Näktergalning

(22.17.16) Elisabet: hej! Är du där?
(22.17.47) Elisabet: nähä
(22.17.51) Annchen: jo
(22.17.56) Annchen: shit du har så bråttom
(22.18.00) Annchen: en halv minut innan du ger upp?
(22.18.04) Elisabet: vi hörs en annan dag. jaså!
(22.18.11) Annchen: man hinner liksom aldrig svara
(22.18.15) Elisabet: nää

...det blir inte så mycket här nu. Har knappt tid att sova ens.

Tittade precis i kalendern och den är väldigt fullbokad.

På lördag får jag andas lite igen, innan dess är det jobb fyra dagar i rad, plus turnérep och skola. På söndag är det bastukalas. Sen börjar nästa vecka som också är ganska fullbokad, men torsdag 4 juni är det sista dagen i skolan med massa redovisningar, ser fram emot sommarlovet, även om det är en del i början också eftersom det blir turné till Nürnberg 10-14 juni. Konsert i Göteborg innan avfärd, söndag 7 juni kl 18 i Johannebergskyrkan.

Vi har valt körens nya dirigent ikväll, känns gött. Det har gått åt en hel del tid till det.

Hade skönt hemma, fullt upp men inte för mycket. En del flydde staden när jag kom dock, synd. Hittade en hel del roliga saker i Stockholm, en liten nostalgitripp.

Godnatt!

Så var konserten över. Jag var osäker in i det sista om jag skulle kunna sjunga eller inte, hostade mycket i helgen, även igår. Försökte hålla mig så tyst som möjligt i lördags och var nervös när jag gick till repet. Först gick det förvånansvärt bra att sjunga, sedan blev jag hesare och hostade mer igen, så jag tog det lugnt. Mitt i repet, som vi gjorde i vanliga salen eftersom vi bara hade biografen Draken i fyra timmar, så gick brandlarmet. Det var dock ganska skönt, då fick vi gå ut i solen och tog med piano och allt, fortsatte repa där. Hundramannakörer förbrukar en hel del luft i ett rum och höjer temperaturen en hel del.



Det kändes maffigt med konsert i Draken och det var gött att se oss annonserade som klassisk biofilm eller teater, då det stod "VÅRKONSERT 17 MAJ" utanför. Innan konserten rullades röda mattan ut och marschaller tändes.

Fantastiskt vad man kan hinna lära sig på tre veckor, vilket är så lång tid vi haft på oss för att lära repertoaren. Det har varit intensivt. Några lärde sig samma dag en jingel från McDonald's för att börja konserten med reklam, precis som det ska vara på bio. Vi fortsatte med THX-ljudet och truddelutten från 20th Century Fox. Första delen av konserten mimade jag en hel del och såg antagligen inte särskilt engagerad ut, för det var jag inte heller. Var osäker på hur mycket rösten skulle klara men ville verkligen sjunga mitt solo. Jag var osäker och nervös för detta in i det sista, så när jag till slut sjöng det kändes det lite darrigt på grund av detta, men det känns ändå bra att ha gjort det. Gör gärna om något liknande en annan gång då jag hoppas vara friskare för att kunna njuta mer av det. Tänkte även försöka sjunga karaoke fler gånger, tror det är nyttig träning. Ska bli intressant att höra inspelningen sedan, men det kändes bra och publiken uppskattade den, det hördes.



För att höra en del av låtarna vi sjöng som fanns på Youtube sedan innan, klicka här.

Jag vill sjunga mer karaoke.

Visst sjunger jag ändå, men i kör så kan man fuska med så mycket (andning eller hoppa över några toner eller om man inte är säker på hur  man ska sjunga osv) men när man sjunger själv så tvingas man tänka mer och anstränga sig. Jag tror det är nyttigt med karaoke, för det ger chans till att sjunga själv inför publik. Modet ökar med övning och erfarenheter.

Om två veckor blir det karaoke igen, på ett annat ställe, med delar från en annan kör.
Är det inte någon som har SingStar eller Lips och vill bjuda hem mig på lite sång?

