En som lärt sig säga nej.
En mamma var och handlade igår med sin tonårsdotter och man. Mannen packar och dottern får syn på Rosa Bandet som vi säljer i kassan just nu, när mamman gör sig redo för att betala.
- Ska vi inte köpa en sån här?
- Nej.
- Men det är ju...
- Jaha. En sån. Ja, det kan vi köpa. Jag har letat efter såna men inte hittat.
- Men mamma då...
- Ja men vi ska köpa. Hehe. Du vet, det går bara på rutin att svara nej.
- Ska vi inte köpa en sån här?
- Nej.
- Men det är ju...
- Jaha. En sån. Ja, det kan vi köpa. Jag har letat efter såna men inte hittat.
- Men mamma då...
- Ja men vi ska köpa. Hehe. Du vet, det går bara på rutin att svara nej.
Magnetremsan nedåt och mot dig.
- Har du ICA-kort?
- Nej.
- Vill du ha?
- Nä...
...du förstår det ligger så långt bort.
...jag handlar så sällan på ICA.
...jag betalar med kontanter.
...jag har inga kort.
...jag vill inte att det ska registreras vad jag handlar.
...jag har så mycket kort redan.
...min sambo har.
...funkar det inte med MedMera-kort?
...du förstår jag hade ett en gång i tiden men nu vet jag inte var det är.
...det får inte plats i plånboken.
Alltså, jag lovar, jag tar inte illa vid mig om man inte vill ha ett ICA-kort. Man behöver inte förklara varför man inte vill ha det. Det räcker med att bara säga "nej".
- Nej.
- Vill du ha?
- Nä...
Det räcker så.
...du förstår det ligger så långt bort.
...jag handlar så sällan på ICA.
...jag betalar med kontanter.
...jag har inga kort.
...jag vill inte att det ska registreras vad jag handlar.
...jag har så mycket kort redan.
...min sambo har.
...funkar det inte med MedMera-kort?
...du förstår jag hade ett en gång i tiden men nu vet jag inte var det är.
...det får inte plats i plånboken.
Alltså, jag lovar, jag tar inte illa vid mig om man inte vill ha ett ICA-kort. Man behöver inte förklara varför man inte vill ha det. Det räcker med att bara säga "nej".
"Lär dig säga nej. Det kommer du ha större nytta av än att tala latin."
Joddeladiho!
Personalfesten igår gick i Oktoberfest-anda, rätt så lyckat faktiskt. Ledningen var klädd i Lederhosen och Dirndl. Alla vi andra fick gröna strutformade papphattar med två fjädrar på, det skulle antagligen föreställa tyrolerhattar. Min chef var full redan när vi kom vilket var rätt underhållande i sig självt. Lite senare på kvällen diskuterade han Blåvitt med en annan kollega.
"Ja, i normala fall hade jag varit i Malmö nu. Jag missar inte en match, så är det bara. Spelar de i Luleå, Malmö, det spelar ingen roll, jag är där. --- Blåvitt är mitt allt. Ja, för nu är ju inte [flickvän] här så då kan jag säga det, annars hade jag ju varit tvungen att säga att hon är det."
Full, tofflig chef som hejar på Blåvitt. Vad kan man säga. Jag vet inte ens vilken sport det var de pratade om, och jag bryr mig inte heller. Sport intresserar mig inte, så min framtida pojkvän behöver inte oroa sig för konkurrens där iaf. Risken finns väl kanske att det kan bli tvärtom istället. Det smaskigaste skvallret från personalfesten missade jag nog dock eftersom jag bytte till körfest istället.
"Ja, i normala fall hade jag varit i Malmö nu. Jag missar inte en match, så är det bara. Spelar de i Luleå, Malmö, det spelar ingen roll, jag är där. --- Blåvitt är mitt allt. Ja, för nu är ju inte [flickvän] här så då kan jag säga det, annars hade jag ju varit tvungen att säga att hon är det."
Full, tofflig chef som hejar på Blåvitt. Vad kan man säga. Jag vet inte ens vilken sport det var de pratade om, och jag bryr mig inte heller. Sport intresserar mig inte, så min framtida pojkvän behöver inte oroa sig för konkurrens där iaf. Risken finns väl kanske att det kan bli tvärtom istället. Det smaskigaste skvallret från personalfesten missade jag nog dock eftersom jag bytte till körfest istället.
