Näktergalning

Vet ni hur en uggla ser ut?
Jag kan hjälpa er på traven. Eller på ögat.


Det intressanta var att åka hem utan att sminka av sig. Mitt på dagen dessutom. Efter sista föreställningen åkte jag på middag, tog bort lite grann och inbillade mig att det var som partysminkning.

Faktum var dock att det var ganska befriande att sminka sig så här. I vanliga fall sminkar man sig för att bli snyggare, den här gången var det snarare tvärtom. Kändes som jag målade dit blåtiror. Ju mer desto bättre, för jag såg inte ut särskilt mycket som en uggla i övrigt. Antagligen inte runt ögat heller. Men det glittrade iaf.

Vore intressant att ha en extremsminkfest eller nåt åt det hållet. Kladda järnet! :)

I fredags var jag så trött att jag gick och la mig redan strax innan klockan nio.
Vaknade ungefär tolv timmar senare och kände mig härligt utvilad.
Mötte C, J och P i stan en sväng på dagen och på kvällen förfest hos C.
Halv tolv gick vi in på Nivå, i precis rätt tid, utan kö. Den kom precis efteråt.
Tillsammans med S dansade vi till halv fyra, till musik som oftast var bra.

Ett mellanspel av sömn och städning följdes av att samma gäng kom hit.
Vi åt, spelade "Med andra ord" och när J och S gick vid fem stannade P och C två timmar till.

Det har varit en härlig helg! Så här borde man spendera fler söndagar, träffas på brunch och softa lite opretantiöst i en soffa och snacka skit. Jag gillar dessutom verkligen att spela spel och även om det inte är kul att städa är det härligt när det är gjort. Senast jag var ute och dansade var säkert minst tre månader sedan, så det var verkligen på tiden!

En trevlig helg i goda vänners lag som jag verkligen är nöjd med.

Helgen är slut, en ny vecka tar vid.
Mitt sikte är dock redan inställt på nästa helg.

Funderade på spelkväll på tisdag, men var inte så inställd på det just nu.
Efter lite velande fram och tillbaka har jag nu skjutit på det till på söndag.
Sen har jag övertalat Petra till att stanna i Göteborg så hon kan vara med.
När hon ändå stannar gör vi ett nytt försök att gå ut och dansa.
Christine behövde inte övertalas alls, hon följer med så glatt ändå.
Hon bedrev dock övertalning på en tjej vi var med i Österrike och hon kommer hit!

Jag ser redan fram emot helgen!
En fullbokad helg i nostalgins tecken.
Hon kommer på fredag, och vi har delad vårdnad om henne.
Hittar på något på lördag, går ut på kvällen, spelar spel på söndag.
Wiiieeee!

Måndagen börjar milt dessutom.
Halvdag med workshop i musik... trodde jag!
Kollade schemat och inser att jag är ledig imorgon.
Det har blivit uppdelat i halvklass så jag har det på tisdag istället.

Trevlig upptäckt.

Städa.
Det är ofta i mina tankar.
Inte så konstigt med tanke på hur stökigt det är här.
Det beror på att jag oftast inte kommer längre än att tänka på det.
Kan man säga att det är tanken som räknas?
Dressera dammråttorna lite kanske...?

Nähä.

Eventuellt har jag kommit på ett sätt att komma runt mitt problem att börja.
Jag har precis börjat sortera lådor och skåp och fokuserar på detaljer.
Det nuvarande problemet är att det verkar finnas många detaljer överallt.
När man river fram saker någonstans och sedan fortsätter på något annat...
Vi kan säga att det än så länge fortfarande behöver städas.
Det kanske är stökigare än nyss, vid en överblick.

Men jag har hopp.
Hjälp mig hålla tummarna?

