Näktergalning

I fredags var jag en av 18000 på Liseberg som såg Veronica Maggio. Väntade på Korsvägen och nappade på den smarta idén att köpa årskort till Liseberg på Pressbyrån, vilket gjorde att vi kunde gå förbi köerna som var gigantiska. Vi saknade ett kort i gruppen dock och upptäckte en kort kö bredvid den långa, med bara tio personer i max. Vi hamnade ganka långt fram och det var en härlig känsla och en bra konsert där Veronica verkade lite chockad över den stora publiken som fick henne att känna sig som Håkan Hellström.


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.632915-anstallda-kritiserar-liseberg

Efter en snabb mellanlandning på en hemmafest fortsatte vi till Apéro Géant, en spontanfest vid Näckrosdammen med minst 1000 personer enligt GP, som verkar ha varit där tidigare under kvällen. Hela parken mellan Humanisten och Artisten var full av dansande personer vid DJ-båset och folk på picnicfiltar. På den här bilden tycker jag det ser glest ut jämfört med upplevelsen senare under kvällen, som visserligen var mörkare då.


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.632636-spontan-fest-vid-nackrosdammen

På lördagen var jag inte en del av den stora folkfest som Göteborgsvarvet innebar. Istället höll jag mig för säkerhets skull inomhus för att undvika en demonstration mot moskén och två för. Polisen höll de olika grupperna åtskilda och gjorde ett bra jobb för att dämpa den hetska stämningen. Stundvis var det ändå lite oroligt och jag tyckte det var obehagligt med skanderingarna. "Inga muslimer på våra gator" möttes av "Inga nazister på våra gator". Mitt intryck var att det var fler som var där för att protestera mot rasism än för att protestera mot moskébygget.


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.632699-fyra-gripna-vid-moskeprotest

Lördagkvällen fortsatte med inflyttningsfest med betydligt färre deltagare. Där spelade vi ölkubb. Ställ valfria ölburkar på två linjer med en öl (Kung såklart) i mitten. Vi slängde dansk öl i petflaska på varandras öl.

Bilderna kommer från GP.se

Våren kom så plötsligt en dag att jag kände mig lite tagen på sängen. Var är mina vårskor och vårjacka? Äger jag ens det? Det känns som om jag behöver påfyllning på den fronten. Jag går runt och samlar vårtecken nu. Utöver sol och temperatur så har jag sett vitsippor, cortegeprogramförsäljare i sina vita rockar, knoppar börjar brista, näsor börjar rinna, asfalten har blivit bortsopad och jag har blivit påhoppad av flera majblommeförsäljare. Så små de är. Jag minns när jag sålde själv. Fick nästan sålt som mest när jag gett upp och var på väg hem på bussen, då flera kom fram och ville köpa. En del idag har en ganska påflugen försäljningsstrategi. "Du och du och du skulle passa väldigt bra med en majblomma. Ni får två för en!" Vårtecken gör mig glad, så jag fortsätter leta. Nästa stora grej jag väntar på nu är tussilago. När den kommit så känns våren komplett!

Nu har jag återvänt till verkligheten och är ute på VFU (praktik). Jag vet fortfarande inte om jag är helt bekväm i min yrkesroll. Känner mig inte helt färdig, men det känns ändå bra att komma ut nu. Känner mig mer motiverad. Det började redan vid vikariat hos ettåringar en dag. Femåringarna jag är hos nu är också söta. Trots att gården nästan var helt täckt av is sprang de ändå över den som ingenting. Det ligger väl i deras natur. Tur då att de ändå har nära till marken om de skulle falla. En nackdel med jobbet är de tidiga tiderna, för en morgontrött nattuggla som mig. Imorgon börjar jag sju. Gäsp. Dags att sova med andra ord.

