Städa med mineralvatten och bananskal.

Två brittiska damer tar sig hem till rejält smutsiga hem och hjälper dem att få rent. De delar med sig av tips som jag själv aldrig skulle komma att tänka på.

Putsa det sista på spisen med en skvätt mineralvatten så blir det skinande rent.

Putsa mörka skor med bananskal så blir de också skinande rena. Kalium/kalcium och olja i bananskalet får dem att skina och gnuggas sedan delvis bort med en tygtrasa.

Vem hade väl kunnat tro det?

För att rengöra kalkavlagringar i vattenkokaren, fyll den till hälften med vatten och en halv flaska ättika och låt stå över natten. Skölj sedan ur några gånger.

Tre korkar ättika i en skål med vatten rengör glas och speglar med hjälp av en tygtrasa. Stoppa sedan in handen i kaffefilter och torka av, då lossnar inga fibrer och pappret suger upp fukten.

ESC2011, Semi 1.

Första semifinalen i Eurovision står på här i bakgrunden. Ingen melodifestival är komplett utan kommentarer, så här kommer det! Blir även ett sätt för mig att komma ihåg, så det gör liksom ingenting att det antagligen inte är någon som vill läsa det här :-) Feel your heartbeat. Schlagerhjärtat bultar med gomsegel i mitten.

1. Polen (Jestem): Sången överröstar musiken, vilket är synd när den är så falsk. Hyfsat snygg på scen, men låten var ingenting att ha. Intetsägande och skrikig.

2. Norge (Haba haba):
Swahili på norska? Det var oväntat. Versen var inte så mycket att hänga i den stora guldfluffiga rumpan på dräkten. Fint budskap och skön refräng, men inte särskilt mycket njutning i att lyssna på låten. En inspelad version med lite mer sväng hade kunnat vara något dock.

3. Albanien (Feel the passion): Tilltalar mig från början med mystisk, spöklik stämning. Sedan blir den lite skrikig och även detta känns lite falskt. Synd på den smygrockiga början. Vad har hon på sig? Kunde tro att hon ville bli konståkerska, fast isen skulle nog inte må bra av all eld på scenen. Trots att elden passar hennes knallröda hår.

4. Armenien (Boom boom):
Jag som alltid velat ha en stor boxningshandske som fåtölj. Den är inte dålig, vilket betyder bäst hittills, men den har inte heller särskilt mycket att ge. Falskt, än en gång. Det här börjar kännas lite plågsamt. Var är guldkornen? Boom boom chakka chakka.

5. Turkiet (Live it up):
Turkisk rock. Hur ska man kunna headbanga utan hår? Svenssonrock är känslan jag får. Det är synd, för något jag brukar gilla med Turkiet är att det brukar låta nationellt. Det är ingen vidare kraft i sångarens röst, så intrycket blir inte särskilt starkt. Måste finnas mer oompf i rock om det ska vara något att ha. Men de har i alla fall mycket eld och en kvinna med vingar som kan slå knut på sig själv.

6. Serbien (Caroban): Blir det inte lite inavel om en man och hans två döttrar skriver alla bidrag? Det här känns som en låt som kan gå i bakgrunden utan att man reflekterar särskilt mycket på den. Den är väl helt ok.

7. Ryssland (Get you): Alexej har alltså svensk kör, koreograf och vad var det mer? Det är något i hans uttryck som får mig att tänka på Christer Sjögren, och det är aldrig bra. Tona ner slemmet, pysen. Den är väl helt ok. Jag börjar känna mig negativt inställd till hela kvällen. Om det här ska vara en stark vinnarkandidat, vad har kvällen då att erbjuda i övrigt? Han borde inte skrika så där i melodipauser, pojken blir ju hes. Gillar att de dansar lite efter låten tagit slut. Men gillar jag låten? Nja...

Ingenting känns särskilt schlager hittills.

8. Schweiz (In love for a while): Början påminner om en annan låt som jag tycker om, så det bådar gott. Glad, hurtig, pepp låt på något sätt. Det är bra. Något i hennes röst känns artificiellt, men annars är det ganska bra. Trallvänligt. Min favorit hittills, absolut. Såpbubblor! Den kan få gå vidare.

