Tre viktiga V: Vätska, vila, vitlök.

Jag vet att det har blivit mycket personligt och mycket sjukdom på sistone. Här kommer lite mer av den varan.

Temperaturen vandrar fram och tillbaka mellan 36,6 och 37,1, energin är det också lite si och så med. Jag är inte längre lika hes, men däremot har hostan krupit ganska långt ner i lungorna nu. Jag sjukanmälde mig från jobbet ikväll, vilket känns konstigt när jag går i skolan, men det hade helt enkelt inte fungerat. De gånger jag jobbat hes och bestämt mig för att försöka att inte prata så mycket, pratar jag nästan mer än vanligt. "Hej. Du behöver ingen påse? Har du ICA-kort? Magnetremsan nedåt och mot dig. Femtiosjuochfemtio. Två och femtio tillbaka. Tack så mycket." Det går helt enkelt inte, och dessutom skulle jag hosta lungorna ur mig, och vem vill ha organ liggande på kassabandet? Jo alltså visst händer det, men då är det inte från människa och förpackat för hygienens skull.

I helgen är tanken att nya styret ska på överlämningshelg med gamla styret. Temat är "Ut i naturen" och vi ska sova i tält. Jag känner mig väldigt tveksam och hoppas höra av någon snart som kan berätta mer hur planerna ser ut så jag kan ta beslut i om jag ska följa med eller inte, eller om jag bara ska vara med på vissa delar. Jag måste försöka se till att bli frisk, nu är jag trött på att vara sjuk.

Det är ganska etablerat med de tre P:na som man ska ha med sig på resan: pass, pengar, piljetten... och kanske p-piller. Jag vill slå ett slag för tre V mot sjukdom: Vätska, vila och vitlök.

Jag får inte massage just nu, får du?

Jag känner mig trasig. Ibland blir det liksom extra tydligt att jag behöver byta jobb och/eller börja träna. Jag skulle ha gått på massage idag, men massören hade fått förhinder så jag får gå nästa vecka istället. Det är synd, för jag har redan längtat ett tag. Var hos honom två gånger sedan jag började känna smärta i ryggen och lyckades ändå utveckla det hela till en inflammation vid vänster skulderblad som vanligt. Det har känts bättre, men nu börjar jag känna av det igen och knakar en hel del. Dessutom är jag ganska inflammerad i armarna. Igår började jag darra av att hålla i ryggsäcken på spårvagnen och jag fick ont i armmusklerna av att vispa pannkakssmet. Det känns löjligt. Dessutom är det bara en av flera liknande situationer som uppstår alldeles för ofta. Ändå fortsätter jag i mitt lata vardagslunk och tar inte tag i min situation.

Det är svårt att släppa ICA helt, som student (som dessutom inte tar studielån) behöver jag pengarna och det är bra timlön med tre års erfarenhet och bra OB och tiderna går att kombinera med skolarbetet också. Med andra ord behöver jag börja träna. Jag har dock tänkt samma tankar i åtta år nu utan att komma till skott, förutom några enstaka gånger. Jag behöver hjälp! Finns det inte någon som kan komma och sparka mig i rumpan lite? Som kan släpa iväg mig för att träna, så jag åtminstone kommer igång och kan skaffa nya vanor. Jag tror någon sorts dans, yoga, pilates eller liknande skulle kunna vara något för mig. Finns det någon med lite medborgerligt ansvar här?

Tills vidare försöker jag bli ännu bättre på att cykla. Trots att jag inte tycker om Götaälvsbron.

Jag får besök i min dusch.

På torsdag får jag besök i min dusch.
Då kommer Patrik hit, vi bestämde precis träff.
Det ska bli inspektion av vattenskadan.
I nästa vecka påbörjas arbetet antagligen.

Jag undrar hur lång tid det kommer ta.
Jag undrar hur länge och ofta de kommer vara här.
Jag undrar hur ofta jag kommer lyckas duscha och var.

Jag är ganska fullbokad så de kommer antagligen behöva vara här själva. Kanske får det mig att sätta mig någon annanstans och plugga lite. Det går, men det kommer bli bökigt. En sak är given dock, innan de börjar arbetet kommer jag ta en riktigt lång dusch. Länge, länge. Tills jag blir ett russin. Eller kanske längre, för det går ganska snabbt.

