Mina grannar dör.
De finns där. De märks olika mycket, framförallt genom sina persienner.
Tanten Ek hade en "Ingen reklam"-lapp som påpekade att man skulle spara den svenska skogen. Det är humor enligt mig, även om det är osäkert ifall det var medvetet eller inte från hennes sida. Hon gjorde aldrig något väsen ifrån sig och persiennerna var oftast fördragna redan när det började skymma. När jag flyttade in fick jag tips av hyresgästen innan att presentera mig, som hon hade gjort, för det var uppskattat. Jag märkte aldrig att hon lämnade hemmet någon gång eller fick särskilt mycket besök, förutom från hemtjänsten. Vi pratade två gånger tror jag, och hon uttryckte oro för min skull att jag kom hem sent ibland. "Inte för att det stör!" Jag hörde inte henne och hon sa att hon inte hörde mig. En fin granne helt enkelt. Sedan hände något med persiennerna. De vinklades inte som vanligt och jag förstod att hon inte var där, sedan tolkade jag dem och såg att hon kom tillbaka, sedan var hon borta igen. Av skvallergrannen fick jag reda på att hon flyttat till ett hem utan att trivas och kom tillbaka, flyttade sedan till ett annat hem där hon trivdes bra, men sen dog hon. "Hon är begravd och klar" som han uttryckte sig.
Skvallergrannen bor på min andra sida och hans persiennanvändning var minimal, vilket gjorde att man hade full insyn i hans liv, som verkade ensamt och framförallt fyllt av tv-tittande nätterna igenom. Han hade jobbat som fastighetsskötare här, vilket han verkade tycka gav honom rätt att gå in i min lägenhet när jag hade hantverkare här vid två tillfällen. Jag fick känslan av att han var lite alkoholiserad, då han ofta verkade dricka tills han blev lullig. När jag tillät mig att säga mer än hej så verkade samtalet aldrig vilja ta slut, så han kändes lite jobbig på flera sätt. Honom har jag hört mer genom väggarna, både hans tv och nu på slutet hans hostningar. Jag har inte tänkt på dem som något att oroa sig för, men en granne har nu satt upp en lapp med när han begravs och tycker vi ska ge pengar till Hjärt- och Lungfonden, som de anhöriga skrev att man skulle tänka på. Det verkar som det låg mer bakom de där hostningarna än jag trodde. Jag såg att persiennerna var fördragna mer nu och att han satt upp en "ingen reklam"-skylt, så jag förstod att han inte var där, men jag trodde han rest bort.
De var inte unga och de levde ganska ensamma liv, vad jag vet.
Två döda grannar på en månad, eller kanske två. En konstig tanke jag får är att man borde passa på att ha en fest nu när jag bara har grannar över mig. Det har, nu när jag tänker på det, varit ovanligt tyst även ovanifrån...
Tanten Ek hade en "Ingen reklam"-lapp som påpekade att man skulle spara den svenska skogen. Det är humor enligt mig, även om det är osäkert ifall det var medvetet eller inte från hennes sida. Hon gjorde aldrig något väsen ifrån sig och persiennerna var oftast fördragna redan när det började skymma. När jag flyttade in fick jag tips av hyresgästen innan att presentera mig, som hon hade gjort, för det var uppskattat. Jag märkte aldrig att hon lämnade hemmet någon gång eller fick särskilt mycket besök, förutom från hemtjänsten. Vi pratade två gånger tror jag, och hon uttryckte oro för min skull att jag kom hem sent ibland. "Inte för att det stör!" Jag hörde inte henne och hon sa att hon inte hörde mig. En fin granne helt enkelt. Sedan hände något med persiennerna. De vinklades inte som vanligt och jag förstod att hon inte var där, sedan tolkade jag dem och såg att hon kom tillbaka, sedan var hon borta igen. Av skvallergrannen fick jag reda på att hon flyttat till ett hem utan att trivas och kom tillbaka, flyttade sedan till ett annat hem där hon trivdes bra, men sen dog hon. "Hon är begravd och klar" som han uttryckte sig.