Pappa kom hem en dag och berättade att han blivit erbjuden jobb i London. Jo tjena, som om han skulle göra det, tänkte jag. Men det gjorde han. Sen började han prata om att skaffa motorcykel. Eller hur, det är bara ålderskrissnack, tänkte jag. Men han köpte en. Mamma var till och med villig att följa med. Nu pratas det om att skaffa husbil. Jag tror inte riktigt på det, för tankarna går såklart genast till matchande träningskläder i velour, vilket antagligen inte har särskilt mycket med Galenskaparna att göra, nej då.



"Men så en dag sa jag till frugan, vänligt men bestämt:
Vi skaffar oss ett hus som går på hjul och därmed jämt."

Jag tror nog pappa är den drivande kraften i detta, så vissa likheter måste ju finnas. När de hade segelbåt förut skaffade de likadana collegetröjor i samma färg som båten, med namnet på. Jag undrar hur det här ska gå. Till sommaren tänkte de tydligen hyra husbil för att testa livet som husbilare, för att skaffa egen sen antagligen.

Pappa har i flera år sagt sig vara schuschu (27) för hur det uppenbarligen ljudligt tilltalar hans humor, så vi är kanske lika gamla nu då. Nä. När han fyllde år i höstas var han säker på att han fyllde 57. Tills mamma påminde honom om att han bara fyllde 56. Då blev han lite upprörd. "Fan, det betyder ju att det är ett helt år till kvar till pension!" Pensionsplanerna har sett ut på alla möjliga olika sätt, det är svårt att hänga med där. Nu är det husbil som gäller, men allt ifrån Småland till att köpa ut sommarstugan, är något som har diskuterats.

Husbil vs sommarstuga. Hm. Å ena sidan gräsliga kläder och å andra sidan gräsätande inbrottstjuvar. Svårt där. Sommarstugan ligger i en kohage. Ja, i. Ibland smiter kossorna in på tomten och äter grönt som lämnas kvar brunt, plus att de slickar på fönsterrutorna. Det är slemmigt.

Det är mycket möjligt att en tid kommer komma där jag behöver ta hand om mina föräldrar, men det är inte nu. Pensionsplaner överlämnar jag till dem. Och om kläderna blir tillräckligt gräsliga kan jag ju alltid låta bli att hälsa på.

Muuuu!

Om man kan ha för trevligt så hade jag det ikväll. Igen.
Det är inte första gången förfesten blir till trevlig hemmatillställning med vänner och konversationer.
Jag kom aldrig in till stan för att dansa.
Nästa gång får vi satsa på en förfest på en timme eller nåt och sen åka.
För så här trevligt kan man väl inte fortsätta ha?
Känner mig vuxen, hur gick det här till?
Sista gick precis, så nu ska jag sova.
Godnatt!

Jag är glad och förväntansfull. Ibland smyger sig en tanke på att jag inte borde vara det just nu, med allt som händer och försvinner, men jag antar att jag förtränger det just nu. Jag ser fram emot att få gå ut och dansa igen, det var verkligen länge sedan sist! Tre flickor kommer hit ikväll, och minst två följer med ut. Humör kan förändras, men just nu är det på topp. Har precis dansat i duschen och överväger nu kläder, tror det är en fördel för både gäster och för att lyckas komma förbi vakterna.

Jag är glad och pirrig. Jag tror det här blir en bra kväll. Imorgon är en annan dag.

Puss!

Det finns så mycket saker jag skulle vilja göra nu:

- baka
- spela spel
- äta tacos
- gå ut och dansa
- gå på bio
- promenera

Blev lite förskräckt när jag insåg att jag återvänder till skolan redan imorgon, känner mig bestulen på en vecka eller så. Vill inte gå och lägga mig nu, för det betyder att jullovet är slut på riktigt och det dröjer ett helt år till nästa. Jag ser ändå ljust på den närmaste tiden, då kvällarna fortfarande är ganska lediga, beroende på hur länge vi håller på med sagoteatern om dagarna. Till helgen tänkte avverka minst tre av ovanstående punkter. Jag tror det blir en trevlig helg!

