Näktergalning

Det passar idag, men egentligen är det inte förrän på fredag jag borde känna mig bitter.

Det var en som tyckte att jag var en sådan som kunde brinna ut. Att jag ställer upp och gör för mycket tills jag tar slut och inte orkar något längre. Jag tyckte det kändes väldigt främmande då, men nu vet jag inte riktigt längre. Förra veckan var hemsk, jag hade ingen fritid över huvud taget, även om det var trevliga saker jag gjorde också. Jag var lite orolig innan om det skulle vara för mycket att ta på sig den här sekreterar-rollen jag har nu, och kanske fanns det något i det. Tror inte att det är för mycket, jag ångrar mig inte, men jag hade ändå gärna haft lite mer tid, som så många andra också.

Jag kanske är lite bitter, känner mig lite åt det hållet idag tror jag. När man vill väl och försöker engagera sig och folk kör över en, då blir jag nog lite bitter, eller i alla fall irriterad. Bitterhet känns svårdefinierat, men det återkommer jag om senare, för jag behöver definiera det mer. Jag saknar auktoritet när jag lägger fram förslag. Det är ett stort steg på vägen mot hur det var förr, att jag nu i alla fall försöker ta tag i saker mer, men i stora sammanhang går de oftast förbi i stort sett obemärkta känns det som ibland. Jag måste fortsätta vandra på vägen.

Att jag är åt det bittra (eller lättirriterade) hållet idag har nog med tidsbristen att göra, det har helt enkelt varit alldeles för lite Anna-tid på schemat på sistone. Tror dessutom det lutar åt den lättirriterade delen av månaden snart också. Med andra ord löser det sig antagligen naturligt snart.

På fredag är det fest med kören och temat är bitter. Jag känner att temat inte är alltför lätt och tar gärna emot hjälp om den finns någonstans. Vad är bittert, vem är bitter? Vad är bitterhet? Det är ganska nära släkt med ironi och sarkasm t.ex. och det är svårt att inte gå över gränsen. Hur kan man feltolka "Bitter" som temat är? Bitte R, B-b-b-it-t-t-t-er-r-r stammare...

Vad skulle man kunna gyckla med? Som sagt, kreativa förslag (eller andra sorters förslag) mottages tacksamt.

Det spelar liksom ingen roll hur många bokmärken man har, köper eller skaffar sig på olika sätt. När man har börjat på en ny bok och ska lägga ifrån sig den finns de inte där och man får ändå ta något passande som lämpligen befinner sig i närheten. En bit papper, eller kvitto, eller vad som helst egentligen. Just nu har jag bordsplaceringskortet från balen som bokmärke vilket det faktiskt passar ganska bra som, med de snören som sitter på.

Nattens dröm var verkligen som en film. Detaljerna var väldigt tydliga även om jag inte minns dem längre. Halle Berry fick besök av två transor som gav en gul vätska att dricka för att stärka ögonfransarna som är viktiga när man är transvestit. Konstigt tänkte hon innan hon tuppade av. Kroppen var död när hon vaknade och hon gick till sin kusin för att klaga. Övertalade vakter att få komma in på fest och kusinen kom till mörkt hörn. Halle grät när hon talade vilket gjorde ansiktet grått å dött. Jag vaknade.

Egentligen vill jag gå och köpa chips men jag försöker att inte vilja det. Var velig i bistron förut och det som jag blev sugen på fanns inte. Letade pastasallad i Sthlm men det finns inte heller. Köpte en smörgås, en tråkig som mest smakade bröd. Tror min kropp saknar varm mat, vilket jag inte ätit idag. Jag är sugen. Och rastlös. Löst korsord med Christine, vi har känt oss både smarta och blåsta. Två timmar kvar. Sen hem till min säng som är tillräckligt stor så man inte tror man ramlar ut. Inte 80cm mao.

Jag var uppenbarligen inte tillräckligt tydlig i mina instruktioner till mig själv. Den här resan har jag nog för lite matsäck, en fruktsallad. Jag måste bli bättre till nästa gång. Tur det finns mat på tåget.

Nu är det inte många kvar på tåget, Christine har också gått av. Många av de som är kvar verkar vara på väg till Stockholm för att festa. Det känns väldigt avlägset för mig just nu. Pendeltågsstationer börjar dyka upp, jag anar slutet. Skönt, för nu börjar jag tröttna. Jag är nog för mätt, det är inte lika kul att åka tåg utan att äta ju. Får se till att svälta mig själv lite till på söndag och portionera maten bättre. Undrar var jag är, det är så mörkt.

Sitter på tåget och hoppas jag blir hungrig snart, jag har ju massor av matsäck kvar! Det råkade bli lite mer än jag tänkt mig, men matsäcken är en viktig del av att åka tåg för mig. Utan den känner jag mig lite naken på tåget. Vet inte vad det beror på om det hör ihop med barndomen. Hade tänkt göda Christine men hon är inte så villig. Jag måste nog se över hur mycket mat jag ska ta med mig till nästa gång. 70 minuter tåg kvar. Blir nog taxi hem sen, fast jag inte är så förtjust i det. Sängen lockar.

