Den kanske är avdragsgill?

På rasten fick jag reda på lite skvaller om en kund som är kändis, och innan stängning dyker personen upp, jag som väl aldrig brukar se honom annars. Lite lustigt sammanträffande. Och ja, jag ÄR lättroad. Det ska man vara. Dessutom hör jag lite dåligt, vilket gör att jag kan dra nytta av denna förmåga att roas lätt.

Därför trodde jag först att kändisen sagt:
- Ligger i skilsmässa nu, så det är viktigt att hålla reda på pitten.

Fast det var kvitton. Kvitton, Anna, kvitton!
Jaha. Fast det var ju inte lika roligt.

Jag ställer mig dock frågande till hur smart det är att berätta för en ICA-personal att man ska skiljas, när det, vad vi förstår, inte är allmänt känt eller skrivet om i tidningarna. Om det är meningen att det ska vara hemligt så är det väl inget man berättar för främlingar? Pressen kanske redan vet det, men väljer att inte skriva om det för barnets skull? Hursomhelst är det nog viktigt att hålla reda på pitten i vilket fall som helst. Också.

Din allsmäktige ICA-gud jobbar inte här.

- Pastasåser, var har ni det?
- Det har du ner här runt hörnet, säger jag och pekar mannen till rätta.

Jag fortsätter min bakåt-shopping* men passar på att hämta pesto till mig själv när jag ändå är i närheten, så vi möts igen. Pastasåsmannen är rådvill och vill starta en konversation om pastasåser. Jag säger som det är, det finns många olika så man får själv bedöma vad man vill ha efter sin egen smak, men lägger till att jag tänkte köpa pesto** samt att tomatsåsen med basilika är god, enligt mig.

- Ja det har du rätt i, jag tar en sån jag också.
- Den är god att göra köttfärssås på också, men det är ju lite slöseri.
- Ja men det är skönt när det är färdigt redan.

Jag går tillbaka till min vagn med varor, men han är fortfarande i närheten*** och vill fortfarande ha tips.

- Den färdiga pastan, den har ni här nånstans va?
- Färsk pasta har du där ja.


Han tittar länge på de olika sorterna. När jag går förbi ger jag spontant ett till tips.

- Har du testat den här, gnocchi av potatis?
- Nä, är det gott?
- Jodå, det är lite annorlunda, men det behövs nån sås till för det är lite torrt och maffigt.
- Jag testar en sån också,
säger han och stoppar en påse i korgen.
- Jag åt det med tonfisk, creme fraiche och vitlök tror jag.
- Det var bra du sa, creme fraiche behöver jag ju också.


Det känns som jag hade kunnat säga vad som helst, och han hade köpt det. Han sög girigt i sig allt jag sa som om han inte ätit på några veckor, och helst ville ha efterrätt på det också.

Folket, några råd på vägen:

1) Fråga inte så mycket, du hittar antagligen ketchupen själv i alla fall.
2) Om du ändå frågar, var källkritisk (kvällens tema). Vi vet inte alls lika mycket som du tror. Den allsmäktige och allvetande ICA-guden finns inte i denna människoskapelse. Vissa saker sägs för att skapa lugn och självförtroende. Till exempel vegetarianen som tipsar om "det här underbara köttet brukar jag ha till söndagsmiddagarna" så kunden känner att den gör ett bra val.****
3) När jag rör mig på golvet är jag oftast utstämplad för att ta mig till lunchrummet och tycker inte så mycket om att jobba gratis.*****



Nötter:
* Ni skulle bara veta hur mycket saker som lämnas här och där i butiken och måste ställas tillbaka till sin rätta plats.
** Pasta, pesto, tonfisk och tomat är gott, när vi ändå tipsar om mat.
*** Vissa kunder blir man aldrig av med.
**** Nej, vi ljuger inte konstant. Vi vet en hel del såklart, men erkänn, om ni frågar vad vi rekommenderar vill ni inte ha ett svar i stil med "Jag vet inte, jag bryr mig inte, alla är lika goda, och du har ändå inte samma smak som mig."
*****
Även om man jobbar har man sällan tid med långa konversationer, fast inget av detta är något som brukar visas.

Sånt där som alla fruar har.

Konversation med äldre man på jobbet igår.

