Näktergalning

Fullastad med mat efter storhandling eftersom det är tomt hemma och jag har procent-kupong (ja, lite vuxenpoäng är det väl ändå?) var jag på väg hem från jobbet. Väntar vid en hållplats på spårvagnen och en ung tjej med blå fjällräven-ryggsäck och brun pappkasse mellan armarna anländer också. Då händer det där som inte får hända. Hennes påse går sönder i botten och alla hennes varor hamnar på marken. Ketchupeffekten möter Murphy's lag.

Det är nu mänskligheten står inför några olika alternativ. Man kan stå och gotta sig åt att det inte är ens egna varor som ligger där på marken, tycka det är skönt att man slapp det själv. Man kanske till och med är skadeglad, vissa verkar ju njuta av andras olycka, vad det nu ska vara för poäng med det. Man kan låtsas som att man inte ser någonting, för vad har väl JAG med andras problem att göra? Väldigt Svensson.

Men! En annan kvinna som går förbi frågar på en gång om hon kan hjälpa till. Jag börjar fundera på om jag har nåt påsaktigt att hjälpa henne med. Erbjuder småpåsar som man tar i fruktavdelning, det är det enda jag har. Vi är de enda tre vid hållplatsen. Hon behöver ingen hjälp. Men... jag känner mig ändå bättre till mods. Spårvagnskuren blir en stund lite trevligare i vår temporära gemenskap. Myser lite med mina tankar om hopp för mänskligheten trots allt. Till och med solen tittar fram ett tag. Och en man beredde sig för att hjälpa mig trycka på knappen för att öppna dörrarna på spårvagnen när jag ska gå av med mina påsar och ryggsäck. Och de som stod och väntade på hissen öppnade dörren för mig när jag kom till huset. Det är sådana små saker som värmer.

Världen mår bra av omtanke. Jag mår bra av omtanke. Det jag tror många glömmer är att det är de små sakerna i livet som är de viktigaste. Att visa med små gester, gärna spontana, att man bryr sig om någon. Det gör jag gärna. Och jag tar gärna emot också. Att se någonting som man vet en vän skulle tycka om, och därför skaffa det till den personen. Att skriva små oväntade meddelanden (sms och mail i all ära, men det är nåt visst med papper) med trevliga budskap. Att försöka ställa upp och ta sig tid till varandra.

Le! Var glad. Gör någon glad. Det sprids. Det får en att öppna ögonen för andra positiva saker omkring sig. Tänk så många små trevliga saker jag la märke till efteråt. Och också... så var jag glad att det inte var mina påsar som gick sönder. För då vet jag inte hur jag hade kunnat komma hem alls. Det gjorde hon med den trasiga påsen med hjälp av småpåsar.

Jag gillar solskenshistorier. Happy Endings. Plötsligt händer dom.