarer med något hurtigt, ler mekaniskt, ger ingenting extra, irriterar sig på små saker och dumma kunder. Försöker sig på minihämnder för varuberg och annat genom att inte lägga korvbröden åt sidan, men det är ingen som märker något i alla fall, så det är ganska meningslöst.

Jag är oftast trevlig på jobbet. Jag ser till att saker som är fel rättas till, jag försöker se till att det ser snyggt ut runtomkring, jag bryr mig inte om de där irriterande småsakerna. Men ibland orkar jag inte. Då vill jag bara gå hem.


Luftkonditionering är ganska skönt dock.

Jag ringde en kompis igår när jag satt på spårvagnen på väg till jobbet. Det var väldigt, väldigt varmt och luften stod stilla.
- Hej, vad gör du?
- Jag sitter här och tittar ut på havet.

Lät ju inte alls lockande. Hade hellre badat än jobbat.

Senare på kvällen kom det en kund, hon var ganska trevlig. Mot slutet av köpet dock så kommer det:
- Det är jätteskönt väder ute, du borde inte sitta här inne. Man ska bada när det är sånt här väder.
Ganska oförskämt när man tänker på saken. Jag kan inte direkt resa mig och gå därifrån.

Jag mindes Konsumbloggen som haft en liknande kund, som lovprisat vädret ute... och hur Konsumbloggen kom ihåg den personen en dag när det regnade och sa liknande saker tillbaka: "Skönt att vara här inne när det är så hemskt väder ute."

Tyvärr har jag alldeles för dåligt personminne för att ens försöka komma ihåg kvinnan som var hos mig igår. Jag får istället fantisera om att hon möter en liknande person som Konsumbloggen i framtiden, som kan hälsa tillbaka åt mig.

Men hon ska bara veta detta: Luftkonditionering är skönt! Hmpf.

Inköpslista, del 8.


tvättmedel
baguette
läsk
2 tidningar om Pantflaskor
täcker till hänt extra
Nacos
gräddfil
mildsås

Inköpslista, del 7.

9 pers.

10 st Brödskivor
Skinka
"Polarsallad"
2st Paprika
10 "kakor"
Chips
Cider


Varför är inköpslistan för nio personer men mängdangivelserna för tio? Vad är det för skillnad på kakor och "kakor"? Är det något man äter ihop med "Polarsallad".


"Eller?"

Hej heeej!

Idag kände jag mig lite som den man, antagligen smått socialt handikappad, som i reklamen välkomnar och ta kort på folk som anländer till tv-serien "Färjan 2" med ett ständigt upprepande: "Hej heeej, välkomna. Hej heeeej, välkomna. Hej heeej, välkomna. Hej heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej. Välkomna."

Jag började känna mig upprepande ikväll jag med. "Hej hej. Hej hej. Hej hej." De vet inte om det själva, men det gör jag. Jag har ett liknande hej som mina grannar oftast får. Minns inte vem som uppmärksammade mig på detta att det låter likadant. Det börjar lite högre och sen blir det lite mörkare: Hej hej!

Scrubs-J.D. berättade i Filip och Fredriks program att han varit i Stockholm och där lärt sig att man ska säga allting två gånger på svenska som han uppfattade det: Hej hej. Tack tack. Det spelade inte så stor roll vad man sa, bara man sa det två gånger. Var kommer mitt extra hej ifrån? Varför är det främlingar som får det av mig? Borde det inte vara mer närstående som får fler hej? Eller är det mer intimt med bara ett hej?

Som den där hejande fotografen från Färjan vill jag i alla fall inte känna mig igen.

Hej heeej då dååå.
Natti natti.

Inköpslista, del 6.



Omega-tecknet tyder på en matematiker eller student.
På fredagar och söndagar får man äta, men lördagar blir det ingen mat.

Dagens dramatik.

Larmet går på jobbet.
Personal strömmar till utgången. Många, många.
En kvinna och en man, båda av alkisvariant, fångas in.
Kvinnan krampar upp i epilepsianfall.
Ambulansen får hämta henne.

Så går det om man försöker sno saker, kom ihåg det!

Inköpslista, del 6.



Jag gillar den här inköpslistan jag hittade igår.
Fem saker att komma ihåg och godis verkar vara det viktigaste.
Oavsett om det står 2hg eller 2 kg är det roligt.
Och vad är det för sås? Med punkt dessutom.

Tur att det är lördag imorgon.

Jag skrev ut en kvittokopia igår som jag hade tänkt lägga ut här.
Om jag hade kommit ihåg att ta med mig den hem.
En kund köpte nämligen stora, gula M&M-påsar.
Närmare bestämt 96 stycken.
För 2640 kronor.

Det blir en hel del choklad det!

Det är svårt att vara trevlig när man är irriterad.

Igår fastnade jag i irritation ett tag på jobbet.
Eller egentligen var det nästan hela tiden där.

