Om frisyren och frisören.

I Österrike gick jag till frisörskola och bad dem klippa topparna. Innan hon började klippa sa hon att jag inte skulle bli rädd om det försvann mycket hår där bak, på tyska. Nej då, sa jag, innan jag hann uppfatta vad det egentligen var hon sa. Det blev väldigt uppklippt och det gjorde underverk för mitt självfall. Hon gjorde inte alls som jag sa, men det var den bästa frisyren jag har haft. Jag har försökt återskapa den frisyren efteråt, men så som jag förklarat den så har frisörerna visat sig skeptiska. Jag klipper mig ganska sällan, det blir bara en eller två gånger per år.

Nu har jag klippt mig igen. Jag tog med en bild den här gången på frisyren från Österrike. Frisyren är nog egentligen helt ok, men upplevelsen var riktigt jobbig, så jag har svårt att vänja mig vid den.

Jag fick lite dåliga vibbar när jag gick in för att boka tid. Det var litet och tomt i både lokal och kalender såg det ut som. Det låg dock bra till för mig och var billigt, så trots viss fundering så gick jag dit.

När jag kom satt hon och åt och frågade om jag bokat tid. Det kändes inte som om hon var beredd på min bokning. Jag visade min bild och hon började klippa innan det kändes som om jag fått förklara färdigt. "Jag ska visa" sa hon, men det går ju inte att ångra sig då. Hon tvättade inte håret, sprayade lite med en flaska men klippte det i stort sett torrt. Jag kände mig varken trygg eller hörd. För mig kändes det som om hon klippte för kort och med för mycket hår. Jag funderade på att gå därifrån, men hur kan man göra det mitt i en klippning? Hela tiden stod det en kvinna vid sidan av och tittade på utan att säga någonting. Jag tror det var en manikyrist, men det kändes väldigt konstigt. Efter 20 minuter kom det in en kvinna och då kändes det som om frisören Mehri bara ville bli av med mig. Hon blev själv nöjd med frisyren och tyckte den blev bättre än på kortet, att jag blev en ny kvinna.

Jag fick min uppklippning som gör att självfallet kan skapa lockar i håret som jag tycker om, men det finns detaljer i frisyren jag inte tycker om och jag tror jag måste glömma frisören innan jag kan tycka om frisyren ordentligt. Jag kommer absolut inte gå tillbaka dit och kan inte alls rekommendera Kvilletorgets Hårvård. Jag tycker snarare att ni ska hålla er borta därifrån.

Jag hoppades att det skulle vara bra så jag kunde få mig en frisör att återvända till, som jag inte gjort sedan jag var liten, men jag får fortsätta leta efter någon som är värd att återkomma till.

Är det fest eller?

Vi hade konsert igår. Temat gick från pubquiz till melodikryss pga att vi inte kunde få alkoholtillstånd, men vi skaffade ändå snacks och äppeldryck med ciderkaraktär. Konserten blev lyckad och förhoppningsvis uppskattad. Efteråt fanns det fortfarande snacks kvar till vår efterfest. Det var jag som köpte snacks. Det blev mer och tyngre än jag och andra hade tänkt. Osäkert om jag verkligen vill veta hur mycket det var jag bar, men nu räknar jag ut det i alla fall.

10 påsar nachos à 200 gram.
7 påsar baguetter à 600 gram.
2 kg oliver.
2,5 kg chips.
10 glasburkar dip.
180 servetter.
1000 tandpetare.
30 stycken ölkorvar.
100 stycken assietter.
120 stycken djupa tallrikar.
100 stycken plastglas.

Jag fick en hel del blickar med så mycket snacks vill jag lova. Det var säkert 12 kg i alla fall gissar jag som fyllde en stor ikeakasse och två stora påsar. Dessutom kom jag direkt från skolan där jag lånat massa böcker, så den vägde ju en del den också. Det hela fyllde i princip hela kundvagnen som jag försökte ta med mig men inte lyckades med då den inte är anpassad för trottoarkanter. Jag fick lov att bära det hem där jag sedan gick direkt in i duschen. Skaffade hjälp till att bära det till konserten sedan som tur är.

Idag har jag träningsvärk i framförallt nacke/axlar och händerna, i synnerhet höger tumme. Det blir något att lägga till min lista på konstiga ställen att få träningsvärk på. Ögon och tumme. Inte varje dag.

Jag har bestämt mig.