Skvallergrannen bor på min andra sida och hans persiennanvändning var minimal, vilket gjorde att man hade full insyn i hans liv, som verkade ensamt och framförallt fyllt av tv-tittande nätterna igenom. Han hade jobbat som fastighetsskötare här, vilket han verkade tycka gav honom rätt att gå in i min lägenhet när jag hade hantverkare här vid två tillfällen. Jag fick känslan av att han var lite alkoholiserad, då han ofta verkade dricka tills han blev lullig. När jag tillät mig att säga mer än hej så verkade samtalet aldrig vilja ta slut, så han kändes lite jobbig på flera sätt. Honom har jag hört mer genom väggarna, både hans tv och nu på slutet hans hostningar. Jag har inte tänkt på dem som något att oroa sig för, men en granne har nu satt upp en lapp med när han begravs och tycker vi ska ge pengar till Hjärt- och Lungfonden, som de anhöriga skrev att man skulle tänka på. Det verkar som det låg mer bakom de där hostningarna än jag trodde. Jag såg att persiennerna var fördragna mer nu och att han satt upp en "ingen reklam"-skylt, så jag förstod att han inte var där, men jag trodde han rest bort.
De var inte unga och de levde ganska ensamma liv, vad jag vet.
Två döda grannar på en månad, eller kanske två. En konstig tanke jag får är att man borde passa på att ha en fest nu när jag bara har grannar över mig. Det har, nu när jag tänker på det, varit ovanligt tyst även ovanifrån...
Men det var inte sant, för däremellan kommer tentaflykten.
Har precis fått ut hemtentan till denna kursen. Jag blir alltid så sömnig när det är dags att plugga, kanske är det kroppens sätt att försöka fly, alternativt skaffa energi inför uppgiften. Det är två frågor som ska få 5000 tecken var och är baserade på kurslitteratur jag inte läst så mycket av än, så jag har verkligen att göra denna veckan!
Hej Tentan. Hej då världen, vi ses på söndag.
Hej Tentan. Hej då världen, vi ses på söndag.
Mina schlagerkopplingar.
Jag har inte sett något melodifestivalande än i år, men började fundera kring det när jag märker att jag har kopplingar till schlager.
Jenny Silver - Brukar handla av mig.
Malena Ernman - Har konsert med min gamla kör, Uppsala Kammarkör.
Salem al Fakir och Sarah Dawn Finer - Vi gick i parallellklasser på mellan- och högstadiet. Har antagligen dansat med Salem, då vi hade dans med hans klass en gång i månaden.
Sen vet jag inte så mycket mer. Peter Jöbacks bror köpte min kompis hus, men det är ju lite att möta Lassie. Faktum kvarstår dock, världen är liten, och ju mer medier, desto lättare blir det att upptäcka det.
Jenny Silver - Brukar handla av mig.
Malena Ernman - Har konsert med min gamla kör, Uppsala Kammarkör.
Salem al Fakir och Sarah Dawn Finer - Vi gick i parallellklasser på mellan- och högstadiet. Har antagligen dansat med Salem, då vi hade dans med hans klass en gång i månaden.
Sen vet jag inte så mycket mer. Peter Jöbacks bror köpte min kompis hus, men det är ju lite att möta Lassie. Faktum kvarstår dock, världen är liten, och ju mer medier, desto lättare blir det att upptäcka det.
Min töntiga kropp.
Jo, jag lever.
Men jag har en töntig kropp.
I juni missade jag ett trappsteg i Nürnberg och även fast det inte gjorde så ont i själva fallet så har jag fortfarande ont i stortåleden av och till. Gjorde akrobatiska övningar och försökte gå ner i spagat i en hal trappa för ett tag sedan utan att känna något. Glädjen över detta avtog dock någon dag efteråt då jag hade mer ont igen. Det gör inte så mycket ont, men det känns och det är jobbigt att det är så långvarigt, men läkare skulle ändå inte kunna göra så mycket åt saken.
När den första snön kom halkade jag på vinterns första isfläck och skrapade upp leggings och knän. Det syns fortfarande.
Innan julen, vid två olika tillfällen, skar jag mig i olyckor kring armbågen. Det senare var så djupt att sårskorpan bucklade sig, vilket gjorde ont i sig. Det syns fortfarande.
För någon vecka sedan rev jag tummen på rivjärnet. Ännu en töntig skada, fast den här verkar faktiskt läka riktigt fint. Det kan till och med vara så att den bit som verkade vara lös faktiskt bestämt sig för att stanna. Konstigt, då jag kan få sårskorpor och svårläkta sår av att skrapa upp yttersta hudlagret utan att det ens kommer blod. Stämplar, pennmärken, osv sitter också kvar länge, så den som ger mig ett sugmärke riskerar en käftsmäll.
Men jag har en töntig kropp.
