Barnslig förtjusning.
Ibland måste den lockas fram lite. Men den kikar fram lite då och då. Det gäller att hålla kvar den känslan då och ta till sig den ordentligt. För det är verkligen de där små sakerna i livet som räknas. Därför stannar jag till lite extra ibland på rälsen när spårvagnen åker för att känna vibrationerna. Fick Annica att pröva också när hon var här. Jag tror det föll henne i smaken också. Det är ingen känsla som kan förklaras logiskt. Den bara är där. Om man inte vore så gammal att man oroar sig för att bli blöt eller smutsig så hade jag antagligen fortfarande skuttat glatt i vattenpölarna när det regnar. Nu gör jag inte det. Men jag sparkar i löven fortfarande.
När det var översvämning här i Göteborg i december förra året fick jag vada hem efter jobbet. När vattnet går upp en decimeter över fotknölarna är det ingen idé längre att försöka hålla sig torr om fötterna. Regnkläder hade jag, men inte gummistövlar. Det hade nog ändå inte hjälpt. Och den där barnsliga förtjusningen fanns där då också. Vågade inte riktigt skutta ordentligt, men det var ändå en skön känsla att känna vattnet sila mellan tårna när man vadade mot hållplatsen. Jag hoppas att jag aldrig blir så fast i vuxenheten och alla måsten att jag inte tar mig tid att njuta av dessa små ögonblick. Den första vårsolen som värmer mot ansiktet. Den första tussilagon. Den första snön.
Den här dagens förtjusning och glädje var dels det fina vädret. Oväntat solsken och värme tinar upp en hel del. Men jag fick även köpt en kappa som jag spanat på tidigare. Glädjen efter köpet var dessutom extra stor eftersom jag inte hittade den först och började ge upp hoppet, och dessutom fick jag hjälp med rabatt på den, 25%. Alldeles nyss, med all musik på random på datorn, hittade jag en bra låt också: Maria Mena - He's hurting me. Texten är säkert hemsk, men jag hör ju sällan sånt ändå. Gillar harmonierna i den. Och det är skönt att få något nytt att stoppa i öronen som omväxling till alla "gamla" favoriter som brukar spelas annars, även om det är lite som att vaska guldkorn i sanden att lyssna på all sin musik. Varför klickar man inte bara på 'ta bort' istället för 'byt låt' när man hör något man inte gillar?
När det var översvämning här i Göteborg i december förra året fick jag vada hem efter jobbet. När vattnet går upp en decimeter över fotknölarna är det ingen idé längre att försöka hålla sig torr om fötterna. Regnkläder hade jag, men inte gummistövlar. Det hade nog ändå inte hjälpt. Och den där barnsliga förtjusningen fanns där då också. Vågade inte riktigt skutta ordentligt, men det var ändå en skön känsla att känna vattnet sila mellan tårna när man vadade mot hållplatsen. Jag hoppas att jag aldrig blir så fast i vuxenheten och alla måsten att jag inte tar mig tid att njuta av dessa små ögonblick. Den första vårsolen som värmer mot ansiktet. Den första tussilagon. Den första snön.Den här dagens förtjusning och glädje var dels det fina vädret. Oväntat solsken och värme tinar upp en hel del. Men jag fick även köpt en kappa som jag spanat på tidigare. Glädjen efter köpet var dessutom extra stor eftersom jag inte hittade den först och började ge upp hoppet, och dessutom fick jag hjälp med rabatt på den, 25%. Alldeles nyss, med all musik på random på datorn, hittade jag en bra låt också: Maria Mena - He's hurting me. Texten är säkert hemsk, men jag hör ju sällan sånt ändå. Gillar harmonierna i den. Och det är skönt att få något nytt att stoppa i öronen som omväxling till alla "gamla" favoriter som brukar spelas annars, även om det är lite som att vaska guldkorn i sanden att lyssna på all sin musik. Varför klickar man inte bara på 'ta bort' istället för 'byt låt' när man hör något man inte gillar?
Kommentarer
Trackback
