Näktergalning

Pratade precis med kvinnan hos hyresvärden. Jag har fått lägenheten. Hon vill titta på mitt arbetsgivarintyg för att se att jag har råd med hyran, men annars kan mina föräldrar vara borgenärer. Vi ska träffas på torsdag morgon. Jag var tvungen att fråga igen: "jag får lägenheten om mitt arbetsgivarintyg ser bra ut och annars så kan mina föräldrar vara borgenärer så då får jag den ändå?" Ja. Jag får den. 1 december får jag flytta in. Jag får lägenheten. Jag vet att jag tjatar, men jag vet inte riktigt hur jag ska kunna ta det till mig så att jag börjar tro på det. Jag borde vara väldigt glad nu och det kommer nog, men är det inte typiskt ändå att jag plötsligt drabbas av lite melankoli istället, även om det är ytterst temporärt. En slags lätt panik över en stor förändring i livet. Jag måste ta och skärpa till mig lite. För nu börjar som sagt del två i den här sagan.