Igår fick vi lite information om det här med lärarlegitimation. Mycket är fortfarande inte bestämt och de flesta frågor vi hade blev hänvisade till Skolverket som borde ha koll. Det verkar dock vara bestämt att man efter examen ska tjänstgöra i ett år med en mentor innan man kan ansöka om legitimation, som även innebär en viss avgift. Under en överlappningsperiod kommer man dock inte behöva mentor eller betala avgift, men det ska då ske innan 1 juli 2011. Det är oklart ifall det gäller behörighet till examen eller själva examen som kan ta upp till två månader att få efter man har ansökt om den. Oavsett hur det blir så kändes det ändå som det är värt att ta examen nu.

Känslan förstärktes idag när en förskolechef jag mötte på rekryteringsdag på skolan för ett tag sedan ringde upp mig idag och vill träffa mig angående en tjänst. Det får mig att känna mig uppskattad och jag har antagligen bestämt mig nu för att ta examen nu till sommaren. Det betyder att jag igår hade vad som skulle kunna vara min sista föreläsning någonsin. Helt sant är det inte, men det är lite så det känns. Nu är det dags att skriva examensarbete och beslutet får mig mer motiverad.

Jag har inte ens börjat leta efter vilka slags jobb det finns och är inte säker på vad jag vill ha på en arbetsplats. Min diskussion med rekryterarna fick mig att få upp ögonen för vad jag kan bidra med på arbetsplatsen. Att jag har vikarierat ett år på förskola tidigare gör dessutom att jag har arbetserfarenhet. Jag känner hur jag mentalt börjar bygga upp anledningar till att anställa mig. Jag börjar känna mig färdig. Så färdig som jag kan bli under utbildningens gång.

Har inte fått något svar från studievägledaren ännu men det verkar som om man kan gå kursen även utanför lärarutbildningen och att det är platsgaranti. Jag får känslan av att den är inriktad på yrkesverksamma, så känner jag för att gå den senare har jag all möjlighet att göra det.

Det här känns bra.

Verkligheten närmar sig.

Jag har svårt att ta det där beslutet om min framtid. Är inne i examinering av nuvarande kurs och på fredag börjar nästa kurs, som innebär att skriva examensarbete. Jag kan ta examen till sommaren, bli färdig och vuxen, om nu det är möjligt. Det är antagligen det som spökar till viss del, lite ångest i att ta klivet ut i verkligheten. Men inriktningen känns långt borta och i höstas läste jag psykologi som specialisering. Det kommer alltid vara en merit när man jobbar med människor, men jag har funderingar på att byta ut den kursen mot en annan, mer pedagogiskt inriktad. Såg dock häromdagen att den kursen jag funderat på bara verkar gå kvällstid på 50%. Det skulle innebära att examen ligger ett år bort. En termin känns överkomligt, ett år är jag inte lika säker på. Jag skulle dock kunna vikariera samtidigt och få både lön och erfarenhet under tiden. Just nu har jag svårt att hävda mig professionellt och insistera på att någon borde anställa mig för att jag är bra, även om jag vet att jag har många bra kvaliteter för yrket.

Frågan är nu vilken väg som är rätt att gå. Antingen går jag den kursen eller någon annan för att bygga på min pedagogiska kompetens och därmed kunna hävda mig bättre på arbetsmarknaden, eller så tar jag examen och ger mig ut i verkligheten för att skaffa mig konkret erfarenhet. Jag har mailat studievägledare för att få mer information och hjälp med beslutet.

I torsdags var det arbetsmarknadsdag på skolan, där olika arbetsgivare var på plats. En stadsdel nära mig sökte vikarier till sin vikariepool, vilket kan vara bra om vikariat är vägen jag väljer. Anmälde även intresse till två andra deler, där framförallt den ena kändes väldigt inspirerande. Vi hamnade i pedagogisk diskussion och de ville ta ett kort på mig för att minnas mig ihop med min intresseanmälan. Det känns som om jag skulle kunna få jobb där och det gör det lättare att ta steget ut i arbetslivet. Överlag är det en bra arbetsmarknad för förskollärare just nu, så det borde inte vara så svårt att få jobb.

Jag tror att oavsett vilken väg jag väljer så kommer jag känna att jag inte har all kunskap jag behöver när jag kommer ut. Utbildningen fokuserar på det teoretiska, även om det hela tiden är verksamhetsförlagd utbildning invävd, så det kommer alltid finnas praktisk kunskap att skaffa sig. Därför är det synd att kårens första hjälpen-kurs i lördags blev inställd, men det blir fler tillfällen.