Politik, i en vän nära dig.

Jag är tyvärr sorgligt ointresserad av nyheter och politik.
Tidningar läser jag bara på lunchrasterna på jobbet.
Där kan jag skumma igenom några kvällstidningar.
Det slinker ner någon enstaka Metro ibland också.

Jag vet ungefär var jag ligger politiskt åsiktsmässigt.
Samtidigt minns jag knappt vilket parti jag röstat på.
Till varje val får jag dock plugga på igen om partierna.
Vad var det nu de stod för, vad behöver jag veta?
Det är just då de är som mest skönmålade också.
De lovar guld och gröna skogar och är fantastiska.
Att vara källkritisk är verkligen viktigt i valtider, som alltid.

Hur kan lilla jag, som knappt orkar bry mig alls, känna så många som är eller har varit politiskt engagerade? Det finns en moderat, en socialdemokrat och en folkpartist. Ja, och en grön ungdom samt en före detta kårordförande. Det finns säkert fler, som jag inte vet om.

Nu är jag i alla fall lite engagerad.
Sekreterare i körstyrelsen.
Alltid nåt...

Vilket kaos.

Först skulle jag till M.
Sen skulle E också med.
Vi skulle ta det lugnt, äta middag.
Sen skulle E ta med pojkvän, men fortfarande middag.
Sen skulle E's pojkvän ta med killkompis.
M skulle ha med två tjejkompisar.
M tyckte jag skulle ta med mig någon också, så jag frågade S som bor nära M.
Sen skulle det bli sent, och middag skulle bli festaktig.
Sen bestämde vi oss för att vara hemma hos mig istället.
E's pojkvän och killkompis anade tjejmiddag och bangade.
B ringde och ville promenera, så jag bad honom komma också.

Just nu är jag allmänt förvirrad.
S är här om en kvart, B kommer vid åtta.
I övrigt har jag ingen aning, vet inte ens om det blir middag eller fest.
M har en hund som blivit sparkad av en häst och är på väg till akuten.
Kanske kommer hon inte alls. Jag tror E kommer.

Det här kan bli en spännande kväll, jag har ingen aning om vad som händer längre, eller vilka som kommer eller om vi ska laga mat eller köpa, och i så fall vad. Men det kanske är fest hemma hos mig ikväll. Tror jag. Hur gick det här till?

Farväl hedersvärda hedersdoktor.

Igår var det körfest som sagt, väldigt trevligt.
Inatt blev det inte så mycket sömn, max fem timmar.

Idag träffades vi, tio tappra korister, vid Nya Varvet.
Efter fest och minimal sömn längtar man verkligen efter att slänga på sig balklänning och medverka på doktorspromovering, där man sitter längst fram i närmare två timmar och tittar ut på publiken och försöker att inte gäspa. Vi sjöng fyra sånger med massa tal och föreläsningar emellan. Och ceremonier.

- Mottag denna krans och diplom som bevis på lärdom och duglighet.

Det låter väl inte så svårt att säga? Ändå behövde hon en fusklapp som hon tittade på i princip varenda gång, och stakade sig ändå, och när hon inte tittade sa hon fel. Och det var verkligen ceremonier. Efter ett tiotal hade gått upp på scenen och fått sin lagerkrans och diplom med ett "Var hälsad doktor" innan och ett "Farväl hedersvärda hedersdoktor" efter, var det en man som försökte ta i hand innan han hade gått några steg på scenen, men det gick inte för sig.

Lyckades hålla mig ganska bra från att gäspa och se uttråkad ut. Jag hade hunnit glömma under sommaren hur sömnig jag blir av föreläsningar. På måndag börjar skolan igen...

Förresten...

...har jag känt mig huslig idag och städat och lagat mat till många.
...blev maten god och uppskattad.
...har Petra fått ett brev nu att räkningen från Fortum avskrivs.
...kan man se ut så här under vattnet.


Jag har bara naturliga hål.

När det finns något billigt att köpa som jag inte kan ha själv så försöker jag ibland övertala andra att köpa det istället. Det gäller ofta örhängen, så även idag. De var ju jättefina, och billiga! Halsband och örhängen ihop, 12 kronor. Bara en sån sak! Även om det inte var äkta alls, så var de söta. Men nänä... "Du får väl göra egna hål i öronen så du kan köpa dem." Vad är det för vänskap? Allt ska man behöva göra själv.

