"Jag har en liten surprise till dig."

Jag är lite osäker på vem av oss som är mest reklamskadad, jag eller killen från Poståkeriet. För det var hans ord när han ringde första gången tidigare idag: "Jag har en liten surprise till dig." Jaha? "Jag har din dator här." Inom mig ser jag en bild av en trälåda som sparkas upp för att visa upp sitt OLW-fyllda chipsinnehåll.

Så nu är den tillbaka, datorn. Dock inte utan problem, eftersom HP eller Infocare gjort bort sig med adresserna, så efter några fler telefonsamtal fick jag åka och hämta den själv. Jag kommer få tillfälle att öva mig på att klaga, ska höra av mig till 3, SF, HP och hyresvärden. Jag som är så dålig på att visa missnöje, hur ska det här gå?

Petra har fått lägenhet, dagens andra surprise. Eller ja, jag visste förvisso att det kanske var på G.

Nu är 'ledighet' återigen förknippad med skuldkänslor i form av "jag borde..." Än en gång blir jag påmind om hur bra jag är på svepskäl. Jag måste bli bättre på att plugga, det räcker inte med goda föresatser. När det gäller att sätta betyg kommer man inte så långt på enbart goda tankar, även om det påstås att det är de som räknas. Jag visste redan från början att jag även sen tidigare tycker om studentlivet, men inte att plugga. Hur som helst ska jag ge det här en chans nu, även om jag inte riktigt vet vad jag ska tycka. Hur vet man hur mycket man vill någonting och hur mycket man är beredd att satsa? Det är väl delvis det som återstår att se.

Det är mycket nu.

Kommentaren känns klassisk: Det är mycket nu. Men det är mycket nu. Skolan har börjat, har nu gått en vecka. Det är mycket info som ska in i skallen, samt lite nollningsaktiviteter som väl gör att lite info ramlar ut igen för vissa. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är jag håller på med, om jag har hamnat rätt, men för stunden känns det ganska bra. Har ännu inte riktigt börjat sticka ner näsan i så mycket kurslitteratur och jag vet ju att det är där det största problemet kommer ligga: självdisciplinen. Att det är tanken som räknas kommer man inte så långt med i realiteten. Trots detta har jag i alla fall föresatsen att börja läsa böcker. Snart. Ska bara...

Lägenheten har det inte hänt så mycket nytt i den senaste tiden, har avvaktat fler möbler. Fick en tvbänk och soffbord igår. Bordsbenen hade under flytten fraktats i en låda i tvbänken, supersmart. Tills jag skulle skruva på dem igen och upptäckte att lådan inte gick att öppna. Får se om våld eller tankeverksamhet blir lösningen till slut.

Min dator lyser fortfarande med sin frånvaro. På ett sätt är det ganska skönt att få en paus, men timingen är riktigt usel, det är så mycket som man bör göra på internet, både skola, räkningar och annat. Tills vidare kan vi låtsas att det underlättar när det gäller att placera näsan i kursböckerna och påbörja inlärningen. Nu är det dock dags att åka hem och äta samt hämta noter och brödet jag bakade igår till kören.

Abstinens.

Jag tror inte jag har kunnat sätta på min dator någon gång det här året. Kan det vara milleniebuggen som slagit till, i efterhand? När jag pratade med växeln hos servicestället frågade de nästan direkt efter att jag sa att jag hade en trasig dator, om den inte gick att sätta på alls. På ett sätt är det ganska skönt att få en paus, för det är så lätt att fastna framför datorn när man inte har något bättre för sig. Man betyder jag. Något bättre... ja, allting är väl relativt. Hur som helst blir det mycket jobbigare när man har saker som måste göras. Som att betala räkningar. Särskilt eftersom vissa försvunnit i flytten och jag därför fått några påminnelser. De är inte särskilt vänliga i sitt uttryckssätt. Översatt känns andemeningen som "nu jävlar betalar du, annars får du problem här!".

Första repet med kören ikväll, det känns skönt att få ett slut på sångabstinensen som lurat under julledigheten. Så hittade jag en dator på vägen hem också. Pluspoäng. Ser att det är några inne varje dag och tittar här, trots att jag inte finns här för att skriva något. Tappra själar. Nu är det en liten uppdatering i alla fall. Har en hel del att fundera på, vet inte om det är bra eller dåligt att jag är mer eller mindre tvungen att ta iu med det själv istället för att ventilera det i skrivna ord över internet. Till exempel, hur blir ekonomin nu som student? Mer lön ger mindre lån, men samtidigt måste det finnas tillräckligt med tid för att plugga.

Hm, nu blev det mörkt här. Dags att bege sig till spårvagnen. Godnatt. Jag hoppas att jag återkommer inom en snar framtid.

Efterklok.

Jag vet, jag har försvunnit. Igen. Datorn hade lite småproblem och jag skulle ta en backup och göra en systemåterställning. Innan jag hann göra det dog den dock helt. Jag kan inte sätta på den, den återupprepar bara dödsskriket med tre tut och sen händer inget mer. Det är nu min ånger kanske kan lära mig en läxa. Det finns många saker som kan bli jobbigt om innehållet på datorn inte går att rädda, men det värsta är väl i så fall alla bilder. Men det är lätt att vara efterklok. Den hämtas för service imorgon så får vi se sen när jag kommer tillbaka. Håll gärna tummar och stortår. 21 januari börjar skolan.

Kaboom!

Jag är inte förvånad över att folk blir skadade på fyrverkerier. Det är alldeles för många som inte har tillräckligt med respekt för dem, särskilt inte med alkohol i kroppen. I år inleddes det nya året i någorlunda säkert förvar på min balkong tillsammans med ex-"sambon" C. Folk står i små berusade klungor och tolvslaget utlöser olika reaktioner, vid olika tillfällen också, beroende på när gruppen bestämmer sig för att klockan slagit tolv. Fyrverkerier och diverse andra högljudda saker flyger i luften. De flesta träffar himlen som de ska, vissa skjuts åt andra håll, vissa lämnar aldrig marken. Alltid är det någon som står alldeles för nära. Förra året gick vi ut på Heden för att titta på fyrverkerierna. Efter ett tag kändes det mer som ett exploderande minfält än ett nyårsfirande. När vi började känna oss mer som måltavlor än nyårsfirare och kände tryckvågorna från fyrverkerier som exploderar en meter ifrån oss var det inte roligt längre.

Raketfjuttandet runtomkring nyår är alldeles för utbrett. Vad är det man får ut av att leka med eld och saker som exploderar? Större fyrverkerier är fint, men om de förbjöd kinapuffarna eller vad de hette kan de väl ta bort de andra fjuttbomberna som bara låter. Och kan man inte hålla det inom rimliga avgränsade tidsrymder? Klockan 17 idag var det så mycket och höga explosioner att det fick löv att ramla ner från min fikus och billarm att gå av.

Hur som helst har kvällen varit mysig. Blev lite inspirerad när jag handlade maten och köpte betydligt mer än jag tänkt mig, men så blev det också mycket och gott. Samtidigt har jag gått i mysbyxor hela dagen och inte ens satt på mig strumpor. Till affären gick jag med en skön känsla av att inte känna att jag ville bry mig om hur jag såg ut, tills jag hamnade framför en stor spegel i affären (varför?) och kände mig tvungen att trots allt göra något åt gårdagens fläta i håret som spretade lite väl mycket. God mat och trevligt sällskap. En bra start, lugn och utan prestationskrav. I byggnaden hörs nu efterfester. Det nya året är tre timmar gammalt. Hoppas ni har en bra start på det nya året!

RSS 2.0