Man blir nog aldrig färdig. Om man känner sig färdig så är något fel, det finns alltid nya saker att lära sig.

Låt det rinna!

Min bild av förkylning är att den försvinner genom näsan, därför gillar jag inte att den är oroväckande torr just nu. Jag vill bli frisk så jag kan återvända ut i världen och organisera världen hemma i lägenheten. Håller bland annat på att sortera ut saker som jag ska slänga, ge bort eller ta ner till källaren - som visserligen verkar ha drabbats av en stöldvåg just nu. Jag har ingenting av värde där, men dock en fåtölj och en gitarr där som inte tillhör mig.

Har du klamydia i ögat?

Jag började känna mig oövervinnerlig när jag höll mig frisk bland så många sjuka. Klart att det bara var en tidsfråga efter det. Förkylningen började i måndags och när jag somnade i tisdags insåg jag att jag borde ta ut linserna. Morgonen därpå var det svårt att öppna höger öga. Jag tog reda på att ögoninflammation egentligen heter bindhinneinflammation eller konjunktivit och att man ska söka läkarvård om den är ensidig för då kan det exempelvis vara klamydia. Att jag inte sett det på någon löpsedel än känns otroligt. Det kändes ändå lite bra när även vänster öga började kladda. Jag missade en föreläsning i tisdags som jag dock kan ta igen i helgen eftersom de kan streamas via dator. Det är en mycket bra möjlighet. Duktig skola! Missade en workshop igår som behöver kompletteras men tog mig till skolan idag. Var glad när de två timmarna tog slut för då började energin också göra det i takt med att febern steg. Nu är jag hemma framför tv:n som större delen av veckan och det är antagligen ett friskhetstecken att jag är mentalt piggare så att jag blir sugen på att städa. När händer det annars? Hann ta ner den sista julen, sen tog kroppens energi slut.

Året blev nytt - gott!

Mysigt nyårsfirande. Vi åt sparris inrullad i p-skinka som jag inte orkar stava till just nu, fläskfilé med potatisgratäng och rödvinssås samt olika efterrätter som innehöll frukt. Mycket gott och trevligt. Vi har lekt med kaniner, Mario och dansat till Just dance 2. Nu har jag Nintendotumme men bröt inga ben uppe på hala Ramberget vid tolvslaget. Hade gärna haft en stjärtlapp eller liknande på nervägen dock. Det har i alla fall varit en mysig kväll med Ida och Jenny där det är ett stort plus att jag hade så nära hem. Glad påsk!

Den goda julen.

Jag är fortfarande så ung och utan familj att det är en självklarhet att åka hem till föräldrarna över julen. Kvällen innan julafton är mysig, då smakar vi på skinkan och jag klär granen som tradition. I år kom julen så plötsligt. I sin placering på en fredag behövde jag jobba min torsdag kväll som vanligt eftersom jag inte begärde ledigt i tid. Ända till 23 till och med och det var så mycket kunder att jag inte kom hem förrän runt halv ett. Då hade jag inte packat färdigt och det är något jag finner tråkigt så det var en trött Anna som tog tåget 8.42 på julafton. En klasskompis åkte tio minuter tidigare och vi var nervösa att vi skulle bli väldigt försenade eller inte komma fram. Hennes tåg blev över en timme sent och folk i hennes närhet började klaga direkt på detta. Där jag satt på mitt tåg var stämningen trevlig med kommentarer att "bara jag kommer fram till Kalle Anka så är det lugnt" vilket var precis som jag tänkte. Det var ett vackert vinterlandskap vi färdades genom, med sol på snötäckta granar och vidder. Då kom julkänslorna till slut och jag kände mig harmonisk. Innan resan försökte jag hjälpa julkänslorna på traven genom att julpyssla och dekorerade ljus, tändsticksaskar och julgranskulor som jag tog med mig. Fem stycken hade familjens namn på sig och när jag kom fram (en halvtimme sent bara) så hängde jag upp dessa i granen. Tyvärr tappade jag mamma i golvet så hon gick sönder dock. Det har varit mysiga dagar i familjebubblan strax utanför verkligheten i Trosa och jag hoppas vi kan skapa den igen i sommar på Udden, med mycket spel. God fortsättning och gott nytt år!

Dagisbarnen får ofta höra att det är fel fot.