Jag är inte som jag var förr.
Jag har förändrats, till det bättre enligt min egen åsikt.
Jag är mer öppen och inte lika blyg till exempel.
Jag gick i samma klass från fyran till nian.
Jag förändrades under den tiden, men hade svårt att bryta mönstret.
Jag avundades de som lyckades bryta sin roll under den tiden.

Mellan åttan och nian åkte jag på språkresa och gick på disco och fick därmed insikt i hur roligt det var. Jag hade gärna dansat mer, men i klassen var jag fortfarande en blyg, tyst panelhöna. Vem bjuder såna på fest? Därför var det närmsta jag kom dessa fester var genom att höra talas om dem. Det blev påminnelser om förändringar jag inte var tillräckligt stark för att göra då. Rollen i klassen var etablerad sen flera år tillbaka och jag gav upp och ställde siktet på framtiden, på gymnasiet. Nya människor och nya roller. Första året kändes dock ganska likt högstadiet, antagligen för att det fanns så många med liknande roller att min blev i stort sett densamma. Men sedan valde vi inriktning och klasserna förändrades, och jag med dem. Där fanns fler människor jag passade bättre ihop med och med förändrat umgänge förändrades även jag. För att bli stark behöver man tro på och tycka om sig själv, men med andra vid sin sida kan det hjälpa en att hitta dit.

Det tar tid att hitta sin identitet, antagligen hela livet, för det fortsätter förändras. Två år efter högstadiet hade vi återträff och trots att jag förändrats föll jag tillbaka i samma roll och blev återigen instängd i mig själv. Andra upplevde samma sak, en tjej grät. Jag fortsatte förändras och blev starkare, men delar av den jag var finns fortfarande kvar, för de är en del av mig. Vissa saker får dem att krypa fram till ytan igen. Får mig att känna mig som den lilla osäkra flicka jag var, lämnad att bara få ana hur det var att leva någon annans liv. Aningar om vad andra ska göra, utan att själv bli inbjuden. Empati och att sätta sig in i andras situationer och känslor är en stor del av mig och jag har svårt att förstå hur vissa inte verkar bry sig överhuvudtaget. Man kan inte bjuda alla, men man kan åtminstone ha tillräckligt med hänsyn för att inte vifta med det faktumet framför dem man inte bjuder.

Ta hand om andra så tar de förhoppningsvis hand om dig också. Själv tycker jag det är mycket lättare att ta hand om andra än mig själv, men motsatsen, att andra tar hand om mig... nä, jag får nog försöka ta hand om mig själv ändå.

Att börja nyårsförberedelserna med att läsa en sorgligbok som får mig att gråta var antagligen inte den bästa starten, men nu är det glömt och jag är redo. Och smått fashionabelt sen, eftersom festen började för fyra minuter sen.

Jag tror jag är glad. Det känns bra.
Gott nytt år!!

Förra året försökte jag bojkotta nyårsfirandet helt, men fick sällskap och hade väldigt trevligt. I år funderade jag på att göra ett nytt försök, men tackade till slut ja till en festinbjudan. Kikade igår och det är 95 personer anmälda till den här festen! Jag säger emot mig själv, men å andra sidan kan jag ju alltid göra ett nytt försök nästa år med bojkottandet. Wish me luck! I år är det en fest med många korister och antagligen spexare också. Knytkalas gör att jag precis inhandlat massa frukt för att ta med fruktsallad till efterrätt eftersom jag är född sent på året. Förrätten fixar de som är födda tidigt och ni kanske kan lista ut resten. Det är trevliga människor och jag hoppas att jag får trevligt. Frågetecken i frågan är vad det blir för slags musik. Liveband och DJ kan betyda lite vad som helst, men jag håller tummarna. Och sen ska man lyckas komma hem också, men jag håller tummarna för att det går bra. Nyårsdagen firar jag med att jobba, men inte förrän 17.30 så det ska nog gå bra.

Vad ska ni göra för att fira det nya året? Gott nytt år!