Det är ofta det är folk (läs:  kunder) som är jobbiga, men det brukar inte påverka mig så mycket. "Ok, så du är dum i huvudet? Det var ju synd för dig. Varsågod nästa." Jag är lugn och behandlar det mesta på samma sätt. På senare år har jag dock blivit mer känslosam. Nu blir jag också irriterad t.ex. och dessutom verkar jag ha börjat få viss PMS, då jag kan bli extra känslig.

Igår började med att jag skulle ta lite korgar och varor tills det var dags att byta av en som slutade vid sex, men då ville en annan bli löst för att gå på toaletten. Det hade varit lugnt och inget konstigt med det om det inte vore för att hon alltid gör sånt, och går iväg och röker eller vad det nu är hon gör. Hon tar så mycket smygpauser, fast hon smyger knappt ens med det, och på riktiga rasterna är hon borta alldeles för länge så den som löser raster lätt får sina rastscheman att spricka och det blir jobbigt. Det här gången var hon "på toaletten" i 10-15 minuter. Alla vet att hon gör så, men jag tror inte att det är någon som pratar med henne om det. Den här gången blev jag irriterad på detta. Egentligen spelar det inte så stor roll var jag jobbar, så för min del borde det ha varit irrelevant, men nej. Hon satt i kassan bakom mig så jag kunde heller inte ventilera mig för någon, vilket jag kände att jag behövde.

Det fortsatte i samma stil, med massor med jobbiga kunder och varuberg. Det dumma är bara att när jag blir irriterad och lite småarg så blir jag snabbare och mer effektiv. Varorna svischar förbi. Jag kan strunta i att stoppa bandet för att försöka hämnas på varorna, och bryr mig inte lika mycket om att lägga ömtåliga saker åt sidan, men det är ingen som brukar märka någonting, och de riktigt jobbiga kunderna gnäller om att inte köra bandet så jag knappt kan utföra mitt jobb i kassan.

Det var mycket att göra igår och ganska långa köer av och till. Under en sån period ringde det hos frun, som därför knappt kunde packa upp så jag fick sitta och vänta. Slöseri med tid när det är köigt. Den som ringde ville ha glass, och därför bad hon att få gå in och hämta det. "Jag sitter här i alla fall, men jag tror inte de i kön bakom dig blir så glada." Hon frågade paret närmast bakom, tjejen överlät frågan till killen, det syntes att de ville säga nej men de sa väl att det var ok. Det handlande paret tyckte antagligen redan här att jag var otrevlig. Jag var inte trevlig och jag var stressad och ville bara försöka jobba så snabbt som möjligt, då passar inte ett "vänta här, jag ska bara..." in i den bilden. De var tröga och stod och funderade på "Ska jag dra mitt ICA-kort?" men till slut kunde jag börja med nästa kund. Fast efter ett tag kom de på att de hade glömt en kupong. Det var mitt i en kund och det stod fortfarande minst sex personer i kö så jag sa att "då får ni ta det i kundtjänst". Att det fanns andra i kön som också ville komma hem verkade de dock inte ha någon förståelse för. "Varför då, vi handlade ju här precis, vill du slippa jobba?" I vanliga fall, som mitt lugna, trevliga jag hade jag försökt förklara mig bättre och antagligen fått dem till nöjda kunder, men igår orkade jag verkligen inte. Jag fixade deras kupong efter kunder jag höll på med, bara för att bli av med dem. Jag får väl vara otrevlig i deras ögon då.

Tio minuter innan stängning ramlade en olivburk ner för en varubergare så jag ringer till golvet för att be de städa. "Då får ni ta det själva, jag har inte tid." Han är ofta åt det hållet den killen, och jag stör mig på hans attityd också. Det var fortfarande lång kö, men lyckades få en att städa ändå. Den sista kunden var klar fem minuter efter stängning, trodde det skulle bli längre.

Det fanns vissa ljusglimtar under kvällen ändå. Några söta barn, några skratt med en kollega, bland annat när hon skulle hälsa på en kund och tittade på mig och sen började skratta: "Varför hälsar jag på dig? Gu va konstigt!". Det var också en snäll kund, som såg på mig och frågade: "Har du ont i ryggen?" Vilket kändes vänligt att uppmärksamma, men det var inte så mycket mer att göra än att konstatera: "Ja".

På vägen hem var mitt ventilationsbehov så stort att stackars kollegan som bor en hållplats bort antagligen fick lite mer hål i öronen, för jag pratade och pratade och pratade. Precis innan jag klev av spårvagnen insåg jag att hon knappt fått en syl i vädret på hela resan. "Shit vad jag pratar!" Hon bara skrattade och log: "Ja-a."

Men det hjälpte.
Efter den resan var jag inte irriterad längre.

Ett besök i ICA-avfall.



Vi slänger köttfärsen, ok? Sluta tjata.

Tidigare inlägg
RSS 2.0