Vilket finger använder jag mest? Höger pekfinger. Vilket finger skadade jag idag? Gissa tre gånger. Precis innan jobbet fastnade jag med halva nageln i väskan. Aj. Man blir så löjligt handikappad också. Tänk att man ska va så känslig därunder. Man tar nog vissa kroppsdelar för givet och vet inte vad man har förrän de är borta. Likt ungdomen ungefär. Visste ni att man kan blogga från mobilen? Praktiskt för personer som mig med tidsbrist. I Stockholm får jag nog andas.

Det känns som en klyscha.
Det känns löjligt att säga.
Det känns alldeles för vuxet.

Men det är mycket nu.
Jag är väldigt fullbokad.
Hur gick det här till?
Har knappt ens tid att sova, eller bli frisk.
Hade tänkt börja träna igår, men idag hade jag en halv grads feber igen, så det var nog tur att jag lät bli. Även om jag inte kom på det förrän på spårvagnen på väg dit att hostan gick för djupt ner i lungorna för att det skulle kännas nyttigt.

På fredag åker jag till Stockholm, jag får ta det lugnt där istället.
Ska bara fira bröderna, och fika med kompisar, och shoppa, och...
Det var nog tur att jag inte gjorde någonting alls i helgen som var.

Och jo, jag behöver faktiskt shoppa, har nästan inga byxor kvar.
Jag har ett vettigt par i princip och de håller på att gå sönder nu.

Idag var sista dagen på dagis, om några timmar är jag tillbaka i skolan igen.
Just nu har jag inget vettigt alls att skriva om, tiden och orken räcker inte till.
Man måste ju hinna sova lite också. Godnatt!

Jag blir lite nervös.

Tydligen läser mamma min brors blogg.
Det skulle kunna betyda att hon hittat hit också.

Jag trivs inte riktigt med den tanken.

Det är inte så att det är hemligt det jag skriver, det tror jag inte i alla fall, men jag vill ändå kunna hålla vissa delar av mitt liv utanför. En av fördelarna med att ha flyttat hemifrån är just det att man slipper rapportera om allt möjligt som händer. Jag skulle censurera mig själv mer om jag visste att hon (och liknande personer) läste, och mer sparsamt välja vad jag skriver om. Jag vill kunna skriva fritt från hjärtat, det här är en sorts dagbok för mig, och de är helt enkelt inte till för mammors ögon.

Jag kan förstå att man vill ha lite koll och det är ju ett allmänt sätt/ställe att skriva på, men jag har ändå ett önskemål.

Så mamma, om du läser det här... måste du verkligen göra det?

Om man har praktik på förskola/dagis kan det hända att man tar med flera delar sandlåda med sig hem som kan hamna i sängen. Det kan också vara så att man får gå upp väldigt tidigt så att man blir trött. Kanske till och med så trött att man lägger sig på sängen när man kommer hem och sprider lite sandlåda omkring sig.

Men barnen är så söta så. Deras fnissighet kan dessutom smitta av sig på en, särskilt om man är lite övertrött.

I onsdags kom mattläggaren hit. Han kallade sig själv för Mattläggaren, likadant som rörläggaren kallade sig för Rörläggaren. Det är till och med så han skrev under lappen jag möttes av när jag kom hem igen idag.

Mattläggaren hade även ett riktigt namn - Glenn. Gissa vilken sång jag hade på huvudet hela dagen?



Ett badrum utan golv ser verkligen inte fräscht ut. Det är nog inte meningen att man ska titta särskilt noga under toaletten. Nu är den fastlimmad, vet inte om det kommer göra någon skillnad, men jag bestämmer mig för det, jag kommer ändå inte bli motbevisad. Nu har jag väl ändå fått nog med vattenskador?

Det är konstigt att se sin toalett stå i trapphuset tillsammans med skiljeväggen där toapappret fortfarande satt kvar. Nu är de färdiga och jag har återigen ett badrum och har återvänt hem. Jag råkar vara väldigt ledig i helgen faktiskt, så jag får väl roa mig med att städa. Mattläggaren Glenn tyckte att den nya mattan är mycket snyggare än den gamla, jag har ännu inte bestämt mig.



Förutom badrumsgolvet är nu även handfatet lagat med utbytta delar och duschmunstycket utbytt så ingetdera läcker längre. Dessutom är fläkten i köket lagad och verkar nu fungera för första gången sedan jag flyttade hit. Nästa år får jag tapetsera om. Det är mycket som förbättras hela tiden.

Vi har pratat en hel del om musikalitet i skolan på sistone. Det känns extra aktuellt just nu med Idol-auditions. Vem är musikalisk och hur fungerar det med självkritik och självinsikt? Det känns som om alla borde ha självkritik och personliga komplex, saker som andra aldrig ser men som man själv lägger stor vikt vid. Det går dock inte ihop med självinsikt - uppenbarligen är det ju många som inte förstår att de inte kan sjunga tillräckligt bra för att vara med i Idol.