I juni missade jag ett trappsteg i Nürnberg och även fast det inte gjorde så ont i själva fallet så har jag fortfarande ont i stortåleden av och till. Gjorde akrobatiska övningar och försökte gå ner i spagat i en hal trappa för ett tag sedan utan att känna något. Glädjen över detta avtog dock någon dag efteråt då jag hade mer ont igen. Det gör inte så mycket ont, men det känns och det är jobbigt att det är så långvarigt, men läkare skulle ändå inte kunna göra så mycket åt saken.
När den första snön kom halkade jag på vinterns första isfläck och skrapade upp leggings och knän. Det syns fortfarande.
Innan julen, vid två olika tillfällen, skar jag mig i olyckor kring armbågen. Det senare var så djupt att sårskorpan bucklade sig, vilket gjorde ont i sig. Det syns fortfarande.
För någon vecka sedan rev jag tummen på rivjärnet. Ännu en töntig skada, fast den här verkar faktiskt läka riktigt fint. Det kan till och med vara så att den bit som verkade vara lös faktiskt bestämt sig för att stanna. Konstigt, då jag kan få sårskorpor och svårläkta sår av att skrapa upp yttersta hudlagret utan att det ens kommer blod. Stämplar, pennmärken, osv sitter också kvar länge, så den som ger mig ett sugmärke riskerar en käftsmäll.
Deluppdatering.
[X] duscha
[X] dammsuga
[X] sortera tvätt
[ ] tvätta
[ ] skriva paper på enkätuppgift
[X] bestämma mellan lördagens alternativ
[X] bädda sängen med rena lakan
[ ] läsa kurslitteratur
[X] städa
[ ] plantera litchie
[ ] vårda blommor
Det var tjäle i jorden.
Den har nu kommit in från balkongen för att tina.
[X] dammsuga
[X] sortera tvätt
[ ] tvätta
[ ] skriva paper på enkätuppgift
[X] bestämma mellan lördagens alternativ
[X] bädda sängen med rena lakan
[ ] läsa kurslitteratur
[X] städa
[ ] plantera litchie
[ ] vårda blommor
Det var tjäle i jorden.
Den har nu kommit in från balkongen för att tina.
Vill göra allt och inget.
Det är mycket jag vill och borde göra.
Det är flera saker jag vill göra.
Egentligen.
Ändå känner jag mig motsträvig.
Vet liksom inte i vilken ände jag ska börja.
Jag har ringt till CSN och fått klargjort att jag inte alls ska betala tillbaka i år, fast det ser ut som det. Det är bara för att de inte vet än att jag ska plugga till hösten också.
Jag har bestämt mig nu för att åka till St. Petersburg med kören i sommar och därför behöver jag ett Rysslandsbrev från försäkringsbolaget. Javisst, måste bara komma på var jag är försäkrad också. Ringde Lärarförsäkringar, som Folksam har hand om, men det är personförsäkring jag har där, så jag fick ringa till TryggHansa där jag har hemförsäkring. Intressant i frågan är att Folksam behövde veta exakt datum, annars skulle de behöva göra om det, men TryggHansa skickar bara ett intyg som gäller till 1 december, så länge min försäkring är betald just nu. Det här stärker min uppfattning om försäkringar som en djungel. Jag vet inte ens vad det är jag har beställt, bara att det är något jag behöver. Tydligen är det lite krångligt administrativt att ta sig in i Ryssland. Jag får väl se till att deklarera att jag inte ska köpa mig en fru.
So far so good.
Saker som står kvar på min att-göra-lista är till exempel:
[ ] duscha
[ ] dammsuga
[ ] tvätta
[ ] skriva paper på enkätuppgift
[ ] bestämma mellan lördagens alternativ
[ ] bädda sängen med rena lakan
[ ] läsa kurslitteratur
[ ] städa
[ ] plantera litchie
[ ] vårda blommor
...så det är väl bäst jag sätter igång nu då.
Det är flera saker jag vill göra.
Egentligen.
Ändå känner jag mig motsträvig.
Vet liksom inte i vilken ände jag ska börja.
Jag har ringt till CSN och fått klargjort att jag inte alls ska betala tillbaka i år, fast det ser ut som det. Det är bara för att de inte vet än att jag ska plugga till hösten också.