När julen är över säljs det som är kvar ut billigt. I januari köpte jag därför en svart julstjärna på fot. Den har lyst sedan dess för jag har sett den som mysbelysning och bordsdekoration i köket. Vissa har reagerat när de kommit hit men den är inte skrikigt julig när den inte är röd tycker jag. Nu börjar det närma sig jul och stjärnan blir därmed mer legitim. Saken är den dock att lampan i stjärnan slocknade kring första advent när mer normala människor tar fram sitt julpynt. Jag har inte bytt ut den lampan ännu eller hängt upp min röda julstjärna i vardagsrumsfönstret, som i förutom två små tomtar är det enda julpynt jag brukar ha.

Jag läser psykologi nu men det känns som biologi. Vi lär oss om olika funktioner i kroppen som neuron, signalsubstans, synaps, depolarisering, axonkägla och effekter av droger. Det är intressant men ju mer jag lär mig desto fler frågor får jag. Nästa vecka är det självstudier inför tentan. Tiden går så fort! Den kanske är myeliniserad?

Tillbaka från Ryssland och Санкт Петербург, här är spridda anekdoter.



Myggorna anföll redan vid gränsen och igår räknade jag till ungefär 30 stycken myggbett. Jag förstår inte varför de skulle bita mig i pannan eller fingerlederna men finner ändå viss humor i att de format ett J på vänster arm. Mindre humor ligger i kliandet och en del myggbett har gått sönder, det brukar aldrig hända mig. Ryska myggor är inte att leka med!



Vi sov på två olika hostel och de som valde att vilja ha det lite lugnare fick jackpott med trevlig och omtänksam personal, ordentligt kök, en soffa att hänga i och toaletter där man kunde spola ner toapappret. Det fick man nämligen inte göra på vårt hostel, liksom på flera andra ställen i Ryssland. Behöver jag säga att det inte alltid var så fräscht? Vi var lovade ett stort rum och stolar till alla när vi skulle öva vår repertoar, men det fanns inte. Vi skulle även få hela ena hostellet för oss själva, men det fick vi inte heller så första natten saknades sängar. Det sades att det fanns kök men det innebar att det i ett rum hade satts in en mikro och en kokplatta, vilket inte räknas som kök. Om du åker till St Petersburg kan jag alltså rekommendera Soul Kitchen Hostel, där de andra bodde, men inte Apple Hostel, där jag bodde.


Utsikt från Apple Hostel över Nevski Prospekt till vänster. Soul Kitchen Hostel låg till höger.

Nevski Prospekt är en 4,5 km lång gata där det mesta händer. Det tog oss ungefär en halvtimme eller 100 nummer på den gatan att komma till den svenska kyrkan vi hittade att öva i istället. Många av kyrkorna där har genom åren använts till många andra saker. Det hade gjorts om till två våningar och golvet var slitet med flagnande färg från en basketbollplan. En kyrka jag läste om hade bland annat varit pool och symaskinsfabrik men var nu bokaffär om jag minns rätt. Jag ville gå upp i Isakskatedralen och få se stan ovanifrån men det var tyvärr stängt när jag skulle dit. Jag tror även det är fint att se staden från vattnet men de Paddan-liknandebåtarna missade jag attåka med. Vi tog dock hydrofoil ut till Peterhof och dess Versaille-liknande trädgårdar. Det var en båt som gick snabbt som tåget och hade bekväma säten så på hemvägen sov de flesta.



Service och vänlighet är tyvärr ingenting som efter denna vecka känns som något utmärkande för ryssarna. Det tog dem en halvtimme att göra två bagels och juice, så vi tjänade inte alls något på att undvika 40-manna-kön på Subway som vi trodde. Det var inte så många som kunde engelska, i alla fall inte särskilt bra, så det har varit intressant att försöka göra sig förstådd. Jag fick köpa grisen i säcken och i mina piroger fanns inte alls köttfärs eller skinka som jag hade hoppats på. I den ena fanns en korv och något potatismosigt och den andra hade en fyllning som jag bestämde var tonfisk och purjolök. Under veckan har jag gått omkring och försökt bokstavera och tyda skyltarna. Lite nostalgiskt att känna sig som ettagluttare igen och försöka lära sig läsa.