Och samtidigt - vem är musikalisk? Musik är ett flöde, en puls, en rytm. Musik är ett språk som är till för att uttrycka och förstå känslor. Alla kan följa en enkel rytm, så alla är musikaliska, men på olika sätt och i olika nivåer. Musikalitet i sig handlar inte om att sjunga rent eller notlära, det viktigaste är glädjen. Dessutom är sångorganet en muskel som går att öva upp, man kan alltid bli bättre.

Fast vilka är det som söker till Idol egentligen? Det är till exempel folk som påstår att deras familj och vänner har sagt åt dem att söka, för de sjunger så bra. Allting är relativt och i deras familjs öron låter det kanske bra, det kanske gör det om man lider av viss tondövhet. Vissa klarar inte av att säga sanningen, och i vardagslivet behövs det heller oftast inte. Det är bättre att sjunga dåligt än inte alls. Men man kan inte uppmuntra dessa personer till att söka till Idol, om man tror sig vara en god vän på grund av detta bör man tänka om i motsatta banor.

Jag får också höra att jag sjunger bra och att jag borde söka till Idol. Jovisst, allting är relativt som sagt, och relaterar man till katastrof-fallen under idolauditions sjunger jag absolut bra. Jag skulle kunna tänka mig att gå på audition där - det verkar vara en kul dag med trevliga människor och mycket sång och musik - men jag skulle inte vilja sjunga för juryn och jag skulle inte vilja vara någon Idol eller vara med i programmet. Jag gillar att sjunga, men jag trivs nog bäst med att göra det i kör.

Ska man sjunga solo är det lättare att göra det på scen framför massor med folk man inte känner än att göra det bara för någon eller några få. Att vissa söker är smått oförståeligt, men kanske tänker de på den anonyma massan med tv-tittare istället för de tre kritiska jurymedlemmarna.

Den här bilden är gjord med hjälp av text från loggbok vi skriver i basgruppen om det vi gör i skolan. Man kan se det på flera sätt: antingen att jag inte har tillräckligt med respekt för det vi har skrivit eller att jag har fått inspiration att skapa.

Sova tidigt var det ja, jag visste att det skulle fallera.

Om ungefär sex timmar kommer mattkillarna hit för att fixa vattenskadan i duschen. Det ska ta två dagar är det sagt, får se om tidsplanen håller. Vet egentligen inte riktigt vad det är de ska göra förutom att byta ut plastmattan på golvet och låta det torka. Ja, och ta bort toaletten. Var tänkte de ställa den under tiden? Borde jag rengöra den lite extra innan? Jag är långt ifrån expert på området. Inte helt nybörjare dock med tanke på vattenskadan jag bodde med för ungefär ett år sedan. Efter det här kan vi väl anse min kvot vara uppfylld, ok?

Jag skulle sova tidigt, för det är en lång dag imorgon, med skola och jobb, och sen får jag inte åka hem heller. Det är delvis därför jag har skjutit på sömnen. Att gå och lägga sig innebär att man snart behöver gå upp igen, och då får jag överge mitt hem. Jag känner mig inte riktigt redo för det, men det är bara någon töntig psykologisk undanflykt för att slippa städa undan grejerna i badrummet samt packa några saker.

Skärpning, Anna!
Nu ska jag skaffa några timmars skönhetssömn i alla fall.
Annars blir jag så gräsligt ful imorgon.

Tänk så liten världen är. Det blir liksom extra tydligt genom Facebook.

Har börjat prata med en som känner en tjej i kören. Han känner en annan med likadant namn som jag också börjat prata med som jobbar ihop med en annan tjej i kören. En tredje tjej i kören har i sommar jobbat med en tjej från min gamla klass och lärt känna varandra. På kort från en fest med den första tjejen i kören hittade jag en vän från barndomen.

Hm, det slår mig nu: Det kanske inte är världen som är liten, det kanske är kören som är stor?

En andningspaus. En oas. En ledig kväll.

Jag tillägnar den här kvällen till mig själv. Det var alldeles för länge sedan jag fick tid över att bara vara och göra ingenting på, vilket är viktigt och något jag behöver. Ikväll kopplar jag bort alla måsten och koncentrera mig på att känna mig harmonisk. Det går ganska bra hittills. Strosade runt på stan ett tag idag efter skolan och shoppade lite, har tagit det lugnt sen jag kom hem. Snart blir det film och popcorn tror jag. Känner verkligen att jag saknat det här.

Det passar bra att få den här tiden ikväll, för halv åtta imorgon bitti kommer mattkillarna för att fixa mitt badrum och jag kan inte bo här då. Eller jag kan, men utan toalett blir det ganska jobbigt och jag tror inte mina krukväxter skulle uppskatta den sortens extra vattning eller gödning. Idag samlar jag energi att bära med mig de kommande dagarna. Jag ska även göra ett försök att  gå och lägga mig ganska tidigt, med tanke på den arla timmen jag behöver gå upp imorgon bitti. Önska mig gärna lycka till.

Ett kvarts sekel.
Mina små bröder.
De fyller ett halvt sekel ihop idag.
De lär inte läsa, men det är tanken som räknas:

Grattis småglin!