9. Georgien (One more day): Sångerskan borde vara bra om de dumpade sin gamla för att få en mer internationell och bättre. Det är inte riktigt dåligt, trots att de har så konstiga kläder. Får inte riktigt ett ärligt intryck dock. Sångerskan passar inte bandet tycker jag, de får nog fundera på sin framtoning ett varv till. Men jodå, den skulle nog kunna växa på mig.

10. Finland (Da da dam): Gillar anledningen att skicka in bidraget, för att kunna klaga när den inte kom in. Men söta lilla pojken, han strålar nallebjörn genom tv-rutan. Låten är också sockersöt. Fint, jag gillar det. Jag har svårt att lyssna på texter, men det låter som om den här har ett fint budskap. Både låten och pojken känns äkta. Hoppas den här går vidare till på lördag.

Vi har för närvarande ingen kontakt med våra kommentatorer. Det låter så... dramatiskt. Som om de blivit kidnappade och ingen riktigt vet var de är. Har ni letat under bordet?

11. Malta (One life): Malta får mig alltid att tänka på Malin. Äntligen en bra sångare! Men jisses vilket stort leende. Den här låten gillar jag. Jag kommer nog inte komma ihåg den särskilt väl efteråt dock och frågan är om jag skulle uppskatta den på dansgolvet, så osäkert vad man ska göra med den. Men den tilltalar i stunden. Schlagerhöjning också! Den här tycker jag också kan gå vidare.

12. San Marino (Stand by): Musik för efterfest. Fram med tändaren och digga. Då är det ju härligt att det finns en sådan app om man har iPhone. Vad man nu ska med en sådan till. iPhone alltså. Inte verkar det vara att ringa med i alla fall. Den här låten kan jag gilla som inspelning, för den är ganska bra, men hon håller sig inte till tonarten.

Eurovision utan kommentarer är som sagt inte komplett. Tur jag skapar mina egna kommentarer, men det är lite tyst och tomt utan dem faktiskt. Men leta bakom mikrofonerna då?

13. Kroatien (Celebrate): Diskodänga. Den är i alla fall på engelska. Vi gick ut för att dansa i Kroatien och det var en tjej där och sjöng som var ganska bra. Men alla sjöng med, utom vi, eftersom det var låtar och språk vi inte kunde. Kände mig lite utanför då. Bytte hon kläder nu när jag tittade bort? Den är inte tillräckligt glad för att sjunga om att celebrera. [Pip. Nu fungerar det.] Jag tror vi fått tillbaka kommentatorerna. Låten är inte dålig, men ganska intetsägande. Inte särskilt äkta.

Nej, det är fortfarande tyst från kommentatorsbåset. Fast de har funnit en lösning för telefon. För den ena av kommentatorerna i alla fall. [Hallå?] Hallå ja. Teknikens under.

14. Island (Coming home): Hurtigt. Lite Östen med Resten över dessa pojkar. Blir lite glad av låten och det kan vara tillräckligt. Jag tror jag tycker om den. Jo det gör jag. Det är ganska musikaliskt, glatt och de ändrar tempo och sjunger bra.

15. Ungern (What about my dreams?): En till bra början som är lite mystisk. Jag är svag för det. Må det hålla i sig nu då! Förutom de högsta tonerna, så är den bra. Kraft, svängig, medryckande. Freestyleavsnitten blev lite flummiga. Jag tycker det är en bra lösning att blanda sitt eget språk med engelskan, fast det var ju inte särskilt länge. De tyckte visst det var lite mörkt på scenen, bakgrundsfigurerna har med sig egna lampor i sina kläder. Stor favorit säger de, och jag kan förstå det.

