Näktergalning

Det är inte så lätt att gå på allsång när man är tysk.
Det är svårt att sjunga med i de svenska sångerna då.
Man får med andra ord inte sjunga med särskilt mycket alls då.

Jag har sagt att jag ska göra en skiva med svensk musik till honom.
Måste utbilda i svenska sånger. Taube, Cornelis... eller?

Jag behöver hjälp - jag behöver tips på svensk musik!
Vad finns det för gamla klassiker man måste kunna?
Vilka sånger får man bara inte ha missat?
Vad tycker ni?

Hjälp en tysk, ge mig tips!

Idag slog jag på stort och gick på bio.
Det är inte ofta det händer nuförtiden.

Vi såg "Brudens bäste man" och jag blev överraskad.
Hade förväntat mig en hjärndöd komedi att fördriva tiden med,
men den bjöd på några hjärtliga skratt och en kul stund.
Till och med de få killar som vågat sig in skrattade gott.

Den kan jag rekommendera.

Jag är inte bara tandläkare, jag är mamma också.

Nä.

Men det är inte bara skräckfilmer jag gillar, jag gillar dansfilmer också.

Tittade på Step Up 2 - The Streets ikväll. Det är inte den bästa film jag sett, men den var ganska bra. Lite töntig samtidigt, det känns som dansfilmerna har en sån trend, men det balanseras upp av dansen som jag gillar. Så den var väl söt. Första Step Up var bättre dock. Save the last dance är nog en av mina favoritfilmer, såg den på bio med Malin för länge sen första gången, och kom ut och var alldeles danssugen efteråt. Jag gillar Julia Stiles, fast om man ser för många filmer med henne är hon kanske något enformig. Honey är en annan film jag tyckte om, Jessica Alba ser bra ut. Hon är lite väl sockersöt i Honey och ler nästan konstant, men hon dansar bra och musiken ger ett starkt dans-sug.

Jag vill också dansa.
Jag vill också kunna dansa som de gör.
Jag borde börja dansa.
Kan inte någon släpa iväg mig på någon kurs?
Jag behöver motioneras.
Glöm inte att jag ska kissas ibland också.

Jag är inte lika skräckfilmskåt längre. Inte som förr när jag var så desperat i min jakt på filmer som kunde skrämma mig att jag köpte billiga, dåliga, åttiotals B-skräckisar med värdelösa specialeffekter som skriker plastmasker och låtsasblod. De dagarna var inte många och är sedan länge förbi. Men jag letar fortfarande.

Jag blir sällan rädd och jag har länge letat filmer som lyckas göra mig rädd. Det är inte många som lyckas, de flesta gör mig besviken. Spänd av förväntan såg jag Exorcisten, Signs, The Village (Das Dorf) och tänkte: den här gången blir jag nog rädd. Alla har gjort mig besvikna. Ser hellre film utan att veta något om dem. Jag har sedan länge insett att när det gäller läskiga filmer är smaken väldigt olika, att vissa anser att The Shining är den läskigaste filmen någonsin är för mig ett ganska tydligt exempel på detta för mig. All work and no play makes Jack a dull boy. Det må så vara, men jag tyckte inte den var läskig.

Läskiga filmer ska ses på bio. Där blir effekten så mycket större. The Gift hade minst en scen som skrämde mig från den stora skärmen. The Ring lyckades också skrämma mig bra. Gick på premiären av Thirteen Ghosts  och blev där så rädd av den krypande stämningen och alla skrämskott (oj, där kom plötsligt ett spöke bakom glasväggen, buh!) att jag satt spänd under större delen av filmen och ett tag till och med tyckte det var så jobbigt att jag funderade på att gå ut ur salongen, vilket var en annorlunda upplevelse. Vissa filmer har ett slags dolt hot som smyger i bakgrunden och gör filmen intressant, även om jag kanske inte blir rädd på riktigt, som Dolt under ytan och Hide and seek. Kanske hade jag blivit mer rädd om jag sett dem på bio.

Jag har sett vissa filmer hemma som lyckats i sin läskighet, Kaïro, 1408, Silent Hill. Idag såg jag en till film som lyckades, The Orphanage. Tittar spänd och med en krypande känsla i magen, filmen lyckas bra och är en fin, spansk historia producerad av Guillermo Del Toro, belönad med flera awards och nomineringar. Om man gillar läskiga filmer kan jag verkligen rekommendera den. Låt oss se om du har samma smak för läskiga filmer som mig, för den här kommer stundvis nära den där gränsen där det blir för mycket läskighet, till och med för mig.

Så här skulle jag fördela mina poäng ungefär.

