Näktergalning

Köpte gula handskar på Willy's som får mina händer att lukta gummi. Tog med mig balkonglådan med jord, bajs och ägg till komposten där de nu får vila i frid. På balkongen dock går honan omkring med anklagande blickar på mig och lyfter på kvistar för att leta efter äggen. Emellanåt flyger hon ner på marken för att titta om de hamnat där. Hon fattar ingenting.

Nästa steg i processen är att göra mig av med bajset på balkongen och det borde göras nu på kvällen så det inte rinner bajsvatten på folk nedanför. Känner mig dock fortfarande lite för skyldig inför duvföräldrarna och vet inte om jag vågar visa mig därute än, tänk om de attackerar mig?

Efter detta gäller det att anpassa balkongen så den inte är inbjudande för duvor längre utan istället avskräckande, nu är jag trött på bajset. Hänger antagligen upp blänkande saker som får dingla och förhoppningsvis skrämma iväg dem, eller något rovfågelsaktigt som ser läskigt ut.

Roligaste tipset kom dock från en vän som googlade åt mig:

"Gå och köp en massa flugpapper som du sen virar in balkongräcket med. Sen när duvorna kommer, så fastnar de. Destu mera de spratlar, destu mera traslar de in sig. Snart har du en massa döda duvor som du kan stoppa upp. Eller laga mat på dem." (inte mina stavfel)

Nu har duvungarna flugit iväg. Häromdagen såg jag hur en av dem flaxade sig upp någon decimeter i luften. De såg nästan ut som helt fullvuxna duvor. Nu är dock problemet med hur jag ska undvika en ny kull. På ett sätt är det redan för sent. Jag hade tänkt vara snabb med att rensa bort lådan och sätta upp läskiga saker eller så när de lämnat boet, men duvföräldrarna var snabbare än mig, så det ligger redan två nya ägg där nu. Lyckades skrämma iväg pappan och därunder låg de. Har sett mamman ligga bredvid ungarna ett tag nu, så de verkar verkligen se till att inte förlora någon tid. Kullar omlott med varandra.

Suck.

Det har varit ganska kul att ha duvorna här och se dem växa upp. Lite som husdjur. Men nu är det slut på det roliga, det är min tur att använda balkongen nu, de får inte en och en halv månad till. Nu vet jag dock inte riktigt vad jag ska göra, eller hur. Jag antar att jag får slänga lådan och äggen, eller ta med dem till förskolan kanske. Det känns lite som mord, så jag måste samla lite moralisk rättfärdighet först. Konstigt egentligen, hönsägg äter jag ju hur lätt som helst. Har väl börjat skaffa mig en relation till just de här duvorna eller nåt.

Är det någon som vill adoptera två duvägg?

...det blir inte så mycket här nu. Har knappt tid att sova ens.

Tittade precis i kalendern och den är väldigt fullbokad.

På lördag får jag andas lite igen, innan dess är det jobb fyra dagar i rad, plus turnérep och skola. På söndag är det bastukalas. Sen börjar nästa vecka som också är ganska fullbokad, men torsdag 4 juni är det sista dagen i skolan med massa redovisningar, ser fram emot sommarlovet, även om det är en del i början också eftersom det blir turné till Nürnberg 10-14 juni. Konsert i Göteborg innan avfärd, söndag 7 juni kl 18 i Johannebergskyrkan.

Vi har valt körens nya dirigent ikväll, känns gött. Det har gått åt en hel del tid till det.

Hade skönt hemma, fullt upp men inte för mycket. En del flydde staden när jag kom dock, synd. Hittade en hel del roliga saker i Stockholm, en liten nostalgitripp.

Godnatt!

Hej Lennart! Jag tycker att
du är snäll, söt och dum
ibland, bara ibland, men det
är sällan. Kan inte du och jag
spela vändåtta efter barnprogrammen.
Snälla du. Eller något annat. Du
kommer vell ihåg hemlisen. Du får
inte prata med mig om den.
Hälsningar Anna

tvättmedel
baguette
läsk
2 tidningar om Pantflaskor
täcker till hänt extra
Nacos
gräddfil
mildsås

Nu är det intensiva dagar fortfarande, men snart är det några dagar ledigt. Jag åker till Stockholm fredag till lördag men frågan är hur ledigt det kommer bli. Min plan är att, förutom socialisering, rensa bland mina saker hos föräldrarna innan de flyttar någon vecka senare. Jag ska slänga men jag ska även rädda saker, annars vet man inte vad som händer riktigt.

