Näktergalning

Det finns väl en gräns för hur mycket familj man klarar av. Den här gången kom den ganska plötsligt, eller så var det för att jag inte fick någon egentid. Eftersom mina föräldrar bestämt sig för att flytta går det inte att späda ut föräldratiden med kompistid på samma sätt. Jag tycker det känns krångligt.

Nu har jag tagit en sväng förbi Stockholm i några timmar och hänger nu i Uppsala. Jag bor hos en kompis som är och jobbar. Vi pratade om hur tråkigt det är med tvätt igår, så jag vek hans tröjor och sorterade strumpor - kalsongerna håller jag mig undan ifrån. Nu ska jag snart gå till affären och skaffa mat till kvällen. Det är inte så mycket jag gör, men jag känner mig ändå lite som en hemmafru.

Det är trevligt att träffa folk och åka bort lite, men det ska bli skönt att komma hem igen på onsdag. Men imorgon ska jag först gå på Avatar 3D på bio. Det kan nog bli en trevlig upplevelse, både på skärmen och att titta på folks fula nyllen i töntiga glasögon.

Verkligheten förtränger jag, t.ex. det faktum att jag har en fältstudie att göra och en salstenta att plugga till. Det är något tankarna bara snuddar vid. Idag har jag istället tagit det lugnt. Väldigt lugnt. Behövligt. Är det så här det är att vara hemmafru?