Näktergalning

Var på studiebesök på Botaniska trädgården i fredags och fick testa på akvarellmålning i Växthuset. Föreställde mig såklart att vi skulle använda oss av pensel. Det var pensel med vatten också, men först efter att man ritat med akvarellpennor. Visste inte ens att sådant fanns, men det var jättekul. Passade mig verkligen. Möjligtvis lite avskräckt av hennes kommentar att "det är skitdyrt material" men ändå lite sugen på att skaffa mig sånt och leka lite. Bara det att jag vet att jag antagligen inte kommer komma till skott särskilt ofta, så frågan är om det är värt det. Något jag dock garanterat kommer skaffa nytt av snarast är tuschpennor på jobbet som är lite som penslar i utförandet. Mina gamla är torra de flesta och de färger som är kvar är inte alls särskilt kul att kombinera. Fick en impuls för ett tag sedan att måla med tusch och gjorde det också, men var inte lika tillfredställande utan de färger som torkat. Det finns en anledning till att det är just de som torkat, för det är de som använts mest.

Det fanns mycket fint att studera och måla av i växthuset. Massa olika orkidéer. Jag vill också skaffa orkidé! Det är mycket jag vill ha just nu verkar det som. Kanske är det för att jag borde hålla igen utgifterna som jag känner mer för att spendera.

Glasögon och tropisk regnskog är i alla fall ingen bra kombination kan jag tillägga, särskilt inte när man kommer in direkt från snöfall utanför. Men vilket snöfall sen, underbara snöflingor*, såna där som jag tidigare mest sett på bild.

En klasskamrat fick agera modell och bakgrund till några snöflingor med sitt mörka hår.



*Jag skrev snöstjärnor först av misstag, är inte det finare? Annars blir det som Corn Flakes från skyn ju.

Det har varit fler människor i rymden än under 3000 meters djup.
I havet finns massor med fanastiska tingester som vi bara kan föreställa oss.
Några vet vi dock att de finns eller har funnits. Vissa är påhittade.

Pansarhaj, Styxosaurus, Svanödla 12 meter (Krita). Loch Ness-odjuret har det berättats om sedan 1933, då en cirkus var där. Kan det vara badande elefanter? Tylosaurus på 15 meter (Krita) - jordens farligaste rovdjur genom tiderna. Storsjöodjuret i Jämtland finns det 500 vittnen till på 400 år, det ormliknande djuret är mycket äldre än Nessie. Jättehajen Megalodon är den största rovfisken som levt med 16 meter och 18 cm tand. Ett ungt fossil på 1,5 miljon år har hittats, är den utdöd? Kanske.

Jättebläckfisk finns idag, lever under 1000 meter. Arton meter stor med ögon på 50 cm. Man tvivlade förr på att den fanns, tills man hittade en döende som flöt vid ytan. När man försökte få med sig den delades den i två delar och man fick bara med sig en lång, stor arm. Det finns några stycken som påträffats, så det är inte längre en myt.

Kanske är det fler myter som är sanna?
Vad som finns därnere kommer vi nog få reda mer på, men inte allt.
Använd fantasin.

Tog en promenad idag. Det var länge sedan jag kom iväg på sånt sist. Kände dock att det gjorde gott, få del av solen och den friska, klara luften. Det är något visst med solnedgångar, även om det är lite trist att de sker så tidigt så här års. Jag vill promenera mera, man får gärna ta med mig på promenader!

Men hallå, tomaten! Hur tänkte du nu?
Det är ett tak där, sluta väx på höjden och börja tjocka till dig lite mer på bredden istället.
Och ge mig gärna tomater också när du ändå håller på.

Undrar om det går att få ut tomaterna och melonerna på balkongen fortfarande.
Jag behöver inreda den, skaffa mig den där lådan jag tänker på.
Men jag vet inte var den finns, och jag letar inte heller.

Vet inte om melonen är smartare, men eftersom den tvingas (av mig) att växa runt, runt, så kommer den nog inte nå taket i alla fall. Jag har nästan lite för många växter. Eller fel sorts växter. De behöver så mycket vatten, jag börjar tröttna, och de matchar inte så bra, även om grönt ändå är skönt. Jag borde börja om och tänka lite mer på vad det är jag skaffar. Den ena fikusen är minst 11 år gammal nu. Jag har bara så svårt att slänga.

Är det någon som vill ha en blomma? Jag har många ampelliljor man kan få.

Idag är det Världsmiljödagen.

Jag ska titta på redovisningar av projektarbeten i hållbar utveckling-kursen jag gått, det allra sista vi gör nu. Sen tänkte jag försöka redovisa lite intressanta saker jag lärt mig under kursen gång, sjuka siffror på saker man inte tänker på men behöver få upp ögonen för mer. Tills vidare tycker jag ni ska spana in miljöbloggen "I elfte timmen", med tips på vad man kan göra för att hjälpa och information och tankeställare.

http://www.ielftetimmen.blogspot.com/

Seså!

Fick med mig en del av de blommor som utsmyckade gårdagens sittning. Blommor är en väldigt bra uppfinning måste jag säga. Dels tvingar de en till att städa, dessutom får de den mest enkla middag att kännas lyxig. Stök och fina blommor matchar inte helt enkelt, men pirog+morot och bordsbuketter går väldigt bra ihop!

För övrigt letar jag någon som kan vattna mina blommor i sommar, man får väldigt gärna anmäla sig frivilligt.

Göteborgarna slänger ungefär 1400 ton skräp på marken varje år.
Det kostar cirka 70 miljoner kronor om året att plocka upp skräpet.

När en elefant kan måla bättre än mig så låter det inte längre så omöjligt med hypotesen om att apor kan skriva Shakespear, om de är tillräckligt många och har väldigt mycket tid. Hur som helst är jag imponerad. Jag vill också måla!

