Sexton utan vingar
högt, hög, river
mot skyn
som paradisiskt strålar mot mig
men mina vingar
är inte mina,
kommer aldrig bli
ibland lyckas någon
få en bit lycka
men andra är där
avundsjuka
förstörare
och lyckan lyfter
vi har inga vingar
30 juni 1998
En dikt jag hittade i sommarstugan. Det förvånar mig att jag skrivit något sådant här. Jag förstår inte var orden och inspirationen kom ifrån till denna sextonåring som var jag. Paradisiskt var ett ord av två, där jag inte ens kände igen det andra ordet. Elyséiskt, eller vad var det? Ett ord jag inte minns nu men som jag aldrig trodde mig ha sett förut när jag läste det. Uppenbarligen stämmer inte det dock.
mot skyn
som paradisiskt strålar mot mig
men mina vingar
är inte mina,
kommer aldrig bli
ibland lyckas någon
få en bit lycka
men andra är där
avundsjuka
förstörare
och lyckan lyfter
vi har inga vingar
30 juni 1998
En dikt jag hittade i sommarstugan. Det förvånar mig att jag skrivit något sådant här. Jag förstår inte var orden och inspirationen kom ifrån till denna sextonåring som var jag. Paradisiskt var ett ord av två, där jag inte ens kände igen det andra ordet. Elyséiskt, eller vad var det? Ett ord jag inte minns nu men som jag aldrig trodde mig ha sett förut när jag läste det. Uppenbarligen stämmer inte det dock.
Kommentarer
Postat av: Maria
Jättefin dikt. Så det kan kännas när lyckan lyfter ifrån en, svårt att fånga igen.
Trackback