I måndags lämnade jag hemmet i fem timmar. På väg ner från spårvagnen på vägen hem upptäcker jag att jag har olika skor på mig. Det är först efter fem timmar jag uppmärksammar detta alltså, även om jag reflekterade över att de kändes annorlunda mot foten innan dess. Till mitt försvar kan jag säga att jag hade bråttom när jag gick, skorna låg lite huller om buller och de olika exemplaren är väldigt lika varandra förutom att den ena är mer rundad framtill, har lite färre veck och är fodrad inuti.

Saknar visst några fler egenskaper också.

Och varför ställer jag inte alarmet som jag tänkte? Varför glömmer jag bort att hämta tvätten i tid? Lyckligtvis hade inte dörren stängts ordentligt så jag fick tag i min tvätt, trots att jag var nästan en kvart sen. Jag har faktiskt städat lite nu också. Det är tydligen inte för sent att börja tro på mirakel. Så mycket mat har jag inte orkat laga än dock.

Monetär karma.

Jag städar och rensar. Det behövs.
En dag hittar jag 500 kronor i ett kuvert. Eller var det 1000 kronor?
Igår hittade jag ett presentkort från 2007. Giltigt i två år.
Idag fick jag veta att jag får 182 kronor tillbaka från SJ för att fredagens tåg var två timmar sent. Mamma klagade åt mig.

Det känns som om pengaflödet går lite fram och tillbaka.
Jag måste lära mig att inte lämna kvar platta presenter i kuverten...

Återvinning av tema.

För ett tag sedan var temat på en fest "Tidernas bästa körfest" och betydde att gamla teman fick komma tillbaka om de var det värda. Jag kom fram till att Monthy Python var ett så bra tema så jag återvann både temat och en utklädnad jag såg under den festen. Karin kom på denna festen också och kände igen sin gamla utklädnad.


Did anyone say Jehova?

Vi återanvände teman till maten också och tillhörande gyckel. Förrätten hörde till tema Skägg då det serverades skäggmacka och sjöngs skäggstämning. "Alla, alla, alla de växande skäggstrån, ha vävt sig, vävt sig, vävt sig tillsammans till ett. Ensam på huvudet växer ett hårstrå och längtar dit ner, ty där är de fler. Håren i västen så instängda kliar. Men på din haka så vilda, fria. Underligt aftonskägget susar i vinden, brusar mot kinden. Mmmm.... Skägg...."


Kvällen innan balen.

Idag ska jag förbereda för bal, bland annat genom att försöka få bort tuschmärken på händerna efter vistelsen bland barnen igår. Brun balklänning + rosa tuschstreck... nja?

Igår kom Christine och Petra hit för en mysig kväll. De hjälpte mig att städa och det blev mycket bättre. Jag behöver skaffa en plan för var fler saker ska vara fortfarande dock. Jag har vissa organiseringsproblem.

Vi satt i mörkret och lyssnade väntande. Spelade ett spel (Mini eller Maxi), tände ljus och kikade gång på gång ut genom fönstret. Vid midnatt åkte Petra hem med sin sista buss och 40 minuter senare kom fyra pojkar förbi och sjöng tre serenader för oss. En alltid lika bra uppvärmning på en vårbalsnatt med mörker, tystnad och sedan serenad.



Dessa serenader är en lustig sak. Det ska vara en överraskning och hemligt, men ändå ska man vara förberedd. Man ska tända ett ljus och ge dem gåvor, utan att synas. Vi gjorde i ordning en påse med punsch (och glas!), after eight, vindruvor och blåbärsmuffins. Satte även på ett brev:

Två små flickor en vårbalsnatt satt
för planerat överraskande sånglig skatt.
Ni är våra hjärtan nära.
Vi vill er uppoffring ära
med denna gåva att förtära
och genom natten bära.

När påsen hissades ner möttes den av fniss mitt i sången, jag antar att det var åt våra nödrim. Efter en serenad måste de ha tittat i påsen och vissa glädjeyttringar hördes, vilket kändes bra. Vi fick tre serenader till slut. Här delar de upp sig i små grupper och åker runt, i Uppsala var alla killarna tillsammans och iklädda frack, trots att det inte heller där var meningen att de skulle synas. Det var en mindre skara de hade att besöka där och inte heller lika utbredd.

Men återigen: jag älskar serenader. Ikväll är det bal och då får jag en till, en personlig. Ikväll kan jag svara med en serenad tillbaka... om hostan tillåter. Jag skulle ju bli frisk för länge sedan!

It was bound to happen.

Förutom den gången för ett tag sedan när jag åkte till Gislaved och i stort sett ignorerade förkylningen som försökte styra, så har jag inte varit sjuk sedan november, strax innan julkonserterna. Det har känts lite som en tidsinställd bomb, när ska den brisera? Nu, tydligen.