Jag försöker vara tyst. Det går lättare nu när jag inte längre har massa folk omkring mig. Inatt höll hostan mig vaken ganska länge, förhoppningsvis inte så många andra dock. Kom precis hem och har lagt mig i sängen, känner hur jag blir tröttare och tröttare. Att jag borde plugga just nu känns väldigt avlägset, och ändå måste jag nästan. Önska mig gärna lycka till. Finns betydligt trevligare saker jag mycket hellre skulle vilja göra, och kanske råkar göra istället... också.

En trevlig helg med fint väder och trevligt sällskap och lite uppgifter att fördriva tiden med. Jag råkade visst sjunga en hel del också, ojdå. Jag får försöka ta igen det nu med tystnad. "Får jag be (mig) om ssssstörssssta mööjligaaa tysssssssssstnad." Nu luktar jag lite unken sommarstuga.

Utedasset väckte vissa minnen. Hur kall ringen är när man sätter sig ner till exempel. Hur man försöker undvika insekterna därinne. Försökte kissa i skogen istället, det kändes nostalgiskt på något sätt. Det är så jag har spenderat mina somrar när jag växte upp. Även vissa stunder på utedasset ropandes: "Jag är fääärdiiiiiig!" Det var inte alltid man hördes.

Nu åker jag på överlämningshelg i naturen i Tjottahejti Hindås.
Jag får åka bil och sova i säng och behöver inte anstränga mig fysiskt.
Det jobbigaste kommer antagligen bli hostan och att inte få sjunga.
Det finns även en viss risk för att jag går vilse i skogen.
Återkommer efter helgen. Have a good one!

För sju år sedan jobbade jag på Posten och vi höll på att flytta för att byta avdelning.
Det var någon som hade på en radio och berättade om nyheterna.

Konstigt det där med hur tankarna går och humöret förändras, det hör såklart ihop.

Ibland är man ganska nöjd och tillfreds, trivs med sitt liv och sina vänner.
Sen får en liten detalj en att tänka i annorlunda banor och misströsta lite.

Just nu tänker jag på hur en del personer är eller verkar vara.
Jag tänker på de som är trevliga när det passar dem.

Vissa på jobbet t.ex. kan ibland ignorera en totalt och andra stunder vara väldigt sällskapliga och trevliga. Jag tycker det är jobbigt när det lyser igenom att personen försöker vara trevlig fast egentligen helst vill slippa prata med en överhuvudtaget. Ett oengagerat svar som får en att förstå att de inte bryr sig om det man har att säga. Eller när man trotsar känslan av att inte orka vara mer trevlig efter jobbet eller på raster och sätter sig bredvid några vid ett bord i lunchrummet eller på spårvagnen och mest bara lyssnar på en konversation utan försök att bjuda in i samtalet.

Jag tänker också på personer som är trevliga var för sig, men så sammansvetsade att det är svårt att komma in i gemenskapen, och det är sällan en bra känsla att känna sig utanför.

Visst vet jag att man måste ta för sig, jag gör det också, men jag orkar inte alltid. Ändå sitter man kvar, och lyssnar på dialogen eller försöker sysselsätta sig med en tidning eller sms eller liknande. Jag tillhör helt enkelt inte det där "coola gänget" och jag känner mig heller inte helt tillfreds i deras värld, där de festar ganska mycket. Det syns på alla bilder på Facebook.

Man får reda på en hel del genom Facebook. Om folks kärleksliv och festande till exempel, där jag kan tycka att vissa saker borde hållas mer privat. Just nu verkar det vara många som blir singlar och då basuneras det ut till alla vänner när relationsstatusen förändras. Om det är någon jag inte känner så väl (då man förvisso kan fråga sig varför vi ens är FB-vänner) så undrar jag hur personen mår, men vågar inte riktigt fråga, jag vill inte störa. Annars försöker jag se till att erbjuda min hjälp om det är något jag kan göra för att ge stöd.

Men hur tänker folk? Först läggs det ut massa bilder och meddelande om hur kär man är, hur man hittat den rätta, hur lycklig man är, bilder på tungor som möts... sen meddelar Facebook att personen är singel igen. Tills nästa person dyker in i livet, och den här gången är det verkligen den rätte, och man är så kär och lycklig.

Jag kan känna så här, det måste vara en underbar känsla att "jag har hittat rätt, jag är lycklig", själv har jag inte haft den än, men när man är inne på tredje-fjärde relationen med "den rätta" borde man inte börja fundera lite då? Kan man inte vänta med att ändra sin relationsstatus och basunera ut sin kärlek över världen? Det gäller inte bara Facebook, det gäller även t.ex. de som har barn, och ständigt introducerar nya kärlekar i barnens värld.

Personligen kommer det dröja länge innan jag ändrar min relationsstatus på Facebook, det gör jag först när jag är riktigt säker. Hittills har jag mest bara velat och är så osäker hela tiden. I hemlighet är jag nog lite avundsjuk på de där som blir så kära att de vill berätta det för alla och visa upp sin lycka. Det bor kanske en liten rosa prinsessa inom mig som väntar på den där riddaren på vit springare som ska komma för att svepa iväg med mig för att leva lyckliga i alla våra dagar. Den där himlastormande kärleken, kommer den komma någon gång? Jag vill inte alltid vara osäker.

