Göteborgska sardinflockar.

Ikväll var det inte bara två vimsiga flickor på stan.
Bruce Springsteen är här.
Och fotbollsmänniskor.
Och fans.

Vi var inte själva.
Det var inte spårvagn jag åkte hem i.
Det kändes mer som en sardinburk.
Inte visste jag att de gick på räls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0