Det var dags för karaoke ikväll igen. Den här gången var jag taggad och behövde inte bestämma OM jag skulle sjunga, bara VAD. Vilket förvisso inte är så bara, det är jättesvårt! Till slut blev det Jolene (Dolly Parton), och jag tog med mig en annan tjej från kören som skrev upp sig. En veteran sjöng först, sedan kom den andra tjejen och sen kom jag. Att sjunga så tidigt var nästan lite antiklimax. Efteråt ville jag nämligen sjunga mer men hade svårt att hitta någon sång som kändes rätt. Vi sjöng ungefär åtta stycken samtidigt på 9-5 (Dolly Parton). Jag funderade på att sjunga Another day in paradise (tänkte på Brandy även fast jag mycket väl vet att hon inte gjort originalet) men när jag kom så långt i tankarna var alla tider fullbokade. Skrev upp mig ändå, ifall det skulle finnas tid över innan det tog slut vid ett, men vid tolv åkte jag hem.

En tjej hade med sig en killkompis som jag pratade lite med. Alla andra droppade av i omgångar och strax efter de sista gick vi också, jag strök mig från karaokelistan och åkte hem. Precis innan jag kliver på bussen frågar han om han kan få mitt telefonnummer. Det är jag inte alls sugen på och försöker rädda situationen genom att bara svara att jag behöver gå på bussen nu. Hoppas att han inte ber om det genom tjejen. Kan man dissa någon på ett snällt sätt?

Innan karaoken verkade det visst vara både hockey och fotboll. När Johanna sjöng först ropade de något i nästan varje paus efter ett tag, dvs ganska ofta i "you're simply the best". Det var verkligen en hockeykör, fast i fel sammanhang. Först tyckte jag det lät som de ropade "boobies" och övervägde hur de skulle få sig en käftsmäll på lämpligt sätt, dessutom lite extra nervöst eftersom jag själv skulle sjunga direkt efteråt. När de sjöng lite mer precis efteråt om Änglarna insåg jag att det nog var "blåvitt" de skränade om. Fördelen var dock att jag hejades på ordentlgt före och efter jag sjöng. "Anna (klapp klapp klapp) Anna" osv.

...in fact I'm a bit of a bore.

Men alla kommer lyssna när jag börjar sjunga, för det blir ett solo på konserten den sjuttonde. Nästa söndag är det tema soundtrack och vi sjunger allt från Bumbibjörnarna, Blackadder och Spider Pig (Simpsons) till Joyful joyful (Sister Act 2) och Remember (Troy, Josh Groban). Det kommerbli både fint och roligt, tror det blir en grym konsert! Hoppas du vill komma!

Nu gäller det bara att jag håller mig frisk, brukar bli lite sjuk till konserter känns det som och även när jag är ute på praktik. Att jag var lite förkyld strax innan jag kom till förskolan den här gången kan ha hjälpt dock. Håller tummarna.

Jag läser inte tidningar, tyvärr orkar jag inte engagera mig i nyheter, så min uppfattning om vad som händer i världen är något begränsad. När jag hade sambos fick vi gratis prenumeration på DN av mamma och därför ringer de mig ibland med diverse erbjudanden. Jag tror de har förstått piken nu, för sist de ringde sa jag att jag inte skulle vilja ha tidningen ens om den var helt gratis, det blir bara till att bära ner i pappersinsamlingen. Det är tur att den ruljansen inte är så omfattande i mitt hem, för den påsen med tidningar står på balkongen, och den är ju som bekant bebodd för tillfället.



Trots att jag inte valt någon prenumeration någon stans dimper det ändå ner tidningar i brevlådan titt som tätt, och jag läser dem i princip aldrig. Det är inte mindre än sex olika tidningar dessutom: Lärarnas tidning, Skolvärlden, Studentliv, Pedagogiska Magasinet, Göteborgske Spionen, Lärarstudenten. Eftersom det är billigt och nyttigt är jag med i både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, och de skickar tidningar. Jag är student och därför får jag både vanliga tidningar och studenttidningar, plus att kåren skickar också. Ibland ser jag en rubrik som ser intressant ut och som jag känner att jag borde läsa, men jag orkar inte. Jag har ingen ro att läsa tidningar och att läsa i dessa varianter känns som en frivillig utökning av kurslitteratur.

Jag vill inte läsa dem, det går oftast direkt i pappersinsamlingen... det känns som om jag borde ringa och säga upp tidningarna. Jag ska bara....

Jag är hes och hostig. Jag försöker vara tyst, för att spara på rösten, men det går inte så bra. Nu är jag hemma i ensamhet och då går det såklart bättre, men tidigare ikväll har jag varit på manskörskonsert. Lyckades nästan hela konserten med att hålla mig till att hosta i applåderna bara. Konserten spelades in, så jag såg dessutom till att inte sitta för nära mikrofonen. Efteråt gick vi ett gäng till en holländsk pub som bland annat serverade bitterballen. Jag åt laxfilé. Sa till mig själv, och andra, att jag skulle försöka vara tyst, men det fungerar ju inte så. Har försökt på jobbet också. Märker att man nästan pratar ännu mer då, åtminstone blir man mer medveten om allting man säger, vilket ofta accentueras av hostningar värdiga att tävla med den grövsta gubben. Heshet kanske kan vara sexigt ibland, men inte med hostningarna inkluderade.