Smoothie skrevs ungefär Smuffi eller смуффи
Omelett skrevs omlet eller омлет
Toalett skrev tyalet eller туалет

Det finns många vakter, poliser och militärer eller vad de nu är i Ryssland. I Peterhof fick jag beskrivet var toaletten låg och gick ut från cafét för att hitta det. Misstänkte en dörr och frågade tre vakter utanför: toalett? De sa nej och upprepade mitt ord när jag gick därifrån som om det fanns humor i det. Jag gick runt två hörn och insåg att det inte var där, gick tillbaka till cafét och frågade. Det var visst den dörren och när jag gick igenom de leende vakterna till toalettdörren blängde jag lite på dem och sa att de hade ljugit.


På samma ställe spillde en servitör soppa på en tjej med asiatiskt utseende. Vi vet inte om det var för att vi inte var ryssar eller för att det sägs finnas vissa rasistiska tankar i landet, men han var otrevlig nog att antagligen inte ens be om ursäkt, utan mumlade bara något på ryska, såg nonchalant ut och gick vidare.

Det är olika priser beroende på om man är ryss eller utländsk, och det är ofta studentrabatt, så ta med studentkort om du har. Har du en ryss som får in er till rysspriser, så ta med en sådan också. Hermitaget på Vinterpalatset kommer du t.ex. in på gratis om du är student. Det finns väldigt många föremål och jag fick lite överdos på tavlor på slutet. Det finaste är egentligen rummen som är stora och maffiga med härliga kristallkronor. Det finast sägs vara Jordantrappan, men den renoverades tyvärr så vi fick inte se den.

Tunnelbanan är maffig men lite läskig om man åker den mest trafikerade linjen i rusningstrafik. Jag kan relatera mer till tåg i Japan nu, där folk medvetet trycks in för att få plats med fler. Det var knökfullt och stressig panik för att gå på och av.


Ett tempel som passar till tunnelbaneingång.

Ryssar tycker om att posa och gör extravaganta saker på alla foton som tas. Jag har sett armgester vid blommor redan från litet barn, så det ska börjas i tid. Se cool ut, lägg dig på marken, lek sjöjungfru... men välj bort det svenska sättet att stå rakt upp och ner och se lite generad ut.



Nu ska jag iväg på inspelning av Doobidoo men planerar att uppdatera senare med fler bilder och mer text.

8 minuter sen buss till Gislaved.
2 flaskor med vätska att dricka på resan.
1 trevlig, pratglad bibliotikarie.
2 söta, nervösa marsvin.
1 sug efter husdjur.
2 filmer med tillhörande popcorn.
63 varierande krukväxter i 6 fönster.
0 besök på Sunkträsket.
2 glas vitt vin på Higgins.
1 göteborgsk/brasiliansk killes berättelse om hur han "mår bra av att dricka".
5 olika brödsorter, varav 4 hembakade.
2 flaskor med samma vätska återvänder oöppnade.
3 minuter tidigt tåg till Göteborg.

De finns där. De märks olika mycket, framförallt genom sina persienner.

Tanten Ek hade en "Ingen reklam"-lapp som påpekade att man skulle spara den svenska skogen. Det är humor enligt mig, även om det är osäkert ifall det var medvetet eller inte från hennes sida. Hon gjorde aldrig något väsen ifrån sig och persiennerna var oftast fördragna redan när det började skymma. När jag flyttade in fick jag tips av hyresgästen innan att presentera mig, som hon hade gjort, för det var uppskattat. Jag märkte aldrig att hon lämnade hemmet någon gång eller fick särskilt mycket besök, förutom från hemtjänsten. Vi pratade två gånger tror jag, och hon uttryckte oro för min skull att jag kom hem sent ibland. "Inte för att det stör!" Jag hörde inte henne och hon sa att hon inte hörde mig. En fin granne helt enkelt. Sedan hände något med persiennerna. De vinklades inte som vanligt och jag förstod att hon inte var där, sedan tolkade jag dem och såg att hon kom tillbaka, sedan var hon borta igen. Av skvallergrannen fick jag reda på att hon flyttat till ett hem utan att trivas och kom tillbaka, flyttade sedan till ett annat hem där hon trivdes bra, men sen dog hon. "Hon är begravd och klar" som han uttryckte sig.