16. Portugal (A luta é Alegria):
De satsar mycket på det sceniska. Synd bara att man varken förstår vad de sjunger eller vad som står på deras skyltar. Får känslan av att de har ett budskap de vill få fram som försvinner i utstyrslarna. Vill de skämta eller prata allvar? Demonstrera eller underhålla? Har ingen aning om vad de sjunger, så jag vet i alla fall inte. Varför ska de vara så många? Alla kan ändå inte sjunga. Den låter lite upprepande men är väl helt ok. Framkallar inga allergiska reaktioner.

17. Litauen (C'est ma vie): Tävlat i opera och teckentolkar en del av sången? Spännande. Hon har i alla fall kraft i rösten. Jag gillar början. Hennes ögon försvinner i leendet och texten försvinner i artikuleringen. Udda med teckentolkning. Undrar om det var extra viktigt där? Nå, jag gillar den, men ballader brukar det väl inte gå så bra för. Var lite nervös att det skulle blandas in opera i sången, för vem vet vilket resultatet hade blivit då.

18. Azerbadjan (Running scared):
En till låt med mycket svenskt i skapande, koreografi och kör. Man kan ju tro att vi är bra på schlager. Fast det har ändå inte gått så bra på sistone. Jag tycker refrängen är ganska bra men att versen mer är en transportsträcka. Jag vill också ha tomtebloss som vattenfall, snyggt! Men låten, ja, helt ok, fast gav mig väl inte så mycket.

19. Grekland (Watch my dance): Ska det föreställa rap eller sång? Det var ingen bra blandning i alla fall. Väntar på refrängen som skulle vara den snyggaste. Men var den så mycket att ha? Särskilt när "rappen" drar ner låten så mycket, nej tack.

Ja, det var inte så mycket som var värt att ha något ikväll. De ter sig något bättre i snabbreprisen. Det är nog både för att man vant sig lite och för att dosen blir lite mildare, hinner inte tröttna på den korta biten. Finland är nog favoriten faktiskt, eller Malta. Island, Schweiz, Ungern och Litauen kan också få gå vidare.

Kul att Australien tycker så mycket om Eurovision också.

England och Tyskland skulle kunna vara bra låtar, att döma av de korta snuttarna. Jag jobbar på torsdag och ska på bal på lördag, så kvällens schlager blir antagligen den enda. Om jag inte ser något i efterhand. Finalen är ju liksom egentligen det som är intressant, när krafset är bortrensat.

Finalister: Serbien (jo det är ok), Litauen (otippat säger han, men jag gillar den), Grekland (men varför?), Azerbadjan (lite intetsägande, men ok), Georgien (rockers ska kanske också ha någonting), Schweiz (hon visar nästan trosorna på köpet! men den tyckte jag ju om), Ungern (bra där), Finland (tjoho!), Ryssland (slemmet gick hem), Island (finfint).

Skönt att få resultatet direkt och slippa poänguppräkningen och väntan. Att Malta inte gick vidare är riktigt illa dock. Jag får väl heja på Finland istället.

Jag har alltid undrat.

En man producerar 70 miljoner spermier per dag. Likaså piggsvin. I Florida är det förbjudet enligt lag att ha sex med piggsvin. Så har jag lärt mig något av att titta på tv idag också. Tack, Erik och Mackan.

Det är inte Jerry Springer.

Nya kanaler dyker upp och kanal 11 visar det fantastiska programmet Cheaters. En partner misstänker otrohet, detektiver tar reda på fakta som presenteras för partnern som får konfrontera bedragaren. Allt framför kameror såklart och med en programledare som försöker se ut som om han bryr sig. Det påminner en del om X-factor som går ut på att uppmuntra till otrohet. Det får mig att fundera på klimatet i USA. De får det att se ut som om otrohet är norm. Min bild är att många skiljer sig, kanske för att de hastat in i äktenskap pga snedvriden bild på sex och relationer. Jag vet inte jag, men vad är det för program - med egen dejtingsite för de som är trogna och tröttnat på otrohet. Jag vet inte vad som är mest sorgligt, att de gör programmet, att det finns folk som tittar på det eller att jag också gör det. Efter en vecka sjuk framför tv:n börjar jag uppenbarligen bli lite desperat.

Oprah uppmuntrar till onani för unga.