Provdirigering ikväll, kassamöte på jobbet imorgon, turnérep på onsdag. Kristi flygare, ja tack, du är välkommen!

9 pers.

10 st Brödskivor
Skinka
"Polarsallad"
2st Paprika
10 "kakor"
Chips
Cider


Varför är inköpslistan för nio personer men mängdangivelserna för tio? Vad är det för skillnad på kakor och "kakor"? Är det något man äter ihop med "Polarsallad".


"Eller?"

Så var konserten över. Jag var osäker in i det sista om jag skulle kunna sjunga eller inte, hostade mycket i helgen, även igår. Försökte hålla mig så tyst som möjligt i lördags och var nervös när jag gick till repet. Först gick det förvånansvärt bra att sjunga, sedan blev jag hesare och hostade mer igen, så jag tog det lugnt. Mitt i repet, som vi gjorde i vanliga salen eftersom vi bara hade biografen Draken i fyra timmar, så gick brandlarmet. Det var dock ganska skönt, då fick vi gå ut i solen och tog med piano och allt, fortsatte repa där. Hundramannakörer förbrukar en hel del luft i ett rum och höjer temperaturen en hel del.



Det kändes maffigt med konsert i Draken och det var gött att se oss annonserade som klassisk biofilm eller teater, då det stod "VÅRKONSERT 17 MAJ" utanför. Innan konserten rullades röda mattan ut och marschaller tändes.

Fantastiskt vad man kan hinna lära sig på tre veckor, vilket är så lång tid vi haft på oss för att lära repertoaren. Det har varit intensivt. Några lärde sig samma dag en jingel från McDonald's för att börja konserten med reklam, precis som det ska vara på bio. Vi fortsatte med THX-ljudet och truddelutten från 20th Century Fox. Första delen av konserten mimade jag en hel del och såg antagligen inte särskilt engagerad ut, för det var jag inte heller. Var osäker på hur mycket rösten skulle klara men ville verkligen sjunga mitt solo. Jag var osäker och nervös för detta in i det sista, så när jag till slut sjöng det kändes det lite darrigt på grund av detta, men det känns ändå bra att ha gjort det. Gör gärna om något liknande en annan gång då jag hoppas vara friskare för att kunna njuta mer av det. Tänkte även försöka sjunga karaoke fler gånger, tror det är nyttig träning. Ska bli intressant att höra inspelningen sedan, men det kändes bra och publiken uppskattade den, det hördes.



För att höra en del av låtarna vi sjöng som fanns på Youtube sedan innan, klicka här.

Tittade inte så mycket på schlagern ikväll, bara några bidrag. Det roade mig inte så mycket. Jag trodde det, även om det roligaste är att kommentera det hela, särskilt ihop med andra. Kläder, röster, osv... Tittade mest på snabbreprisen, och här följer även en snabbgenomgång av vad jag tycker och tänker, även om jag mest sett små snuttar här och där.


Island lesbisk kärlek.
Kroatien var pinsam, men lät lite som Yrrol i bakgrunden och i början, från de grekiska scenerna.
Frankrike tror hon är Edith Piaf, gillade inte.
Sverige lät inte helt ren ikväll, vet inte vad jag tycker om låten överlag, men ikväll lät det inte bra. Intressant att se hur det kommer gå i röstningen, vad Europa tycker.
Island fin, men frågan är om ballader kan vinna?
Armenien hade kunnat vara bra, särskilt med lite stämmor.
Ryssland var jobbig, skrikiga toner och egocentrisk video i bakgrunden.
Turkiet, åh jag vill också kunna dansa orientalisk magdans.
Azerbadjan var helt ok, med Arash.
För stort ego på Bosnien Hercegovinas artist.
Moldavien var skön, studsig. Men "Hora Din Moldova" kan man ju inte döpa det till, tänk på svenskarna!
Malta lite stucken gris.
Estland gillade jag, skön harmoni, söt tjej, fin sång... undrar vad hon sjunger? Hade gärna hört på engelska eller liknande istället, även om det är bra att behålla karaktärer från hemlandet.
Danmark lite så kommersiell vardagspop.
Tyskland var ok, men hur mycket strippade Dita?
Albanien alldeles för jobbig röst annars hade den kanske kunnat vara bra, men nu lät det mest bara falskt.
Norge tråkig, usch.
Ukraina skön, fart och fläkt, men frågan är om det var för mycket. Lite konstig samtidigt: "Titta jag kan trumma också!"
Rumänien helt ok, men lite dussinpop och upprepande. Lite sådär.
Storbrittanien tråkig, intetsägande för mig.
Finland goes E-type. Små barn ska inte leka med elden, antagligen inte finnar heller.
Spaniens dräkt påminde om Britney med nakendräkt med stenar på. Konstig låt.

