Näktergalning

Klockan ringer. Vill inte.
Dunen i täcket omsveper mig. Vill stanna kvar.
Sängbrottas med samvetet. Ska jag stanna eller gå?
Jag stannar. Jag stannar. Jag går.
Protesterar mot mitt eget beslut.
Rör mig långsamt genom lägenheten. Oengagerat.
Dunen ska återigen omsvepa mig.
Tanken tröstar mig.
Nu är det morgonens lugn som omsveper mig.
Staden vaknar, så även jag.