Näktergalning

Det bor en obstinat liten tre-åring i mig. Med en gigantisk gäspning försöker den lura i en att "jag är inte alls trött". Jag måste vara lite dum för tydligen går jag på det. Jag vill inte gå och lägga mig. Förstår inte varför jag tycker den biten är så tråkig? Jag är väldigt trött. "Nej, du behöver inte sova, det är sovmorgon imorgon!" propagerar min envisa inneboende. Jag är väldigt trött. Praktikens sista dag idag, så först var jag på förskolan 8-16, sen buss som jag somnade på och direkt till jobbet 17-22 och nu sedan jag kom hem har jag legat i min säng i två timmar och känt mig trött utan att gå och lägga mig. "Du behöver inte sova, det är sovmorgon imorgon!" Varför gör man så? Hur gammal måste man bli innan man följer kroppens signaler bättre?

Det finns andra som bor i mig också. Någonting i mig fick mig att köpa godis idag på rasten, men varför köper man (jag) så mycket? Jag äter inte så mycket eller så snabbt när det gäller godis oftast. Någonstans finns det nog en liten träningsnarkoman i mig också, men den verkar ha gått vilse. Eller så hörs den kanske bara inte bakom de högljudda självsäkra övertalarna med sina "du behöver inte sova".

Nu ska jag i alla fall sätta stopp för övertalningsförsöken och sova på riktigt! Godnatt.