Näktergalning

Vilken sorts människa vill jag vara? Det är nog nyttigt att fundera på det ibland. Det är inte alltid lätt att fatta rätt beslut. Det känns som jag tog rätt beslut nyss dock, och ringde polisen när jag mötte en bil på vägen hem som kändes farlig. Körde fort, stannade inte för rött och stannade först i sista stund framför övergångsstället där jag och andra var på väg att gå över och körde iväg igen innan det hade blivit grönt. Det kändes inte tryggt alls, och jag blev påmind om att man måste se sig för även om Herr Gå-man är grön.

Jag kunde lika gärna ha beslutat mig för att det nog såg värre ut än vad det var och att polisen säkert har viktigare saker för sig att göra. Det var frestande. Men ibland måste man tänka några steg längre. Något stod inte rätt till där, och tänk om jag genom att uppmärksamma detta förhindrar att något riktigt illa händer? Det gick snabbt att komma fram och polisledningen som jag pratade med var väldigt trevlig. Han skulle göra ett utrop. Det kanske inte händer så mycket mer, men ibland måste man ändå göra något aktivt och ta ställning. Det var inte ett accepterat beteende.

Jag har till slut fått nytta av min tidigare omskrivna förmåga att leka hobbydetektiv och lägga märke till detaljer. Jag ser långt ifrån allt, tvärtom, men en mörkgrön jeep och registreringsnummer är åtminstonde ett steg på vägen. Tydligen var det en Mitsubishi.

Har pratat lite om liknande saker på sistone. Det handlar om respekt, förmåga att sätta sig in i andras situationer och att göra det rätta och inte blunda för jobbiga situationer. Utifrån ett lärarperspektiv gäller det för oss att göra vårt bästa för att försöka hjälpa barnen att bli så bra och goda människor som möjligt. Att säga ifrån i vissa situationer, för att det inte är acceptabelt att t.ex. cykla inomhus, ha fötterna på sätet eller kalla varandra fula ord.

Det är inte helt lätt ibland. Jag har sagt till en kille i tonåren att ta ner fötterna från sätet på bussen, och jag har blängt surt på andras fötter, men om de är för jämnåriga så vågar jag inte riktigt, då bara fantiserar jag om att säga till. Jag har själv svårt att sitta helt rakt upp och ner med fötterna på golvet, men om jag har fötterna på sätet så tar jag först av mig skorna eller lägger en tidning under.

Jag har fått höra om en kvinna som inte kan låta bli att ingripa, trots att hon i vissa fall blir hotad och andra blundar och tar en annan väg för att slippa bli inblandade. Jag brukar också ta upp ett exempel med ett tv-program för några år sedan som iscensatte en misshandel på Sergelgatan i Stockholm med massa människor omkring och ingen som ingrep eller ens ringde polisen, för det blir en slags gruppmentalitet menade psykologen. Man gör som alla andra, först om någon bryter och agerar kan andra också komma in. Därför är det viktigt att ingjuta civilkurage i kollektiv bemärkelse, självklart också med sunt förnuft inkluderat. I ett gängbråk med vapen är det inte så smart att ställa sig i mitten kanske, men då kan man i alla fall ringa polisen istället. Det är viktigt att inte blunda.

Det är inte alltid det man gör har resultat, men då har man i alla fall agerat. Mitt mail till Vägverket om vägskylten jag hittade i trappuppgången uppmärksammades och jag blev uppringd, men de kom inte och hämtade den innan jag flyttade så jag vet inte om den kom till rätta. Antagligen gav det inte så mycket att jag mailade polisen när jag hittade en kassalåda på gatan. Försökte berätta för en full kille jag pratade med att hans gylf var öppen, men fick ingen respons där heller, och dra upp den själv var inget alternativ, så jag gav upp till slut. Att föra vidare information som kan vara värdefull är inte så svårt med all teknik som finns, det är inte så svårt att söka upp kontaktinformation och ofta kan man maila om det känns lättare än att ringa.

Jag känner mig som en bättre människa när jag griper in och det är mer tillfredställande än motsatsen. Därför tänker jag försöka fortsätta säga till någon att den har toapapper under skorna eller något mellan tänderna, vidarebefordra information till instanser som kan ha nytta av den, säga ifrån när någon gör något som är farligt och/eller kan skada andra osv. Ibland kommer jag också blunda. Ibland känns det farligt att lägga sig i, eller pinsamt att kommentera något, men om man övar sig tror jag att man blir bättre. Det borde alla ha som målsättning, att bli bättre människor. Det måste vara lättare att vara en god medmänniska och agera korrekt om man är omgiven av förebilder att rätta sig efter.