Skvallergrannen bor på min andra sida och hans persiennanvändning var minimal, vilket gjorde att man hade full insyn i hans liv, som verkade ensamt och framförallt fyllt av tv-tittande nätterna igenom. Han hade jobbat som fastighetsskötare här, vilket han verkade tycka gav honom rätt att gå in i min lägenhet när jag hade hantverkare här vid två tillfällen. Jag fick känslan av att han var lite alkoholiserad, då han ofta verkade dricka tills han blev lullig. När jag tillät mig att säga mer än hej så verkade samtalet aldrig vilja ta slut, så han kändes lite jobbig på flera sätt. Honom har jag hört mer genom väggarna, både hans tv och nu på slutet hans hostningar. Jag har inte tänkt på dem som något att oroa sig för, men en granne har nu satt upp en lapp med när han begravs och tycker vi ska ge pengar till Hjärt- och Lungfonden, som de anhöriga skrev att man skulle tänka på. Det verkar som det låg mer bakom de där hostningarna än jag trodde. Jag såg att persiennerna var fördragna mer nu och att han satt upp en "ingen reklam"-skylt, så jag förstod att han inte var där, men jag trodde han rest bort.

De var inte unga och de levde ganska ensamma liv, vad jag vet.

Två döda grannar på en månad, eller kanske två. En konstig tanke jag får är att man borde passa på att ha en fest nu när jag bara har grannar över mig. Det har, nu när jag tänker på det, varit ovanligt tyst även ovanifrån...

Jag har inte sett något melodifestivalande än i år, men började fundera kring det när jag märker att jag har kopplingar till schlager.

Jenny Silver - Brukar handla av mig.
Malena Ernman - Har konsert med min gamla kör, Uppsala Kammarkör.
Salem al Fakir och Sarah Dawn Finer - Vi gick i parallellklasser på mellan- och högstadiet. Har antagligen dansat med Salem, då vi hade dans med hans klass en gång i månaden.

Sen vet jag inte så mycket mer. Peter Jöbacks bror köpte min kompis hus, men det är ju lite att möta Lassie. Faktum kvarstår dock, världen är liten, och ju mer medier, desto lättare blir det att upptäcka det.

En fördel med att vara ganska fullbokad är att man slipper städa.
En nackdel med att vara ganska fullbokad är att man inte hinner städa.

Här ser inte bra ut. Alls.

Jag slutade 12 igår. Tanken var att jag skulle sova lite på eftermiddagen eftersom det inte blivit tillräckligt med sömn på natten. Det blir sällan det när jag jobbar och kommer hem klockan elva och sedan börjar klockan nio morgonen efter, vilket är ganska vanligt. Det kräver i så fall att jag går och lägger mig direkt när jag kommer hem och det ska ganska mycket till för att jag ska göra det.

Jag åkte hem och tog det lugnt men det blev ingen sömn. Det gjorde att jag inte var helt pigg på kvällen och det i sin tur gjorde att mitt festhumör var ganska skört, som Petra uttryckte det. Jag hade ändå trevligt. Först en fest där jag som icketandläkare kände mig ganska mycket i minoritet, samt mitt dåliga samvete, för att jag inte lagat mitt hål i tanden, växte sig större. Den lägenheten var tydligen också på 37 kvadrat, precis som min. Jag vet inte hur många som kom, men jag räknade till 24 stycken någon gång innan alla hade kommit. Fascinerande hur väl lägenheten kunde sluka folk, för det kändes inte påträngande trångt ändå.

På slutet blev det lite dans, sedan gick vi vidare till tandläkarnas festvilla Munhålan där det blev ännu mer dans. Särskilt i början var det bra musik och lagom med folk, men sedan blev det trängre och musiken inte lika bra. Det märks att man är för nykter när man börjar störa sig på folk som knuffar till en hela tiden. Jag fick en öl på mig bakifrån och en lång kille hastade därifrån. Jag blev lite irriterad. Om man spiller en öl på någon kan man väl i alla fall ha vett att be om ursäkt? Hade ganska pösiga byxor vilket gjorde att vätan kändes lite mer eftersom den inte var konstant. Det förtog mitt festhumör något. Jag kände ju hur blöt jag var och försökte se det också. Då kommer den långa killen tillbaka.