Armenien, tolv poäng.
Ukraina, tio poäng.
Grekland, åtta poäng.
Serbien, sju poäng.
Norge, sex poäng.
Sverige, fem poäng.
Israel, fyra poäng.
Portugal, tre poäng.
Danmark, två poäng.
Island, ett poäng.

Fast poängen till Sverige är i viss protest.
Och hade hellre gett poäng till Makedonien, Malta och Nederländerna istället.
Just nu känns det som om Grekland kommer vinna.
Det känns ok, trots att den inte är så innovativ eller varierande.
Det finns vissa kansken, och vissa nej-nej-nej,
men att redovisa dessa känns ganska onödigt.
Ungefär som hela det här inlägget helt enkelt, haha.

---

Ryssland vann?!? Nääää!
Ukraina, Grekland, Armenien, Norge och Serbien i topp annars,
det gillar jag, det är helt ok, men Ryssland?
Under det Turkiet och Azerbadjan, också knepigt att förstå.
Europa, hur tänkte ni här?

Jag tror jag är något på spåren här.
Ser ni också trenden?
Fast det är klart, det är väl så det ska vara med schlager.
Korta klänningar och fransar.
Årets trend är vit eller silver.

Mest vit, för den silvriga klänningen på Charlotte var utbytt till en vit i Belgrad.
Jag har alltid fascinerats över hur man kan ha så lite kläder på sig
och ändå lyckas med att inte flasha halva Europa i livesändning.

Schlager, plugga och laga mat samtidigt?
Försöka duger, kvinnor kan! ...eh.

Charlotte ser läskig ut.
Jag blir rädd.
Gillar fortfarande inte riktigt hennes låt.
Frågan är vad Europa tycker om henne.

Ukraina och Sverige verkar ha samma stylist,
de har ju likadana tygbitar på sig.
Hallå, vi var faktiskt först!
Fast den var ganska bra faktiskt.

Tjeckiens intro gav förhoppningar
men sedan öppnade Barbiedockorna sina munnar.
Inspelningen är betydligt bättre än den falska live-versionen.

"I'm gonna miss you, maybe."
Vad menar Vitryssland med det?

Om det går bra för Lettlands pirater,
är det antagligen mest Johnny Depps förtjänst.

75 Cent, jag gillar namnet
och idén på en sjuttiofemårig kroatisk rappare.
Men om det inte ska vara tanken som räknas
så kommer det inte så mycket längre än så.

Jag tvivlar inte på att Charlotte går vidare från det här kvalet.
Frågan är dock hur det går på lördag.

Det var ganska många intetsägande bidrag ikväll.
Av kvällens bidrag gillar jag bäst
Ukraina - Ani Lorak / Shady Lady,
Malta - Morena / Vodka
och Makedonien Tamara, Vrak & Adrijan / Let me love you.
Portugal var ganska ok också, en blandning av töntig och skön.

Fast särskilt mycket pluggande har jag inte fått gjort under schlagern.
Är det någon som är överraskad?

---

Meh! Varken Malta eller Makedonien gick vidare.
Det var de jag helst ville ha med från ikväll ju.
Jag är besviken. Buuuu Europa!

Sist det var schlager skulle jag också skriva skolsaker. Usch.
Idag har jag dock haft personer att kommentera schlagern live på MSN.
Versionen ni får den här gången är alltså väldigt förkortad. Ni kan andas ut.

Jag gillar:
Israel (lite svag för sån musik) - Boaz / The fire in your eyes,
Norge ganska bra - Maria / Hold on be strong,
Armenien lite renare - Sirusho / Gele gele,
Nederländerna var helt ok - Hind / Your heart belongs to me,
Grekland - Kalomira / Secret combination.

Så. Nu kan ni andas in igen.
Glöm inte bort att repetera.

Jag började lista musik jag tycker om.
Jag kom av mig.
Kanske blir utkasten jag skrev då publicerade någon gång.
Tills dess kommer här några spontana tips.

It's only life - Kate Voegele
Littlest things - Lily Allen
Homeless - Leona Lewis
Lollipop - Mika
Four minutes to save the world
- Madonna & Justin Timberlake

Det är några exempel på musik
jag nyligen hittat och tagit till mig.
Vissa stannar nog i högtalarna längre än andra,
som kanske inte blir så långvariga.
Har t.ex. inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om Mika än.

Lite nya låtar jag upptäckt och gillar. De är nya för mig om än kanske inte för resten av världen. Tänkte dela med mig helt enkelt.

