Näktergalning

Jag kommenterar ett inlägg och fyller i mina uppgifter. Till höger finns en ruta att kryssa i, följt av kommentaren "Kom ihåg mig?" och jag kan inte undgå att fundera över detta. Det känns lite tragiskt och ensamt, som en vädjan att minnas och en rädsla för att bli bortglömd. Tänk om vi kunde gå genom livet och kryssa i dessa rutor för folk vi möter. Med mitt minne kanske ännu hellre en ruta att kryssa för att komma ihåg andra. Dessa personer jag möter som kan göra intryck men ändå inte fastna i minnesbanken.

Jag väljer att inte kryssa i rutan den här gången.