Jag har försökt kurera mig med hjälp av duntäcke och Förhäxad. Metoden är uppenbarligen inte fulländad, temperaturen går upp istället för ner, om än bara på 37,2 så är det fortfarande åt fel håll. Jag försökte byta taktik nyss och muta min kropp att bli frisk igen genom att ge den våfflor. Misstänker dock att det inte kommer ge så mycket resultat med tanke på att jag knappt känner någon smak. Ganska intressant det där egentligen, det kanske är nu jag borde testa att äta choklad och se om jag kan förstå den där fascinationen alla pratar om, som jag antar inte bara ligger i smaken, för det kan ni väl ändå inte stoltsera så mycket med som substitut för sex? Nä, choklad förstår jag mig inte alls på.

Hade förhoppningar om att få tillbaka smak och lukt idag, för imorse kände jag en viss lukt. Tyvärr råkade det vara hundbajs, så kanske skrämde det bort lukten igen. Vet inte vad jag ska muta den med nu för att den ska våga komma tillbaka. Jag kanske ska byta strategi helt och hållet. Snart börjar jag med hot.

- Hörru jag, om jag inte börjar bli frisk snart så tvingar jag i mig massa äckliga saker!
- Men jag känner ju ändå ingen smak.
- Ah meh, då kittlar jag mig!
- Men jag är ju ändå inte kittlig.
- Nähä, men du tvingar jag mig till att..... LÄSA KURSLITTERATUR!
- Aaaaah, neeeej! Hemska tanke!
- Ja, precis, där ser jag, skärp mig nu! Bli frisk!

Jag vet att det har blivit mycket personligt och mycket sjukdom på sistone. Här kommer lite mer av den varan.

Temperaturen vandrar fram och tillbaka mellan 36,6 och 37,1, energin är det också lite si och så med. Jag är inte längre lika hes, men däremot har hostan krupit ganska långt ner i lungorna nu. Jag sjukanmälde mig från jobbet ikväll, vilket känns konstigt när jag går i skolan, men det hade helt enkelt inte fungerat. De gånger jag jobbat hes och bestämt mig för att försöka att inte prata så mycket, pratar jag nästan mer än vanligt. "Hej. Du behöver ingen påse? Har du ICA-kort? Magnetremsan nedåt och mot dig. Femtiosjuochfemtio. Två och femtio tillbaka. Tack så mycket." Det går helt enkelt inte, och dessutom skulle jag hosta lungorna ur mig, och vem vill ha organ liggande på kassabandet? Jo alltså visst händer det, men då är det inte från människa och förpackat för hygienens skull.

I helgen är tanken att nya styret ska på överlämningshelg med gamla styret. Temat är "Ut i naturen" och vi ska sova i tält. Jag känner mig väldigt tveksam och hoppas höra av någon snart som kan berätta mer hur planerna ser ut så jag kan ta beslut i om jag ska följa med eller inte, eller om jag bara ska vara med på vissa delar. Jag måste försöka se till att bli frisk, nu är jag trött på att vara sjuk.

Det är ganska etablerat med de tre P:na som man ska ha med sig på resan: pass, pengar, piljetten... och kanske p-piller. Jag vill slå ett slag för tre V mot sjukdom: Vätska, vila och vitlök.

Jag har några applikationer på Facebook för att lära känna nya människor.
Vissa använder dessa för att ragga och man kan hitta en hel del konstiga typer ibland.

"Seeking for company... Very attracted to bodys, love nudity! Size does matter!" / Ivan, 28

"Dutch piece of Gouda ost, dreaming of a life in Sweden" / Henric, 31

"Gillar du mig så gillar jag dig =)" / Calle, 28

Jag använder det dock i förhoppning om att hitta trevliga nya bekantskaper.
Hur är det man brukar säga, man måste sila mycket sand för att hitta guld?



Ibland kan man ju undra... Vill man ragga på mig är det här några upplevda exempel på hur man inte ska göra:

Hej på dig,hur e läget med dig då? Detta e martin från götet en go å glad kille som en vit choklad med olika smaker-) E spontan trevlig rolig doftar gött serru-) Jag e 1,85L/77kg mörkthår å blågröna ögon,jobbar som proffsmassör. Gillar å läsa ,resa gosa mysa festa träffa mina vänner spela bowling tränar kamsport Ah vad vill du veta mer hummm-) Jag e en riktig buse med-) Har du msn så vi kan la snacka där å så jag kan skicka bild te dig hör av dig


Tja! Your smiling, your eays, your hair. Jesus you looking wonderfool. Give me please a chanse to talk with you in msn. If is not funy for you later is so easy to block me. But you dont need to do that eather Just say me let me in peace and I newer write more to you: Puss honey.


heet;) du var grymt vacker allt bra me dig? hoppas då det använder du string sötnos? puss

Ni var inte så bra på att gissa, Malin var den enda som gav sig på en gissning, och "den med fjärilarna" skulle kunna vara den här, så jag utnämner Malin till vinnare. Du kan få en kram i vinst, utbetalning kan ske 27-28 september då jag befinner mig i Stockholm över helgen för att fira bröderna.