- Har du ICA-kort?
- Nä.
- Vill du ha?
- Jag borde nog skaffa [mummel]
- Va, borde du skaffa en fru?


Det tyckte han var roligt.
Men det kändes ganska logiskt ändå.
Och det lät ju som om det var det han sa.

- Man får i alla fall roligt när man hör lite dåligt.
- Haha, ja.


Det påminner mig om mannen på bilden.
Kanske är min felhörning ett tecken
på att jag tittar på för mycket på liknande bilder och humor.



Hämnd på Konsum.

När det var som soligast förra veckan kom en man till kassan och sade käckt:
- Kul att se dig jobba en så här solig dag!
Igår kom samma man in från ösregnet utanför. När han kom till kassan sade jag käckt:
- Kul att se dig behöva gå ut en sån här regnig dag!



Jag gillar Konsumbloggen.
Jag hade bara glömt bort det ett tag.
Det som inte finns som en öppen flik i browsern
är lätt att glömma bort för virriga personer som mig.

Det hade varit väldigt kul att säga något liknande.
Fast jag vet inte om jag är lika modig...

Näktergalning meets Galenskapare.

En Galenskapare handlade av mig idag.
Egentligen hade jag velat fråga om en av deras sånger som jag ska gyckla med på lördag.
Jag undrar var man ska ha tid att andas någonstans.
De kanske är såpass rutinerade.
Andning och luft är världsliga saker.
Eller så har de bara mer vältränade lungor och bättre andningsteknik.
Det kan ju vara så.
Kanske.

Det är just min stämma han sjunger också, var tvungen att titta på det igen på youtube.
Det hade verkligen varit experthjälp alltså.
Fast de sjunger lite snabbare än vad vi gör också.
Vi får dra ner på tempot lite så att texten verkligen går fram.
Ar-ti-ku-le-ra!

Jag sa ingenting dock.
Jag visade inte att jag kände igen honom.
Han såg ganska trött ut.

Det måste vara jobbigt att vara kändis.

Aldrig går man säker.
Alltid är det någon som känner igen en.
Snäser man ifrån eller säger att man inte har tid,
då kommer det väl på löpsedlarna dagen efter.
Eller så är det någon som bloggar om det.
Ehum. Eh. Ja.

Jag lät honom handla ifred.
Fast lite sugen var jag allt.
Men vad skulle man säga liksom?

"Hej, är du kändis?
Kan jag få din autograf?"

Nej.
Jag är nog lite äldre än så trots allt tror jag.
I alla fall idag.

Inköpslista, del 5.

image108

Mjölkens öde.

Jag förstår inte riktigt. Att kunder ångrar sig med en vara är inte så svårt att förstå. Jag kan till och med till viss del förstå att man ställer ifrån sig det på därför icke avsedd plats. Men i vissa fall har jag svårt att förstå ändå. Mjölken ska inte stå bland brödet. Hur går tankarna där? "Han var nog lite mobbad av de andra mjölkarna därborta, men här bland brödet hittar han nog nya kamrater att leka med!" Nä. Vissa förstår nog inte ens att de gör fel. Somliga förstår, och har mage att skämmas för det de gör, men gör det ändå. Lääängst in bakom nånting annat stoppar de det de inte vill ha längre. Syns det inte så finns det inte. Det kan man ju tro. När man är tre år gammal.

Det de flesta antagligen inte vet är att det räknas som snatteri när man på dylikt sätt låter varor gå till svinn. Bättre att satsa på att stärka mjölkens identitet så han vågar leka med de andra små mjölkarna. Och stångas han med.

Vissa förstår och försöker, men det handlar inte bara om att ställa det kallt. Om mjölken försöker gå i ide i frysen blir den alldeles för stel för att komma ut och leka efteråt. Om man ångrar sig och inte orkar ställa tillbaka varan där den ska är det bättre att ge den till någon i personalen så det får en chans att överleva. Runt kassorna framförallt hittar man massor med saker. Är det så läskigt att ta kontakt att man inte ens en halvmeter från kassapersonalen kan klämma ur sig ett "jag ångrade mig på den här". Javisst, jag kan ta den. Ibland berömmer jag kunderna för att de säger till. Ibland får man vara lite övertydlig och behandla kunderna lite som barn.

Överkonsumtion är ett problem,
men vissa saker blir inte ens köpta innan de går till spillo.