- Det är ingen som har spillt på dig, det är lugnt!
- Jag känner ju att jag är blöt, så jo det är det!

Jag sa inte att jag visste att det var han som spillt och han försvann igen. Jag antar att kommentaren var något slags försök att släta över det hela, men det gjorde mig bara ännu mer irriterad. Kanske var han för full för att be om ursäkt när det hände, men varför skulle han försöka inbilla mig att det inte hade hänt?

Jag härdade ut och mina kläder började torka. Musiken var fortfarande lite sådär dock. Sedan fick jag en drink över mig, bakifrån igen, på samma ställe på dansgolvet, och återigen ingen som bad om ursäkt. Den här gången blev jag ännu blötare och det kändes ungefär som om jag hade kissat på mig. Det punkterade mitt festhumör för gott och strax därefter gick vi hem.

Det var en ganska trevlig kväll ändå, trots det negativa jag här har målat upp, men jag kände att jag inte kunde utnyttja den till fullo. Idag ska jag strax iväg och jobba så kanske var det bra att det inte blev för mycket festande. Imorgon är jag sugen på soffa och film. Jag har ju DVD-spelare. Och fjorton nya filmer. Ifall det hade gått er förbi...

Jag har köpt en ny ryggsäck idag. Det var verkligen på tiden! Fick en Dakine från mamma i födelsedagspresent, men blommorna passade inte mig. Hade lite beslutsångest idag, men till slut vann McKinley över Dakine. Nu har jag 28L med massa finesser jag väl aldrig kommer använda. Har precis packat över mina grejer från nuvarande (kassa) väskan. Vill fortfarande skaffa en lite större axelremsväska dock, mina går ju bara sönder!

Jag har även köpt en G-klav. Till slut! Jag har länge velat ha en, i flera år. Om jag minns rätt så är det Malins förtjänst, som hade en g-klav som ring. Har inte sett särskilt många och de få jag sett har inte varit fina. På Nordstans Guld hittade jag lite olika hängsmycken, bland annat den g-klav jag tog med mig hem, men även noter som var fina. G-klaven satt åt fel håll dock, men de hjälpte till att vända på den. Satte precis på mig halsbandet och känner mig lite fin, samt musikaliskt vårdande.

Det var inte så länge sedan jag köpte två par byxor och jag är så nöjd med jeansen så jag köpte ett likadant par till idag också. Har ju till och med fått komplimanger för mina ben i dessa jeans, så det är väl inte så mycket att fundera på, byxorna går ju ändå sönder till slut.

Det märks att jag känner av den ekonomiska skillnaden, redan nu innan den egentligen har trätt i kraft. Jag ska ta studielån nu också, inte bara studiebidrag och lön. Det betyder att min inkomst i stort sett blir dubbelt så stor och jag tror jag behöver det just nu. Jag har klarat mig ganska bra på de 5-6000 jag levt på i nästan två års tid nu, men jag blir snål och kan inte unna mig så mycket. Det gör jag nu och jag tror jag behöver det. Jag vill slippa tänka på den ekonomiska aspekten med att komma till skott med att beställa tid hos tandläkaren för att laga hålet som konstaterades i maj (men det är inte bara därför jag skjutit på det). Jag vill gå ut på stan och spontanshoppa kläder och annat, jag går alltid i samma gamla trasor annars känns det som. Jag vill gå ut och dansa och gå på bio, och känna att jag har råd med inträdet och biljetten. Det här kommer bli bra.

Jag måste också tillägga att jag är stolt över Christine som tagit examen och fått jobb! Grattis kära vän!

I sommar blir det turné med kören till St. Petersburg. Jag funderar på om jag ska följa med eller inte. Antagligen blir det så, men just nu väger jag lite fram och tillbaka. Det känns så avlägset. Inser dessutom att det verkar vara många som slutar nu, framförallt av dem som jag umgåtts mest med. Jag har väl lite beslutsångest och är rädd för det okända.