Jag har bestämt mig nu för att åka till St. Petersburg med kören i sommar och därför behöver jag ett Rysslandsbrev från försäkringsbolaget. Javisst, måste bara komma på var jag är försäkrad också. Ringde Lärarförsäkringar, som Folksam har hand om, men det är personförsäkring jag har där, så jag fick ringa till TryggHansa där jag har hemförsäkring. Intressant i frågan är att Folksam behövde veta exakt datum, annars skulle de behöva göra om det, men TryggHansa skickar bara ett intyg som gäller till 1 december, så länge min försäkring är betald just nu. Det här stärker min uppfattning om försäkringar som en djungel. Jag vet inte ens vad det är jag har beställt, bara att det är något jag behöver. Tydligen är det lite krångligt administrativt att ta sig in i Ryssland. Jag får väl se till att deklarera att jag inte ska köpa mig en fru.
So far so good.
Saker som står kvar på min att-göra-lista är till exempel:
[ ] duscha
[ ] dammsuga
[ ] tvätta
[ ] skriva paper på enkätuppgift
[ ] bestämma mellan lördagens alternativ
[ ] bädda sängen med rena lakan
[ ] läsa kurslitteratur
[ ] städa
[ ] plantera litchie
[ ] vårda blommor
...så det är väl bäst jag sätter igång nu då.
Bla bla bla bla bla - Can I quote you on that?
GT, 21 januari 2010, bla bla bla bla bla.
Hej Slask.
Jag har undrat var du hållit hus, Slask.
Det betyder inte att du behövde komma tillbaka.
Samtidigt känns vintergöteborg mer bekant nu.
Och halt.
Jag tror mamma skaffat dubbar under skorna.
Hon verkade känna sig lite tantig pga detta.
I denna halkan känns det snarare smart.
Alla går ändå runt som tanter på stela ben.
Det är hon som kommer gå rakryggad och självsäker.
Det betyder inte att du behövde komma tillbaka.
Samtidigt känns vintergöteborg mer bekant nu.
Och halt.
Jag tror mamma skaffat dubbar under skorna.
Hon verkade känna sig lite tantig pga detta.
I denna halkan känns det snarare smart.
Alla går ändå runt som tanter på stela ben.
Det är hon som kommer gå rakryggad och självsäker.
Tidsbrist.
En fördel med att vara ganska fullbokad är att man slipper städa.
En nackdel med att vara ganska fullbokad är att man inte hinner städa.
Här ser inte bra ut. Alls.
En nackdel med att vara ganska fullbokad är att man inte hinner städa.
Här ser inte bra ut. Alls.
Ett farligt äventyr i bergen.
En man, Nick, möter en häst i bergen. Han ler mycket, det är ett äventyr för honom. Nick och hästen pratar, hästen har gjort den här resan många gånger förut. "Nu kör vi!" säger Nick leende, och de rider iväg över krönet. De rider fort, för vägen är farlig, de blir beskjutna med pilar. Nick har del av en rustning och böjer sig djupt ner på hästryggen, men blir ändå träffad av pilar. En träffar i närheten av armhålan och han blöder ganska mycket. Han ser ner på hästens hals och ser att han också blöder lite från ett sår. De fortsätter rida och närmar sig nästa krön, där det inte längre är någon fara. Pilarna fortsätter komma, ska de klara sig ända fram?
Byter scen till en familj i en vit bil. Det är samma farliga berg och man kan tro att plåten skyddar mot pilarna men alla kör så fort de kan för att komma därifrån. En bil blir träffad och tappar kontrollen. Där den blir stående kommer flera bilar bakom och kör på den, även jeepar med stora hjul som kör över den helt. Mamman i den vita bilen skriker åt det hemska ödet de bevittnar. En bit längre fram ligger ett hemtrevligt hus av tjocka träbalkar och utsnidade krusiduller. Det är en handelsbod och den lantliga mannen som kör den vita bilen bestämmer att de är värda en paus och svänger av. De flesta stannar kvar i bilen, två stycken går in. De kikar runt på varorna tills kunden innan är färdig och går ut.
Handelsmannen är inte oskyldig, han är fullt insatt och de börjar prata om Nick. Det visar sig att Nick är i fara och de måste rädda honom. Alla saker i affären är inte vad de ser ut att vara, en ger ett meddelande som tyder på att handelsmannen inte är mänsklig, men det kommer inte som någon överraskning för paret från den vita bilen. Handelsmannen tar fram en röd, rund plastleksak med ett litet hål. Han trycker på den så det kommer ut luft och något ämne som gör att det börjar framträda något på det vita, stora papper som ligger på bänken framför dem. Det är detta de ska använda för att kunna bistå Nick.
Jag var sugen på att se på film igår. Är detta kroppens sätt att protestera mot att den aldrig fick någon film? Jag vet inte ens var detaljerna kommer ifrån den här gången... eller hur den här drömfilmen slutar.