Jag är ute på praktiki 2,5 vecka och har två dagar kvar, så i slutet av förra veckan tänkte jag att det verkade som om jag skulle klara mig. Ute bland barnen finns annars många baciller att välja på. En annan gång sa jag att det verkade som om jag skulle slippa bli sjuk och sen blev jag sjuk, så jag sa ingenting den här gången. Det hjälpte visst inte.

Åkte hem efter lunch och la mig under täcket och sov i fem timmar. Nu hostar jag än en gång som en skallande säl och fortsätter fundera på om man kan ha falsk krupp även som vuxen, eller vad det egentligen innebär. Precis innan jag vaknade drömde jag att jag skulle åka tåg och kom till stationen 25 minuter innan avgång. Tar fram min biljett och inser att jag ska flyga, inte åka tåg. Svär och blir stressad och ska precis leta upp en taxi för att fråga om det är möjligt att hinna i tid. Jag vaknar, så vi vet inte om jag lyckades.

På väg hem från möhippan förra helgen var det stopp på gröna linjen (såklart) så jag fick stressa och ta en taxi, fast i slutändan var tåget 40 minuter sent. Kanske lika bra det, annars hade det varit på gränsen att jag hann. Det är många biljetter och bröllop nu. Tre bröllop i år, vad ska jag ha på mig? Hämtade ut fem biljetter innan jag åkte sist. Möhippa förra helgen, bröllop om två veckor i Stockholm och bröllop i Trosa i början av juli. Ska skaffa mig en returresa där snart också.

Annars så har jag tidsbrist och längtar till sommarlovet.

Tema Stockholm

Det var fest med kören igår och temat var Stockholm. Som stockholmare som bor i Göteborg kände jag lite prestationsångest, men ett samtal med mamma gav mig inspiration. Så här blev det och fundera först själva på kopplingen.

En tjej såg direkt, men annars förstod ingen. Det lät ungefär såhär ett flertal gånger under kvällen.

- Varför har du ett kex där?
- Det är en kaka......... på min näsa...... man kan säga att jag är som ett torn........ Kaknästornet.
- Jahaaaaa, haha!

Många uttryckte dessutom en beundran över hur jag klarade av att ha den hängande där. Jag kan tillägga att den inte gjorde det under middagen. Tillverkade ett halsband med tre kronor också. I övrigt tog jag på mig lite hybris i form av att klä mig svenskt, även om tre kronor kom in även där. Om du säger till en utlänning att du är från Sverige, vilken stad tänker de flesta på först då? Ja, det är nog inte Gislaved i alla fall.

När jag var utklädd till svensk på hockeyvm i Innsbruck för några år sedan var det en kille som frågade om han fick ta mig på brösten. Det fick han inte.

Det försvann några decimeter till slut.

Jag har klippt mig. Den gången jag blev mest nöjd var i Österrike på frisörskola. Jag bad henne klippa topparna och precis innan hon börjar säger hon på tyska som jag inte förstår direkt.
- Bli inte förvånad om det försvinner mycket här bak.
- Nej då! ...eller vänta, vad sa du?

Hon förklarade och fick klippa så. Väldigt uppklippt, där det kortaste var någon decimeter endast. Uppenbarligen kan jag inte förklara detta bra. Jag har gjort några försök sedan dess men de får inte till det.

Igår lät det som de förstod. Gick till Göteborgs Frisörskola. De går en privat, nio månader lång utbildning och hade precis börjat sin tremånaders praktik efter ett halvår på utbildningen. Jag vet inte vad min frisör gjort under den tiden dock, han kändes väldigt handfallen. Ropade på läraren hela tiden, för varje hårstrå som skulle klippas av kändes det som.  Började med att dela upp håret efter lärarens instruktioner, men frågade först efteråt var jag brukade ha min bena, så det fick göras om och var ändå fel när läraren kom.

Tog så lite i taget att jag blev orolig att han inte skulle få bort allt det slitna. Det är väl runt ett år sedan jag klippte mig sist, så det var några decimeter som skulle bort. När jag kommenterade sa han att han skulle ta mer sedan. Men den stunden kom aldrig och plötsligt var han tydligen färdig. Han frågade vad jag tyckte och eftersom jag inte fått en chans att titta på det ordentligt med extra spegel sa jag som det var, att jag inte visste. Läraren kom och först då fick jag tillfälle att säga att det var därför jag inte visste vad jag tyckte.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka då heller, för det blev ju inte alls som jag hade tänkt mig. Jag vet fortfarande inte, får se hur det känns när jag tvättat det imorgon bitti. Jag hoppas på ett lättare hår som kan utnyttja sitt självfall. Jag trivs med lockar.