Blev inte så många bidrag kvar då som jag gillar någotsånär: Island, Azerbadjan, Moldavien, Estland, Tyskland, Ukraina, Rumänien. Spontant skulle jag säga Estland eller Ukraina, men det känns ju som Norge kommer vinna. Får lyssna mer på bidragen senare, många brukar ju kunna växa på en efter ett tag.

Och det kommer även rapporter från artisterna i KRIN RUUM! Såna där ryska gröna rum är lite konstiga tydligen. Vitrysslands tjej som visst vunnit skönhetstävling fick verkligen koncentera sig ordentligt för att kunna prata, det är ju inte så lätt när man måste se till att vara snygg samtidigt.

Klassiskt, berömma den fantastiska showen med diverse klyschor och leende pauser för svar på tal som aldrig kommer.

På söndag är det Soundtrack-konsert i biografen Draken. Där finns denna dörr. Den fascinerar mig.

Varför är ingången förbjuden?
Är utgång okej?
För vem är den förbjuden?
Är det ingen som får gå in?
Varför finns den där om den är förbjuden?
Åt vilket håll är det en ingång?
Utgång är inte förbjuden men hur ska man gå ut om man inte får gå in först?
Vem har förbjudit den? Varför?

Kanske får jag mer svar på söndag.

Det finns fler mystiska ingångar i Göteborg,.



Det behövde inte stå att den var förbjuden, det var alldeles för svårt att komma in där ändå.

- Jag är avundsjuk på den här strumpan, den kysser hela ditt ben på ett sätt jag inte kan.
Jag är avundsjuk på den här knappen, för den får vara med dig hela dagen.
- Jag antar att du är avundsjuk på mina skor också?
- Ja.
- Varför?
- För att de tar dig bort från mig.

Ralph Fiennes är romantisk i "The end of the affair".
Försöker hålla mig tyst och låtsas därför att det är kväll genom att dra ner persiennerna och titta på film som jag lånat på biblioteket. Finns inte så många andra ställen att få tag på VHS längre. Jag gillade den här filmen dock, lite trög i början men fin i övrigt och lite intressanta händelseutvecklingar.

3,7 muskulösa gummibjörnar av fem möjliga.

Jag vill sjunga mer karaoke.

Visst sjunger jag ändå, men i kör så kan man fuska med så mycket (andning eller hoppa över några toner eller om man inte är säker på hur  man ska sjunga osv) men när man sjunger själv så tvingas man tänka mer och anstränga sig. Jag tror det är nyttigt med karaoke, för det ger chans till att sjunga själv inför publik. Modet ökar med övning och erfarenheter.

Om två veckor blir det karaoke igen, på ett annat ställe, med delar från en annan kör.
Är det inte någon som har SingStar eller Lips och vill bjuda hem mig på lite sång?

Idag kände jag mig lite som den man, antagligen smått socialt handikappad, som i reklamen välkomnar och ta kort på folk som anländer till tv-serien "Färjan 2" med ett ständigt upprepande: "Hej heeej, välkomna. Hej heeeej, välkomna. Hej heeej, välkomna. Hej heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej. Välkomna."

Jag började känna mig upprepande ikväll jag med. "Hej hej. Hej hej. Hej hej." De vet inte om det själva, men det gör jag. Jag har ett liknande hej som mina grannar oftast får. Minns inte vem som uppmärksammade mig på detta att det låter likadant. Det börjar lite högre och sen blir det lite mörkare: Hej hej!

