Näktergalning

Idag glömde jag min vattenflaska hemma. I vanliga fall går jag jämt omkring med den på jobbet eller i väskan utan att dricka från den särskilt mycket. Jag tömmer ut det gamla vattnet (i blomkrukorna om jag kan) och fyller på med nytt, för den blir sällan tom. Självklart har jag varit jättetörstig idag. Varför ska det vara så? Till viss del måste det vara psykologiskt, idag handlade det kanske också liiiite om alkoholen jag drack igår, även om det inte var så mycket. När jag har min vattenflaska som snuttefilt så tänker jag inte på det, då koncentrerar jag mig istället på var den är. Det är svårt nog, särskilt när man löser raster, när dagen är slut får man gå och leta efter sin flaska i varenda kassa typ. Det enda mitt vatten konsekvent bidrar till är väl fler problem med ryggen av att bära runt på, för dricker gör jag alldeles för lite av.

Det är samma sak med badkaret. När vi bodde fyra stycken vid Heden hade vi badkar. Det badade vi inte särskilt mycket i och på andras initiativ bars det upp på vinden för att ge mer plats i det trånga badrummet. Självklart blev jag väldigt sugen på att bada då, när det inte längre gick. Jag känner dock mig själv och vet att även om det hade varit kvar hade jag nog inte badat så mycket ändå. Det är ofta så med mig, vare sig det gäller bad eller film eller kanske något annat, jag blir sugen och tänker "det ska jag göra nu" men så är det också den biten med "ska bara". Jag är väldigt bra på "ska bara". Lite väl bra. Så bra så att det skjuts på tills det är för sent. Jag behöver sällskap för att lyckas se film ordentligt, även om jag lyckas själv också ibland.

Bada badkar med sällskap låter väldigt mysigt eller trevligt i teorin, men i praktiken blir det mest trångt. Nuförtiden får man ju knappt plats själv, det är alltid någon kroppsdel som sticker ut. Att bada badkar är som Expedition Robinson, man får rösta ut en kroppsdel som inte får vara med i värmen och gemenskapen. Åkte till Jönköping med dåvarande pojkvän för att bo på hotell och bada bubbelbadkar som fanns på rummet. Vi bodde båda hemma då och ville komma bort lite. Jag var är så kass på geografi, fattade inte hur långt bort från Stockholm Jönköping faktiskt låg förrän jag såg hur lång tid tågresan skulle ta. Det som verkade så romantiskt i fantasin med bubbelbadkar var dock som sagt mest trångt, plus att där då också tillkom problemet med att lägga sig så att vattenstrålarna inte kom direkt på. Det var ett knepigt pussel. Jag röstar för större badkar!

För övrigt har jag nyligen antecknat att man tydligen blir kissnödig av att spela spel. Låt oss föra det till protokollet. Godnatt.