Tankar om att sova själv och med sällskap.
Jag hade en tanke i somras. STOPPA PRESSARNA! Eh...
Tanken kom aldrig fram till internet, för det fanns inte i Stockholm då.
Jag sov över hos Christine i Nyköping. Vi delade en säng som var gissningsvis 120 cm. Det gjorde mig påmind och fick mig att börja tänka. Jag blir medveten om min kropp på ett helt annat sätt när jag sover med någon annan. När jag är själv är jag fokuserad på sömn och somnar oftast utan problem på kort tid och senast den tredje ställningen kroppen intar. När jag sover med någon annan börjar jag tänka på om kroppen slänger ut kroppsdelar mot den andra eller gör konstiga ljud. Jag lyssnar mycket mer och analyserar: Hur är andningen? Sover han/hon än? Jag fnissar flåsigt biblioteksfniss eller ler mentalt åt saker den andres kropp gör när den släpper taget.
De flesta somnar ifrån mig. Jag är rogivande säger de. Kanske är det mitt lugn som skiner igenom. Ett vanligt scenario är att jag tigger till mig lite hårpill. Sedan känner man handen bli tyngre och sakta ner. Kroppen rycker, andningen blir tung. Jag fnissar, personen vaknar. Inte sällan försöker den fortsätta i tron att jag kanske inte ska märka någonting. Hårpill är fint och kanske är det en del av det rogivande också. Välkommet är det i alla fall.
Jag somnar inte utan att jag tillåter mig själv det. Ni kommer inte hitta mig sovande med en bok över ansiktet eller framför en film, utan att jag själv bestämt det. Det hade varit bra om jag hade samma disciplin och var bättre på att faktiskt bestämma mig för att gå och lägga mig också. Om åtta timmar ska jag vara i skolan igen för en dags poesiverkstad. Det blir inte tillräckligt med skönhetssömn nånstans. De andra i min basgrupp tänker inte komma och jag är också lite sugen på att skolka. Varför ska jag vara sån där duktig flicka för?
Tanken kom aldrig fram till internet, för det fanns inte i Stockholm då.
Jag sov över hos Christine i Nyköping. Vi delade en säng som var gissningsvis 120 cm. Det gjorde mig påmind och fick mig att börja tänka. Jag blir medveten om min kropp på ett helt annat sätt när jag sover med någon annan. När jag är själv är jag fokuserad på sömn och somnar oftast utan problem på kort tid och senast den tredje ställningen kroppen intar. När jag sover med någon annan börjar jag tänka på om kroppen slänger ut kroppsdelar mot den andra eller gör konstiga ljud. Jag lyssnar mycket mer och analyserar: Hur är andningen? Sover han/hon än? Jag fnissar flåsigt biblioteksfniss eller ler mentalt åt saker den andres kropp gör när den släpper taget.
De flesta somnar ifrån mig. Jag är rogivande säger de. Kanske är det mitt lugn som skiner igenom. Ett vanligt scenario är att jag tigger till mig lite hårpill. Sedan känner man handen bli tyngre och sakta ner. Kroppen rycker, andningen blir tung. Jag fnissar, personen vaknar. Inte sällan försöker den fortsätta i tron att jag kanske inte ska märka någonting. Hårpill är fint och kanske är det en del av det rogivande också. Välkommet är det i alla fall.
Jag somnar inte utan att jag tillåter mig själv det. Ni kommer inte hitta mig sovande med en bok över ansiktet eller framför en film, utan att jag själv bestämt det. Det hade varit bra om jag hade samma disciplin och var bättre på att faktiskt bestämma mig för att gå och lägga mig också. Om åtta timmar ska jag vara i skolan igen för en dags poesiverkstad. Det blir inte tillräckligt med skönhetssömn nånstans. De andra i min basgrupp tänker inte komma och jag är också lite sugen på att skolka. Varför ska jag vara sån där duktig flicka för?
Kommentarer
Trackback