---

Jag trivs med växter. De är inte alltid estetiskt tilltalande mina växter, det är en ganska brokig skara jag samlat på mig, den äldsta fick jag för 11 år sedan, en fikus. Ibland får jag kämpa ganska hårt för att placera dem så jag trivs med dem. Just nu är jag ganska nöjd, men det är nya växter på väg. Får se hur min nuvarande mango klarar sig. Har planterat tre nya chilis, den gamla dog i sista flytten. På den här bilden är den minsta, den största är min största stolthet just nu. Hoppas den har vett nog att växa lite smartare än den förra, som hade alldeles för klen stam, växte för hög och sen tunga växter på det. Mina blompinnar var inte tillräckligt höga, ens när man satte ihop två stycken. Tomat och melon planterade jag samtidigt, ganska nyligen. Har fler frön, men behöver fler krukor innan jag kan plantera. Min plan är att odla lite på balkongen. Just nu finns där bara den där växten jag slutligen insett att jag inte vill ha längre, den är inte så vacker. Jag klarar inte av att slänga den direkt, så den får stå på balkongen. Jag hoppas glömma att vattna den så jag kan slänga den med gott samvete sen. Wish me luck!

Solen skiner. Staden börjar leva. Människorna myllrar leende runt i staden likt myror. Solkysst hud, det måste vara den bästa doften. Drar djupa andetag. Njuter. Solen smeker oss och lockar till gemenskap. Att åka hem känns inte lika lockande. Sitter vid kanalen med några klasskamrater och låter solen markera var klockan ska sitta på armen.

Att kombinera härliga saker med varandra. Tänk att ligga på en filt i gräset under blå himmel och sol som värmer. Vila i en mjuk, trygg famn och känna doften av solkysst hud omsvepa en. Igår bestämde jag att det var sommar och klädde mig därefter. Bortsett från att jag blev nästan helt svartklädd då. Mentalt var jag inställd på sommar, sedan gick jag ut och såg en citronfjäril som bekräftade det hela. Solen skiner. Jag njuter.

Det finns två saker jag särskilt förknippar med våren, det är tussilago och vitsippor. Idag var den här, såg vårens första tussilago på Vasagatan! Buskarnas knoppar brister ut. Hörde ett rykte om att det finns risk för snö till helgen och det är väl inte helt omöjligt, men i så fall blir det verkligen en vit vår. Det vore mystiskt om det fanns pollen och snö samtidigt, men känns fullt möjligt den här våren.

För vi sjunger fortfarande julmusik. Första inspelningsdagen idag. "Tyst det är i husen" tippade texten fram, men vinden klämde i med egna toner och verkade inte vilja hålla med. Vår dirigent gav oss en ton att börja på, vinden en annan. Förhoppningsvis är det inget som fastnar på skivan, men om så vore så är det ändå ett stående inslag i den göteborgska julen. Regn och blåst. Dagens bild är ganska vanlig i den här staden, paraplymobbning.

Det var vad mina växter fick tidigare ikväll. Sex liter vatten. Petra hade redan vattnat blommorna på sitt rum. Törstiga små saker jag har, även om vissa i köket är Petras också. Och ja, ibland blir jag lite trött på att vattna växterna. Men att ge upp och leva i ett hem utan växter känns inte aktuellt. Har svårt att förstå de som lever helt utan, som inte ens vill försöka. Sidenväxter är kanske bättre än ingenting då, men inte alls samma sak. Min ena bror kan jag förstå lite. Han har bott hemma hos föräldrarna ett tag nu (flyttade ordentligt för en vecka sedan) och har därför haft ansvar för att vattna blommorna när de åker bort på semester. Mamma har också en hel del växter, både inne och ute också på sommaren. Det är ett ständigt vattnande, och minst en brukar dö i broderns vård. Inte konstigt han får ångest då.

De växer, de små liven. Kastanjerna blir det nog inget av misstänker jag tyvärr, men snart är det nog dags för omplantering av chilisarna. Den stora chilins tre frukter är nästan mogna allihopa nu. Det är kul att leka plantskola!

Med vintertiden kom hösten på riktigt. Den som är så typiskt Göteborg med regn och så mycket blåst att regnets färdriktning inte direkt är fallande rakt ner. Jag gillar ändå hösten. Jag håller fast vid det, jag gillar alla årstiderna, om än inte velandet däremellan. Och vissa dagar kommer de där riktigt härliga höstdagarna som styrker de positiva tankarna om hösten. I torsdags var det en sån dag. Luften är frisk och doftar höst. Fina, klara färger överallt. Långsamt fallande löv som lägger sig på marken mjukt täckt av en höstfärgad lövmatta. Solen skiner. Ja, för den gör det även på hösten och vintern ibland, låt oss inte glömma bort det. På vägen till kören lyser solen på mitt ansikte genom träden i allén och det är en glad känsla som fyller mig. Jag vet att jag inte är ensam om att få den. Tänk om man kunde dela med sig...

Det är något väldigt estetiskt tilltalande och rogivande med alléer. Det finns alldeles för få nuförtiden. Det tar ju viss tid för träden att växa upp och det är kanske inget som prioriteras i dagens snabba samhälle. Jag för min del hoppas dock att naturen i staden inte bortprioriteras helt och hållet. Grönt är skönt!

Mitt norra öga skådar grönt. Helt plötsligt syntes det blad under plastpåse både på mango och chili. Så här ser de ut just nu. Om mangon beter sig som den förra så kommer det gå fort där nu. Chilin kan nog hasta på rätt bra också har jag en känsla av. Och ptja, vad nu? Första kastanjerna hittade och plockade jag igår. Det kanske man kan plantera? Det är roligt ju. Det blir grönt. Grönt är fint.