För övrigt har jag några nya inköpslistor jag tänkte lägga ut nån gång sen, men hittar inte längre så mycket som är värt att dela med sig av, mycket för att jag inte längre jobbar så mycket.

Osttragedi.

Jag tycker det är lite gulligt.
image82
Det är verkligen en stor tragedi.

Glassekvation.

En cirka sex år gammal tjej köper glasspinnar med sin mamma, tio stycken likadana, till ett billigt pris.


      - Tror du dem är goda då?
      - Nä.
         ...även om de är mina godaste så är de inte goda.


Hur nu den ekvationen gick ihop.


Att falla för frestelser.

Pappa handlar med sina två barn. Pappan uppmanar sonen, cirka fem år att fråga mig om något:


- Du får fråga!
- Har ni julkalend?
frågar han lite försynt.
- Var julkalendrarna är? Vill du ha en med choklad eller en sådan som man tittar på på tv?
- Choklad.
- Nä, det var fel svar,
inflikar pappan. Det är en tv-kalender vi tänkte köpa.

Ja, vad kan man säga, det var väl värt ett försök ändå? Chansen att få choklad lät väl lockande. Att kombinera de två kalendervarianterna vore ju det ultimata för honom. Jag tror dock det var hans lyckodag ändå, för i kassan bjöd vi på chokladkulor från Lindt, så han fick choklad ändå!


Har du tvättat händerna?

image54

Det har dykt upp ett antal skyltar på jobbet där personalen påminns om att tvätta händerna. Känslan påminner om dagisbarn. Nästa steg blir väl att påminna oss om att gå på toaletten. "Har ni kissat nu, det kan dröja länge innan köerna försvinner igen vet ni!" Att tvätta händerna borde vara en självklarhet. Det är väl ingen som har missat hur smutsiga pengar är, eller hur man blir efter att ha plockat varor. För säkerhets skull illustreras det hela av en pedagogiskt bild med rinnande vatten och en hand, ifall någon ändå inte skulle förstå. Jag lovar, vi kan själv.

I lunchrummet finns ytterligare en lapp, formulerad något i stil med att man inte ska ta med vassa föremål som sax, konservburksöppnare eller vinöppnare ut i butiken. Den förstår jag ännu mindre meningen med. Antar att det måste vara efter förekommen anledning. Vad har hänt? Har någon i personalen blivit tillfälligt sinnesförvirrad och sprungit ut i butiken med konservburksöppnare i högsta hugg och hotat en stackars kund som bara ville fråga var ströbrödet finns någonstans? Eller är det ytterligare en lapp i hönsmammastil á la förskola?

Vad tror de om oss egentligen?

Guide till korrekt beteende i kassan.