Inköpslista.
Roat mig med inköpslistor som andra hittat tidigare, men även jag har hittat några stycken att dra på smilbanden åt. Och ja, jag tror att en bild säger mer än tusen ord.
Visa gärna leg.
Vi har fått nya skyltar vid kassorna på jobbet. De deklarerar att man måste vara 18 för att få köpa alkohol och för att spela. Men det den främst anger, i stora feta bokstäver, är "Om du är under 30 år, visa gärna leg." Idag var första gången jag jobbade sen de sattes upp och jag har suttit och tittat på den och funderat på vad den ska vara bra för. Jag får inte riktigt ihop det. Man måste vara 18 år. Den biten känns ju klar. Men "visa gärna leg"? Det känns ju nästan som att de som kommit på att ICA ska kolla leg på alla under 30 skäms lite för det. På Systemet är det väl, vad jag vet, fortfarande 25 som gäller. Hade en intressant diskussion idag med en utländsk kund som skulle handla öl bland annat. Han såg ut att vara över 18 men strax under 30.
- I would like to see your ID.
- No.
- No?
- What do you mean?
- Do you have ID?
- Yes. (han gestikulerar mot bakfickan på byxorna)
- Can I see it?
- Yes. (tar inte fram nånting)
- Your ID, I would like to see it?
Det följer en allmänt förvirrad konversation. Han är 27, är gift med vigselring och har barn. Men tydligen har han ändå inte med sig sitt leg. Han får köpa ölen ändå. Över 18 är han ju liksom. Men återigen funderar jag på skyltarna och den luddiga innebörden. Det måste vara något slags misslyckat försök till att vara artig. För det låter ju mer som "om det inte vore alltför jobbigt kanske du skulle kunna visa legitimation, fast alltså ansträng dig inte för min skull, orkar du inte så struntar vi i det, det är helt upp till dig, men det vore väldigt gulligt av dig alltså...". I vilket fall som helst så ÄR det väldigt svårt att veta hur gammal någon är. Och att sälja utan leg när man väl har ställt frågan är inget man gör med en klackspark direkt.
- I would like to see your ID.
- No.
- No?
- What do you mean?
- Do you have ID?
- Yes. (han gestikulerar mot bakfickan på byxorna)
- Can I see it?
- Yes. (tar inte fram nånting)
- Your ID, I would like to see it?
Det följer en allmänt förvirrad konversation. Han är 27, är gift med vigselring och har barn. Men tydligen har han ändå inte med sig sitt leg. Han får köpa ölen ändå. Över 18 är han ju liksom. Men återigen funderar jag på skyltarna och den luddiga innebörden. Det måste vara något slags misslyckat försök till att vara artig. För det låter ju mer som "om det inte vore alltför jobbigt kanske du skulle kunna visa legitimation, fast alltså ansträng dig inte för min skull, orkar du inte så struntar vi i det, det är helt upp till dig, men det vore väldigt gulligt av dig alltså...". I vilket fall som helst så ÄR det väldigt svårt att veta hur gammal någon är. Och att sälja utan leg när man väl har ställt frågan är inget man gör med en klackspark direkt.
Am I talkin' to you?
Blev påmind om en sak som hände på jobbet för en tid sen, när jag såg samma kund igen nyligen.
Jag hade precis stängt min kassa men en kund började lägga upp saker på bandet och hon pratade hela tiden med killen som var med henne så jag fick inte riktigt en möjlighet att påpeka att jag hade stängt. Han fick säga det till henne. Hon blev jättesur, stoppade ner sina varor i korgen igen och gick till kassan intill samtidigt som hon yttrade sig irriterat om hur hon skulle sluta handla hos oss och hur hemska vi var. Jag ville förklara mig så jag började säga något till henne som svar på hennes ilska men till svar får jag då:
- Ursäkta, pratade jag med dig? Nä, jag tror faktiskt inte det!
Otroligt bitchigt, ville inte alls lyssna på vad jag hade att säga. Hon ville bara gräva ner sig i sin irritation. Fine. Ungefär som en annan kund som ville köpa två femkilos-säckar potatis för tio kronor som vi hade erbjudande på då, fast man bara fick köpa en. Hon ville inte heller lyssna på vad jag hade att säga. Hon fortsatte muttra för sig själv när hon packade varorna och jag försökte förklara för henne varför det var så.