Jag har en längtan inom mig. Jag vill göra massa saker, träffa massa människor... men tills vidare försöker jag bara vara tyst. Ensamheten hjälper mig i detta. Även fast jag inte vill vara ensam egentligen.

Tänkte att jag skulle fira detta, men orkar inte planera någon slags fest. Känner mig rastlös. Har bakat kakor, då känner man sig huslig. Igår bakade jag bröd. Inom en snar framtid bakar jag antagligen paj och solskensbullar, men nu snart är det dags att åka till kören. Det blir nog inget firande. Har dock fått ett gratti-sms idag, tack Daniel. Antar att det beror på min massiva marknadsföring för denna händelse på Facebook. Jag har också skickat meddelande till alla mina åtta låtsastvillingar jag hittat via Facebook, som finns i en grupp där inte särskilt mycket händer. Skimret i att ha en låtsastvilling som följt mig sedan KP-tiden håller på att försvinna. Det finns dock en tjej som får det att vara värt det på något sätt, dessutom har hon en söt hund.

Nu ska jag sluta skriva.

Jag har även köpt spislock i Mariestad.

...inte tömt soppåsen.
...åkt till Karlstad.
...inte läst varken bok eller tidning eftersom jag haft för trevligt på bussen.
...ätit tacos och druckit mycket vin.
...blivit berusad redan vid halv nio, eftersom förfesten började kl 16(!).
...sjungit Fader Abraham och ramlat in i en bokhylla.
...dansat på Nöjesfabriken.
...träffat en göteborgsk fd klasskamrat på dansgolvet.
...utvecklat en viss haltande gångstil pga blåsa under foten, aj.
...inte sovit särskilt mycket.
...pga vätskeobalans införskaffat matsäck framförallt i flytande form.
...spenderat några timmar på en buss aningens kissnödig.
...vägt för- resp. nackdelar med att tränga sig in i busstoaletten.
...vid göteborgsk ankomst åkt direkt till manskörsfest och chilli.
...tillsammans med fyra andra tjejer fått mycket manlig sånguppmärksamhet.
...blivit bedårad och charmerad.
...lärt mig några nya norska ord som "kjempegöy på hytta" (dock inte stavning).
...blivit musikaliskt inspirerad av Manskoret Arme Riddere från Bergen.
...inte följt med manskörerna ut på stan.
...till slut åkt hem för att sova ett litet tag.

En härlig helg! Jag har hunnit med massor! De norska gästernas motto "At bedåre kvinner med våre smektende mannsrøster og fortære vårt øl i festlig kameraderi." har de lyckats ba med ikväll!

- Försökte klä mig tyskt och gjorde flätor. Kändes som om håret sa 'slurp' och försvann in i huvudet.
- Minns ni de gamla 20-lapparna? Det är inte länge sedan, men de känns ändå redan främmande. Hittade denna i kassan, någon måste ha missat detta och tagit emot den ändå.
- Ett tips från skolan: måla på genomskinligt duschdraperi.Tänker mig att det passar att ha i fönstret. Vik dock inte ihop efteråt. Klibbar ihop och fastnar även om det känns torrt.
- Måste klippa naglarna. Det sa ett barn också. "Va långa naglar du har.... du får nog klippa dom!"
- Chillin växer och frodas, det är kul när det växer, känns som en egen lyckad prestation. Intill en av de två nya lamporna från IKEA (KNUBBIG, körsbärsblom) som jag blev kär i.

Den 1 juni flyttar mina föräldrar till Trosa.
Det blir säkert bra, men det känns konstigt.
Hej då Stockholm.

Undrar hur min sommar blir nu...
Känner ett behov av att åka till Stockholm snart och rädda mina ägodelar.

Vissa saker kan jag inte skriva om.
Det handlar om personer som antagligen inte skulle läsa detta.
Jag kan dock inte vara säker på detta och då känns det inte ok.

Jag kan vara öppen med mitt eget liv men inte andras.

Fick smörgåsinspiration: avocado, ruccola, granatäpple. Kände mig lite reklamskadad, men det var gott. Designad smörgås. Hah! ---- Fikade uppe i vattentornet på Guldheden och passade på att ta lite kort till göteborgsquiz.