Pappa följer med mig att titta på dator. Det finns både för och nackdelar. Han vet vad man bör leta efter, men å andra sidan vet jag inte hur på han är på hela idén och han vill nog ha mer kvalitet. Vi får se om jag kommer hem med någon dator eller inte, ska börja med att titta runt lite på dylika tingestar på internet.

Granen är klädd i rött och guld.
Julskinkan har provsmakats på knäckebröd med äppelmos.
Extra julklappar har inhandlats och skänkt glädje.

Men var är julkänslorna?

När jag kom till Stockholm igår fick jag skjuts hem av pappa.
Jag: - Har du några julkänslor då?
Pappa: - Nä.
(Är man från Norrland så är man.)
Jag: - När tror du att du kommer få det då?
Pappa: - På julafton klockan två. Eller klockan tre.
Sen kom jag hem och pratade med mamma.
Mamma: - Har du några julkänslor då?
Jag: - Nä.
(Jag är ju faktiskt släkt med min far och har därför norrländskt påbrå.)

Kanske kommer julkänslorna om tretton timmar.


Det är antagligen först när man får egna barn de infinner sig på riktigt igen.
Jag är i alla fall ganska avslappnad, det får duga som julkänsla så länge.

Jag hoppas ni har julefrid och glädjande känslor och önskar er alla en riktigt god jul!

Med tanke på hur negativt jag uttryckte mig över gårdagen måste jag passa på att uttrycka mig positivt om idag.

Jag vaknade glad och förväntansfull. Ett kort tag var jag irriterad på grund av en idiotisk kommentar, men det gick över. Blev sugen på att använda en klänning jag köpte för ett tag sedan men som behövde sys om lite först, så jag började förfesta lite genom att sy, udda. Har haft en väldigt trevlig kväll med Christine hemma hos Petra, mina två ex-sambos. Petras hamster Maja fick också vara med och förfesta lite. Det får plats mycket vindruvor, salta pinnar och nötter i den lilla hamstern! Fascinerande. Och söt!

Vi gick till Excet och dansade. Det är visst alltid där vi hamnar, trots att vi har ambitioner på att testa något annat ställe. Musiken och stället är dock helt ok och väl på plats kom även Oscar och Philip dit, vilket innebar att en fjärdedel av klassen i Österrike var återförenade. Det påminde om gamla tider i Innsbruck när vi gick ut och festade på Hofgarten och lite nostalgisk blev man allt.

Jag är nöjd och glad. Är dock väldigt trött också och har lite ont i benen efter allt dansande, så nu ska jag sova. Godnatt

Killen med hjärnskakning ramlade in med huvudet i en stol.
Det säger även en hel del om min kväll. Inte så lyckat.

Jag gick dit med ambitioner på en trevlig kväll och att lära känna fler i klassen.
Försökte hälsa på flera i början och mingla lite.

Vi är en klass med sex basgrupper. Jag träffar i princip aldrig grupp 1-3.
Vilka var på festen ikväll? I princip bara grupp 1-3, förutom jag och tre till, samt två lärare.

Efter ett tag gav jag helt enkelt upp.
När jag gick höll festen på att dö ut och jag sa faktiskt inte ens hej då till någon.

Hundra kronor för mat som var så där och personer jag inte har så mycket gemensamt med. Så här i efterhand känns det som om jag lika gärna hade kunnat stanna hemma. Det var inte en klassfest, det var en halvklassfest. Känslan är antiklimax och tanken är "jaha...".

Nyårsafton.

Det är en trevlig kväll för de flesta.
Det kan vara det även för mig.

Jag är dock väldigt trött på det.

Förra året hade jag tänkt bojkotta det helt,
tills Christine kom förbi på middag vilket visade sig vara väldigt trevligt.

Jag är öppen för förslag, men jag kommer antagligen inte att lägga ner någon energi på det hela i år heller. Det är inte själva kvällen i sig jag är trött på, det är allt ståhej runtomkring. Engagera folk, försöka få alla att ena sig om ett alternativ, organisera och planera vem som ska fixa vad. Var ska man vara? Om man inte är hemma blir det bökigt att ta sig hem bland alla andra mitt i natten. Är det värt det?