Försökte bli frisk genom täcke och meingslös tv igår och efter förmiddagens föreläsning fortsätter jag nu på samma recept. Oprah pratade både igår och idag om barn och ungdomars sexualitet. "Du har kontroll över din egen kropp" säger en mamma till sina barn, som ännu är små men det känns som bra ord, oavsett ålder. Man borde själv ha kontroll över sin kropp och styra vad man sätter på den och vad man själv och andra gör med den.

De pratar om att man ska ge sina barn mycket information. Föräldrarna trodde att de hade haft sexsnacket med sina barn, men barnen höll inte själva med.

Att röra sig själv, utforska sig själv genom självstimulering, uppmuntrades av en kvinnlig doktor, vilket väckte starka reaktioner och diskuteras vidare i dagens program. Anledning till detta gillar jag, att framförallt tjejer ska lära sig om sin kropp och att de själva kan få njutning och inte behöver en kille till det. Att sexdebuten kan skjutas upp och att sexuell upphetsning inte behöver förväxlas med kärlek. Redan små barn onanerar, jag har själv mött det på förskola, men det handlar om tröst och njutning då, inte sexuell upphetsning. Pojkar upptäcker det tidigare än flickor, sades också. Informationen finns oftast redan hos barnen men det mesta får de flesta reda på genom vänner, inte föräldrar.

Det är en svår balansgång. Man vill att barnen ska veta, men det är så tabubelagt att det blir generande att tala om. Jag har svårt att föreställa mig att jag sätter mig ner med en framtida dotter och pratar om självstimulering. Det är svårt med vem som helst. Den kvinnliga doktorn tog det lite väl långt och tyckte att man skulle köpa en vibrator till sina döttrar.

Du är i kontroll över din egen kropp. Glöm inte bort det.

Läs det finstilta!

Jag tittar på MTV och förfäras av mobilreklamerna från Jamba, ClubZed eller allt vad de heter. De är hur många som helst och tar aldrig slut. Undrar om någon har anmält dem ännu. I liten text står det att det är ett abbonemang som kostar 50 kronor i veckan, och på vissa att det är minimum en månad man behöver ha det. Det är knappast värt 200 kronor för ett meningslös tidsfördriv. Och vad är det man kan få reda på? Sitt barns namn... om man behöver få reda på det genom ett sms är man inte tillräckligt mogen för att skaffa barn ändå.

Arbetsskada.

Ni vet reklamen för YES-diskmedel? Hur stort allt skulle behöva vara för att räcka sex månader? Gigantisk toarulle som puttas i korridoren. Enormt mjölkpaket som med möda dras förbi av en svettig kassörska. Och sen kommer YES-flaskan. Beep! Men den borde inte beepa, streckkoden är vänd åt fel håll. Det känns arbetsskadat att ens lägga märke till det. Mjölkkartongen har dock en streckkod vänd åt rätt håll.

Beep!

Lotta på Liseberg.

Jag har gått till Liseberg några somrar nu och sjungit Allsång med Lotta Engberg. Jag gillar det. Det har varit bra låtar, skön stämning, full fart och hon har humor Lotta, ofta lite snuskig. Det är ofta mycket folk, men man får plats och behöver bara komma extra tidigt om man vill ha sittplats eller stå lite längre fram. Jag var där i måndags och jag är besviken.



Det var mycket folk, precis som vanligt. Skrattade lite åt iiiiiih-flickor, tills tjejerna framför visade sig vara smyg-iiiiiih-flickor och plockade fram kameror när Ola skulle sjunga. Iiiiiiih! Efter det skrattade vi bara i smyg och kommenterade det inte lika högt. Ooops. Fast det var roligt att minnas när E.M.D. var där och en av iiiiiih-flickorna slängde upp en kexchoklad, som träffade en av dem i pannan så han blev lite sur. Azzå guuuuuu va piiiiiinsamt!

