Gammal kärlek rostar inte.

På Liseberg i måndags stod det ett äldre par framför oss.
De fick mig att smälta, de var så söta.

En söt liten tant med gammelfläckar på huden, och grått hår som hon försökt färga brunt och en gång i tiden hade friserats till väl lagda lockar, men nu mest bestod av ett sött rufs. En söt farbror med rynkiga händer som säkert var minst ett huvud längre än den lilla tanten.

Det syntes lång väg hur kära de fortfarande var i varandra.

Han la sina rynkiga händer på hennes axlar och stod bakom henne.
Trygghet, närhet, och en gnutta massage eller beröring.
Oavsett hur de stod så rörde de alltid vid varandra.
De sjöng glatt med i allsångerna och tanten tittade leende och kär upp mot farbrorn.
Gemenskapen de delade med varandra gick inte att missa.

Det är sådant som gör att man förstärks i tilltron till mänskligheten och kärleken.

Kommentarer
Postat av: Theres

Wow, jag blir lycklig i hela hjärtat!

2008-08-24 @ 10:39:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0