Ett lugnt hemma-alternativ lockar mig mer men jag är inte omöjlig. Antagligen spenderar jag nyår i Göteborg och om någon vill ha med mig på någonting så fråga för all del, jag kanske tackar ja. Det kan också hända att jag tackar nej och sitter ensam hemma och tar det lugnt och tycker att det är jätteskönt. Det är ju faktiskt ett tag kvar, vi får väl se vad som händer.

Nej, det är fortfarande över tre veckor kvar tills jag fyller år.
Men jag har redan fått paket.

Moster inhandlade ett paket på stan nu när de var här.
Jag har ännu inte ställt i ordning i badrummet efter renoveringen.
Därför trodde hon att jag inte ägde en papperskorg. Ojdå.
Öppnade det nu för hennes skull och pga hennes kommentar.
"Så du inte går och köper en själv"

Hon tog med sig en påse från sin syster också.
Paketen från min familj kommer stå orörda fram till födelsedagen.
Jag tycker om paket, har alltid gjort.
Många små är bättre än få stora eller dyra.

Gärna frukost på sängen också. Med nyponsoppa.

Det är först efter jag har fyllt år som det kan bli jul.
Julmusik är en sak och mysbelysning, men någon måtta får det vara!

Jag blir lite nervös.

Tydligen läser mamma min brors blogg.
Det skulle kunna betyda att hon hittat hit också.

Jag trivs inte riktigt med den tanken.

Det är inte så att det är hemligt det jag skriver, det tror jag inte i alla fall, men jag vill ändå kunna hålla vissa delar av mitt liv utanför. En av fördelarna med att ha flyttat hemifrån är just det att man slipper rapportera om allt möjligt som händer. Jag skulle censurera mig själv mer om jag visste att hon (och liknande personer) läste, och mer sparsamt välja vad jag skriver om. Jag vill kunna skriva fritt från hjärtat, det här är en sorts dagbok för mig, och de är helt enkelt inte till för mammors ögon.

Jag kan förstå att man vill ha lite koll och det är ju ett allmänt sätt/ställe att skriva på, men jag har ändå ett önskemål.

Så mamma, om du läser det här... måste du verkligen göra det?

I onsdags kom mattläggaren hit. Han kallade sig själv för Mattläggaren, likadant som rörläggaren kallade sig för Rörläggaren. Det är till och med så han skrev under lappen jag möttes av när jag kom hem igen idag.

Mattläggaren hade även ett riktigt namn - Glenn. Gissa vilken sång jag hade på huvudet hela dagen?



Ett badrum utan golv ser verkligen inte fräscht ut. Det är nog inte meningen att man ska titta särskilt noga under toaletten. Nu är den fastlimmad, vet inte om det kommer göra någon skillnad, men jag bestämmer mig för det, jag kommer ändå inte bli motbevisad. Nu har jag väl ändå fått nog med vattenskador?

Det är konstigt att se sin toalett stå i trapphuset tillsammans med skiljeväggen där toapappret fortfarande satt kvar. Nu är de färdiga och jag har återigen ett badrum och har återvänt hem. Jag råkar vara väldigt ledig i helgen faktiskt, så jag får väl roa mig med att städa. Mattläggaren Glenn tyckte att den nya mattan är mycket snyggare än den gamla, jag har ännu inte bestämt mig.



Förutom badrumsgolvet är nu även handfatet lagat med utbytta delar och duschmunstycket utbytt så ingetdera läcker längre. Dessutom är fläkten i köket lagad och verkar nu fungera för första gången sedan jag flyttade hit. Nästa år får jag tapetsera om. Det är mycket som förbättras hela tiden.

Ett kvarts sekel.
Mina små bröder.
De fyller ett halvt sekel ihop idag.
De lär inte läsa, men det är tanken som räknas:

Grattis småglin!