Skillnaden den här gången är att det nu sänds i tv. Jag tänkte inte så mycket på det innan, tänkte väl att det skulle vara kul för resten av Sverige att få ta del av detta också. Det påverkar dock helheten alldeles för mycket. I TV4 visar de reklam, och även om det oftast hände saker även under reklamen så stannade allting liksom upp ett litet tag. Lottas snuskiga humor kunde bara visa sig då, i reklampausen. Ibland var det ingen som pratade alls. Det kändes som att publiken på plats glömdes bort, att entusiasmen som visades mer var ett spel för kulisserna, att det var tv-publiken som var viktigast. Till råga på allt så har de klämt in en halvtimme bingo i det hela. Jag tänker inte spela bingo, så det blir bara en väntan på att det ska vara över. Det var dessutom många sånger jag aldrig hört förut så det var svårt att sjunga med, och de kunde haft texter på fler sånger. Jag är besviken, jag vet inte om jag kommer gå dit något mer i sommar. Hoppas de struntar i tv nästa år så det återgår till det normala, eller att de tar bort bingon och skärper sig rejält. Jag undrar hur Allsången på Skansen är i jämförelse, kanske får jag se till att gå dit i sommar.



Bert Karlsson satt och glassade på verandan och vinkade till publiken. Över honom flög en kanin, som också kändes lite krystat, för att ge fina bilder under bingon gissar jag på.

Eurovision 2009.

Tittade inte så mycket på schlagern ikväll, bara några bidrag. Det roade mig inte så mycket. Jag trodde det, även om det roligaste är att kommentera det hela, särskilt ihop med andra. Kläder, röster, osv... Tittade mest på snabbreprisen, och här följer även en snabbgenomgång av vad jag tycker och tänker, även om jag mest sett små snuttar här och där.


Island lesbisk kärlek.
Kroatien var pinsam, men lät lite som Yrrol i bakgrunden och i början, från de grekiska scenerna.
Frankrike tror hon är Edith Piaf, gillade inte.
Sverige lät inte helt ren ikväll, vet inte vad jag tycker om låten överlag, men ikväll lät det inte bra. Intressant att se hur det kommer gå i röstningen, vad Europa tycker.
Island fin, men frågan är om ballader kan vinna?
Armenien hade kunnat vara bra, särskilt med lite stämmor.
Ryssland var jobbig, skrikiga toner och egocentrisk video i bakgrunden.
Turkiet, åh jag vill också kunna dansa orientalisk magdans.
Azerbadjan var helt ok, med Arash.
För stort ego på Bosnien Hercegovinas artist.
Moldavien var skön, studsig. Men "Hora Din Moldova" kan man ju inte döpa det till, tänk på svenskarna!
Malta lite stucken gris.
Estland gillade jag, skön harmoni, söt tjej, fin sång... undrar vad hon sjunger? Hade gärna hört på engelska eller liknande istället, även om det är bra att behålla karaktärer från hemlandet.
Danmark lite så kommersiell vardagspop.
Tyskland var ok, men hur mycket strippade Dita?
Albanien alldeles för jobbig röst annars hade den kanske kunnat vara bra, men nu lät det mest bara falskt.
Norge tråkig, usch.
Ukraina skön, fart och fläkt, men frågan är om det var för mycket. Lite konstig samtidigt: "Titta jag kan trumma också!"
Rumänien helt ok, men lite dussinpop och upprepande. Lite sådär.
Storbrittanien tråkig, intetsägande för mig.
Finland goes E-type. Små barn ska inte leka med elden, antagligen inte finnar heller.
Spaniens dräkt påminde om Britney med nakendräkt med stenar på. Konstig låt.

Blev inte så många bidrag kvar då som jag gillar någotsånär: Island, Azerbadjan, Moldavien, Estland, Tyskland, Ukraina, Rumänien. Spontant skulle jag säga Estland eller Ukraina, men det känns ju som Norge kommer vinna. Får lyssna mer på bidragen senare, många brukar ju kunna växa på en efter ett tag.