  • Kundpinnarna som läggs mellan olika kunders varor är till för att användas, förutom när bandet redan är tomt, då det bara är onödigt att lägga upp en pinne.
  • Om du ångrar dig på någon vara du plockat med dig men inser att du inte vill ha längre, ställ tillbaks där du tog den eller ge till personal, istället för att ställa ifrån dig lite var som helst. Man kan tycka att det är en självklarhet att inte ställa en mjölk i brödhyllan, men det är det tydligen inte. Det räknas dessutom som snatteri egentligen, då varan blir förstörd. Eftersom det kan bli oförutsedda problem vid betalningen får man egentligen inte konsumera en vara innan den är betald.
  • Antagligen söker kassörskan kontakt i början när de första varorna börjar scannas, ta gärna ögonkontakt och hälsa, för det försöker jag göra. Om du pratar i mobiltelefon, var uppmärksam på om kassörskan försöker ta kontakt, för att hälsa eller fråga om någon vara. Särskilt på slutet vid betalningen.
  • Tunga varor först, annars mosas varorna och förstörs. Börja med stora, tunga saker som stora flerpack, flaskor och konserver och låt bröd, chips, ägg osv vänta till sist. Plasten i förpackningar med t.ex. köttfärs är mjukare än man tror och bör inte ha alltför tunga varor efter sig, böjs den för mycket går den också sönder. Det är svårt ibland när man vill ha de lätta sakerna överst i vagnen också, men om man inte vill lägga brödet längst ner i påsen när man packar borde man inte vilja lägga upp det först på bandet heller.
  • Streckkoden mot scannern, dvs mot dig. Hinner du inte med alla varor, så koncentrera dig på de stora och tunga. Vissa lägger varorna (t.ex. mjölkpaket) ner med streckkoden uppåt och tror att det hjälper, men då måste man lyfta på varan för att vinkla streckkoden mer mot scannern.
  • Bygg inga varuberg. Jag har förståelse för att man vill bli färdig med köpet och komma hem snabbt, men det tar längre tid för mig att scanna igenom varorna om de kommer i ordning istället för i en stor hög. Stapla inte på höjden, vi vill helst undvika lyft. Det är dock ok att ställa i fler än en rad, särskilt när streckkoderna är rätt placerade.
  • Ställ inte varorna för brett, de kan fastna på vägen, särskilt i våra kassor där bandet blir lite smalare innan scannern. Det är också ett moment där något kan mosas.
  • Flaskor och andra vingliga saker bör läggas ner på bandet, annars ramlar de oftast eftersom bandet går ganska ryckigt med automatiken. De kan ramla på en annan ömtålig vara på bandet, ner på golvet och skummas ordentligt, ner bakom kassan så jag måste resa på mig och hämta upp den igen eller ramla på mig.
  • Påsar behöver inte ligga på bandet utan kan tas direkt i vagn eller hand. Berätta för kassörskan hur många påsar du tagit och vilken sort. Om du ändå vill lägga påsarna på bandet, så lägg inga varor ovanpå, det blir slitigt eftersom man får flytta varorna en längre bit på bandet.
  • Har man flera varor av samma sort och smak är det antagligen ok att bara ta upp en av dem och berätta hur många det är, särskilt om det är stora, tunga saker. Fråga kassörskan hur hon vill göra. Tänk på att det inte bara är priset som spelar roll, ta upp en vara av varje smak. De flesta butiker har nog AOB, automatisk order i butik, och beställer in till butiken det som går ut genom kassan. Är det små saker, som tre stycken tonfiskburkar eller liknande, kan man gärna ställa dem ihop, och då är det ok att stapla på höjden. Är det många kan man gärna berätta hur många det är.
  • Om kassörskan börjar bläddra i en lista, särskilt när det är en viktvara det handlar om, så är det för att hitta en kod (PLU) som behövs för att slå in varan, och att säga hur mycket den kostar kommer antagligen inte hjälpa. Om hon frågar vilken sort det är, är det snarare namnet än priset hon vill ha.
  • I butiker med självscanning finns vågar i frukt&grönt-avdelningen. I vissa andra länder måste man alltid väga sina saker själv, men så är det inte här ännu. Det är bara om man självscannar som man måste väga sina varor själv. Ibland kan det underlätta om man gör det ändå, och ibland försvårar det. När man köper något som kan vara svårt att avgöra vad det är (bananer: krav eller vanliga samt tomater: kvist eller vanliga) eller något som inte är så vanligt (tamarillo, maracuja, guava osv) där man inte alltid vet direkt vad det är för PLU man ska knappa in det på, så kan det underlätta att sätta på en etikett. Se till att etiketten sitter rakt så den är lätt att scanna och sitter lågt ner på en välfylld påse potatis, så att scannern kommer åt den. Är man osäker på vad något är, är det bättre att låta bli att väga.
  • Det är ingen lottodragning där det finns en chans att du slipper betala, det borde inte komma som en överraskning och därför är det bra om plånbok och betalkort tas fram i god tid.
  • Handlar man specifika varor med tillhörande rabattkupong underlättar det oftast om de visas upp samtidigt istället för på slutet. Vi ska kontrollera att det är rätt vara och kan behöva veta vad den kostar. Se till att kuponger är påskrivna i tid till betalningen.
  • Visa gärna legitimation när du köper öl och liknande, det är väldigt svårt att se hur gammal någon är.
  • Visa gärna upp medhavd väska och kassar. Jag tror inte att någon tar någonting, men jag vet ju att de gör det. Varje väska som passerar grubblar man på om man borde fråga om man får titta i den och på vad som skulle kunna ha hamnat i den, särskilt större väskor. Ta aldrig in varor i butiken, inte ens med kvitto. Om man vill reklamera eller lämna tillbaka något, så gör det innan du går in.
  • Det är lite olika i olika butiker, men på ICA kan man dra sitt kort (både ICA-kort och betalkort) under tiden som varorna registreras. Det sparar tid. Kassörskan kan godkänna beloppet från kassan om godkännande till detta ges. Man får gärna packa ner sina varor under tiden.
  • Var tydlig med om du vill ha kvittot eller inte, och hur du vill ha det. Att ta emot det och sedan lägga det ifrån sig precis intill är bara onödigt, då slänger jag det hellre på en gång. Det finns oftast små papperskorgar där man packar som man kan slänga det i istället. Vill du ha det i handen så ta det inte över skärmen eller någon annanstans högt upp eller långt bort. Det är slitigt i kassan med samma rörelser hela tiden och en arm väger mer än man tror.
  • Rabatter och liknande ska oftast dras automatiskt men även med teknikens under händer det ibland att något blir fel och det kan vara bra att kontrollera kvittot. Det får du gärna göra, men packa ner dina varor först så det blir plats fri till nästa kunds varor.
  • Om något pris inte stämmer eller du vill klaga på någonting, räcker det med att prata istället för att skälla. Är ett pris felinlagt i kassans datasystem är det inte kassörskan fel och man förstår ändå vad kunden vill, utan att behöva skrika.
Varuberg gör mig sur, prydligt uppställda varor gör mig glad. Likaså kunder som hälsar med genuin glädje och tar ögonkontakt och ler. Det borde inte vara så svårt, men vissa varker hälsar eller tittar på en. Dåliga skämt har jag inte så mycket för, främst för att jag oftast får höra dem så ofta och har tröttnat för länge sen: "Jaså här sitter du alldeles ensam och bara väntar på mig." "Jag vill ha en trisslott tack... med vinst!" Sunt förnuft gäller och som överallt så bör man behandla sin omgivning som man själv vill bli bemött. Det är tanken som räknas.