Idag hade jag bild mellan 9-15. Fast jag stannade till 16.10, och tog knappt någon paus däremellan heller, förutom en kvarts matrast ungefär. Det är farligt att förfoga själv över raster, man kan glömma bort att ta dem, det märker jag på jobbet också. Fast där är det inte lika roligt som det var idag. Dagens pysselresultat ser ut så här:

Det hjälpte inte att jag hade bestämt mig, det blev ingen massage idag, och jag spenderade kvällen under täcket istället för på styrelsemöte. Tiderna för nästa veckas massage är fulla, får se när jag får tag på en tid nästa gång. Det stör mig, och det är inte första gången det händer heller. Men det är väl bara att vänja sig vid att vara förkyld, nu är ju hösten här. Idag har jag låtit som en mörk kille, inte lika mycket pedofilvarning i alla fall.

 Godnatt!

Nej, ingen feber ikväll (36,4) men däremot en såpass basig whiskeyröst att pedofilvarning borde utfärdas på mig. De säger att det är sexigt att vara hes, men då räknar de nog inte med den skällande hostan som får mig att låta som en lungsjuk säl. Jag har inte tid att vara sjuk, jag har ju knappt ens tid att blogga. Det är roliga ämnen i skolan, men det är också väldigt praktiska ämnen som det blir svårt att vara borta ifrån. Idag har vi målat våra trummor. Imorgon ska vi inviga dem på musiklektion.



Det blev många fina trummor och när man tittade runt tänkte man ofta "åh, va snyggt, varför tänkte inte jag på det?", men jag blev åtminstone ganska nöjd. Gissa vilken trumma som är min?

Jag håller tummarna fortfarande att jag kommer vara tillräckligt frisk för att få massage imorgon men det ser inte så ljust ut just nu tyvärr.

Hur vet man att Anna inte mår bra?
Det handlar inte om att temperaturen stigit från 36,6 till 37,1.
Ett säkert tecken är att jag ska sova nu strax efter klockan nio.
Godnatt!

Jag antar att ni minns den stora branden på ett disco i Göteborg för några år sedan (1998) när flera dog för att nödutgångarna var blockerade? Det är nu ett lekland för barn och utanför har det funnits ett minnesmärke för de som dog, en slags bänk med bilder på dem, blommor, gosedjur och liknande. Häromdagen upptäckte jag att allting är bortrensat. Allt förutom en bild som är fastskruvad, blommorna ligger i papperskorgen intill.

Resultatet efter fredags instrumenttillverkning.
En trumma som ska målas, två maracas och en "skramla".
Även en kazoo som inte kom med på bilden.

Det är tur att det var kreativt arbete och inte föreläsning,
i så fall hade jag gäspat halvt ihjäl mig efter så lite sömn.

Jag har fått krut på min kvarn: jag SKA bli pysslig när jag blir stor!

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången?
Nej.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Jag är osäker på vem det är, men har sett flera vänner gråta.

3. Vad åt du senast?
Grillchips till ölen jag försökte dricka ikväll. Lyckades få i mig halva i alla fall.

4. Har du fått någon komplimang idag?
Nej, det tror jag inte. Kanske ett entusiastiskt "Bra Anna!" från supercharmiga ordföranden. Hon är så söt.

5. Har du varit med i en rättegång?
Som åskådare med klassen på en stod inför rätta efter att knark hittats i tennisbollar i en magväska i hans bil. Han fick ganska långt straff till slut, som inte avgjordes direkt.

6. Är du polare med grannarna?
Har inte pratat så mycket med dem, så det kan jag väl inte påstå, men vi är inte ovänner. Grannen över mig som fimpade på min balkong har slutat med det sedan hon blev medveten om detta. Om duvorna som bajsar på balkongen räknas som grannar så är jag i alla fall inte polare med dem.

7. Vilka länder har du bott i?
Sverige, England och Österrike.

 8. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
När jag fick skjuts hem från jobbet igår, annars var det skjutsen hem från Uddevalla efter seglingen. Om 5½ timme får jag skjuts till slöjdlektionen i Frölunda där vi ska tillverka trummor.

9. Har du haft en stalker?
Beror väl på hur man ser på saken. Ulf Slotte sprang runt och pussade på mig på lågstadiet, fast jag inte ville för det var så kladdigt så jag försökte springa därifrån. Till slut lyckades jag förhandla bort pussarna genom att tillåta honom att bli ihop med mig: "ok, om du slutar pussas". En främling tyckte det var en kul grej att ta reda på min adress och skicka en blomma, det tyckte inte jag och framförallt inte mamma heller, det var när jag bodde hemma, men det blev inte mer än så.

10. Minns du din/dina musiklärares namn?
Jag är dålig på namn, har ingen aning om vad vi gjorde ens på musiken på lågstadiet, förutom att det kom någon och visade trumpet och blev imponerad för att jag kunde få fram ljud i den. Reinhold minns jag väl.

11. Hur är din syn?
Jag är jäkligt närsynt och ser väldigt dåligt, minus åtta på ena glasögon, och typ -6,75 eller nåt sånt på linserna.

