Näktergalning

Vilken dålig självinsikt jag har. Hittade ett kort från konserten i lördags med mig bakifrån. Vilket långt hår jag har. Det är inte alltid jag inser det själv. Insåg det igår när jag skulle sätta skärp på byxorna och håret fastnade i skärpet. Och jag har ju rakt hår. Tror jag. Men det känns ganska vågat. Och hur går jag egentligen? Är jag kissnödig eller vad är det frågan om? Jag sätter ju krokben för mig själv. Konserten gick ju bra iaf och jag inser att det känns bra att jag bestämde mig för att jag inte ville vara Lucia. Dels var jag sjuk de första konserterna och kunde inte vara med och dels vore stearin i mitt hår en riktigt stor plåga. Jag gjorde rätt val.

Varför stämmer inte den mentala självbilden överens med den som tittar tillbaka på en i spegeln? Varför är det så olika hur man tycker man ser ut beroende på humör? Så mycket kan man ju inte variera sig själv från dag till dag. Självförnekelse kanske, eller så beror det på vilka detaljer man fokuserar på. Vissa är man mer nöjd med än andra. Komplex har väl alla. Frågan är snarare hur mycket utrymme man låter komplexen ta. Insidan är trots allt så mycket viktigare.

Har inte klippt mig sen i mars, det börjar bli dags snart. Det märks på tovorna. Frågan är hur stor skillnad det blir.