Visst finns det ordningsregler för personalen i kassan också som borde komma naturligt när man är lite service-minded som man borde vara när man jobbar i butik. Vi borde t.ex. ta kontakt och hälsa, det är det inte alla som gör. Vissa klarar inte av att göra flera saker samtidigt och borde därför inte prata med andra (kollegor) samtidigt. Konsumbloggen har skrivit en guide för både kund och personal.

image53

Har du leg?

Det är jättesvårt att se hur gammal någon är. Minns ni Systembolagets kampanj för några år sedan med bilder på personer i olika åldrar där man skulle gissa hur gamla de var? Den blev extra påtaglig för mig när jag började jobba i kassan och det satt en sådan affisch inne på kontoret. Det går bara inte att se på vissa hur gamla de är. Det går inte ens att gissa.

Hade en kille i kassan för några dagar sedan som köpte öl. Han såg inte särskilt ung ut, kanske pga mustaschen? Han såg definitivt ut att vara över 18. ICA's policy är dock att man ska kolla leg på alla under 30. Han såg förvisso inte ut att vara över 30. Satt och tittade lite på honom för att försöka besluta mig om ifall jag skulle fråga eller inte, förstod att han kom från ett annat land och att både svenska och engelska antagligen skulle bli ett problem. Han tog, vid min granskande blick, fram legitimation självmant. Tack! Det är en stor lättnad när man får det utan att fråga. Han var född i april 1989! Där blev jag lite skraj. Jag var nära att inte fråga alls. Läskigt.

Visst känns det lite dumt att fråga en person strax under 30 år med vigselring och bebis samt vagnen full med varor om legitimation vid köp av en 2,25% cider. Jag kan dock ändå sympatisera med det femtiotalet norrländska ICA-butiker som infört krav på legitimation för alla, även om det är lite av en extrem åtgärd. Det är svårt. Mycket svårt. Vifta med bilnycklar är inte ett bevis på att man är över 18 och kör man bil ska man ändå ha körkort.

Gör kassapersonalen en tjänst, visa gärna legitimation!

Hamstrande hjärna till specialpris.

Jag borde inte jobba i butik.

       - Åh, vilka sköna tofflor. Billigt! 59 kronor, jag måste också köpa.
       - Filmer... trepack 69 kronor, de här verkade ju bra... och de här också, 2 för 99, det tar vi också.
       - Va många det är som köper såna här stekpannor, de måste jag spana in.
         69 kronor, har kostat 269. Det låter ju bra. Den tar vi.