Byter scen till en familj i en vit bil. Det är samma farliga berg och man kan tro att plåten skyddar mot pilarna men alla kör så fort de kan för att komma därifrån. En bil blir träffad och tappar kontrollen. Där den blir stående kommer flera bilar bakom och kör på den, även jeepar med stora hjul som kör över den helt. Mamman i den vita bilen skriker åt det hemska ödet de bevittnar. En bit längre fram ligger ett hemtrevligt hus av tjocka träbalkar och utsnidade krusiduller. Det är en handelsbod och den lantliga mannen som kör den vita bilen bestämmer att de är värda en paus och svänger av. De flesta stannar kvar i bilen, två stycken går in. De kikar runt på varorna tills kunden innan är färdig och går ut.
Handelsmannen är inte oskyldig, han är fullt insatt och de börjar prata om Nick. Det visar sig att Nick är i fara och de måste rädda honom. Alla saker i affären är inte vad de ser ut att vara, en ger ett meddelande som tyder på att handelsmannen inte är mänsklig, men det kommer inte som någon överraskning för paret från den vita bilen. Handelsmannen tar fram en röd, rund plastleksak med ett litet hål. Han trycker på den så det kommer ut luft och något ämne som gör att det börjar framträda något på det vita, stora papper som ligger på bänken framför dem. Det är detta de ska använda för att kunna bistå Nick.
Jag var sugen på att se på film igår. Är detta kroppens sätt att protestera mot att den aldrig fick någon film? Jag vet inte ens var detaljerna kommer ifrån den här gången... eller hur den här drömfilmen slutar.
Apoteket förändras.
I söndags rev jag morot och tumme på rivjärnet. Hoppsan. Nåja. Men ajdå, det blöder visst mer än jag trodde. Sköljde och insåg att det var ganska djupt. Satte på ett Mumin-plåster och kände mig lite ynklig. Plast är inte bra i längden och färgglada motiv glädjer mer om de inte blir vardag, så jag gick till Apoteket igår, för det känns som jag kommer få ha plåster ganska länge nu.
Visste ni att det finns plåsterspray? Jag kände mig lite skeptisk och det kostade 75 kronor (även om det var 50 appliceringar) så jag struntade i apotekarens tips. Köpte istället en vanlig familjeförpackning med olika varianter och en särskild för händer som var vattentålig. Trots att såret hade slutat blöda fick fingerplåstret det att blöda lite igen både igår och idag, dumt nog. Motsatt effekt än tänkt, enligt min mening.
Väl på apoteket tänkte jag hämta ut allergimedicin. Jag har i flera års tid ätit det varje dag och på receptet har stått Zyrlex, vilket alltid har bytts ut mot Cetirizin som är mycket billigare. Zyrlex kostar 300 kronor och Cetirizin kostar 80 kronor, och såvitt jag vet så är det i princip samma sak. Nu har tydligen reglerna ändrats dock, så jag fick inte byta ut det. Ringde vårdcentralen idag och bad dem ändra i receptet.
Det händer saker på Apoteket. Jag hänger inte med.
Visste ni att det finns plåsterspray? Jag kände mig lite skeptisk och det kostade 75 kronor (även om det var 50 appliceringar) så jag struntade i apotekarens tips. Köpte istället en vanlig familjeförpackning med olika varianter och en särskild för händer som var vattentålig. Trots att såret hade slutat blöda fick fingerplåstret det att blöda lite igen både igår och idag, dumt nog. Motsatt effekt än tänkt, enligt min mening.
Väl på apoteket tänkte jag hämta ut allergimedicin. Jag har i flera års tid ätit det varje dag och på receptet har stått Zyrlex, vilket alltid har bytts ut mot Cetirizin som är mycket billigare. Zyrlex kostar 300 kronor och Cetirizin kostar 80 kronor, och såvitt jag vet så är det i princip samma sak. Nu har tydligen reglerna ändrats dock, så jag fick inte byta ut det. Ringde vårdcentralen idag och bad dem ändra i receptet.
Det händer saker på Apoteket. Jag hänger inte med.
Krångel, kvitton och åsikter.
På min mammas sida har jag en mamma som varit min mamma hela tiden och på min pappas sida har jag en pappa som varit gift en gång tidigare. Så har jag en lillebror på undersidan och en i överkant. Han som är störst bestämmer allt utom när jag bestämmer. / Rudi, 6 år.
I en familj kan man säga precis vad man tycker utan att vara rädd att någon annan ska tycka likadant. / Håkan, 6 år.