12. Var är dina syskon just nu?
I lägenheterna över varandra i Gustavsberg antar jag, där den ena tydligen har uppesittarnatt och den andra förhoppningsvis sover, men det kan man aldrig vara riktigt säker på.

13. Vad var den senaste drömmen som du minns?
När jag blev pillad i håret på bussen, som jag minns tack vare bloggen.

14. Vem ringde dig senast?
Hans för att bekräfta att det blir spex på lördag.

15. Vad ska du göra i helgen?
Imorgon tillverkar jag trumma i Frölunda sen är det invigningsfest av den nyrenoverade körlokalen, på lördag är det spex och möjligtvis lite fest och på söndag jobbar jag.

16. Vem är den senaste kändisen du tog på?
Hm, jag minns inte men antar att det är Sarahs brudtärna i juli som har varit med i Top Model.

17. Vad finns i din bakficka?
Jag har gått och lagt mig eftersom jag ska upp igen om alldeles för få timmar, men inte ens när jag är påklädd brukar jag ha något i bakfickan. På jobbet har jag aptusbrickan i bakfickan dock, eftersom det ligger massa andra saker i de andra fickorna.

 18. Vad gjorde du klockan 2 inatt.
Hade väl planer på att sova redan för en timme sedan, men låg istället och chattade med andra nattugglor samt tittade på diverse bilder på internet.

19. Vad är det första du gör på morgonen?
Snoozar i närmare en timme oftast.

20. Vad ska du göra efter det här?
Sova i 3-4 timmar  ungefär.

Jag vet inte om jag ska ta Patriks besked som en bra eller dålig nyhet.

Det verkade som att bara duschen skulle bli oanvändbar under tiden vattenskadan åtgärdades, men att det skulle ta några veckor. Nu har jag fått höra att jag blir av med hela badrummet, men å andra sidan blir det bara i två dagar. I värsta fall kunde de ställa dit toaletten så jag får spola med en hink, men jag tänker mig att det är bäst att försöka bo hos någon annan dessa dagar. Problemet är väl att jag är så fullbokad så det inte känns som att det är några dagar alls som passar, jag skulle nämligen få boka dessa dagar utefter när det passar mig. Det är synd att de inte jobbar på helgerna. Kommer nog satsa på någon gång under måndag till torsdag vecka 38, om två veckor.

Så, vem vill ha mig?

Jag känner mig trasig. Ibland blir det liksom extra tydligt att jag behöver byta jobb och/eller börja träna. Jag skulle ha gått på massage idag, men massören hade fått förhinder så jag får gå nästa vecka istället. Det är synd, för jag har redan längtat ett tag. Var hos honom två gånger sedan jag började känna smärta i ryggen och lyckades ändå utveckla det hela till en inflammation vid vänster skulderblad som vanligt. Det har känts bättre, men nu börjar jag känna av det igen och knakar en hel del. Dessutom är jag ganska inflammerad i armarna. Igår började jag darra av att hålla i ryggsäcken på spårvagnen och jag fick ont i armmusklerna av att vispa pannkakssmet. Det känns löjligt. Dessutom är det bara en av flera liknande situationer som uppstår alldeles för ofta. Ändå fortsätter jag i mitt lata vardagslunk och tar inte tag i min situation.

Det är svårt att släppa ICA helt, som student (som dessutom inte tar studielån) behöver jag pengarna och det är bra timlön med tre års erfarenhet och bra OB och tiderna går att kombinera med skolarbetet också. Med andra ord behöver jag börja träna. Jag har dock tänkt samma tankar i åtta år nu utan att komma till skott, förutom några enstaka gånger. Jag behöver hjälp! Finns det inte någon som kan komma och sparka mig i rumpan lite? Som kan släpa iväg mig för att träna, så jag åtminstone kommer igång och kan skaffa nya vanor. Jag tror någon sorts dans, yoga, pilates eller liknande skulle kunna vara något för mig. Finns det någon med lite medborgerligt ansvar här?

Tills vidare försöker jag bli ännu bättre på att cykla. Trots att jag inte tycker om Götaälvsbron.

På torsdag får jag besök i min dusch.
Då kommer Patrik hit, vi bestämde precis träff.
Det ska bli inspektion av vattenskadan.
I nästa vecka påbörjas arbetet antagligen.

Jag undrar hur lång tid det kommer ta.
Jag undrar hur länge och ofta de kommer vara här.
Jag undrar hur ofta jag kommer lyckas duscha och var.

Jag är ganska fullbokad så de kommer antagligen behöva vara här själva. Kanske får det mig att sätta mig någon annanstans och plugga lite. Det går, men det kommer bli bökigt. En sak är given dock, innan de börjar arbetet kommer jag ta en riktigt lång dusch. Länge, länge. Tills jag blir ett russin. Eller kanske längre, för det går ganska snabbt.

Jag är tyvärr sorgligt ointresserad av nyheter och politik.
Tidningar läser jag bara på lunchrasterna på jobbet.
Där kan jag skumma igenom några kvällstidningar.
Det slinker ner någon enstaka Metro ibland också.