Det är som att min hjärna inte riktigt förstår att jag ska flytta och borde göra mig av med saker, utan jag fortsätter att hamstra på mig. Tänker att det kan bli bra som julklappar om inte annat. Ständigt frestas jag av erbjudanden och ofta blir jag lockad av saker som andra handlar, som jag aldrig hade kommit på själv att köpa. Det kan vara både bra och dåligt. Man kan fynda jättebra saker, men så här innan flytt särskilt så borde jag inte samla på mig mer saker. Den där strandmattan med tillhörande flipfloptofflor, visst var den billig, men jag har aldrig använt den. Picnicryggsäcken var jättesmart, men den har jag bara använt en gång. Engångsgrillarna var det jättebra pris på om man köpte fem stycken. Jag köpte dem förra sommaren och har fortfarande minst tre stycken kvar.

Hur ofta har jag inte behövt slänga mat som blivit för gammal för att jag köpt den bara för att "den är ju så billig". Hur ska jag klara mig nu när jag måste äta upp allting själv, när jag inte har Petra att ge bort det till? Det känns inte bra att slänga mat. Vad var det jag hörde, det är tio procent av alla våra inköpta livsmedel som vi slänger, eller hur mycket var det? Mycket var det i alla fall. Är det för att det inte tjatas lika ofta om de svältande barnen i Afrika längre? Eller upplever jag bara att man inte gör det lika mycket nu för att jag inte är barn längre och vid det här laget borde ha lärt mig att inte ta för mycket mat. Man kan tro att jag skulle ha gjort det nu. Men jag tror ändå inte jag kan stå emot "köp två till specialpris" fast jag bara behöver en. Det blir ju billigare så. Tänk vad man kan lura hjärnan ibland. Nu ska jag fortsätta packa lite, och rensa ut kläder jag ändå aldrig använder. Det blir nyttig övning för min hjärna!

Inköpslista, del 4.

image49

Inköpslista, del 3.

image39

Adrenalin, trötthet och skratt.

Stor kontrast på i onsdags (precis innan löning) och idag (folk har pengar igen). Igår var det iofs också en hel del kunder. Tio timmar i kassan med långa köer plus bland annat en aggressiv alkis som började skrika på mig och en ung kille i kön bakom som sa till honom att vara tyst. Jag var inställd på bråk nästan i förväg, trodde han tänkte köpa öl och isf hade jag sagt nej. Alkisen skulle köpa en skiva, men i fodralet låg inte den skivan som borde ligga där, för han hade bytt ut den i sin cd-freestyle redan och när jag dröjde för länge började han skrika. Kroppen hamnar nog automatiskt i försvarsställning vid såna situationer tror jag, likadant när det är snattare i farten, adrenalinet börjar pumpa. Det känns. Och han var inte nykter. En annan kassörska kände igen honom som en som brukar sälja Faktum (hemlösas tidning) som man inte får sälja utan att lämna drogfritt prov. Undrar hur han klarade av det.

Dagen har hur som helst varit lång och jag är trött. Imorgon är det dags för åtta timmar till. Jag hoppas folk har handlat upp sig någorlunda nu vid det här laget så det inte blir lika körigt som idag. Antagligen kommer jag komma hem lika trött som idag. Då ska jag börja samla ihop lite saker som gör en glad. Det är precis vad man behöver efter en lång och slitig dag, lite skratt. Till exempel den här söta fnissande farbrorn på Comedy Barn. Smittande skratt som hans eller skrattande bebisar är ju bara helt underbart. Ska samla ihop fler.
När ska jag hinna baka?

Julen är här.

I måndags sålde jag årets första julmust och tv/radios julkalender. Det är två månader kvar till julafton. Glad påsk!

Inköpslista, del 2.

image30

Barntricket.

       - Har du saknat mig?

Frågan kommer från en liten kille, cirka fem år gammal, när jag tar betalt av hans föräldrar. Och jag känner igen honom! Det är andra gången han ställer samma fråga till mig. Mamman, som påminner mig om att han heter Oskar och inte David som jag får för mig, berättar att det är hans nya grej. Jag vill också göra så. Se lite så där barnlikt söt ut med stora ögon och fråga lite gulligt: Har du saknat mig? Min uppmärksamhet fick han iaf verkligen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0