Hej heeej!

Idag kände jag mig lite som den man, antagligen smått socialt handikappad, som i reklamen välkomnar och ta kort på folk som anländer till tv-serien "Färjan 2" med ett ständigt upprepande: "Hej heeej, välkomna. Hej heeeej, välkomna. Hej heeej, välkomna. Hej heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej. Välkomna."

Jag började känna mig upprepande ikväll jag med. "Hej hej. Hej hej. Hej hej." De vet inte om det själva, men det gör jag. Jag har ett liknande hej som mina grannar oftast får. Minns inte vem som uppmärksammade mig på detta att det låter likadant. Det börjar lite högre och sen blir det lite mörkare: Hej hej!

Scrubs-J.D. berättade i Filip och Fredriks program att han varit i Stockholm och där lärt sig att man ska säga allting två gånger på svenska som han uppfattade det: Hej hej. Tack tack. Det spelade inte så stor roll vad man sa, bara man sa det två gånger. Var kommer mitt extra hej ifrån? Varför är det främlingar som får det av mig? Borde det inte vara mer närstående som får fler hej? Eller är det mer intimt med bara ett hej?

Som den där hejande fotografen från Färjan vill jag i alla fall inte känna mig igen.

Hej heeej då dååå.
Natti natti.

Kommentarer
Postat av: Pumlan

Underbart :)



Jag har aldrig tänkt på det där, men jag säger också ofta "hej hej". Kan ju däremot tillägga att "bye bye" även är en klassiker, precis som "ciao ciao"...

2009-05-17 @ 11:59:55
URL: http://pumlansvarld.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0