Jag vet ungefär var jag ligger politiskt åsiktsmässigt.
Samtidigt minns jag knappt vilket parti jag röstat på.
Till varje val får jag dock plugga på igen om partierna.
Vad var det nu de stod för, vad behöver jag veta?
Det är just då de är som mest skönmålade också.
De lovar guld och gröna skogar och är fantastiska.
Att vara källkritisk är verkligen viktigt i valtider, som alltid.

Hur kan lilla jag, som knappt orkar bry mig alls, känna så många som är eller har varit politiskt engagerade? Det finns en moderat, en socialdemokrat och en folkpartist. Ja, och en grön ungdom samt en före detta kårordförande. Det finns säkert fler, som jag inte vet om.

Nu är jag i alla fall lite engagerad.
Sekreterare i körstyrelsen.
Alltid nåt...

Maria Elementar, Södermalm, Stockholm

Två killar ~10 står och betraktar det två meter höga och spetsiga staketet runt Maria Elementar grundskola.
Kille 1: Undra varför man har gjort ett sånt här staket?
Kille 2: Det är för att man inte ska kunna göra inbrott i skolan.
Kille 1 (tittar skeptiskt på sin vän): Visst! Som om nån skulle bryta sig in för att plugga i smyg!



Jag lånade en bok idag från biblioteket som vi ska läsa under kursen.
Min pluggdisciplin är däremot inte den bästa, så får se hur det går.
På fredag är det slöjd, vi ska tillverka trummor och handdockor.

Jag ska försöka leka mig igenom den här terminen.
Det känns som om det kommer kunna gå ganska bra.

Idag blev jag påmind om att det inte räcker med att kolla schemat en gång och tro att det är vad som gäller. Man måste hela tiden dubbelkolla, ifall tider och lokaler ändras. Idag handlade det dock bara om att jag fick gå hem tre timmar tidigare än jag trodde, så det gjorde mig verkligen ingenting. Den här första skoldagen fick vi information blandat med kommentarer i stil med "nä, vi kan ju inte bara prata hela tiden... nu sjunger vi en sång!" och vi har fått klappa händerna och leka namnlekar och vara kreativa med blanka papper. Vi har också blivit indelade i basgrupper, så jag vet mitt schema mer exakt. En tjej känner jag från förra terminen, två till pratade vi lite kort med, de verkade trevliga. Hur man jobbar ihop vet man inte förrän man börjar, så det återstår att se.

Det är inte bara första dagen av skola idag, det är även första repet med kören ikväll, där det är första gången vi har vår nya dirigent.

---

Instruktionerna för idag var för övrigt att vi möts fem minuter innan i entrén. Det går inte så bra ihop med stora förseningar på spårvagnen. Det fanns en kö till ett bord och en sal i entrén men den kändes inte rätt och jag hade ett salsnummer så jag slog ihop mitt irrande med en annan tjej som inte heller visste vart vi skulle. Tänkte att vi inte skulle vara så typiskt svenska och ställa oss i en kö bara för att den finns. Hittade en till tjej som irrade runt. Tills slut insåg vi dock att det var den kön vi skulle ställa oss i. Kunde de inte ha skrivit det i instruktionerna istället för "vi möts i entrén" särskilt eftersom det huset är något av en labyrint med massa låsta dörrar dessutom. Innan vi gick in fick vi skriva upp våra namn och personnummer, det var inte det lättaste efter en sommar när man knappt nyttjat en penna alls, plus att ha hållt i ryggsäcken på den proppfulla spårvagnen med inflammerad arm. Kände mig något skakis.

De morgontrötta putande läpparna är inte som en pussmun. Det är mer likt en babian.

Imorgon börjar skolan. Eller egentligen om åtta timmar. Kände mig ganska duktig när jag gick och la mig vid halv tolv, men det kunde man väl gissa att det skulle gå så här ändå. Det blir som vanligt inte tillräckligt med skönhetssömn, så jag får gå ful till skolan. Hellre det än full kanske. Jag har märkt att jag putar med läpparna när jag är nyvaken och trött.

Det känns lite konstigt att börja igen, det är ändå tre månader sedan sommarlovet började nu, även om jag har jobbat en del sedan dess också. Det känns avlägset och det betyder väl att jag har fått den ledighet jag förtjänat under terminen. Att jag fortfarande är så osäker på om jag har valt rätt bidrar väl till känslan också. Jag antar att vi blir indelade i grupper imorgon, så jag vet mina tider mer exakt. Man har rätt till schemat två veckor innan kursstart, men det känns som en gråzon att få schemat, men inte veta vilken grupp man tillhör.

Jag tänker fortsätta känna efter den här terminen hur det känns och om det är något jag vill fortsätta satsa på. Vill jag verkligen bli förskollärare när jag blir stor? Vill jag ens bli stor? Jag tror det skulle kunna bli en rolig termin dock, det är många estetiska ämnen på schemat, men ganska långa dagar. Vi får se hur det går helt enkelt.

Det är några främlingar på sistone som försökt lägga till mig på MSN.
Ifall det inte är främlingar kommer här ett tips: lägg till ett meddelande också.
Jag lägger inte till folk som jag inte vet vilka det är.