Till redovisningen där bland annat detta quiz var med tillverkade jag en t-shirt. Kändes kreativt. --- Ytterligare ett kort från quizet - gissa var?

Delar av klassen inspekterar Göteborg från ett nytt perspektiv.

Tillverkade hus till drömstad på Konsthallen under sportlovet. --- Klättrade upp på Ramberget och tittade på solnedgången, mysigt.

Ibland när jag är i affären köper jag något jag inte hade planerat.
Något att laga mat på eller något extra att unna sig.
Jag unnar mig hellre salt än socker, men det hör inte hit.

Mina föräldrar är inte riktigt kloka.
I helgen var de i Trosa och tittade på en begagnad husbil.
Det är något de pratat om länge, så det köper de säkert till slut.

När de var där undrade farbrorn om de inte skulle lägga ett bud på huset också.
De kikade runt och tänkte "här skulle vi kunna bo" så nu har de lagt ett bud.
Man kan inte spontanköpa ett hus och flytta bara så där!
Visserligen lite av ett skambud, och frågan är hur långt de är beredda att gå.
Men det är mycket möjligt att de flyttar till Trosa.
Kanske till och med ganska snart.

Aaaaaaaaaah!
Hjälp!

Det förändrar verkligen innebörden av ordet "hem". Lägenheten i Göteborg är mitt hem, men det är även huset i Stockholm. Jag har bott där i sex år (flyttade dit i nian) och alltid återvänt dit under mina besök i staden under de sex år jag bott i Uppsala, Brighton, Innsbruck och Göteborg. Rummet jag bodde i ser fortfarande ut som om jag bor där, jag har en hel del saker kvar där. Funderade häromdagen på vad jag är - stockholmare eller göteborgare. Jag vet inte om detta skulle göra frågan enklare eller svårare att besvara.

Det känns konstigt. Vi får se hur det går, om det blir någon flytt eller inte.

Fick verkligen mersmak av karaoken för två veckor sedan. Det var väldigt läskigt och jag tvivlade i det längsta på om jag skulle våga sjunga någonting överhuvudtaget, men när jag väl hade gjort det flödade adrenalinet och det kändes jättebra. Tror det är nyttigt med sådana saker. På en körfest i december sjöng jag solo på ett gyckel, det var också läskigt. Kören skapade ljudstämning med o-ackord. Jag tror jag måste utmana mig själv med fler liknande saker för att utveckla mig och bli modigare. Jag vill sjunga mer. Det finns massor med känslor i sången, det går att utnyttja så mycket mer, men det blir sällan mer än ett vagt nynnande till musiken jag lyssnar på. Antagligen borde jag försöka skaffa sångpedagog igen, det är jättenyttigt.

Är det någon som är sugen på att ta med mig på karaoke? Vi kan peppa varaandra. :-)

I fredags var jag nervös. Jag skulle ta med mig någon hem, eller några. Efter sittningen samlades vi och det blev en slags auktion över vem som skulle ta vem. Jag fick Simon. Vi hade inte pratat någonting under kvällen då, så vi utbytte några krampaktiga meningar. Sedan försvann jag i festens virvlar igen. Förväntade mig att bli trött tidigt, som vanligt på fredagar nuförtiden, antagligen ett tecken på att jag blivit äldre. Han också, eftersom han bara sovit tre timmar natten innan. Han hade rätt, jag hade fel. Han ville gå hem, jag var nervös. Jag klängde mig fast i ungefär två timmar till. Stackars Simon.

Det tog tid för mig att bli redo för hemgången. Jag var egentligen inte helt redo när vi gick, men jag gick ändå. Då var klockan strax efter fyra och det gick inte längre några bussar därifrån. Det slutade med att vi gick hem. Från Korsvägen till Hisingen. Klockan var halv sex när vi kom hem. På slutet av promenaden började jag få lite ont i fötterna. Det positiva var att vi fick mer tid att prata innan sömnen.

Vid tio började jag vakna igen. Vid elva gick jag upp. Vätskebristen kändes av men jag gick upp, fick i mig en liter vatten och sen kändes det bättre igen. Då började väntan på att Simon skulle vakna. Mitt omkringtassande blev mindre och mindre hänsynstagande, men uppenbarligen sov han ganska djupt att döma av diverse sovljud som hördes. Jag tror att min soffa är för skön.

