Näktergalning

Jag blir verkligen inte alls gift. Vi blev serverade räksmörgåsar hos Frimurarna och först ramlade min upp och ner på brickan, sedan tappades garnityr (gurka och citron) på golvet.

Under serenaden vände jag mig till en man som av någon anledning satt själv vid ett bord så han var bakom oss. Han blev rörd och tog av sig glasögonen för att se mig ordentligt och gav mig efteråt en kram och puss på kinden. När vi gick ut frågade han vad sången hette. Kul att beröra och jag älskar serenader, de berör verkligen. Även övriga låtar gick hem hos publiken och det är mycket roligare att giga när man får bra gensvar. Vi fick applåder redan vid tongivningen innan första sången. Uppskattande publik helt enkelt. Vi fick varsin ros, precis som förra året.

När vi var på väg hem stod vi i velande cirkel och tog inte för oss särskilt mycket förutom att sjunga samma sång gång på gång som fastnat. Känner att någon tar tag i min ros och försöker bända den uppåt. Han menade på att när man har en ros nedåt så är det någon som dör.

Kände inte för att åka hem direkt och vi pratade om lite olika saker, men till slut blev det bara ett besök på McDonalds där vi sjöng lite också. Så tyst som möjligt för att inte väcka uppståndelse. En konstig rysk dam som satt vid bordet intill med sin barnvagn och bebis och ockuperade för folk som ville gå förbi började ställa frågor mitt under sången. "Sjunger ni i tv?" Kanske trodde hon vi var med i melodifestivalen, annars vet jag inte.

Ett gäng unga killar tyckte det var roligt och applåderade bland annat. När de gick slängde de till oss en femtioöring.

En mycket trevlig kväll som gärna hade kunnat vara längre.