Buddha's Delight - Haley Bennett
Bubbly - Colbie Caillat
Littlest things - Lily Allen
It's only life - Kate Voegele
Love is dead - Kerli (lite Björk-feeling)
Crank that - Soulja boy feat. Tell'em (känns som gammal hederlig nittiotalshiphip)
Love Song - Sara Bareilles
Sunglasses - DJ Size Feat. J. Lourenzo & Big Steve (Passar CSI-Horatio, se själva nedan)

Det är hård musik för vissa och alldeles för mainstream för vissa. Faktum kvarstår dock att efter att ha varit ihop med en pojkvän som gillar hårdrock lyssnar även jag på hårdare musik än jag gjorde från början. Särskilt om man är ledsen eller arg kan det vara skönt att få lite vråla ut lite känslor till musik som den här:

• Trapt - Headstrong.
• Evanescence - Lithium. Call me when you're sober.
• Hoobastank - Never there.
• Chris Cornell - You know my name.
• Metallica - Sad but true.
• Hanna Pakarinen - Leave me alone. Finlands bidrag i Eurovision (2007).
• Fall out boy - Thanks fr th mmrs.
• Nickelback - If everyone cared.
• Eminem - My name is (Rammstein, South park remix).
• Slayer - Bloodline.
• Foo fighters - Lonely as you.
• Anouk - Nobody's wife.
• Live - The Dolphin's cry.
• Lostprophets - Five is a four letter word.
• Skunk Anansie - Charlie Big Potatoe.
• Disturbed - Down with the sickness.
• Linkin Park - Easier to run.
• P.O.D. - Boom.
• Papa Roach - Last Resort.
• Silverchair - Freak.
• System of a Down - Aerials.

Vet inte om det är någon annan som är intresserad av att få veta vad jag lyssnar på, men tänkte ändå lista lite musik som jag tycker om just nu. Jag hade tänkt att listan inte skulle bli alltför lång, men upptäckte att det var alldeles för mycket musik jag tyckte om. Därför begränsar jag mig dels till en låt per artist, och delar dels upp det i olika genrer. Först ut blir, vad som nog är min favorit, lugn musik, med viss vemodighet. Det är oftast en ensam tjej som sjunger och jag sjunger gärna med till den här musiken. Trots det sorgliga blir jag ändå glad av att sjunga med i bra, fin musik.

• Maria Mena - Crowded train. Norsk tjej med flera bra låtar.
• Fergie - Big girls don't cry.
• Sarah Dawn Finer - Stay. Gick i min parallellklass, extra kul då att det går så bra för henne! Hon har en stark, bra röst och har gjort flera låtar jag tycker om.
• Christina Aguilera - Hurt. Har tyckt om henne redan från start, trots att det är rätt olika stilar hon haft.
• Brad Paisley feat. Alison Krauss - Whiskey Lullaby.
• Beyoncé Knowles - Listen. Gillar henne både i grupp (Destiny's Child) och själv, även om vissa låtar kan bli lite väl utflippade, när det blir för mycket röstutsvävningar.
• Kelly Clarkson - Addicted. Det är inte alltid vinnare av Fame Factory, Idol osv varit så mycket att ha, men henne gillar jag.
• Natasha Bedingfield - Soulmate.
• Robyn - Regntunga skyar.
• Avril Lavigne - Slipped away.
• Calaisa - Ready for the storm. 

Det har hänt att jag har blivit beskylld för att lyssna på för sorglig musik, särskilt när jag mådde dåligt förut. Jag gillar harmonierna i sån musik dock. Jag lyssnade till exempel mycket på Maria Mena - Nevermind me, och blev glad av att höra den och sjunga med i texten:


Det kan tyckas vara lite konstigt att bli glad av en sån text, men det var ju låten i sig jag blev glad av, inte texten. Har i allmänhet väldigt svårt att ta till mig texter i musik, till och med med texten framför mig på papper och intention att verkligen lyssna och hänga med i texten kan jag misslyckas och försvinna in i melodin och harmonierna. Men det är inte bara musik det gäller. Kan man vara textblind? Jag har jättesvårt att ta till mig någonting över huvud taget från faktatext som läses upp för mig, eller liknande. Kanske ger jag upp innan jag ens börjat försöka. Samtidigt har jag lätt för att lära och behövde inte plugga så mycket, att lyssna på lektionerna kunde oftast räcka. Det går inte riktigt ihop. 

Min dator tappade bort nätverksanslutningen i söndags och Petras adapter har gått sönder. Det är rätt skönt med paus från datorn ibland, fast det är kanske bättre om man får välja det själv istället för att tvingas till det. Å andra sidan kanske man behöver ett visst tvång ibland. Jag fick i vilket fall som helst mer tid över och har nu läst färdigt min bok: Stephen King - Signal. Råkade hitta den i bokhandeln och den verkade så bra att jag kostade på mig att köpa den i storpocket för 109 kronor. Jag blev inte besviken. Man slängs genast in i dramatiken när boken börjar då en signal sänds ut genom mobiltelefoner och gör de som hör den galna och mordiska eller sinnesförvirrade, för att sedan utveckla en slags gruppmentalitet. Det liknas med en dators hårddisk som raderas. Man får följa några av de få som inte hade mobiltelefoner och klarade sig undan signalen.