Man får lämna tillbaks ett barn på barnhem om man inte gillar det. Men man ska ha kvitto. Barn man gör själv kan man inte göra annat med än att vänta på att de ska växa och bli lite vettigare. / Nina, 7 år.
I en familj kan man säga precis vad man tycker utan att vara rädd att någon annan ska tycka likadant. / Håkan, 6 år.
Man får lämna tillbaks ett barn på barnhem om man inte gillar det. Men man ska ha kvitto. Barn man gör själv kan man inte göra annat med än att vänta på att de ska växa och bli lite vettigare. / Nina, 7 år.
Men planschen är kvar.
Inatt skulle en man göra ett nytt försök att sno en plansch från min vägg. Jag visste detta för det var årsdagen efter första försöket och eventuellt var det min födelsedag också. Jag försökte förbereda mig och vara beredd att ringa polisen när jag hörde honom. Låg på sidan i sängen och tittade ut genom fönstret, det var snö på uteplatsen som låg på bottenplan, så han hade två möjliga ingångar.
Jag måste ha slumrat till för jag hörde inte när han kom genom dörren utan reagerar först på ljudet av skor som närmar sig över hallgolvet. Jag hinner inte reagera innan han tar tag i min axel och jag utbrister: "Nej!" Situationen känns lugn, vi har träffats förut och vet var vi har varandra. Planschen sitter på väggen ovanför sängen men innan han kan ta ner den kommer min granne in genom dörren som måste ha lämnats öppen. "Hur går det här då?" och jag försöker bakom tjuvens rygg signalera att han ska ringa 112.
Vi har ett kort samtal och försöker låtsas som ingenting alla tre, samtidigt som jag försöker ringa 112 själv, men signalerna låter, och även tjejen som svarar. Vet inte hur tjuven ska reagera om han hör, så jag vågar inte annat än att lägga på igen. Tjuven går ut och jag skyndar mig att berätta för grannen hur det ligger till och ber honom ringa polisen när han strax går. Tjuven kommer dock inte tillbaka. Planschen är fortfarande kvar.
Mamma kommer på besök. Jag vågar inte berätta vad som hänt för henne men när vi ska gå och jag ska låsa dörren märker jag att nyckelhålet är uppborrat och alldeles stort. En annan granne påpekar beskäftigt: "Du borde nog laga det där hörru!" Det hela är fullt av visuella detaljer och en känsla av verklighet.
Jag måste ha slumrat till för jag hörde inte när han kom genom dörren utan reagerar först på ljudet av skor som närmar sig över hallgolvet. Jag hinner inte reagera innan han tar tag i min axel och jag utbrister: "Nej!" Situationen känns lugn, vi har träffats förut och vet var vi har varandra. Planschen sitter på väggen ovanför sängen men innan han kan ta ner den kommer min granne in genom dörren som måste ha lämnats öppen. "Hur går det här då?" och jag försöker bakom tjuvens rygg signalera att han ska ringa 112.
Vi har ett kort samtal och försöker låtsas som ingenting alla tre, samtidigt som jag försöker ringa 112 själv, men signalerna låter, och även tjejen som svarar. Vet inte hur tjuven ska reagera om han hör, så jag vågar inte annat än att lägga på igen. Tjuven går ut och jag skyndar mig att berätta för grannen hur det ligger till och ber honom ringa polisen när han strax går. Tjuven kommer dock inte tillbaka. Planschen är fortfarande kvar.
Mamma kommer på besök. Jag vågar inte berätta vad som hänt för henne men när vi ska gå och jag ska låsa dörren märker jag att nyckelhålet är uppborrat och alldeles stort. En annan granne påpekar beskäftigt: "Du borde nog laga det där hörru!" Det hela är fullt av visuella detaljer och en känsla av verklighet.
Blöta tandläkare.
Jag slutade 12 igår. Tanken var att jag skulle sova lite på eftermiddagen eftersom det inte blivit tillräckligt med sömn på natten. Det blir sällan det när jag jobbar och kommer hem klockan elva och sedan börjar klockan nio morgonen efter, vilket är ganska vanligt. Det kräver i så fall att jag går och lägger mig direkt när jag kommer hem och det ska ganska mycket till för att jag ska göra det.