Scrubs-J.D. berättade i Filip och Fredriks program att han varit i Stockholm och där lärt sig att man ska säga allting två gånger på svenska som han uppfattade det: Hej hej. Tack tack. Det spelade inte så stor roll vad man sa, bara man sa det två gånger. Var kommer mitt extra hej ifrån? Varför är det främlingar som får det av mig? Borde det inte vara mer närstående som får fler hej? Eller är det mer intimt med bara ett hej?

Som den där hejande fotografen från Färjan vill jag i alla fall inte känna mig igen.

Hej heeej då dååå.
Natti natti.

- Hej, jag har tid halv elva. Jag undrar... hur frisk behöver man vara?
- Hur sjuk är du?

Berättigad fråga. Förkyld, möjligtvis lite förhöjd kroppstemperatur, men visst klarade jag mig. Jag var ju inte jättesjuk. Inte idag heller, men stannar hemma för att kurera mig. Måste bli frisk till helgen, det är ju konsert! Och jag har solo, så måste bli bra i halsen.

Jag gick i alla fall till tandläkaren igår. Som tur var kunde jag andas genom näsan, annars måste det vara jobbigt att gå dit. Det är en lätt klaustrofobisk känsla man får där man ligger och känner hur man egentligen vill svälja, fast inte vet vad det man sväljer innehåller så man vill hellre skölja och spotta, men hur ska man berätta det där man ligger med diverse saker i munnen och försöker komma fram till var man ska titta. Tandläkare Tomas var trevlig men vi känner ju inte varandra, så det känns inte naturligt att titta honom i ögonen. Särskilt inte när han tittar i min mun. Så vad ska man titta på? Lampan finns där och oftast blir det den, trots att det är lite ljust. Det är ju å andra sidan poängen med en lampa, hur vore det med en lampa som gör saker mörkare? Den lampan skulle jag tycka var häftig eller alternativt reklamera.

Det finns inte så mycket spännande saker i taket. Det känns dumt att blunda. Det är befogat vid polering eller liknande när man kan blunda för att det inte ska hamna diverse otrevligheter i ögonen. Det är en socialt knepig situation, där problemet helt ligger i besökaren, tandpersonerna är ju vana. Tandhygienisten/sköterskan eller vad hon nu var... Marie polerade. Mitt i, när munnen temporärt var tom, frågade hon om den bok jag hade med mig för att läsa i väntrummet:

- Är den bra?

Hur utförligt ska man svara? Risken är ju att det snart kommer in massa saker i munnen igen och då blir det så svårt att prata. "Dhu fhöchståh dhe hahla oh eh tscheh schoh blih höherrgihreen".... Nä, kanske inte.

Resultatet blev ett hål som behöver lagas. Kostnadsförslag 680 kronor. Det känns ju väldigt lockande att ringa och boka tid för att åtgärda detta. Hm. Sen är frågan om man ska nappa på att betala 35 kronor i månaden för att fixa eventuella tillkommande saker "gratis" i framtida tre år?

Jag antar att jag har någon sorts klädstil. Ser väl ungefär likadan ut för det mesta känns det som. Därför kom det överraskande att jag fick så många komplimanger för min klädsel igår. Det blev samma kläder idag och då kom det fler komplimanger. Jag har haft samma kläder innan, vet inte vad det var som gjorde det just den här gången. Trevligt, men lite lusigt.

Och ok, en jeansklänning i halterneck, med svart t-shirt under och svarta leggings och ett hängande halsband med lila plaststenar på. Det var tydligen populärt i kören. Så,nu får det vara slut på modebloggandet.

På söndag har vi konsert i biografen Draken klockan 19. Jag brukar inte vara så påstridig med att försöka få folk att gå på körens konserter, som en annan sa "jag vill inte påtvinga mina vänner mitt fritidsintresse" men den här gången kör jag lite mer aggressiv marknadsföring. Jag tror nämligen det kommer bli en grym konsert, temat är Soundtrack.

Exempel på låtar vi sjunger är Bumbibjörnarna, Blackadder, Hoist the colours (Pirates of the caribbean), Joyful joyful (Sister Act 2), Gabriellas sång (Såsom i himmelen), Double trouble (Harry Potter), Donald Duck, ABBA-medley (där jag har ett solo), Gabriel's Oboe.