Och det kommer även rapporter från artisterna i KRIN RUUM! Såna där ryska gröna rum är lite konstiga tydligen. Vitrysslands tjej som visst vunnit skönhetstävling fick verkligen koncentera sig ordentligt för att kunna prata, det är ju inte så lätt när man måste se till att vara snygg samtidigt.

Klassiskt, berömma den fantastiska showen med diverse klyschor och leende pauser för svar på tal som aldrig kommer.

Robinson, nej tack.

Har varit hos Christine ikväll och haft trevligt, som vanligt. Tack!

Vi tittade lite på Robinson.
Det var länge sedan jag såg det sist, men man vet ändå hur det går till. Hur länge har det hållt på, tio år? Det spelar ingen roll att de är inne på den tredje kanalen. Vi satt mest och klagade.

Det var konstigt upplägg, de filmade hackigt och jobbigt, det var inga intressanta människor, inte snygga heller, de lämnade programmet utan att det knappt märktes. Varför sätta dem i ett träsk? Misär känns inte så lockande att titta på. Linda Isacsson kan vara bra som programledare i natur- eller kärleksprogram, men den dramatiken hon försöker utstråla i Robinson passar henne inte alls.

Nä, jag kommer inte titta på Robinson 2009 igen. Fast det visste jag redan innan jag tittade på det idag.

Schlagerkommentarer från kvällen.

Dags för schlager, jag måste kommentera.

  1. Lili&Susi (Show me heaven) - Inget speciellt, varför sjunger de bara unisont? För upprepande. Låter som det var förr, och det passar inte nu.
  2. Lasse Lindh (Jag ska slåss i dina kvarter) - Han tror visst han är Håkan Hellström, och jag tycker inte ens om originalet.
  3. Jennifer Brown (Never been here before) - Ok men jag är besviken. Intetsägande. Orkar inte lyssna på texten men gissar att hon sjunger om något jobbigt, trots att hon ler hela tiden.
  4. H.E.A.T. (1000 miles) - Skön sångröst, gillar inte frisyrerna. Var beredd att dissa och i början låter det som något som gjorts förr, men den överraskar och är faktiskt ganska bra, trots att genren inte är min favorit direkt. Musikalisk sångare.
  5. Markoolio (Kärlekssång från mig) -  Gillar inte hans röst, han kan inte sjunga och jag har en del personliga issues mot honom. Värsta schlagern var det i alla fall lite drag i, men han fick antagligen lite schlagerhybris efter den och fick för sig att det var en bra idé att ställa upp med ett bidrag. Det låter som något en mellanklasselev skulle sjunga. Ballader från Markoolio, nej tack. Jag vill aldrig höra en kärlekssång från dig.
  6. Amy Diamond (It's my life) -  Hm, Alexander Bard som skrivit? Gillade hennes låt förra året, den här är inte lika bra, men helt ok. Det stör mig att hon sjunger lite falskt ibland och att sången är lite för låg för henne. Vad har hon på sig egentligen?
  7. Cookies&Beans (What if) - Inte särskilt motbjudande nånstans. Country är inte heller min favoritgenre, men jag gillar nästan den här. Men munspel? Jag är skeptisk.
  8. Måns Zelmerlöw (Hope&Glory) - Stark redan från allra första början, jag gillar! Texten i refrängen är lite töntig bara.
Jag tycker Zelmerlöw framförallt och kanske H.E.A.T. är de som ska gå vidare.

De  flesta bidrag är så upprepande. Varje tonartshöjning tänker jag på Jonas Gardells schlagerskola. Vad är det för programledare och hur kan hon tro att det ska vara roligt? Hur många röstar egentligen på artisten istället för sången?

Should I stay or should I go now?

Bryr mig inte särskilt mycket om att det är alla hjärtans dag. Jag tycker att varje person får göra med dagen precis vad den vill och tycker om tanken på att uppmuntras till att visa lite extra mycket att man tycker om någon, även om det inte är något som förhindras övriga dagar. Man bör alltid visa uppskattning, men eftersom det är lätt att ta varandra för givet kan en speciell dags uppmuntran till att göra detta göra nytta. Det är en väldigt kommersialiserad dag nuförtiden och jag menar inte alls att man behöver spendera pengar för att visa sin kärlek, eller ens att det måste ske just på alla hjärtans dag. Det är de små sakerna som är viktigast. Laga lite god mat, ge en massage, ge ett godishjärta... vad som helst egentligen.

