Näktergalning

Den hundrade bilden och det trehundrade inlägget på samma dag. Och det gick mig helt förbi båda gångerna först. Bilden känns bra, är fortfarande fascinerad över mig själv som blondin. Att det senaste inlägget handlade om porr känns kanske inte riktigt lika bra. Och nu kan man dessutom googla på blondinporr och hamna hos mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna inför detta. Men jag har i alla fall lyckats undvika att plugga ett tag till.

Ok, eftersom jag nu ändå börjat på porr-banan. Lyckades fortsätta i samma riktning med en kompis. Men innan ni får konstiga bilder i huvudet:

Hon berättade om en artikel där någon läkare menar på att könshår måste vara kvar för att det håller fast lukter som hjälper till med orgasmen osv. Tycker inte könsorgan är kända för sin väldoft, men uppenbarligen finns det personer som tycker det luktar/smakar gott. Tja, vad kan man säga: Smaken är som... frambaken. Särad?

Apropå porr-banan så har jag köpt mig ett bananskydd. Det är något av en banandildo.

Alldeles nyligen var det tredje gången idag jag fick post. Tyvärr även tredje gången för dagen som jag fick nya räkningar. Vad är detta, en postlig konspiration mot fattiga studenter? Varje gång jag får en räkning blir jag nervös att det ska vara en påminnelse. Vet inte riktigt hur jag har lyckats, eller snarare misslyckats, här, men sedan jag flyttade är det några räkningar jag glömt som gett mig påminnelser.

Ignorerar både räkningar, ömma kinder och plugg just genom att testa olika frisyrer, det här var roligt! Kändisar kan väl inte ha samma problem som mig?



Inser att jag nog tycker jag passar som blondin. Läskigt. Har dock inga planer på att färga håret. Kanske slinga lite dock. Har inte heller några planer att könsoperera mig, men det var ändå kul att se mig själv som man.

Min hundrade bild härpå. Firar detta med att använda som visningsbild på MSN, så får vi se om det är någon som tror att jag har bytt frisyr. :-)

Ibland är det liksom svårt att veta var man ska börja. Jag har fortfarande inte kommit igång med mitt skolarbete. Får se om jag får något gjort idag eller inte. Kan åtminstonde andas hyfsat bra nästan hela tiden. Alltid nåt.

Vad är väl Stålmannen jämfört med min mamma?
Vad är hans röntgensyn mot hennes mammasyn?

Jag minns.

- Du ser sjuk ut.
- Hur kan du se det?
- På ögonen.

Jag försöker febrilt hitta det där glansiga i ögonen hon påstår finns där. Hur kan hon se det? Idag inbillar jag mig att jag ser något, men det kan lika gärna vara just det: en inbillning.

Hon rör vid mig och konstaterar att jag har feber. Minns jag rätt brukar hon veta ungefär hur många grader också dessutom. Är det superkrafter hon odlat fram i egenskap av att vara mamma, eller alla sina år inom barnomsorgen? Det vete mamma.

---

Under en kort stund i duschen nyss kunde jag nästan inbilla mig att jag var frisk. Jag ska utnyttja inbillningskraften för nu jävlar ska jag gå och köpa nyponsoppa!

---

Jag inbillade mig även att en dusch skulle göra mig tillräckligt respektabel att vistas offentligt. Tydligen hade jag fel och skrämde en granne. Först blev han rädd, sen blev han generad och sedan höll han upp dörren för mig.

Fick ännu lite fler muttrande sura tankar om IKEA när jag för första gången sedan i fredags går utanför dörren och inser att budkillarna lämnat kartong och plast från soffan efter sig mitt i trappuppgången!

MEN! ...det jag egentligen skulle skriva hör mer ihop med det inlägget egentligen skulle handla om, nämligen min mor, som idag gjorde en smiley! Jag är imponerad och hon är stolt. Och söt.