Min hårborste är dammig och jag funderar fortfarande på varför. Inte är jag väl SÅ gammal?

Har fått en DVD-spelare av en kompis, som invigdes igår. Det var länge sedan jag kunde titta på DVD så nu är jag återigen sugen att rota igenom lådorna med billiga filmer på exempelvis jobbet, för att ha hemma när lusten faller på. Någon som är sugen på filmkväll? :)

Tågförseningar verkar höra julen till, särskilt när Sverige överraskats med kyla och snö. I väntan på brodern roade jag mig med att ta kort på skylten på perrongen. På julafton sedan gick vi på promenad längs ån och ut till havet där dimman och isen låg. Vackert och kyligt.

Detta fick bli min julhälsning, Trosa å och vintrig idyll.

Huset till höger är tydligen Sveriges minsta hotell, och det hade till och med ganska många stjärnor. Två rum på nedervåningen och en vit på övervåningen. Och ja, varför inte fira bröllopsnatt där, verkar ju mysigt, precis vid ån i Trosa. Hotell Vega hette det tror jag.

Julfton. Kalle Anka, ljus, julgran med julklapparna under och brasa i öppna spisen. Den spontana bilden på ljuslyktorna är just nu min bakgrundsbild på mobilen.

1. Åkte spårvagn i veckan och i nedförsbacken på Götaälvsbron bromsade den in och sedan kom en duns, men såvitt jag såg blev det ingen skada på vagnen och förhoppningsvis inte heller på det som körde på oss.

2. Harald Treutiger såg gammal ut när han handlade av mig i veckan, men var trevlig, trots att vi inte hade något spaghettimått.

3. Har fått en DVD-spelare av en kompis. Tack Michael! Först skulle den kosta några hundra, sen en hundring och till slut fick jag den gratis, så jag tog med lax som vi åt istället. Mycket trevligt, men lite dålig timing. Nu när jag äntligen kan titta på film igen vill jag ju dega i soffan och göra just det, men det går inte riktigt, för...

4. ...tentaångesten börjar komma krypande. Tenta på fredag och jag har inte börjat plugga än, har inte ens överblick på hur mycket det är jag måste lära mig. Dock börjar jag inse hur lite tid det är kvar att plugga på. Salstenta, det var ju jättelänge sen! Jag måste börja plugga matte snart helt enkelt.

Det finns väl en gräns för hur mycket familj man klarar av. Den här gången kom den ganska plötsligt, eller så var det för att jag inte fick någon egentid. Eftersom mina föräldrar bestämt sig för att flytta går det inte att späda ut föräldratiden med kompistid på samma sätt. Jag tycker det känns krångligt.

Nu har jag tagit en sväng förbi Stockholm i några timmar och hänger nu i Uppsala. Jag bor hos en kompis som är och jobbar. Vi pratade om hur tråkigt det är med tvätt igår, så jag vek hans tröjor och sorterade strumpor - kalsongerna håller jag mig undan ifrån. Nu ska jag snart gå till affären och skaffa mat till kvällen. Det är inte så mycket jag gör, men jag känner mig ändå lite som en hemmafru.

Det är trevligt att träffa folk och åka bort lite, men det ska bli skönt att komma hem igen på onsdag. Men imorgon ska jag först gå på Avatar 3D på bio. Det kan nog bli en trevlig upplevelse, både på skärmen och att titta på folks fula nyllen i töntiga glasögon.

Verkligheten förtränger jag, t.ex. det faktum att jag har en fältstudie att göra och en salstenta att plugga till. Det är något tankarna bara snuddar vid. Idag har jag istället tagit det lugnt. Väldigt lugnt. Behövligt. Är det så här det är att vara hemmafru?