Jag åkte hem och tog det lugnt men det blev ingen sömn. Det gjorde att jag inte var helt pigg på kvällen och det i sin tur gjorde att mitt festhumör var ganska skört, som Petra uttryckte det. Jag hade ändå trevligt. Först en fest där jag som icketandläkare kände mig ganska mycket i minoritet, samt mitt dåliga samvete, för att jag inte lagat mitt hål i tanden, växte sig större. Den lägenheten var tydligen också på 37 kvadrat, precis som min. Jag vet inte hur många som kom, men jag räknade till 24 stycken någon gång innan alla hade kommit. Fascinerande hur väl lägenheten kunde sluka folk, för det kändes inte påträngande trångt ändå.
På slutet blev det lite dans, sedan gick vi vidare till tandläkarnas festvilla Munhålan där det blev ännu mer dans. Särskilt i början var det bra musik och lagom med folk, men sedan blev det trängre och musiken inte lika bra. Det märks att man är för nykter när man börjar störa sig på folk som knuffar till en hela tiden. Jag fick en öl på mig bakifrån och en lång kille hastade därifrån. Jag blev lite irriterad. Om man spiller en öl på någon kan man väl i alla fall ha vett att be om ursäkt? Hade ganska pösiga byxor vilket gjorde att vätan kändes lite mer eftersom den inte var konstant. Det förtog mitt festhumör något. Jag kände ju hur blöt jag var och försökte se det också. Då kommer den långa killen tillbaka.
- Det är ingen som har spillt på dig, det är lugnt!
- Jag känner ju att jag är blöt, så jo det är det!
Jag sa inte att jag visste att det var han som spillt och han försvann igen. Jag antar att kommentaren var något slags försök att släta över det hela, men det gjorde mig bara ännu mer irriterad. Kanske var han för full för att be om ursäkt när det hände, men varför skulle han försöka inbilla mig att det inte hade hänt?
Jag härdade ut och mina kläder började torka. Musiken var fortfarande lite sådär dock. Sedan fick jag en drink över mig, bakifrån igen, på samma ställe på dansgolvet, och återigen ingen som bad om ursäkt. Den här gången blev jag ännu blötare och det kändes ungefär som om jag hade kissat på mig. Det punkterade mitt festhumör för gott och strax därefter gick vi hem.
Det var en ganska trevlig kväll ändå, trots det negativa jag här har målat upp, men jag kände att jag inte kunde utnyttja den till fullo. Idag ska jag strax iväg och jobba så kanske var det bra att det inte blev för mycket festande. Imorgon är jag sugen på soffa och film. Jag har ju DVD-spelare. Och fjorton nya filmer. Ifall det hade gått er förbi...
Jag åkte hem och tog det lugnt men det blev ingen sömn. Det gjorde att jag inte var helt pigg på kvällen och det i sin tur gjorde att mitt festhumör var ganska skört, som Petra uttryckte det. Jag hade ändå trevligt. Först en fest där jag som icketandläkare kände mig ganska mycket i minoritet, samt mitt dåliga samvete, för att jag inte lagat mitt hål i tanden, växte sig större. Den lägenheten var tydligen också på 37 kvadrat, precis som min. Jag vet inte hur många som kom, men jag räknade till 24 stycken någon gång innan alla hade kommit. Fascinerande hur väl lägenheten kunde sluka folk, för det kändes inte påträngande trångt ändå.
På slutet blev det lite dans, sedan gick vi vidare till tandläkarnas festvilla Munhålan där det blev ännu mer dans. Särskilt i början var det bra musik och lagom med folk, men sedan blev det trängre och musiken inte lika bra. Det märks att man är för nykter när man börjar störa sig på folk som knuffar till en hela tiden. Jag fick en öl på mig bakifrån och en lång kille hastade därifrån. Jag blev lite irriterad. Om man spiller en öl på någon kan man väl i alla fall ha vett att be om ursäkt? Hade ganska pösiga byxor vilket gjorde att vätan kändes lite mer eftersom den inte var konstant. Det förtog mitt festhumör något. Jag kände ju hur blöt jag var och försökte se det också. Då kommer den långa killen tillbaka.
- Det är ingen som har spillt på dig, det är lugnt!
- Jag känner ju att jag är blöt, så jo det är det!
Jag sa inte att jag visste att det var han som spillt och han försvann igen. Jag antar att kommentaren var något slags försök att släta över det hela, men det gjorde mig bara ännu mer irriterad. Kanske var han för full för att be om ursäkt när det hände, men varför skulle han försöka inbilla mig att det inte hade hänt?
Jag härdade ut och mina kläder började torka. Musiken var fortfarande lite sådär dock. Sedan fick jag en drink över mig, bakifrån igen, på samma ställe på dansgolvet, och återigen ingen som bad om ursäkt. Den här gången blev jag ännu blötare och det kändes ungefär som om jag hade kissat på mig. Det punkterade mitt festhumör för gott och strax därefter gick vi hem.
