Väna blodsugare.

image10


För att undvika fnatt på mina lediga dagar så åkte jag och hälsade på i Grästorp igår. Åkte och tittade på Läckö slott och sen tillbaka och tog ett dopp i Vänern. Vass under vattnet gjorde bara ont och rev hål på både mig och mitt badsällskap... som fick en igel på sig! Såg nånting, pekade och sa på skämt "Vad är det där då, en igel eller?" och så VAR det det! Den var inte stor, men den satt där på vristen och sög. Efter det blev jag lite paranoid. Det kändes som jag hade iglar överallt. Mindes boken jag läst där en liten pojke får igel på sitt könsorgan.

Men inbillning är intressant. Psykologiskt som tusan. Samma med myggor, när man sett/hört en tror man de är på en hela tiden, fast kroppen antagligen känner samma saker som innan man började tänka på dem. Och det har då aldrig kliat så mycket på mig tror jag som när det var en tjej på dagiset jag jobbade på som hade löss. Likadant för min mor när det varit löss på hennes jobb också. Kan man känna efter för noggrant? Är det så man blir hypokondriker?

Macho.

Tittar på Predator och tänker på Universeum. Djungel och värmekameror... jag kanske också ska kräla runt i vegitationen så som Arnold gör? :-)

        -You're hit, you're bleeding.
        -I aint got time to bleed. (tuggar tobak, kinderna fulla)
        -Oh ok... (skjuter stort vapen) ...got time to duck?"

Pojkar alltså... varför vara macho när man kan kramas istället? :)

Undrar hur långt efter seglingen min kropp kommer fortsätta tro att det gungar? Känner mig fortf lite berusad ibland...


image9


Sol, vind och vatten?

Jag packar inget vettigt nu iaf, så horisontalt läge har intagits. Varför ska jag alltid vara så dålig på att packa? Vad är det för konstig psykologisk spärr? Det är ju inte så svårt, bara att slänga ner lite saker, varför ska det vara så tråkigt?

Om några timmar ska jag upp igen och följer med sambon till deras sommarstuga och segelbåt. Sett fram emot den här seglingen länge, men varken väder eller hälsa verkar vara med mig (oss) direkt. Kallt, regn och blåst. Men har med bikinin iaf. Samt regnkläder och spel. Nåt mys ska vi ha iaf :)

image8

Talpedagog, tack.

Detta hände för några månader sen. Står tillsammans med några kollegor och pratar i butiken i väntan på kunder. Utrop från högtalaren, medelålders kassörska som pratar sävligt och på bred göteborgska, stakar sig mycket och det låter lite sluddrigt:

 

-Kan kol... kolo... kolonial kontakta kassa ett, tack.

 

Hon inser hur det måste ha låtit och gör ett nytt utrop i högtalarna som går lite bättre:


- Kan kolonial kontakta kassa ett, tack.


Direkt efter detta kommer ett nytt utrop, nu från någon som suttit och lyssnat på detta inne på kontoret:


- Talpedagog till kassa ett, tack.

 

Kassörskan har humor och tar inte illa vid sig, men vi som hör skrattar gott och är lite smått chockade "Kan man säga så i högtalarna"?. Vi kan i alla fall fortsätta resten av kvällen med ett stort leende på läpparna.


Intim design.

Libresse har just nu bindor av Design Edition. Detta innebär att förpackningarna runt bindorna inuti paketet är designade i olika söta mönster. De är jättefina, men nu undrar jag... varför? Hur kommer man på något sådant? Hur många (förutom jag) visar eller kommenterar detta för andra? Poängen torde väl vara att det ska öka konsumtionen. Ändå blir jag lite glad. Och kanske är det poängen ändå. Isf är det rätt gulligt. Och kanske blir det inte lika mycket smusslande med intimskydden om de är dekorerade? Jo. Men man kan ju alltid räkna tanken.

Kanske är det trendigt också. Kanske har de tänkt på de som blivit så besatta av sitt underliv att de bleker anus och piercar/tatuerar eller allt vad man nu kan hitta på. När man jämför i såna banor ter sig designade bindor ganska harmlösa. Allting är relativt.

Äta mer pepparkakor kanske?

En cirka sju år gammal blond söt liten pojke studsar fram till kassan med sina föräldrar och börjar prata med mig i kassan.