- Nä, jag vill inte diskutera det mer!
Fast vad hon sa och vad hon gjorde var två helt olika saker. Hon fortsatte hela tiden med sin kritik men varje gång jag försökte besvara det så tyckte hon det var färdigdiskuterat.
Jag hade precis stängt min kassa men en kund började lägga upp saker på bandet och hon pratade hela tiden med killen som var med henne så jag fick inte riktigt en möjlighet att påpeka att jag hade stängt. Han fick säga det till henne. Hon blev jättesur, stoppade ner sina varor i korgen igen och gick till kassan intill samtidigt som hon yttrade sig irriterat om hur hon skulle sluta handla hos oss och hur hemska vi var. Jag ville förklara mig så jag började säga något till henne som svar på hennes ilska men till svar får jag då:
- Ursäkta, pratade jag med dig? Nä, jag tror faktiskt inte det!
Otroligt bitchigt, ville inte alls lyssna på vad jag hade att säga. Hon ville bara gräva ner sig i sin irritation. Fine. Ungefär som en annan kund som ville köpa två femkilos-säckar potatis för tio kronor som vi hade erbjudande på då, fast man bara fick köpa en. Hon ville inte heller lyssna på vad jag hade att säga. Hon fortsatte muttra för sig själv när hon packade varorna och jag försökte förklara för henne varför det var så.
- Nä, jag vill inte diskutera det mer!
Fast vad hon sa och vad hon gjorde var två helt olika saker. Hon fortsatte hela tiden med sin kritik men varje gång jag försökte besvara det så tyckte hon det var färdigdiskuterat.
Rosa.
En av kunderna idag var en kvinna med rosa jacka, rosa hår, rosa ögonskugga och rosa nagellack. I övrigt såg jag inte så mycket mer, men skulle inte förvåna mig om hon hade rosa kläder eller iaf rosa underkläder också. Jisses. Då gillar man verkligen rosa. Utöver detta såg hon dock inte ut att vara särskilt udda av sig.
Ett kundmeddelande.
För ett tag sen på jobbet kom det två barn som hade kommit bort från sina föräldrar. Jag skulle ropa efter dom. Frågade efter barnens namn och föräldrarnas namn. Övervägde att skriva ner det, jag vet hur dåligt minne jag har, men det kändes som jag skulle komma ihåg. Trycker på knappen för utrop, det låter "tuuut"...och sen glömmer jag alla fyra namnen. Alla.
"Ett kundmeddelande, vi har... två barn... ehm... Madeleine? ...eh ja... de finns här... kom och hämta dom helt enkelt!" Stod en kund i kö och hon skrattade som bara den. Jag hade rätt kul åt det själv också iofs och har det fortfarande. Blev lite muntert omkring mig där ett tag. Alla hör ju utropen. Fast blev faktiskt lite generad. Fick nästan lite skäll också (kamouflerat i trevlighetstoner och leenden) för att jag lät så barsk. Men jag kunde inte ha gjort så mycket annorlunda. Att avsluta mitt i kändes inte som ett alternativ. Pappan hörde visst aldrig någonting av utropet men mamman gjorde det nog. Barnen kom hursomhelst till rätta till slut iaf, och det var ju det som var huvudsaken. Lyckades ju roa min omgivning också.
"Ett kundmeddelande, vi har... två barn... ehm... Madeleine? ...eh ja... de finns här... kom och hämta dom helt enkelt!" Stod en kund i kö och hon skrattade som bara den. Jag hade rätt kul åt det själv också iofs och har det fortfarande. Blev lite muntert omkring mig där ett tag. Alla hör ju utropen. Fast blev faktiskt lite generad. Fick nästan lite skäll också (kamouflerat i trevlighetstoner och leenden) för att jag lät så barsk. Men jag kunde inte ha gjort så mycket annorlunda. Att avsluta mitt i kändes inte som ett alternativ. Pappan hörde visst aldrig någonting av utropet men mamman gjorde det nog. Barnen kom hursomhelst till rätta till slut iaf, och det var ju det som var huvudsaken. Lyckades ju roa min omgivning också.
