Näktergalning

Vore det en film hade ett tårfyllt avsked ägt rum där min döende kropp säger: - Go on without me! Save yourself! Och sinnet sörjer förlusten men vet att kroppen inte skulle kunna hålla uppe takten. Tyvärr är det också scenen där kroppen agerar eftertrupp och ska bekämpa förföljarna. Mina ben är rastlösa och försöker springa härifrån. Sinnet finner inte ro utan harmoni med kroppen och jag har svårt att sova. Roar mig istället med att fundera på saker som ifall man kan få körtelfeber två gånger. Jag tycker min förkylning bryter mot reglerna. Finns det ingen polis mot sjukdomar egentligen? Läkare? Bamseplåster? Jag har tröttnat. Särskilt när en vecka sjuk framför dumburken gjort mig så rastlös att jag inte kan sova.

Energin må vara på väg tillbaka men för säkerhets skull ägnar jag mig åt stillasittande städning och sorterar recept. Vill laga mer mat efter recept för att få nya inslag och inspiration så det ligger helt rätt. Från ett Metro-urklipp från 2002 lär jag mig att svenskar äter mest hårdost i världen med 13kg per person och år. Det påminner mig om andra fakta men det får vara till en annan gång.

En man producerar 70 miljoner spermier per dag. Likaså piggsvin. I Florida är det förbjudet enligt lag att ha sex med piggsvin. Så har jag lärt mig något av att titta på tv idag också. Tack, Erik och Mackan.

Min bild av förkylning är att den försvinner genom näsan, därför gillar jag inte att den är oroväckande torr just nu. Jag vill bli frisk så jag kan återvända ut i världen och organisera världen hemma i lägenheten. Håller bland annat på att sortera ut saker som jag ska slänga, ge bort eller ta ner till källaren - som visserligen verkar ha drabbats av en stöldvåg just nu. Jag har ingenting av värde där, men dock en fåtölj och en gitarr där som inte tillhör mig.

Nya kanaler dyker upp och kanal 11 visar det fantastiska programmet Cheaters. En partner misstänker otrohet, detektiver tar reda på fakta som presenteras för partnern som får konfrontera bedragaren. Allt framför kameror såklart och med en programledare som försöker se ut som om han bryr sig. Det påminner en del om X-factor som går ut på att uppmuntra till otrohet. Det får mig att fundera på klimatet i USA. De får det att se ut som om otrohet är norm. Min bild är att många skiljer sig, kanske för att de hastat in i äktenskap pga snedvriden bild på sex och relationer. Jag vet inte jag, men vad är det för program - med egen dejtingsite för de som är trogna och tröttnat på otrohet. Jag vet inte vad som är mest sorgligt, att de gör programmet, att det finns folk som tittar på det eller att jag också gör det. Efter en vecka sjuk framför tv:n börjar jag uppenbarligen bli lite desperat.

Jag började känna mig oövervinnerlig när jag höll mig frisk bland så många sjuka. Klart att det bara var en tidsfråga efter det. Förkylningen började i måndags och när jag somnade i tisdags insåg jag att jag borde ta ut linserna. Morgonen därpå var det svårt att öppna höger öga. Jag tog reda på att ögoninflammation egentligen heter bindhinneinflammation eller konjunktivit och att man ska söka läkarvård om den är ensidig för då kan det exempelvis vara klamydia. Att jag inte sett det på någon löpsedel än känns otroligt. Det kändes ändå lite bra när även vänster öga började kladda. Jag missade en föreläsning i tisdags som jag dock kan ta igen i helgen eftersom de kan streamas via dator. Det är en mycket bra möjlighet. Duktig skola! Missade en workshop igår som behöver kompletteras men tog mig till skolan idag. Var glad när de två timmarna tog slut för då började energin också göra det i takt med att febern steg. Nu är jag hemma framför tv:n som större delen av veckan och det är antagligen ett friskhetstecken att jag är mentalt piggare så att jag blir sugen på att städa. När händer det annars? Hann ta ner den sista julen, sen tog kroppens energi slut.

Från den gamla skolan satt hon aldrig med oss vid matbordet och åt utan berättade sina historier vid sidan av. Hon rev morötterna tunt och kallade det dunderhonung så vi som små Bamsefantaster skulle äta ordentligt. Maten var viktig och ständigt fick man frågan "ska du int ha dig nå i mun" med den norrländska dialekten hon menade var att tala klart och tydligt. Hon kallade pannkakor för plättar och ugnspannkaka för pannkaka och hon bakade de bästa kanelbullarna med kardemumma i. När kameran kom fram gömde hon sig och visade upp bröllopsbilden istället. Hon visade stolt upp sina tekniska kunskaper om tv:n genom att erbjuda sig att läsa för oss från text-tv, vilket hon gjorde trots att vi avböjde. Hon pratade mycket och det var ofta samma historier. Något nytt var i början av tiden på hemmet då hon gav främlingar komplimanger, frågade om de var gifta, hade barn eller försökt. Det var vid den tiden farfar dog. Hon prövade nya saker som läppstift och vin men frontallobsdemensen och åldern fortsatte förändra henne och gång på gång fick vi höra att hon var döende. Några år senare har hon nu somnat in för gott med sina båda barn där som vakade. Hon höll ut i det sista med sitt starka hjärta men nu får hon vila i frid. Nu finns ingen av mina föräldrars föräldrar kvar i livet. Söta lilla farmor, synd du bodde så långt bort i Luleå.

Mysigt nyårsfirande. Vi åt sparris inrullad i p-skinka som jag inte orkar stava till just nu, fläskfilé med potatisgratäng och rödvinssås samt olika efterrätter som innehöll frukt. Mycket gott och trevligt. Vi har lekt med kaniner, Mario och dansat till Just dance 2. Nu har jag Nintendotumme men bröt inga ben uppe på hala Ramberget vid tolvslaget. Hade gärna haft en stjärtlapp eller liknande på nervägen dock. Det har i alla fall varit en mysig kväll med Ida och Jenny där det är ett stort plus att jag hade så nära hem. Glad påsk!