Väna blodsugare.

image10


För att undvika fnatt på mina lediga dagar så åkte jag och hälsade på i Grästorp igår. Åkte och tittade på Läckö slott och sen tillbaka och tog ett dopp i Vänern. Vass under vattnet gjorde bara ont och rev hål på både mig och mitt badsällskap... som fick en igel på sig! Såg nånting, pekade och sa på skämt "Vad är det där då, en igel eller?" och så VAR det det! Den var inte stor, men den satt där på vristen och sög. Efter det blev jag lite paranoid. Det kändes som jag hade iglar överallt. Mindes boken jag läst där en liten pojke får igel på sitt könsorgan.

Men inbillning är intressant. Psykologiskt som tusan. Samma med myggor, när man sett/hört en tror man de är på en hela tiden, fast kroppen antagligen känner samma saker som innan man började tänka på dem. Och det har då aldrig kliat så mycket på mig tror jag som när det var en tjej på dagiset jag jobbade på som hade löss. Likadant för min mor när det varit löss på hennes jobb också. Kan man känna efter för noggrant? Är det så man blir hypokondriker?

Kommentarer
Postat av: Annchen

Jag tror faktiskt det kliar mer när man tror man har löss, än när man faktiskt har det...

2008-05-10 @ 14:29:07
URL: http://naktergalning.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0