Vi hann inte med brunch, så vi åkte direkt till öhlbollen, via gatuköket. Öhlboll är en fantastisk upplevelse, perfekt för dagen efter. I handen håller man en öl eller annan vätska och spiller man blir det frispark. Tempot är långsam gång. När någon gör ett mål flyttar man på målstolparna så målet blir mindre, vid tre mål står de helt ihop så man inte kan göra fler mål, och till slut står det 3-3 och det blir oavgjort. Lika förvånande varenda gång. Det var lite mer synd om Simon här som blev tacklad och fick sin vätska över jackan. Turkisk yoghurt.

Efter öhlboll och lite sång tog vi Älvsnabben för att "känna den västkustska saltbrisen" som det uttrycktes. Visserligen var det nog mer diesel än salt som sniffades, men sätena var väldigt sköna och vi såg ostindiefararen. När de andra gick på restaurang var jag fortfarande mätt efter gatuköket och väldigt trött så jag åkte hem och pausade. Råkade sova i fyra timmar innan telefonen ringde vid åtta. Jag hann se slutet av melodifestivalen och tur var väl det, för nu kan jag minnas upplevelsen av Darin som sjunger  "Se på mig" med så mycket stönande att Jan Johansen måtte fått ståstubb.

Mötte upp de andra igen i vår körlokal, där det sjöngs, drack öl och var allmänt trevligt. Klockan två åkte vi hem, trots att spårvagnarna inte gick som de skulle. På grund av detta, och att en frysande Tomas ville vara tuff i sin skinnjacka som han endast motvilligt knäppte, besökte vi McDonalds, där pojkarna drack milkshake. Simons vitfläckiga jacka kom på tal och han yttrade något om att folk kanske skulle tro att han hade dreglat, för det hade ju varit pinsamt. Sen dreglade han lite milkshake, så jackan fick lite fler vita fläckar, innan han skaffade sugrör för att underlätta drickandet. Vi gamla och visa 27-åringar log åt den tafatta nittonåringen.

Imorse ringde hans alarm vid nio-tiden. Sen sov vi en timme till. Eftersom det sista vi pratade om innan vi somnade var våra långa snoozningstider kommenterade jag detta när jag märkte det, men han hade frivilligt valt att skippa brunchen och sova lite längre. När han väl lyckades gå upp märkte jag det inte, för då sov jag. Men jag vaknade innan han gick och efter ytterligare några krystade meningar tog vi avsked. Jag känner honom fortfarande inte.

En konstig helg sömnmässigt. Imorgon börjar två veckors praktik, så det blir till att gäspa sig igenom dagen med barnen och kvällen med kören efter dessa fem timmar sömn jag nu tänkte införskaffa mig.

Godnatt!

Idag fick jag ett sms från min kusin.

"Nu kan du börja kolla efter brudtärneklänning till framåt sommaren :-)"

Iiiiiiiiiiiih!

Och när jag ringde var det upptaget!

Jag blir verkligen inte alls gift. Vi blev serverade räksmörgåsar hos Frimurarna och först ramlade min upp och ner på brickan, sedan tappades garnityr (gurka och citron) på golvet.

Under serenaden vände jag mig till en man som av någon anledning satt själv vid ett bord så han var bakom oss. Han blev rörd och tog av sig glasögonen för att se mig ordentligt och gav mig efteråt en kram och puss på kinden. När vi gick ut frågade han vad sången hette. Kul att beröra och jag älskar serenader, de berör verkligen. Även övriga låtar gick hem hos publiken och det är mycket roligare att giga när man får bra gensvar. Vi fick applåder redan vid tongivningen innan första sången. Uppskattande publik helt enkelt. Vi fick varsin ros, precis som förra året.

När vi var på väg hem stod vi i velande cirkel och tog inte för oss särskilt mycket förutom att sjunga samma sång gång på gång som fastnat. Känner att någon tar tag i min ros och försöker bända den uppåt. Han menade på att när man har en ros nedåt så är det någon som dör.

Kände inte för att åka hem direkt och vi pratade om lite olika saker, men till slut blev det bara ett besök på McDonalds där vi sjöng lite också. Så tyst som möjligt för att inte väcka uppståndelse. En konstig rysk dam som satt vid bordet intill med sin barnvagn och bebis och ockuperade för folk som ville gå förbi började ställa frågor mitt under sången. "Sjunger ni i tv?" Kanske trodde hon vi var med i melodifestivalen, annars vet jag inte.

Ett gäng unga killar tyckte det var roligt och applåderade bland annat. När de gick slängde de till oss en femtioöring.

En mycket trevlig kväll som gärna hade kunnat vara längre.