"Det finns 193 miljoner mobiltelefoner bara i USA. Vem äger inte en? Stephen Kings fängslande, bloddrypande och fascinerande roman ställer inte bara frågan: Hör du mig?, den svarar också på den i allra högsta grad." (www.bokus.com)

Jag tycker det är en intressant tanke att leka med. Hur många skulle klara sig i dagens tekniköversvämmade samhälle om allt försvann och vi fick börja om från början? Vi klarade oss bra innan mikro och mobiltelefon, men har svårt att tänka oss att vara utan nu när vi har vant oss. Vissa tar bilen överallt, trots att det bara tar fem minuter att gå till affären för att köpa den där litern mjölk. Pryl efter pryl utvecklas och uppfinns för att vi ska kunna göda vår lathet och göra det enklare för oss. Det finns nog både för- och nackdelar med detta. Jag tror det är nyttigt att inte ta allting för givet. Man kanske skulle ha varit med i scouterna och lärt sig lite grundläggande nyttigheter. Alltid redo! Förutom det scoutgäng som ramlade i tunnelbanan när den började åka. Kanske kommer det en dag när man önskar att man hade vetat vad som är ätligt i skogen, hur man gör upp eld utan tändstickor och att man har med sig smör och synål i fickan som Arla rekommenderade för att tillverka en kompass. Tills den dagen kommer så stoppar jag i sladd i datorn istället för det trådlösa nätverket och håller utkik efter en bra och billig mikrovågsugn till nya lägenheten samtidigt som jag håller kontakten med min omgivning genom chatt och sms. Alternativet kanske skulle vara morse i hostande kod?

http://www.youtube.com/watch?v=hyZnsH1-3bs

Hittade en video med de klipp från filmen Flushed Away som de söta "slugs" är med i, dvs sniglar utan skal. Passar verkligen min humor. Jag kan rekommendera den. Flushed Away (Bortspolad) är en film jag kan tänka mig att se igen, vilket säger en hel del när det handlar om mig. Fast jag har åas alltid varit lite av en sucker för tecknat, det blir lite av en nostalgikänsla och att få vara barn på nytt igen kanske, även om filmerna inte bara görs för barn. Nån som vill leka lite i sandlådan eller bygga duplo kanske?

...har jag svårt att lyssna på. Men ibland tränger den igenom även till mitt medvetande. Och då kan den förgylla musiken ytterligare. Läste en fråga förut vilken textrad som var ens favorit och började fundera lite på det. Jag lider ju då av svårigheter att lyssna på text överhuvudtaget, i kombination med dåligt minne och beslutsångest... har svår att välja bara en favorit, det finns ju mycket bra saker på olika sätt. Men tänkte ändå lista lite av det jag kom fram till.

• "don't try to fix me, i'm not broken" / evanescense - hello.
  (fin låt och fin rad, varför försöka ändra på något som redan är bra? det kan sluta med att det blir ännu sämre. ibland måste man kunna acceptera saker som de är utan att försöka förändra dem, likaväl som vissa saker bör försöka förändras.)

• "if i'm a drink, you're my lemon squeeze" / aaliyah - it's whatever
  (det sägs ju att man kan bli kompletterad av den som man älskar)

• "...kom låt oss fly båda två. kom låt oss ta skydd av min rejäla frottéfilt och gömma oss där för vår värld. vi kryper ner så inte vi syns, ligger å ler och njuter och skyms. åh världen blir glömd när vi snott in oss i filten, vi ser hur problemen ej syns. åh låt oss ta skydd av min rejäla frottéfilt och gömma oss där för vår värld." / galenskaparna&after shave (macken)
  (försvinna från världen ett tag, ta en paus från jobbigheter, varför inte i sällskap med någon man tycker om, förhoppningsvis komma ut styrkt med ny energi att tackla vardagens problem)

• "forgive, sounds good. forget, i'm not sure i could. they say time heals everything, but I'm still waiting." / dixie chicks - not ready to make nice
  (det kanske är tanken som räknas, men ibland krävs det mer än så....)

• "make your own kind of music. even if nobody else sings along." / the mamas & the papas - make your own kind of music
  (var stark, stå på dig, gör saker som är bra för dig, hoppas på att du får sällskap i det, men bry dig inte alltför mycket även om du blir ensam i det)

• "don't cry to me, if you love me you would be here with me. if you love me come find me, make up your mind!" / evanescence - call me when you're sober
  (det räcker inte med att säga att man bryr sig, man måste kunna visa det också)