Om Fortum bråkar, bråkar jag tillbaka!

Pratade precis med Fortum om den 16 månader gamla elräkning vi precis fått.

Avläsningsgaranti
Vi läser av hur mycket el du har använt minst en gång var tolfte månad och du får då en faktura som är baserad på hur mycket el du faktiskt förbrukat. Om vi inte fullföljer vårt åtagande att göra avläsning, behöver du inte betala för skillnaden mellan vår beräknade och din faktiska förbrukning som är äldre än tolv månader.


Den sa hon att den inte gällde, eftersom det finns en avläsning.
Hon skickade vidare ärendet till faktureringsgruppen nu.

Faktureringsgaranti
Om vi inte har skickat ut din nät- eller elfaktura som vi ska, efterskänker vi den del av fakturan som är äldre än 12 månader. Detta gäller både el- och nätkostnaden.


Hon pratade om 10% rabatt på det som är äldre än 6 månader, men det känns löjligt. Personligen tolkar jag båda garantier som att den här räkningen inte är något vi ska behöva betala. Det kan ta ungefär en vecka, sen skickar de ett nytt brev till Petra. Om de inte avskriver det här tänker jag fortsätta bråka, och C som också är berörd i detta har tre års juridikstudier att bidra med. Om de vill ha krig så ska de få det. Det är idiotiskt och löjligt och jag har inga planer på att betala detta. Byråkrater har en förmåga att göra en upprörd ibland alltså.

Vem behöver hela meningar?

Mor och far åker bil för att hälsa på sin dotter.
De åker förbi en husvagn.

Pappa: - Kommer du ihåg....?
Mamma: - Ja.


De har varit gifta i 27 år.
Märks det?

Min norrländske far gillar halva meningar.
Det är tur att mamma förstår honom så bra.

Elvis lever!

King Elvis vill träffa mig.
18 år från London.
Haha!

Och de tog varandra med varsitt "Ja".


Vacker brud. Stilig brudgum.
Fin vigsel. De höll hand. De sa ja.
Prästen pratade ganska mycket.
Fotografering konstant och överallt.
Trevliga människor, trevlig fest.
Maten var god. Tårtan var fin.



När brudgummen gick skulle alla killar pussa bruden.
När bruden gick skulle alla tjejer pussa brudgummen.
När alla stampade fötterna i golvet skulle brudparet pussa varandra.

Det togs kort på alla gäster, som skrevs ut direkt och sattes i ett album där man fick skriva en personlig hälsning och ett minne om bruden eller brudgummen. Det fanns även en tavla som man kunde måla på. Bra idéer och fina minnen båda två.

Vissa grät, de flesta log, bruden log nog allra mest och måste ha fått ont i kinderna till slut. Om hon till fullo insåg att hon verkligen gifte sig är dock väldigt osäkert. Det var ett trevligt och lyckat bröllop helt enkelt. Inte ofta man får träffa en så blandad mängd människor, vi var 85 stycken totalt. Det vore intressant att leka med tanken på vilka jag skulle bjuda på mitt bröllop. Nu väntar jag på nästa bröllopsinbjudan, för nu har jag fått mersmak!

Dresscode på bröllop.

Vet ni vilka färger man inte ska ha på sig på ett bröllop?

Vitt - Bara bruden som ska vara vit.
Svart - Det ska inte finnas någon sorg.
Rött - Signalerar att man haft sex med brudgummen.

Vet ni vad jag hade på mig på bröllopet?
En rödvit klänning och svarta leggings.
Fast jag hade faktiskt fått brudens godkännande till det.
Och lovat att jag inte haft eller tänker ha sex med brudgummen.
Minst en till var rödklädd. Brudens mormor.

På det förra bröllopet jag var på var bruden rödklädd.
Hon hade sytt sin egen klänning och den var jättefin.

Dessutom är det kanske mer passande ändå.

Jag tvivlar inte på att hon hade haft sex med brudgummen.
Det är ändå inte så många som gifter sig som oskulder nuförtiden.
Man kanske skulle byta färg på alla brudklänningar?