        -Jag ska få en present!
        -Jaså, fyller du år?
        -Nä.
        -Nähä, har du varit snäll då?
        -Aaa!
        -Är du alltid snäll?
        -Eh... aa....? (tittar lite försiktigt på sina föräldrar)

Pappans svarskommentar:
        -När han sover...


Jag gillar såna där söta små barnkommentarer. :-) Sånt som kan förgylla en dag, hur små de än kan vara.

Pantad?

Kom att tänka på en händelse för några dagar sedan när jag väntade på spårvagn vid Korsvägen. En medelålders kvinna sitter på bänken i kuren och väntar. En lite äldre dam med dramaten (tantväska på hjul) närmar sig och kvinnan gör plats för henne också på bänken. Damen är av det talföra slaget och börjar samtala med kvinnan, som dock inte verkar ha något emot detta. Efter några korta repliker följer ungefär denna konversation:

Damen: -Vilken fin burk det ligger där! (pekar på en ciderburk som ligger på marken mitt i hållplatskuren)
Kvinnan: -Ja, den var fin.
D: -Är det öl, eller vad tror du att det är?
K: -Det är nog cider tror jag.
D: -Den var väldigt fin. Jag undrar vad det är för något... jag måste nog ta och kolla.

Damen går fram till burken, tar upp den och går tillbaka med den till bänken och sätter sig ner igen bredvid kvinnan. Hon håller burken på armlängds avstånd ifrån sig och läser högt:

D: -Re-kor-der-lig! Ja det var cider! Fyra komma fem. Men den var väldigt fin du.
K: -Ja, det var den.
D: -Man kanske skulle ta den, det känns nästan så.
K: -Ja, gör det du.
D: -Jag gör det.

Damen häller ut kvarvarande ciderinnehåll i burken bakom sig och stoppar ner den i sin dramaten-väska.

D: Tänk, jag som aldrig brukar göra sånt här...


Jag står bara där och ler. Mycket ska man höra...

Text i musik.

...har jag svårt att lyssna på. Men ibland tränger den igenom även till mitt medvetande. Och då kan den förgylla musiken ytterligare. Läste en fråga förut vilken textrad som var ens favorit och började fundera lite på det. Jag lider ju då av svårigheter att lyssna på text överhuvudtaget, i kombination med dåligt minne och beslutsångest... har svår att välja bara en favorit, det finns ju mycket bra saker på olika sätt. Men tänkte ändå lista lite av det jag kom fram till.

  • "don't try to fix me, i'm not broken" / evanescense - hello.
    (fin låt och fin rad, varför försöka ändra på något som redan är bra? det kan sluta med att det blir ännu sämre. ibland måste man kunna acceptera saker som de är utan att försöka förändra dem, likaväl som vissa saker bör försöka förändras.)
  • "if i'm a drink, you're my lemon squeeze" / aaliyah - it's whatever
    (det sägs ju att man kan bli kompletterad av den som man älskar)
  • "...kom låt oss fly båda två. kom låt oss ta skydd av min rejäla frottéfilt och gömma oss där för vår värld. vi kryper ner så inte vi syns, ligger å ler och njuter och skyms. åh världen blir glömd när vi snott in oss i filten, vi ser hur problemen ej syns. åh låt oss ta skydd av min rejäla frottéfilt och gömma oss där för vår värld." / galenskaparna&after shave (macken)
    (försvinna från världen ett tag, ta en paus från jobbigheter, varför inte i sällskap med någon man tycker om, förhoppningsvis komma ut styrkt med ny energi att tackla vardagens problem)
  • "forgive, sounds good. forget, i'm not sure i could. they say time heals everything, but I'm still waiting." / dixie chicks - not ready to make nice
    (det kanske är tanken som räknas, men ibland krävs det mer än så....)
  • "make your own kind of music. even if nobody else sings along." / the mamas & the papas - make your own kind of music
    (var stark, stå på dig, gör saker som är bra för dig, hoppas på att du får sällskap i det, men bry dig inte alltför mycket även om du blir ensam i det)
  • "don't cry to me, if you love me you would be here with me. if you love me come find me, make up your mind!" / evanescence - call me when you're sober
    (det räcker inte med att säga att man bryr sig, man måste kunna visa det också)

Godnatt.

image7

Mår lite bättre. Kände mig trevlig på jobbet igen. Händer inte så mycket annars. Håller tummarna för bra väder nästa vecka till seglingen. Undrar om det finns några väderdanser man kan utföra?