Personlig hämnd.
-Hundraförtisjuochfemtiotack.
Hon gräver i plånboken och lägger en hundralapp och sen en femtiolapp... vid kortterminalen som är ungefär på armlängds avstånd. Gör inga tecken på att ge de till mig eller lägga närmre. Jag får sträcka mig fram och ta dom därifrån. Min personliga lilla hämnd, jag ger tillbaka två och femtio som jag lägger ner framför mig i myntfacket som jag aldrig gör annars, inte direkt i handen. Tog hon åt sig? Antagligen inte. Men lite bättre kändes det iaf. Att hon var utlänning och antagligen inte förstod svenska är ingenting att skylla på.
Ibland får man ta till dylika minihämnder, sånt där som ingen märker av antagligen. Som de kunder som inte verkar förstå alls att om de lägger korvbröd och chipspåsar längst fram och sen massa stora tunga saker efteråt, då blir det krossat. Oftast puttar jag det åt sidan, även fast det sliter mer på min kropp då. Men efter att ha fått varorna utan minsta hänsyn till mig, varuberg osv, då struntar jag i att putta, då får korvbröden bli lite klämda. Även fast jag inte riktigt klarar av att strunta i det helt och hållet. Så det är väl ingenting de märker av där heller.
Hon gräver i plånboken och lägger en hundralapp och sen en femtiolapp... vid kortterminalen som är ungefär på armlängds avstånd. Gör inga tecken på att ge de till mig eller lägga närmre. Jag får sträcka mig fram och ta dom därifrån. Min personliga lilla hämnd, jag ger tillbaka två och femtio som jag lägger ner framför mig i myntfacket som jag aldrig gör annars, inte direkt i handen. Tog hon åt sig? Antagligen inte. Men lite bättre kändes det iaf. Att hon var utlänning och antagligen inte förstod svenska är ingenting att skylla på.
Ibland får man ta till dylika minihämnder, sånt där som ingen märker av antagligen. Som de kunder som inte verkar förstå alls att om de lägger korvbröd och chipspåsar längst fram och sen massa stora tunga saker efteråt, då blir det krossat. Oftast puttar jag det åt sidan, även fast det sliter mer på min kropp då. Men efter att ha fått varorna utan minsta hänsyn till mig, varuberg osv, då struntar jag i att putta, då får korvbröden bli lite klämda. Även fast jag inte riktigt klarar av att strunta i det helt och hållet. Så det är väl ingenting de märker av där heller.
Arga leken.
Sista halvtimmen idag skämtade jag om att leka arga leken. Så jag och Caroline i kassan tvärsöver försökte blänga lite på varandra, men vi var alldeles för glada. Man blir så fnissig av arga leken :-)
Dagens dramatik.
En snubbe bryter sig in i mediaskåpet och går ut med tre kameror, värda över femtusen ihop. Det rycks i larmet när han inte stannar vid tilltal utan börjar springa och vi är rätt många som springer efter honom. Dagens hjälte är en kund som får stopp på honom med sin bil och stora hund. Hans partner in crime kom dock undan. Det var inte mycket jag gjorde, men ändå känner man verkligen av adrenalinet efteråt.
Uppdatering:
Idag fick jag lite mer information. Han hade kniv som han slänger ifrån sig första gången de kom ifatt honom och sa att det inte var hans. Lämnade ifrån sig en kamera och säger att det är det enda han har. Springer igen, och en kollega som håller i honom faller i backen och skrapat upp knät. När kunden med biff-hunden cirkulerat runt honom ett tag dock blir han rätt spak. Medan de väntade på polisen (vilken tid de tar på sig) ringde han till en kompis på sin mobil och pratade jugoslaviska. Trodde väl då att han var säker, men vakten som kom efter ett tag förstod honom när han bad sin kompis åka hem till honom och tömma lägenheten på all annan elektronik han hade där.
Idag var det inte lika dramatiskt, polisen kom bara för att informera oss lite om hur vi kunde bemöta och tilltala Sverigedemokraterna eller vilka det nu var som hängde utanför butiken som vi inte ville ha där. Jag satt dock isolerad i barnhörnan.
