Hulken åt måne. Lös i magen.
En pojke var ledsen idag på eftermiddagen när vi var ute på gården. Jag satt länge med honom, vid ett träd, på en bänk och till sist lade vi oss i den stora handikappgungan och tittade på himlen tills han började frysa. När gråten stillats med kramar och närhet fick jag honom på andra tankar genom att prata mycket. Till slut var han sitt vanliga glada jag igen och det var väldigt mysiga samtal.
Solen sken och det fanns nästan inga moln på himlen. Månen syntes och vi filosoferade över varför den var halv och inte rund.
- Var är den andra halvan?
- Det är någon som har ätit upp den.
- Vem då?
- Det var... Hulken.
- Han var nog hungrig. Tror du han äter andra halvan också?
- Nä, nu är han mätt.
Och det var väl tur.
Solen sken och det fanns nästan inga moln på himlen. Månen syntes och vi filosoferade över varför den var halv och inte rund.
- Var är den andra halvan?
- Det är någon som har ätit upp den.
- Vem då?
- Det var... Hulken.
- Han var nog hungrig. Tror du han äter andra halvan också?
- Nä, nu är han mätt.
Och det var väl tur.
Kommentarer
Postat av: Larsson
Jag har suttit och funderat en stund på det där lilla samtalet om månen, jag kom fram till att det roligaste är att det inte framgår vem som är Anna i diskussionen =) Du är rar du, kram!
Postat av: Larsson
Och varför skulle man bli lös i magen av ost förresten? Är hulken laktosintolerant?
Trackback