Molnen på himlen.

Jag lånar en Elvis-serie lite här från Metro.

image5


Fått fly hemmet nu ett tag och komma bort lite så känns lite bättre för stunden ändå, men har två dåliga dagar i rad annars. Hoppas det är bättre imorgon igen. Börjar tära att bo så temporärt som jag gör, att det aldrig blir färdigt. Kan bara vara i sängen nästan, och vill knappt ens vara där. Bara elektrikern kvar nu som ska komma, hoppas han gör det så snart som möjligt. Nu vill jag ha ett hem.


image6


Var irriterad på jobbet igår. På min sista rast gick jag ut och la mig på en bänk och tittade upp på molnen. Ibland behöver man verkligen bara komma bort ett tag. Tog ledigt idag.
---Andas djupt---


Vad ska jag säga till polisen?

Ibland tänker jag för mycket. Då kan jag börja tänka på hur det vore om något kriminellt händer omkring en. Ibland som idag något så oskyldigt som två lastbilar som står kvar där det inte brukar vara några parkerade på natten. Jag formar saker omkring mig till något potentiellt kriminellt eller annat som kanske skulle kunna göra att jag skulle bli förhörd av polisen. För att isf underlätta för dem så tänker jag därför ett tag på detta och försöker komma ihåg lite detaljer som skulle kunna hjälpa dem på något sätt.
    Det börjar nog oftast med en detalj jag lägger märke till och sen börjar jag fundera på om det skulle kunna vara till någon nytta att komma ihåg det. I kvällens fall såg jag att det varit en arla-ko på ena lastbilen tidigare. Det känns som att jag vill göra någon nytta med sådana saker. Fast grejen är att jag har så dåligt minne så jag skulle ändå inte komma ihåg nånting ifall det nu skulle bli förhör.  "Inbrott, polisen letar efter vittnen med information."  Och det är då jag träder fram med min påhittade hjälteroll och berättar om den vita lastbilen där man anade en arla-ko. Jag blir hjälte. Riktiga förstasidesrubriker. Eller hur.

Jag undrar: Är jag ensam om att fundera över potentiella polisförhör? Är det en bieffekt från CSI?

Note to self.

  • Kom ihåg att inte lyssna på alltför sångvänlig musik när du cyklar igenom insektssvärmar, eller något annat som innebär att munnen är öppen, som att prata i telefon. Läppglans är heller ingen höjdare. Death by lipgloss. Iofs, varför inte dö genom att fastna i läppglans, på nåt sätt ska man ju ändå göra det.
  • Kom ihåg att påminna vänner som festar/dricker alkohol att äta ordentligt, man mår så mycket bättre dagen efter då.
  • Kom ihåg att det ÄR ok att lägga sig att sova när man är trött, oavsett vad klockan är. Särskilt om klockan är två. Hm, är man lite skadad dygnsmässigt då eller om man tycker klockan 02 är tidigt?

Lektion nr. 1.

Det här är min fot.

image4



Oavsett vilka likheter ni tycker att den har med ett golv kan jag förvissa er om att så inte är fallet. Det här är min fot. Var vänlig trampa inte på den. Inte ens om det syns att andra redan gjort det. Bara för att andra gör något betyder inte det att det är rätt. Man KAN kanske göra så. Men det är inte rätt. Läs och lär.

Göteborg.

image2


Måste bara testa hur det blir när man infogar bilder. Och så kan man ju drömma sig tillbaka lite till tiden när jag faktiskt bodde där. Jag gillar Göteborg, det är en mysig stad och rätt lagom i storlek, man kan cykla nästan överallt. Till och med cyklat till IKEA :) Fast jag får ont i knäna av att cykla. Och det känns ju lite tantigt att halta runt lite. Men å andra sidan har jag varit tant sen jag var 18 och jobbade i kiosk. "Å så ger du pengarna till tanten i kassan." Hmpf. Vad var mamman då om jag var tant? Dinosaurie.

Serviceyrkets feminism.

-Skulle du kanske kunna vara så vänlig att möjligtvis
försöka ställa varorna på rad med streckkoderna mot
dig om du orkar? Det skulle underlätta så mycket för
mig om du skulle kunna göra det...

-Bygg inga varuberg!