Sarah + Jimmy = Sant

Betydligt tidigare än jag trodde, fintade jag bort alla "ska bara" och har nu gått och lagt mig. Det känns bra, för imorgon blir en lång dag. En trevlig dag, när Sarah och Jimmy kommer vara det vackraste brudpar jag har sett. Först tyckte jag det lät sent att bröllopet börjar klockan två, men när man tänker efter lite så är det nästan tvärtom. När jag börjar fundera på hur jag ska hinna med allting innan, hur är det då inte för dem?

I onsdags var det möhippa. Vi köpte mat och något att skåla med och tog oss in i deras lägenhet för att överraska Sarah. Iklädd tiara och ett band i skönhetstävlingsstil med "Möhippa" skrivet på tog vi oss ut till Ganletbadet för en picnic. Sarah visste inte vart vi skulle, men det visste knappt de som körde heller, så det blev några extra varv i rondellerna och grannskapet på vägen dit. När vi kom fram slutade det precis att regna, perfekt! Där tog vi det lugnt, tills en båt kom och överraskade, för nu var det dags för vattenskidor. Sarah övervann sin rädsla för läskiga saker i vattnet, men lyckades inte riktigt bemästra skidåkningen, och kom till slut iland mörbultad och trött, men stolt och glad.

Där trodde hon kanske att det var nog, och tyckte vi skulle in till stan och lämna bilarna så chaufförerna också kunde börja dricka, men där hade hon fel. Vi tog oss till en studio i Mölndal för att spela in en sång - Jimmy tycker om mig, och jag vet att det är sant, a-a-ant. För att börja våga sjunga gjorde jag henne sällskap i en genomsjungning. Det kändes lite jobbigt att höra sig själv, och jag har numera insett att det måste vara mycket svårare att spela in än man tror. Mikrofonen är inte överseende, men det är studiomannen som tur är. Han var dessutom väldigt trevlig.

Efter att ha bytt om hemma hos brudtärnan tog vi taxi ner på stan för att äta på Bliss, sen gick vi över gatan till Magnus&Magnus bakgård där det spelades reaggae. Vi gick även till Nivå för att dansa lite. Sarah kände sig lite uttittad, men så såg hon ju också ut som en prinsessa. Det var mest killar som kom fram för att gratulera och få sig en puss, även om det också kom fram en och beklagade sorgen. Efter att en man kramat på Sarah kom en kille och pratade med mig.

- Var tog Roland vägen?
- Jag vet inte vem det är.
- Vet du inte vem Roland är? Han var ju med i Let's Dance!
- Jaha?
- Bjöd han inte upp dig då?
- Nä.
- Han skulle ju ha gett dig en Let's Dance-upplevelse!
- Nä, jag kan inte dansa.
- Då får jag väl lära dig då.
- Nä, jag kan inte dansa.
(hjälp)

Till slut nöjde han sig med ett "nästa gång istället".
Så Sarah, du har väl inga planer på att gifta om dig hoppas jag?



Roland gjorde tydligen en pinsamt dålig audition till So you think you can dance Scandinavia, och jobbar uppenbarligen fortfarande på att utnyttja detta och bli kändis.


Det var ingen av oss som hade varit med på någon möhippa tidigare, och bara en som hade överraskat någon innan för att kidnappa som vi gjorde. Trots detta fick vi högsta betyg av bruden, det var "den bästa möhippan någonsin"! Först oroade jag mig för hur dyrt det skulle bli, men insåg att det bara skulle förstöra dagen för mig, så jag struntade i det. Men dyrt blev det. Jag tror det fanns lite pengar i plånboken innan, jag tog ut 800 kronor på vägen dit, och de pengarna tog slut, plus 400 kronor på kortet för middagen. Jag tror inte jag vill kontrollera hur mycket pengar det finns på kontot just nu, tar det efter imorgon, då har det säkert försvunnit lite mer pengar. Och jag har ingen aning om hur jag kommer hem, sista bussen går vid midnatt, men det löser sig.

Avslutningsvis: Jag trodde det skulle vara fler som raggade på brudens tjejkompisar, särskilt ett gäng unga, blonda, snygga tjejer, och särskilt när en är fotomodell. De kanske insåg själva hur desperat det hade verkat.

Nyare inlägg
RSS 2.0