Det är kallt i huset. Jag sover i källaren och med huvudet upp mot stenväggen känner man hur kalla de är och de kyliga vinddragen som sveper förbi. Termometern som hänger på väggen visar 16 grader, trots att elementet är skållhett - det räcker inte till. Jag sover med velourbyxor, t-shirt, långärmad sweatshirt, strumpor och raggsockar på mig och ligger under täcke, filt och överkast, med ett extra täcke i beredskap på golvet om det skulle behövas. Vi har eldat brasa ikväll men jag tror inte det hjälper, även om det är mysigt för stunden. Kanske skulle jag inte nekat mammas erbjudande om att köpa tofflor till mig att ha här. Jag förstod att det skulle vara kallt redan i somras när jag var här första gången. Då var det värmebölja och jag var på gränsen till att frysa på nedervåningen.

Mamma försöker locka mig till att bada bastu med henne under julen och kanske borde jag passa på. Jag ska försöka komma i badkaret iallafall! Det är något jag varit sugen på länge och man får väl passa på när det finns tillgängligt, samt att det förhoppningsvis också kan hjälpa upp temperaturen.

Pappa håller på att montera biljardbord. Det är mer pill än man tror, men nu är det i alla fall snart färdigt. Kisel(?)plattor och bivax som ska smälta i springorna och sandpappras och det ska limmas och skruvas och vattenpass och häftpistol... det är mycket pill. När det är färdigt ska det tydligen väga 130kg, får hoppas nästa som ska bo här vill ha biljardbord också, för det lär inte gå att flytta på i första taget!

Tvärsöver gatan bor en vän till mina föräldrar. Vi barn har också umgåtts när de träffats, så vi har lekt en del som barn. Idag tog vi med oss en son till Nyköping för att handla julklappar. Mamma letade bland annat till mig. Det var en konstig känsla med vissa nostalgiska vibbar. "Säg till om det är något du önskar dig." Det är inte så mycket jag önskar mig, så det kändes lite som att få allting jag pekar på. Glöggmuggar, äggklocka och ett sällskapsspel tror jag det blir. Jag vet att jag annars får pengar och då blir det inte av att jag köper något, men det känns ändå dumt att önska sig saker på något sätt. Det känns krävande, trots att det är något som efterfrågas. Vi lottar vem som ska köpa till vem och så behöver man bara köpa en julklapp, för 200 kronor. Ett liknande koncept (fast utan lottning) sker med Stockholmstjejerna, så det är inte så många klappar att skaffa. Kan hända att det blir något mer till någon, men då sker det mer spontant tror jag - vilket känns som present som är mer värda. Jag är inte inne i något julmode... är inte inställd på varken julklappar eller julkort. Hoppas ingen blir besviken som blir utan, du är inte ensam.

I huset har Nisse flugit omkring under dagen. Mamma och jag döpte Nässelfjärilen som antagligen följt med in med veden. Känns konstigt med en färgglad sommarfjäril mitt i vintern. Nisse är fin, men jobbig när han (?) flyger på en. Satte sig på mammas hals ett tag.



Jag försöker landa. Ledighet kommer göra mig gott. Jag hoppas finna julefrid för att ladda batterierna.

Fick med mig två korister på karaoke igår. Det var antagligen inte det bästa tillfället eftersom det var så mycket folk där, så vi fick inte sjunga så mycket. Det var flera som var utklädda.

Tanke 1: Jaha, temaklädsel, det är kul.
Tanke 2: Jaha, möhippa, det förklarar saken.
Tanke 3: JAHA, blivande maken har hatt och skägg, det är DÄRFÖR de ser ut så!

Han fick också sjunga en sång, Tuppen. När han kom med sin svensexa blev det ännu fler folk. De satte sig inte ens vid bord som det inte fanns så mycket kvar av, utan stod upp. Framför oss, så vi inte såg texten. Tack, tack.

Jag sjöng "Vindarna viskar mitt namn" som var alldeles för låg, men blev för hög för att oktavera upp, kändes som ett dåligt låtval. Sjöng duett till "Ain't no mountain high enough" vilket gick sådär, hon sjöng det jag kunde och sen blev jag mest förvirrad. Så när dagen var slut var jag fortfarande något otillfredställd. Men det är bara på't igen!