Elakt att utstickande kroppsdelar inte ska få vara med och dela på blod och kroppsvärme på samma villkor som resten av kroppen. Näsa, öron, bröst, händer, fötter. Likadant när man badar badkar, som aldrig är tillräckligt stora längre. Det är alltid någon kroppsdel som måste bortprioriteras och inte får ta del av vattengemenskapen. Mobbing.

Om ni någon gång funderat över hur ett hem kan se ut när det är ockuperat av soffor, så är här en bild av hur det kan se ut. Den omonterade soffan är hämtad igen, de utlovade lunchkupongerna har jag inte sett röken av än. Känner mig fortfarande något förnärmad av hittelönen. Min balkong är fylld med plast och kartong. När jag blir frisk igen ska skräpet bort och soffan till dess rätta plats.

Min kusin har fyllt år nu. Önskelistan till trots skrev hon efteråt: "jag hade nästan världens roligaste födelsedag igår, men kanske det blir en roligare när jag blir tonåring om ett år.. "

Här är hennes önskelista, hittar ni den röda tråden?

Hejsan!

Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på vad jag önskar mig, men jag kommer att skicka fler mail när jag kommer på, men det här är vad jag kommer på just nu:

Pengar ( Spelar ingen roll hur mycket )
Presentkort ( Vet inte vart jag behöver mitt presentkort, så det spelar inte heller någon roll )
Kläder ( Valfritt klädesplagg stl. 140 eller 146)
Memory Stick ( Så man skaffar mer minne till mobilen, spelar ingen roll hur mycket minne )
CD-skiva ( Vilken som helst )
DVD-film ( Vet inte riktigt vilken )

Sådär, det är vad jag önskar mig just nu tror jag.. :)

Kram Lisa =)

Jo, lite spam kanske, men jag har tråkigt och det är min blogg, jag får göra som jag vill!

Det var det jag väntade på. Att svälja en blomfluga. Det kändes som en tidsfråga. Jag är ju tvingad att stirra dumt framför mig med munnen öppen och se ut att ha samma höga intelligensnivå som en guldfisk. Jag saknar min näsa. Å andra sidan så har jag inte lyckats äta så mycket i helgen, så man kan väl se det som lite extra protein. Den första lär väl ordna inflyttningsfest snart och bjuda in sina kompisar. Lovely.

---

Kan inte sjukdomen rinna bort i samma takt som näsan? Vissa saker tar visst aldrig slut. Förutom pappret jag snyter mig med. Jag har så tråkigt. Känner mig patetiskt beklagande, men jag tycker faktiskt lite synd om mig själv just nu. Jag anser att man har viss rätt att göra det när man är sjuk. Roar mig med att klicka på blogg och facebook titt som tätt, men det händer sällan något varken där eller här oavsett hur många gånger jag klickar. Konstigt. Jag kanske inte har rätt klick-taktik?

Vågar inte riktigt ta steget mellan sängen till soffan. Trots att jag börjat tröttna ordentligt på sängen vid det här laget och kommer tvingas spendera mycket mer tid i den fortfarande. Igår somnade jag gång på gång. Vill inte riktigt veta hur mycket jag har sovit i helgen. Kanske lika bra då att jag är tillräckligt förvirrad för att inte ha någon koll. Hade tänkt titta på schlager, men sov till någon gång på slutet då jag satte på och förvånades över att Carola röstats bort. Ganska oväntat ändå. Skulle vara intressant att få ta del av röstningssiffrorna. Undrar om folk har avstått från att rösta på Carola-duon för att det känts som att de skulle fått tillräckligt med röster ändå. Jag har inte tittat så mycket på bidragen i år, får ta igen det nästa vecka. Då tänkte jag vara frisk och vaken.