Precis efteråt är man kritisk, sedan vänjer man sig och så finns den bara där, som en del av en själv som man inte reflekterar nämnvärt över. Likadant i provhytten är man kritisk och skeptisk, men när plagget väl följt med hem så blir det använt utan större reflektion.

Tidigare har jag haft bra erfarenheter av frisörskolor, min bästa klippning någonsin var på en sådan, men den här gången känner jag mig lite kritisk.

Shave it all off!

Jag har klipptid på onsdag.
Nu återstår att bestämma vilken frisyr jag ska skaffa.

För er som känner er dåligt uppdaterade.

Jag skriver projektarbete just nu, B-uppsats som ska bli runt 20 sidor sägs det. Jag och en kille i skolan började fundera kring normer i samhället, då vår hypotes var att bilden av samhället inte förändras lika snabbt som samhället självt och dess normer. Vi valde att analysera etnicitetsnormen i bilderböcker för barn. De vi pratar med tycker det är intressant och det tycker vi också, men DET ÄR SÅ SVÅRT! Vi slänger ur oss vissa frustrerade ickepolitiska termer ibland. Hur många invandrare, utlänningar, etniskt avvikande skildras i bild eller text? Vad innebär det? Vad är svenskt? Det finns en viss stereotyp, men alla är ju inte sådana. Jag vet inte riktigt hur vi ska fortsätta. Är det empirin eller våra fördomar vi utforskar? Vad ska vi läsa från resultatet och hur ska vi komma fram till det?

Idag har jag städat och tittat på min bras-DVD som faktiskt visade sig vara mysig och rogivande, trots det töntiga i fenomenet som stundvis fick mig att le.

Nästa helg åker jag och hälsar på Ida i Gislaved.

I mars är det fest med kören tre av fyra helger, och en av dem är det en extra fest dagen efter, utanför kören.

Annars vet jag inte, vad mer vill ni veta?

Hur man skriver en hemtenta.

Tisdag: Får tentan. Känner mig motiverad och tänker börja direkt för en gångs skull. Åker hem. Blir trött. Somnar och sover fyra-fem timmar. Får inte så mycket gjort.

Fråga ett: Sju vetenskapsideal ska diskuteras utifrån tre vetenskapsfilosofiska traditioner.
Fråga två: En avhandlings metodologiska tillvägagångssätt ska diskuteras utifrån övrig kurslitteratur.


Inser att det är jättemycket att läsa in sig på, precis som jag anade. Bannar mig själv för att jag läst så lite i förväg och försöker läsa ikapp. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte fick tag på kurslitteraturen förrän ganska sent och då skulle intervju- och enkätundersökning skapas, genomföras och analyseras i varsitt paper per vecka. Sedan hjälper det ju inte att jag saknar självdisciplin heller.

Läser, samlar citat.
Ordbajsar.
Torkar, så det blir snyggt.
Fäääärdiiiig!


Det blev en kamp med antal tecken. Minst 5000 och max 6000 tecken per fråga skulle det vara, vilket de påstod skulle vara cirka två sidor per fråga. Fråga ett: 5957 (6526) tecken. Det är min tenta, så jag bestämde att inledande idealcitat (på 569 tecken) inte behövde räknas med. Fråga två: 5944 tecken. Det var tight med tecken! Skickade in tentan med 19 minuter till godo. Det är luuuugnt. Nu återstår bara att hålla tummarna.

Så nu är jag leeediiiig! Eller nähä. Föreläsning klockan nio till tolv, sedan är det bara att rulla upp ärmarna och sätta igång med projektarbetet på fem veckor och 7,5hp. Jag och en kille ska undersöka etniska normer i litteratur för barn på förskola/lågstadie. Jag hoppas det blir intressant och givande, så det blir motiverande.

Men det var inte sant, för däremellan kommer tentaflykten.

Har precis fått ut hemtentan till denna kursen. Jag blir alltid så sömnig när det är dags att plugga, kanske är det kroppens sätt att försöka fly, alternativt skaffa energi inför uppgiften. Det är två frågor som ska få 5000 tecken var och är baserade på kurslitteratur jag inte läst så mycket av än, så jag har verkligen att göra denna veckan!

Hej Tentan. Hej då världen, vi ses på söndag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0