Uppdatering:
Idag fick jag lite mer information. Han hade kniv som han slänger ifrån sig första gången de kom ifatt honom och sa att det inte var hans. Lämnade ifrån sig en kamera och säger att det är det enda han har. Springer igen, och en kollega som håller i honom faller i backen och skrapat upp knät. När kunden med biff-hunden cirkulerat runt honom ett tag dock blir han rätt spak. Medan de väntade på polisen (vilken tid de tar på sig) ringde han till en kompis på sin mobil och pratade jugoslaviska. Trodde väl då att han var säker, men vakten som kom efter ett tag förstod honom när han bad sin kompis åka hem till honom och tömma lägenheten på all annan elektronik han hade där.
Idag var det inte lika dramatiskt, polisen kom bara för att informera oss lite om hur vi kunde bemöta och tilltala Sverigedemokraterna eller vilka det nu var som hängde utanför butiken som vi inte ville ha där. Jag satt dock isolerad i barnhörnan.
Parekonomi.
Ett ungt par handlar. Det är meningen att killen ska betala, men han drar sitt kort en gång utan att det går och ger sedan upp. "Du, du får betala, det funkar inte här." Jag börjar säga att jag kan dra det hos mig men han avbryter mitt i med "Går det så går det". Jag kan ju slå in det manuellt och man kan försöka flera gånger och det brukar fungera bättre i kassan. På något sätt kan det fungera. Men tjejen får betala. "Ibland tror jag att det bara är något han säger" kommenterar hon. Jag skulle vilja hålla med, men håller istället tyst.
Richard Gere.
Det finns en kund på jobbet som jag sett några gånger nu, han självscannar. Han ser ut som Richard Gere. Jag har ännu inte kommenterat detta till honom, bara till kollegor, som håller med mig. Jag undrar... är han medveten om att han är lik honom? Är det något han får höra hela tiden? Är han trött på att höra det isf, eller tar han det som en komplimang? Ska jag säga något om det till honom?
Barn med koll.
Det är onsdag. En tjej i tjugoårsåldern plockar lösviktsgodis. Ett förbipasserande barn måste ha kommenterat detta, tjejen får iaf säga till barnet "men jag tar ingenting på lördag då" vilket mamman upprepar.
Barnen idag har koll på vilka dagar det är iaf, tidigare på en lördag kommer två barn (en pojke och en flicka) i åldersgräns mellan dagis och lågstadie kommer med varsin godispåse och sin pappa. Jag bestämmer mig för att busa lite med barnen.
- Va, godis, men det är ju inte lördag idag?
Först när jag ser dom så tror jag iofs inte heller i min dagsförvirrade tillvaro att det är lördag, men innan jag ställer frågan så har jag kommit på att det är det ändå. Den lilla killen svarar:
- Joho, det är det visst!
- Nähä, det är det väl inte?
- Jo, för det var fredag igår.
- Ja, men då kommer väl söndag efter fredag?
- Nähä, då kommer lördag.
- Jaså, gör det?
- Aa, man kan faktiskt inte lura mig, för jag har gått ut ettan!
Det är ordning på vissa barn. De till och med kan berätta för en om man gör fel. Det gjorde tydligen jag idag. Blev lite trött i kroppen efter ett tag i scanningen idag och satte mig på bänken ett tag, det finns inga stolar där. Då kommer en liten tjej fram med bestämda steg och förklarar för mig: "Man får faktiskt inte sitta på bänken!" ...och så går hon lika bestämt därifrån. Hihi. Jag var ju tvungen att gå ner...
Barnen idag har koll på vilka dagar det är iaf, tidigare på en lördag kommer två barn (en pojke och en flicka) i åldersgräns mellan dagis och lågstadie kommer med varsin godispåse och sin pappa. Jag bestämmer mig för att busa lite med barnen.
- Va, godis, men det är ju inte lördag idag?
Först när jag ser dom så tror jag iofs inte heller i min dagsförvirrade tillvaro att det är lördag, men innan jag ställer frågan så har jag kommit på att det är det ändå. Den lilla killen svarar:
- Joho, det är det visst!
- Nähä, det är det väl inte?
- Jo, för det var fredag igår.
- Ja, men då kommer väl söndag efter fredag?
- Nähä, då kommer lördag.
- Jaså, gör det?
- Aa, man kan faktiskt inte lura mig, för jag har gått ut ettan!