Det var en ganska trevlig kväll ändå, trots det negativa jag här har målat upp, men jag kände att jag inte kunde utnyttja den till fullo. Idag ska jag strax iväg och jobba så kanske var det bra att det inte blev för mycket festande. Imorgon är jag sugen på soffa och film. Jag har ju DVD-spelare. Och fjorton nya filmer. Ifall det hade gått er förbi...
Nya musikaliska upptäckter.
Med risk för att stärka den där känslan som börjar infinna sig, att jag blivit fjortisbimbobloggare och snart kommer börja med dagens outfit och avsluta alla inlägg med smileysar och "xoxo"... måste jag ändå dela med mig av några nya musikaliska fynd. Jag tror jag har nämnt det tidigare, men Youtube rekommenderar baserat på favoriter och spellistor och det har medfört att jag gjort överraskande musikaliska upptäckter.
Ingrid Michaelson - Morning Lullabies Här är jag övertygad finns mer fint att finna.
Priscilla Ahn - Dream Låter lite som Cardigans, dvs Nina Persson.
Tina Dickow - Count to ten
Tina Dickow - Room with a view Dansk tjej som ibland kan låta lite som Alanis. Kanske inte värd att få med två låtar här, men jag fick beslutsångest.
Melissa Horn - Vår sista dans Kvinnlig Winnerbäck. Kan inte bestämma mig för om jag gillar hennes röst eller stör mig på den.
Paramore - Hallelujah Evanescence meets Avril Lavigne. En del låtar är bra, en del är för hårda. Det ligger på gränsen för vad som är bra. Decode var den första låten av dem jag hörde och fastnade för. Innan jag såg Twilight kan tilläggas.
Jag gillar att få lite nya influenser. Jag har svårt att ta till mig något nytt generellt, det brukar krävas några lyssningar innan jag förstår att det är något bra jag lyssnar på. Kanske hängde ni upp er på att jag påstod detta vara överraskande musikaliska fynd. "Vadå, alla är ju plink-plonkande tjejer i singer/songwriter stil som sjunger stillsamt. Alla låter ju likadana!" Ja, det finns nog likheter.
Musiken behöver mogna hos mig. Det har Maria Mena gjort. Mognat såpass att jag tror jag måste köpa hennes musik. Frågan är mest om jag ska börja med en skiva eller flera, och i så fall vilka. Mellow och White turns blue är i princip samma låtar, förutom tre. White turns blue och Apparently uneffected ska jag köpa! Då kanske jag kommer sakna någon skiva, men någonstans måste man ju börja. Nu ska vi se om jag kan hitta orientalisk dans på DVD också.
Ingrid Michaelson - Morning Lullabies Här är jag övertygad finns mer fint att finna.
Priscilla Ahn - Dream Låter lite som Cardigans, dvs Nina Persson.
Tina Dickow - Count to ten
Tina Dickow - Room with a view Dansk tjej som ibland kan låta lite som Alanis. Kanske inte värd att få med två låtar här, men jag fick beslutsångest.
Melissa Horn - Vår sista dans Kvinnlig Winnerbäck. Kan inte bestämma mig för om jag gillar hennes röst eller stör mig på den.
Paramore - Hallelujah Evanescence meets Avril Lavigne. En del låtar är bra, en del är för hårda. Det ligger på gränsen för vad som är bra. Decode var den första låten av dem jag hörde och fastnade för. Innan jag såg Twilight kan tilläggas.
Jag gillar att få lite nya influenser. Jag har svårt att ta till mig något nytt generellt, det brukar krävas några lyssningar innan jag förstår att det är något bra jag lyssnar på. Kanske hängde ni upp er på att jag påstod detta vara överraskande musikaliska fynd. "Vadå, alla är ju plink-plonkande tjejer i singer/songwriter stil som sjunger stillsamt. Alla låter ju likadana!" Ja, det finns nog likheter.
Musiken behöver mogna hos mig. Det har Maria Mena gjort. Mognat såpass att jag tror jag måste köpa hennes musik. Frågan är mest om jag ska börja med en skiva eller flera, och i så fall vilka. Mellow och White turns blue är i princip samma låtar, förutom tre. White turns blue och Apparently uneffected ska jag köpa! Då kanske jag kommer sakna någon skiva, men någonstans måste man ju börja. Nu ska vi se om jag kan hitta orientalisk dans på DVD också.
