Näktergalning

Tror det var kören som skulle bo på något slags vandrarhem och för att komma till olika rum gick man igenom andra rum och de flesta sängarna var redan ockuperade av andra. Den manliga dirigenten blev lite till sig av tanken att få sova i våningssäng, han ville sova överst. Många hade spänt upp lakan eller handduk där huvudet låg för att skyla omvärlden. Jag tror inte vi fick plats så vi skulle sova utomhus.

Gick igenom en skog. Jag skulle skära något och råkade skära några aggressiva killar. Jag fick fly och var rädd för mitt liv. Några hade åkt i förväg. Någonstans i det hela skrev jag mitt namn i sanden och vätte ut det med vatten så det försvann. Det fanns en skylt som pekade mot dit vi skulle. Vi kunde inte simma, fast det såg inte så långt ut. Eftersom det var fara för mitt liv snodde jag en segelbåt. Den var hög och ganska konstig, vinglade en hel del och var två våningar och väldigt liten. Jag kom till den genom att ta en liten roddbåt från stranden, så liten som en badbalja ungefär.

Min bror skulle följa med och han var som på sin gnälliga tid som liten. Han satt och surade på stranden med armarna i kors och ville att jag skulle hämta honom, men jag visste inte ens om jag skulle kunna segla alls, så jag kunde inte. Jag kunde höra mina föräldrar som segelbåtens ägare beklagade sig för, hur hemskt det var att stjäla en segelbåt och jag skämdes men jag hade ju inget val. Seglet satt inte fast ordentligt och liknade mer skurtrasa än segelduk. Till slut simmade han ut till mig så vi kunde börja försöka segla. Då tänkte jag att jag inte hade sjökort och eftersom jag nog var lite halvvaken genom större delen av drömmen vaknade jag där, det blev för mycket komplikationer att försöka lösa.