MTV har maraton på The X-Effect idag, och det är ganska sjuk humor enligt mig.

Två stycken som varit ihop tidigare bjuds in till en semestervistelse och uppmuntras på olika sätt att hitta tillbaka till varandra, samtidigt som deras nuvarande flick- och pojkvänner hemligt spionerar på dem och uppmuntras att hämnas genom att vara otrogna med varandra. Det är som gjort för att få folk att göra slut. Varför gör man ett sådant program för det första, och varför visar man det just idag av alla dagar? Måste finnas några ganska redigt bittra singlar på MTV anar jag.

Det var ju nyss!

Oh herre gud.
Melodifestival på lördag?!
Hur har tiden gått så här fort?

Inte min idol iallafall.

Såg fragment av IDOL ikväll och kan inte låta bli att undra: 1) hur gick tiden så snabbt från audition, då jag tittade sist, till final och 2) var har talangen tagit vägen? Tycker inte någon av de tre borde vinna, isf maltesen. Känns iaf inte som om jag har missat något viktigt.

Jag glömde visst att titta på tv.

Det var ett tag sedan det var den 11 juni.
Fyra och en halv månad ungefär faktiskt.
Det är alldeles för lång tid för att komma ihåg att titta på tv.
På söndag är det repris, kanske minns jag bättre då.
Mina föräldrar hade tydligen sett mig i alla fall.
Moster och kusinen ville titta på IDOL istället för Doobidoo.

Nej, jag ska inte söka till Idol.

Vi har pratat en hel del om musikalitet i skolan på sistone. Det känns extra aktuellt just nu med Idol-auditions. Vem är musikalisk och hur fungerar det med självkritik och självinsikt? Det känns som om alla borde ha självkritik och personliga komplex, saker som andra aldrig ser men som man själv lägger stor vikt vid. Det går dock inte ihop med självinsikt - uppenbarligen är det ju många som inte förstår att de inte kan sjunga tillräckligt bra för att vara med i Idol.

Och samtidigt - vem är musikalisk? Musik är ett flöde, en puls, en rytm. Musik är ett språk som är till för att uttrycka och förstå känslor. Alla kan följa en enkel rytm, så alla är musikaliska, men på olika sätt och i olika nivåer. Musikalitet i sig handlar inte om att sjunga rent eller notlära, det viktigaste är glädjen. Dessutom är sångorganet en muskel som går att öva upp, man kan alltid bli bättre.

Fast vilka är det som söker till Idol egentligen? Det är till exempel folk som påstår att deras familj och vänner har sagt åt dem att söka, för de sjunger så bra. Allting är relativt och i deras familjs öron låter det kanske bra, det kanske gör det om man lider av viss tondövhet. Vissa klarar inte av att säga sanningen, och i vardagslivet behövs det heller oftast inte. Det är bättre att sjunga dåligt än inte alls. Men man kan inte uppmuntra dessa personer till att söka till Idol, om man tror sig vara en god vän på grund av detta bör man tänka om i motsatta banor.

Jag får också höra att jag sjunger bra och att jag borde söka till Idol. Jovisst, allting är relativt som sagt, och relaterar man till katastrof-fallen under idolauditions sjunger jag absolut bra. Jag skulle kunna tänka mig att gå på audition där - det verkar vara en kul dag med trevliga människor och mycket sång och musik - men jag skulle inte vilja sjunga för juryn och jag skulle inte vilja vara någon Idol eller vara med i programmet. Jag gillar att sjunga, men jag trivs nog bäst med att göra det i kör.

Ska man sjunga solo är det lättare att göra det på scen framför massor med folk man inte känner än att göra det bara för någon eller några få. Att vissa söker är smått oförståeligt, men kanske tänker de på den anonyma massan med tv-tittare istället för de tre kritiska jurymedlemmarna.