Det blir  både fin och rolig musik helt enkelt och lokalen är riktigt maffig, Göteborgs största biografsalong tror jag, med sköna fåtöljer att avnjuta det hela i. Kom gärna och lyssna! Det är roligt att sjunga för stor publik. Konserten är en timme och kostar 70 kronor för student, 100 kronor för vuxen. Kan köpas i dörren eller direkt av mig, eller bokas via mail.

Det intressanta är också att vi övat in allting på tre veckor...

7 maj - De gula fjunen börjar försvinna.


8 maj - Nu är du lite nära, försök inte. Titta här så stor och läskig jag är när jag ställer mig upp, visst är jag? Visst blir du rädd?


10 maj - Lite gos med mamma. Svårt att få plats med båda två under nu. De har åtminstone alltid varandras närhet. Vid matning kan man konstatera att det inte alls är omöjligt att mata två ungar samtidigt genom samma mun.


11 maj - De blir mer och mer lika stora duvor nu. Det går fort, tydligen växer man snabbt när det enda man gör är att ligga still i samma ställning och bara äta och sova. Det kan säkert många soffpotatisar intyga om också. Det mindre tilltalande är bajshögen intill balkonglådan, som också bara växer och växer. Jag har en del att göra därute sedan när de flyger iväg.

I början var de helt tysta, nu piper de ganska gulligt när föräldrarna kommer för att mata dem. I övrigt ligger de tysta och stilla, andas ganska mycket. Föräldrarna är för det mesta ute och letar mat nu så de är själva ofta. Ibland kommer några andra duvor förbi. De verkar mest nyfikna. Är föräldrarna här jagar de bort de andra, annars händer inte så mycket. Ungarna känner uppenbarligen av vilka föräldrarna är och ligger vid dessa tillfällen fortfarande tysta och stilla.

Äggen lades omkring omkring 10 april och kläcktes ungefär 28 april. Enligt mammas fågelbok ska ungarna vara flygfärdiga efter ungefär 30-35 dygn, så de borde flyga härifrån om ungefär två veckor vid månadsskiftet. Med tanke på hur snabbt de vuxit hittills ser de nog ut som vanliga, fullvuxna duvor då gissar jag. Jag undrar dock hur de ska kunna komma upp till balkongräcket för att ta sats. När de flygit iväg får jag försöka vara snabb med att städa bort därute, innan mamma och pappa duva får för sig att tillverka en ny kull.

My baby drove up in a brand new.... Cadillac.

Tomt. Fullt. Förvirrande. Frestande. Lek med elden.
"Vill inte vill och blir åter kysst." Jag kan relatera.
Kropp och knopp jobbar inte alltid i team.
Man kan må både bra och dåligt samtidigt.
Jag vill inte tänka så mycket, men jag vågar inte sluta med det.
Jag bromsar. Går backen upp eller ned?
Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.
I ögat en tår.

Dagen efter vårbal där vinet var gott. För gott tydligen.
Perfekt idag vore kramar och pizza.
Pizzan fick jag, men inte de kramar som skulle lindra.

Vill inte, vill.
Ensam eller sällskap?
Söka upp själv eller bli hittad?
Duntäcket är mitt sällskap.
Inte tillräckligt som substitut.
Andas. Försöker vänja mig. Anpassning.
Vart är jag på väg?
Tiden att hitta rätt väg och att njuta av utsikten finns inte.
Jag ser fram emot sommaren.

En flicka i tioårsåldern med långt ljust hår i hästsvans och ryggsäck på ryggen satt på samma buss som mig härom-morses. Jag kände igen henne från en annan morgon där det såg ut som om hon höll på att somna, men jag var inte säker på det. Denna morgon var jag dock helt säker på att hon sov. Huvudet gled nedåt i en för nacken antagligen ganska obekväm ställning för att titt som tätt plötsligt ryckas upp igen, för att sedan upprepa proceduren. Det var då det hände. Flickans kompis/syster i samma ålder satte sig tillrätta bredvid henne och placerade sitt huvud så att den sovande flickans huvud fick stöd och slutade nicka så tungt. Hur gulligt som helst!