Det ska ju finnas ett visst sätt för kvinnor att uttrycka sig på. Och visst, jag behöver inte titta längre än till min egen mor för att märka det väldigt tydligt. "Sen lite senare om du får tid kanske du skulle kunna städa ditt rum lite grand?" Jämfört med pappa som kanske skulle säga "Nu måste du ta å städa!" Båda meningarna betyder samma sak, men uttrycks mer bestämt och med färre ord av män. Generellt sett, såklart. Och jag tänkte på det idag... hör serviceyrken ihop med denna feminism på något sätt? De är ju oftast rätt kvinnodominerade. Att linda in vad som kanske annars vore barska ord i andra, mindre farliga ord så de inte landar så hårt.

Frukost.

Jag skär bitar av banan, jordgubbar och vindruvor och blandar det med yoghurt, russin och krossade linfrön. Gott. ABBA bjöd på Kalles mjukost på jobbet, vilket jag äter på FinnCrisp med rökt skinka på. Också gott.

Note to self.

  • Om du bestämmer dig för att cykla, se till att kolla först om/hur mycket det regnar, så att lämplig klädsel kan anpassas eller spårvagn nyttjas istället.
  • Tänk på att cykla försiktigt runt gräsänder, särskilt deras ungar, de väjer inte särskilt mycket. Inte lätta att skrämma eller bara dumma?
  • Kom ihåg att äta ordentligt och framförallt DRICKA.
  • Vid långa stående arbetspass, tänk på att stå ordentligt.

Doften av nystädat.

Klockan tolv är tydligen någonstans mellan klockan sex och nio. Jaha. Och nu sprids lukten av gammal sur unken disktrasa i lägenheten. Inte riktigt vad jag eftersträvar med städning, men ok. Det blev säkert rent iaf. Nu är det lister och eluttag som ska upp och sen kan vi flytta ut sambons säng till hennes rum så som det borde vara. När hon kommer hit. Usch, det är saker överallt. Jag behöver städa. Och sova. Och kolla parkering. Och... göra något annat än det här. Ja. Jobbar iaf inte idag. Nu blev jag sångsugen. Behöver ny musik. Och jag vill ut å dansa! Kanske på fredag.

Action.

Hur man vet alldeles säkert att man inte tittar på ett romantiskt drama: Varmkorvscykeln exploderar. Ja, det och Pamela Andersson's bröst.

Värme.

Plötsligt händer det. Kanske är det så.

Fullastad med mat efter storhandling eftersom det är tomt hemma och jag har procent-kupong (ja, lite vuxenpoäng är det väl ändå?) var jag på väg hem från jobbet. Väntar vid en hållplats på spårvagnen och en ung tjej med blå fjällräven-ryggsäck och brun pappkasse mellan armarna anländer också. Då händer det där som inte får hända. Hennes påse går sönder i botten och alla hennes varor hamnar på marken. Ketchupeffekten möter Murphy's lag.

Det är nu mänskligheten står inför några olika alternativ. Man kan stå och gotta sig åt att det inte är ens egna varor som ligger där på marken, tycka det är skönt att man slapp det själv. Man kanske till och med är skadeglad, vissa verkar ju njuta av andras olycka, vad det nu ska vara för poäng med det. Man kan låtsas som att man inte ser någonting, för vad har väl JAG med andras problem att göra? Väldigt Svensson.

Men! En annan kvinna som går förbi frågar på en gång om hon kan hjälpa till. Jag börjar fundera på om jag har nåt påsaktigt att hjälpa henne med. Erbjuder småpåsar som man tar i fruktavdelning, det är det enda jag har. Vi är de enda tre vid hållplatsen. Hon behöver ingen hjälp. Men... jag känner mig ändå bättre till mods. Spårvagnskuren blir en stund lite trevligare i vår temporära gemenskap. Myser lite med mina tankar om hopp för mänskligheten trots allt. Till och med solen tittar fram ett tag. Och en man beredde sig för att hjälpa mig trycka på knappen för att öppna dörrarna på spårvagnen när jag ska gå av med mina påsar och ryggsäck. Och de som stod och väntade på hissen öppnade dörren för mig när jag kom till huset. Det är sådana små saker som värmer.

Världen mår bra av omtanke. Jag mår bra av omtanke. Det jag tror många glömmer är att det är de små sakerna i livet som är de viktigaste. Att visa med små gester, gärna spontana, att man bryr sig om någon. Det gör jag gärna. Och jag tar gärna emot också. Att se någonting som man vet en vän skulle tycka om, och därför skaffa det till den personen. Att skriva små oväntade meddelanden (sms och mail i all ära, men det är nåt visst med papper) med trevliga budskap. Att försöka ställa upp och ta sig tid till varandra.