Det är ordning på vissa barn. De till och med kan berätta för en om man gör fel. Det gjorde tydligen jag idag. Blev lite trött i kroppen efter ett tag i scanningen idag och satte mig på bänken ett tag, det finns inga stolar där. Då kommer en liten tjej fram med bestämda steg och förklarar för mig: "Man får faktiskt inte sitta på bänken!" ...och så går hon lika bestämt därifrån. Hihi. Jag var ju tvungen att gå ner...
Talpedagog, tack.
Detta hände för några månader sen. Står tillsammans med några kollegor och pratar i butiken i väntan på kunder. Utrop från högtalaren, medelålders kassörska som pratar sävligt och på bred göteborgska, stakar sig mycket och det låter lite sluddrigt:
-Kan kol... kolo... kolonial kontakta kassa ett, tack.
Hon inser hur det måste ha låtit och gör ett nytt utrop i högtalarna som går lite bättre:
- Kan kolonial kontakta kassa ett, tack.
Direkt efter detta kommer ett nytt utrop, nu från någon som suttit och lyssnat på detta inne på kontoret:
- Talpedagog till kassa ett, tack.
Kassörskan har humor och tar inte illa vid sig, men vi som hör skrattar gott och är lite smått chockade "Kan man säga så i högtalarna"?. Vi kan i alla fall fortsätta resten av kvällen med ett stort leende på läpparna.
Äta mer pepparkakor kanske?
En cirka sju år gammal blond söt liten pojke studsar fram till kassan med sina föräldrar och börjar prata med mig i kassan.
-Jag ska få en present!
-Jaså, fyller du år?
-Nä.
-Nähä, har du varit snäll då?
-Aaa!
-Är du alltid snäll?
-Eh... aa....? (tittar lite försiktigt på sina föräldrar)
Pappans svarskommentar:
-När han sover...
Jag gillar såna där söta små barnkommentarer. :-) Sånt som kan förgylla en dag, hur små de än kan vara.
-Jag ska få en present!
-Jaså, fyller du år?
-Nä.
-Nähä, har du varit snäll då?
-Aaa!
-Är du alltid snäll?
-Eh... aa....? (tittar lite försiktigt på sina föräldrar)
Pappans svarskommentar:
-När han sover...
Jag gillar såna där söta små barnkommentarer. :-) Sånt som kan förgylla en dag, hur små de än kan vara.
Serviceyrkets feminism.
-Skulle du kanske kunna vara så vänlig att möjligtvis
försöka ställa varorna på rad med streckkoderna mot
dig om du orkar? Det skulle underlätta så mycket för
mig om du skulle kunna göra det...
-Bygg inga varuberg!
Det ska ju finnas ett visst sätt för kvinnor att uttrycka sig på. Och visst, jag behöver inte titta längre än till min egen mor för att märka det väldigt tydligt. "Sen lite senare om du får tid kanske du skulle kunna städa ditt rum lite grand?" Jämfört med pappa som kanske skulle säga "Nu måste du ta å städa!" Båda meningarna betyder samma sak, men uttrycks mer bestämt och med färre ord av män. Generellt sett, såklart. Och jag tänkte på det idag... hör serviceyrken ihop med denna feminism på något sätt? De är ju oftast rätt kvinnodominerade. Att linda in vad som kanske annars vore barska ord i andra, mindre farliga ord så de inte landar så hårt.
försöka ställa varorna på rad med streckkoderna mot
dig om du orkar? Det skulle underlätta så mycket för
mig om du skulle kunna göra det...
-Bygg inga varuberg!
Det ska ju finnas ett visst sätt för kvinnor att uttrycka sig på. Och visst, jag behöver inte titta längre än till min egen mor för att märka det väldigt tydligt. "Sen lite senare om du får tid kanske du skulle kunna städa ditt rum lite grand?" Jämfört med pappa som kanske skulle säga "Nu måste du ta å städa!" Båda meningarna betyder samma sak, men uttrycks mer bestämt och med färre ord av män. Generellt sett, såklart. Och jag tänkte på det idag... hör serviceyrken ihop med denna feminism på något sätt? De är ju oftast rätt kvinnodominerade. Att linda in vad som kanske annars vore barska ord i andra, mindre farliga ord så de inte landar så hårt.