Älska din nästa... men framförallt dig själv.

Bride and grooming på TV3.

"Rob och Tamara, ett ungt par från Isle of Wight
förbereder sig inför sitt bröllop med att skönhetsoperera sig."


De ser båda helt normala ut, normalt brittiskt par.
Bra förutsättningar för ett lyckligt äktenskap.
De måste ha riktigt dåligt självförtroende båda två.
Jag förstår inte att de har gått med på det här.
Det ska byggas på kärlek, inte silikon.
Tänk på riskerna! Det är inte värt det.

Bryta och fila ner näsan, silikon för att få manliga bröst?
Killen, gå hem och älska din fru istället. Och dig själv.

Ducktales, ooooh.

Nu ska det bli äventyr på gång, kom häng med nu.
Knatte, Fnatte, Tjatte ... dom är med nu.

Det finns banditer, det är självklart.
Men ingen smiter, åker fast snart.
Bara lita på tre smarta knattar, oooh.
Joakim von Anka och tre knattar, oooh.


Varför kom den här sången in i mitt huvud?
Varför kommer jag ihåg så pass mycket av texten?
Fast, det är klart, det är ganska många fredagar man tittat på Disneydags en gång i tiden.
Nostalgi.

Nu hittade jag sången på datorn.
Jag kom visst inte ihåg lika mycket text som jag trodde.
Fast det lät ganska bra i mitt huvud i alla fall.



Jag tycker att det är den här versionen som är den rätta.
Det finns dock uppenbarligen två svenska. En med Ankliv också.
Den känns fel. Fast eventuellt finns där ett vagt minne från den versionen också.
Det finns inga minnen från den norska versionen, men den var kul att höra ändå.

Äventyr med Ole, Dole, Doffen, aha!


Man var inte lika kritisk mot seriernas logik när man var yngre som nu.
Det är en hel del som går förlorat när man sitter och kritiserar en räddning av Björnligans gisslan med hjälp av vaniljglass. Hallå! Det är inte det som är poängen. Nej, det är inte så troligt att vaniljglass skulle funka på riktigt. Men hur troligt är det då att ankor och björnar gör någonting alls av vad de gör i Ankeborg?

Det finns både för- och nackdelar med att växa upp.
Fördel: Jag tror inte längre man kan rädda någon med vaniljglass.
Nackdel: Jag tror inte längre att man kan rädda någon med vaniljglass.

The Raggy Dolls.

Trasdockorna är en gammal klassiker bland barnprogram som de flesta i åtminstonde min generation kan sjunga och kommer ihåg texten till. Men har ni hört den på engelska?



Det är ganska stor skillnad tycker jag. Visserligen är jag van vid den svenska versionen och man tycker oftast bäst om det man hör först, men jag tycker ändå att den engelska versionen är alldeles för förnäm. Ser framför mig en slemmig karl som sjunger, en sådan som är väldigt populär på ålderdomshemmen (som den som affischerades om på farmors boende), och så en finstämd kvinnlig kör till det, i matchande kläder och inövade rörelser till det hela. Nja, kul att höra, men jag föredrar ändå originalet.

Ögonkontakt med CSI.

Inser precis varför det finns så många Horatio-klipp från CSI där han slänger av en one-liner med att böja upp huvudet och sätta på sig solglasögon. I alla fall en del av det hela. Killen har ju grova sociala problem och stora svårigheter med att titta folk i ögonen när han pratar med dem. För att göra det så lite som möjligt så tittar han ner och undviker ögonkontakt fram till slutet av det han har att säga. Han är inte cool, han är socialt handikappad. Varför har jag inte insett det förut?

Visserligen är det i Miami, men han överanvänder verkligen sina solglasögon. De bidrar dock också till att undvika ögonkontakt. Till råga på allt vänder han ofta om och går efter han sagt något, så att den han pratar med inte får en chans att svara. Jag skulle bli superirriterad på den här snubben. Man kan ju inte gå mitt i en konversation!



Tidigare inlägg
RSS 2.0