Det känns som om det är många i vårt avlånga land som är sjuka just nu. Jag är numera en av dem. Dagisbacillerna hann ikapp mig till slut, inte så konstigt kanske med tanke på att hälften av barnen blev sjuka t.ex. Försökte intala mig själv att det inte var så farligt och kanske redan var på bättringsvägen, men med förmodad feber, värk i hela kroppen och en hejdundrande förkylning eller vad det kan vara... så kan jag nog ge upp de tankarna nu. Likaså planerna på att åka till A imorgon och titta på schlagern.

En update på soffan: Igår hade jag ingen soffa, sen hade jag två och nu har jag en. Ringde imorse och berättade att jag hade fått en soffa för mycket ifall de ville ha tillbaka den. De hade verkligen ingen koll alls. Inte ens med namn, adress och kvittonummer kunde de hitta bokningen på leveransen. Nu är den upphämtad igen. Jag blev erbjuden lunchkuponger som tack för besväret. Det känns som ett hån. Visst klarar jag mig utan och visst är de inte skyldiga att ge mig något, men jag tycker det vore schysst när jag är såpass ärlig. Tycker de kunde ge mig en extra klädsel. Soffan utgår ändå 1 april och jag vet att det finns fler klädslar än soffor så de lär ändå bli över och reas ut. Besviken på IKEA faktiskt.

Ska nu försöka förflytta mig från soffan till sängen och sova bort så många baciller som möjligt.

När man packar upp de platta paketen från IKEA och monterar ihop möbler får man ofta en skruv eller liknande över på slutet. Det blev lite för mycket den här gången också. En hel soffa för mycket. Jag förstod inte förrän vi monterat det mesta att det andra paketet inte innehöll kuddar som jag trodde, utan en till likadan soffa. För några timmar sedan hade jag ingen soffa. Nu har jag en färdigmonterad, fin, skön, brun soffa samt en till omonterad soffa. De är inte direkt små så det är ganska mycket plats som tas upp.

Antagligen kommer jag ringa till IKEA men har ändå lekt med tanken att ge bort den, sälja eller kanske returnera med kvitto. Trots att 5000 kronor är ganska mycket för en fattig student så skulle det ändå inte kännas bra, jag är alldeles för ärlig för att göra något sådant tror jag. Det känns mest jobbigt. Lär väl inte bli av med den förrän tidigast måndag kan jag tro. Suck. IKEA har nog en skruv lös.

Tack B för oumbärlig bärhjälp, montering samt hjälp att bli av med dörr-kund-raggaren från Hyresgästföreningen.

Snart kommer min soffa. Wiiieee. Jag får bär- och skruvhjälp dessutom. Förhoppningsvis kommer jag inte känna mig som varken Nemi eller hennes väninnan Cyan.

Det bor en obstinat liten tre-åring i mig. Med en gigantisk gäspning försöker den lura i en att "jag är inte alls trött". Jag måste vara lite dum för tydligen går jag på det. Jag vill inte gå och lägga mig. Förstår inte varför jag tycker den biten är så tråkig? Jag är väldigt trött. "Nej, du behöver inte sova, det är sovmorgon imorgon!" propagerar min envisa inneboende. Jag är väldigt trött. Praktikens sista dag idag, så först var jag på förskolan 8-16, sen buss som jag somnade på och direkt till jobbet 17-22 och nu sedan jag kom hem har jag legat i min säng i två timmar och känt mig trött utan att gå och lägga mig. "Du behöver inte sova, det är sovmorgon imorgon!" Varför gör man så? Hur gammal måste man bli innan man följer kroppens signaler bättre?

Det finns andra som bor i mig också. Någonting i mig fick mig att köpa godis idag på rasten, men varför köper man (jag) så mycket? Jag äter inte så mycket eller så snabbt när det gäller godis oftast. Någonstans finns det nog en liten träningsnarkoman i mig också, men den verkar ha gått vilse. Eller så hörs den kanske bara inte bakom de högljudda självsäkra övertalarna med sina "du behöver inte sova".

Nu ska jag i alla fall sätta stopp för övertalningsförsöken och sova på riktigt! Godnatt.