Le! Var glad. Gör någon glad. Det sprids. Det får en att öppna ögonen för andra positiva saker omkring sig. Tänk så många små trevliga saker jag la märke till efteråt. Och också... så var jag glad att det inte var mina påsar som gick sönder. För då vet jag inte hur jag hade kunnat komma hem alls. Det gjorde hon med den trasiga påsen med hjälp av småpåsar.

Jag gillar solskenshistorier. Happy Endings. Plötsligt händer dom.

Amerikansk juridik.

To make a deal. Att låta en mördare gå fri för att komma åt 500 pedofiler. Är det rätt? Ska det kunna vara så att man kan gå fri för vad man gjort bara för att man kan erbjuda något som är bättre? Ska jag då kunna samla på mig tillräckligt med information för att begå brott utan påföljder? Och är det rätt att ta någons liv för att den personen har tagit någon annans liv? Är poängen med straff att man ska lära sig att det var fel det man gjorde och bättra sig? Hur ska man lära sig något när man är död? Eller är det att visa andra att det var fel? Vems liv är då mest värt? Hur visar man att det är fel genom att ta ett liv till?

Jag påstår mig inte veta någonting. Jag bara undrar. Och jag vet att jag har för höga tankar om folk. Är det bra eller dåligt? Är det värre att bli besviken än att inte ge någon en chans? Är det bra att ha höga ideal att försöka leva upp till? Gör det att man kämpar för att bli bättre, eller att man ger upp för att det känns för avlägset?

Håll i er.

Håll i er. Det är nu mina tankar får fritt spelrum och vädras för världen. Nödutgångar finns placerade till höger. Mitt höger, inte ditt. Dvs armen som klockan sitter på.

Vad har egentligen bröst med musik att göra? Eller någonting alls som handlar om att sälja? Fast förvisso... när jag tänker på det... Det ÄR insidan som räknas. Men i vissa fall är utsidan något som förgyller. I vissa fall är det det enda man ser. För man kommer inte tillräckligt nära för att få ta del av insidan. Vissa sprider sina insidor som blomblad i vinden milda sommardagar. De som tar sig tid att stanna upp och titta sig omkring kan ta del av det mjuka fallandet. De små sakerna i livet att njuta av. Att ta del av andra. Att få lära känna andras insidor är värdefullt. Men om man inte har tid att lära känna en insida kan en utsida duga att vila ögonen på. Fast jag tittar inte så mycket på den oftast.

Ny byter jag stycke och försöker följa den tankegången färdigt.

Mat måste man äta. Den har en smak, men även ett utseende. Och ett tilltalande utseende på maten kan förhöja smaken. Kanske är det så även med människor? Iallafall för vissa. En del måste tydligen ha en lockande utsida för att vilja närma sig för att smaka på insidan. Tänk så många smaker de missar då.

Hjälp! ...var placerade jag nödutgångarna nu igen? Jag tror jag är för trött för det här nu egentligen.

Lämnade Stockholm idag. Tidsoptimist som vanligt. Missade bussen. Stress och taxipengar som straff. På tåget satt jag bredvid en man som luktade något diffust obehagligt och spenderade större delen av resan med att trycka på sin mobil, eller prata i den. Grälade med någon, på ett lågmält sätt som tydde på att de brukar bråka. La på några gånger. Och bakom satt barnen. Hur det måste vara att leva med något sådant. Jag må klaga på mina föräldrar ibland, men det är ändå bagateller egentligen. Fast jag kommer älta pappas korta humör nu ett tag... tyckte inte jag var värd en utskällning, men om han nu inte kunde hålla sig då mitt i ilskan så borde jag ha fått en ursäkt efteråt. Men det är ändå inte vanligt. Mer sorgligt att gräla med vana.

Inte slå. Klappa fiiiint! Världen skulle må mycket bättre av fler kramar.

Kommer jag bli som min mor? Hur mycket tar man efter från sina föräldrar egentligen? Hur lätt är det att bryta loss från de fack man hamnar i, formad av föräldrar och omgivning? Det är aldrig för sent att lära en gammal hund att sitta sägs det. Men jag då? Jag ska... sluta nu. :-)

RSS 2.0