Det är bra att bjuda hem folk, på flera sätt! Jag har haft underbart trevligt ikväll och först nu börjar jag ana lite trötthet till slut. Petra kom först, vid 17.30, sen kom det några få så det hela började med lite soffmys och uppdatering om läget. Till slut kom det fler och fler, så det tydligt märktes att min hall är lite liten genom att den svämmades över av jackor och skor överallt. Jag gillar att vara värdinna, fick lite fnatt på snacksinköpet och ibland försökte jag vara överallt samtidigt för att fylla på i skålar och liknande. Framförallt i början sprang jag lite runt som en yr höna, vilket såklart gjorde att de första gästerna hade svårt att sätta sig ner och komma till ro. Under kvällens gång fick jag ständigt fundera över vart jag ställt mitt glas sist, för att öppna dörren eller liknande. Inte för att man får så mycket tid över till att dricka ur det ändå. Men det gör absolut ingenting, de bästa kvällar byggs på bra humör och det har jag verkligen haft ikväll.

Fått flera komplimanger för lägenheten och köket och jag är så nöjd! Det blir extra motiverande att städa när man ska få hem folk, bland annat därför jag föredrar att ha fest på lördagar, så man hinner förbereda ordentligt. Den här gången har jag till och med tvättat fönster och rensat avloppet i handfatet och golvbrunnen i duschen, samt plockat i bortglömda högar efter tidigare snabbstädningar och återfunnit en sedan länge förlorad ögonskugga som jag saknat, t.ex.

Känns som kvällen blev helt perfekt! Jag tror inte vi var alltför högljudda så grannarna stördes. Jag tror inte det var någon som rökte heller, jag är lite stolt över mina vänner på det sättet! Om jag räknar/minns rätt så kom det 22 stycken till mina 37 kvadrat och det gick förvånansvärt bra. Försökte få folk att sätta sig i sängen, men de verkade ta det som en pik "är det inte lite tidigt för det?" trots att jag tyckte det var en bra yta med sittplats till och med, som bara stod outnyttjad. Jag fick en serenad av killarna som kommit från kören, det är aldrig fel. Det var både livat och mycket folk, samt lite lugnare och mysigare prattillfällen både först och sist, samt en del sånger, för vi var till och med stämfördelade!

De tre sista körkillarna gick kl 04, men då var jag inte trött så jag har städat det mesta och diskat en hel del också, känns bra. Nu börjar tröttheten smyga sig på och eventuellt kommer en kompis, som rest hit för festens skull, hit redan vid tio, så det är väl dags för lite sömn nu.

Jag är glad! Måste bjuda hem folk oftare! Har fortfarande snacks kvar så kanske får ta tag i den där spelkvällen snart som jag varit sugen på länge. Det är kul att vara värdinna, det passar min mammiga sida.

Målartjejen fick ställa tapetbordet i trapphuset för att få plats. Hon blockerade tydligen grannens dörr lite så de verkade precis ha pratat lite när jag kom hem vid lunch, när hon precis skulle sätta igång. Det tog ungefär tre timmar totalt tror jag. Jag satt i soffan och lyfte inte många fingrar, förutom över tangentbord och fjärrkontroll, medan hon förvandlade mitt kök. Skön arbetsfördelning. Så plötsligt tassar grannen in - i min lägenhet! Han ser mig i soffan och säger bara hej, och går vidare till köket och frågar hur det går för henne och kommenterar hur köket ser ut. Sedan kommer han tillbaka ut i rummet och pratar ett tag med mig också. Sån jävla fräckhet!

Jag funderade på att kommentera honom till målartjejen i förväg. Det kom i efterhand fram att han varit inne och tittat när jag fick ny plastmatta i badrummet efter vattenskadan. Det är ett intrång i mina personliga egendomar som jag inte uppskattar det minsta. När jag ser honom på gården eller i trappen försöker jag hålla mig till att säga hej och gå vidare. Han är skvallrig, dricker en del och är vaken halva nätterna och tittar på tv... samt har jobbat hos fastighetsvärden i många år. Han verkar tycka det ger honom rätt att känna sig som fastighetsskötare/hantverkare och klampa rakt in hos andra. Det tycker inte jag!