"Gustaf tror att det är rymdtema ikväll, men det är kanske fel... " Hihi. Det ÄR fel. Mwuhahaha. Temat är "Nej! Jag trodde det var rymdtema!"... och det hemliga inofficiella är svart. "J trodde det var rymdtema..."

Det är fest med kören ikväll, damkören ordnar för manskören, och även vissa kammarkorister som också kommer. Ett fantastiskt inbjudningsgyckel angav i tisdags att temat är just "Nej! Jag trodde det var rymdtema!" och förhoppningsvis har det inofficiella och hemliga inte läckt ut. Jag får vänta lite med att publicera det här inlägget då det kan finnas manskorister som spionerar. Sitter dock och följer körmedlemmars status på Facebook, där de visserligen börjar ana ugglor i mossan. Det kommer bli intressant ikväll. Och kul!

Nu har jag väntat. Om spioner finnes ibland oss, må så vara.

På skottdagen får kvinnor enligt tradition fria. Det är nu, så det är bara att sätta igång.


Jag ska inte fria, men däremot göra något annat, som jag får berätta mer om efteråt eftersom det är lite hemligt.

Vet ännu inte vad jag ska tycka, men faktum kvarstår att mitt hår är betydligt kortare nu än det var imorse. Det är inte som det jag föreställde mig innan. Kanske var jag inte tillräckligt bra på att beskriva hur jag ville ha det. Frågan är vem som har mest ansvar att resultatet blir som önskat. Jag vet antagligen bäst hur jag vill ha det medan frisören borde veta bäst hur man tar reda på vad kunden vill ha och hur man uppfyller önskemålen. Dagens frisör varken pratade någonting eller frågade särskilt mycket,

Tycker det är svårt, jag har inte varit hos samma frisör två gånger sen jag var liten när man gick till den närmsta. Den gången jag blev mest nöjd var på frisörskola i Innsbruck när jag gick dit och bad henne klippa topparna och gick därifrån med en helt annan frisyr. En väldigt uppklippt variant som jag försökt återskapa sen dess. Frisörerna verkar inte riktigt våga. Kanske försökte hon idag, och kanske är det min nuvarande attityd som gör att de inte vågar.

Man vänjer sig. Jag måste spegla mig lite mer och känna efter.

---

Bildbevis är tydligen efterfrågat. Med cirka två decimeter borttaget ser jag alltså ut ungefär såhär nu. Jag kan alltså nästan fortfarande vara hyfsat anständig barbröstad. Men så roligt ska vi inte ha.

Lördagen var en dag utöver den vanliga. Nio finklädda feminina varelser från kören begav oss till Frimurarna för att underhålla under middag. Vi var till och med så feminina av oss att vi målade naglarna röda när vi satt och väntade på att gå in. Varje gång det kom in någon gömde jag flaskan.* Det blev ganska många gånger. Kanske bidrog naglarna till att vi blev väldigt uppskattade, det blev stående ovationer och vi fick komma in igen. Det kan också ha varit repertoaren, t.ex. den skämtsamma texten i masochistisk tango.

Med så mansdominerad grupp så är det nog inte alltför ofta det blir kö till damernas, men vi lyckades. Kanske var det för att vi var den enda kvinnliga fägringen under kvällen som gjorde att han som bjöd in oss gav oss varsin ros, eventuellt som ett knep för att få kramar. Vi sjöng en serenad och gick ner på knä framför varsin karl modell äldre. Det fanns en lite yngre och snyggare, hon som siktade in sig på honom passade på att sätta sig i hans knä istället. Texten gick bland annat "Du är varm, som jag" vilket följdes av en nickning och ett ja-mimande av min man, "du är ung, som jag" fick ett "nej, där har du fel" till svar till J bredvid mig. Men kvällens citat fick S som bar en klänning utan axelband. "Öh... Jag är byggmästare... hur får du den där att sitta?", med blicken någon decimeter nedanför hakan.

---