Det var dags för karaoke ikväll igen. Den här gången var jag taggad och behövde inte bestämma OM jag skulle sjunga, bara VAD. Vilket förvisso inte är så bara, det är jättesvårt! Till slut blev det Jolene (Dolly Parton), och jag tog med mig en annan tjej från kören som skrev upp sig. En veteran sjöng först, sedan kom den andra tjejen och sen kom jag. Att sjunga så tidigt var nästan lite antiklimax. Efteråt ville jag nämligen sjunga mer men hade svårt att hitta någon sång som kändes rätt. Vi sjöng ungefär åtta stycken samtidigt på 9-5 (Dolly Parton). Jag funderade på att sjunga Another day in paradise (tänkte på Brandy även fast jag mycket väl vet att hon inte gjort originalet) men när jag kom så långt i tankarna var alla tider fullbokade. Skrev upp mig ändå, ifall det skulle finnas tid över innan det tog slut vid ett, men vid tolv åkte jag hem.

En tjej hade med sig en killkompis som jag pratade lite med. Alla andra droppade av i omgångar och strax efter de sista gick vi också, jag strök mig från karaokelistan och åkte hem. Precis innan jag kliver på bussen frågar han om han kan få mitt telefonnummer. Det är jag inte alls sugen på och försöker rädda situationen genom att bara svara att jag behöver gå på bussen nu. Hoppas att han inte ber om det genom tjejen. Kan man dissa någon på ett snällt sätt?

Innan karaoken verkade det visst vara både hockey och fotboll. När Johanna sjöng först ropade de något i nästan varje paus efter ett tag, dvs ganska ofta i "you're simply the best". Det var verkligen en hockeykör, fast i fel sammanhang. Först tyckte jag det lät som de ropade "boobies" och övervägde hur de skulle få sig en käftsmäll på lämpligt sätt, dessutom lite extra nervöst eftersom jag själv skulle sjunga direkt efteråt. När de sjöng lite mer precis efteråt om Änglarna insåg jag att det nog var "blåvitt" de skränade om. Fördelen var dock att jag hejades på ordentlgt före och efter jag sjöng. "Anna (klapp klapp klapp) Anna" osv.

Det är en sak att lägga till nya delar på namn som mitt. Anna-panna har jag fått höra många gånger. Men vissa namn blir inte lika oskyldiga. Filippa-pippa, Ulla-pulla, Krilla-pilla... Särskilt Ulla måste vara ett svårt namn att ha, med såna ord det rimmar på. För om man äter för mycket bulla blir man tjock och retad. Så är det nog.

Idag byggde jag sandslott med barnen. Det hann inte bli färdigt men var snyggt när jag gick. Antagligen trasigt ganska snart efter att jag gick, men det är kul att göra saker tillsammans med barnen och engagera dem till samarbete. På vägen hem på bussen kände jag hur det krasade mellan tänderna. Sand har en förmåga att ta sig in lite här och där. I skorna får man räkna med, att det var i munnen var lite förvånande. Ibland tar det sig in mellan tårna genom strumpan. Man behöver inte gå till spa, det är bara att gå till förskola så får man gratis sandpeeling, ibland på vissa ställen man inte alls visste behövde peeling, men rumpan är väl en ganska bortglömd kroppsdel annars så ok, varför inte.

Strumporna röjer det mesta om dagen. Igår år vi t.ex. ris, det märktes tydligt.

Citronerna växer. Styrets gyckel på omsitsen med tema slow motion. Planen är att göra citronsaft och det är viktigt att hålla vattnet kokande i väntan på skörd. Det går verkligen i slow motion, så det passar bra.

Snart kommer sommaren och det ständiga problemet med blomvattning. Det räcker med en gång i år tror jag. 1-15 juli åker jag till Trosa/Stockholm. Någon frivillig på att komma förbi och vattna här omkring 7 juli någonstans?

...men de blir inte särskilt mycket snyggare ändå.


Lördag 2 maj. Kommer jag för nära ser de ut att göra vågen när de något pulserande ställer sig upp några gånger. Antar att det är ett försök att se farliga ut.

Måndag 4  maj. De lämnas av föräldrarna oftare nu, de hämtar antagligen mer mat.

Skrev till en ex-korist som var sugen förut på att söka som dirigent för kören, men inget svar.
Skrev till en som ville följa med på Doobidoo att det fanns plats kvar, men inget svar.

Jag tycker om att hjälpa människor, lyssna på dem och försöka göra de glada. Jag ser gärna att andra gör detsamma med mig. Det känns däremot lite lönlöst ibland när man lägger manken till och inte ens får något gensvar.

...in fact I'm a bit of a bore.

Men alla kommer lyssna när jag börjar sjunga, för det blir ett solo på konserten den sjuttonde. Nästa söndag är det tema soundtrack och vi sjunger allt från Bumbibjörnarna, Blackadder och Spider Pig (Simpsons) till Joyful joyful (Sister Act 2) och Remember (Troy, Josh Groban). Det kommerbli både fint och roligt, tror det blir en grym konsert! Hoppas du vill komma!

Nu gäller det bara att jag håller mig frisk, brukar bli lite sjuk till konserter känns det som och även när jag är ute på praktik. Att jag var lite förkyld strax innan jag kom till förskolan den här gången kan ha hjälpt dock. Håller tummarna.

Vissa vägar måste man vilja gå självmant. Man kan inte locka någon dit, särskilt när vägen leder någonstans man inte själv är säker på att man vill gå.

Det verkar djupt rotat i göteborgaren att gå och titta på Cortégen, denna uppvisning av resultatet av två veckors vagnbyggande och öldrickande. Chalmers dominerar därmed göteborg på Valborg med Cortégen, och göteborgsk humor dominerar Cortégen där det kryllar av ordvitsar och liknande. Vissa saker är bra, vissa inte. Jag gillar t.ex. Milleniebuggarna, där det buggade loss parvis till musik på lastbilen och gick omkring insekter bredvid.



Kören brukar sitta på andra sidan gatan på dessa kort, men det var liiiiite mycket folk där, så vi satt några stycken under ett träd, där det var mer jord än gräs. Intressant hur många man kan klämma ner på samma ställe. Åkte hem ganska direkt efteråt, och det var jag verkligen inte ensam om. Kom att tänka på alla youtube-klipp som finns på japaner som pressas in i tågvagnar. Det var en skön dag men jag hade gärna varit med på morgonens sillfrukost också t.ex.

De ser ut att frysa lite när de ligger där ensamma och darrar lite. Har även sett hanen mata dem. Jag vet att det är så det går till, men det ser ändå inte särskilt lockande ut att äta kräks. Praktiskt dock att förvara matsäck inuti sig och ta fram vid behov. Det enda som hörs är vingslag vid skiftbyte och något enstaka purr mellan föräldrarna vid samma tillfälle, annars är det helt tyst därute. I alla fall från duvorna.

Det finns fler nyfödda i naturen, på förskolan finns det harungar (eller om det är kaniner) och har de tur har förskolebarnen fullt upp med att leka så de glömmer bort att de finns där. En vuxen som jag kan också kika ibland...



Den här årstiden verkar även vara populär för att föda ungar för vår egen ras. :-)

Skola och praktik på dagarna och fullt upp även på kvällarna. Jobbade i torsdags, motionsmöte i fredags, konsert och rep hela lördagen, årsmöte hela söndagen, rep i måndags, dirigentintervju och rep i tisdags. Skulle ha gått på rep även i onsdags, det första inför turnén, men jag pallade verkligen inte. Har knappt haft tid för att sova denna veckan och det tär. Kändes skönt att ta det beslutet, om än lite konstigt efter att precis ha delat ut flitpunsch till sig själv, men jag är ändå värd det och turnén är något utöver det vanliga. Igår åkte jag in till stan och hann se lite manskör i trädgårdsföreningen innan vi satte oss under ett träd för att titta på Cortégen, tillsammans med en stor mängd människor. Efteråt bestämde jag mig för att åka hem men om jag insett vilket projekt det var hade jag nog stannat med de andra ett tag till.

Det känns väldigt skönt att det är helg och att jag är ganska ledig nu. Mina planer är att städa, shoppa och träffa kompisar. Nästa helg är det bal så jag behöver hitta nya skor, vilket antagligen inte blir så lätt. Konstigt förresten att det alltid blir så stökigt när man inte hinner vara hemma, borde vara tvärtom, men när man väl kommer hem slänger man mest bara ifrån sig allting lite huller om buller.