Seglade till Vilnius och blev biten av en Jack Russel.

Vid Chalmerstunneln träffade jag Malin. Visste inte att du var i Göteborg, sa jag. Hon hade träffat Anna men de hade bara nästan samma tågtid tillbaka till Stockholm. Jag tänkte vänta på spårvagnen med henne men vi tog en stor segelbåt istället. Tre Chalmerskillar följde med, Neo var den ena. Han styrde in i en smal kanal, spontant och utan att fråga. Jag blev irriterad, ser du inte hur grunt det är? Vi vet ju inte hur djup segelbåten är, påpekade jag. Och sen syntes inget vatten alls. Det är lugnt, sa Neo, det är mjuk sly. Vi kom igenom men sen blev det uppförsbacke och det var i slutet på en tunnel, med tegelstenar vid sidan av. Vi fick parkera där. Nu var vi i Vilnius. Med oss hade vi två jack russel och en lite större hund. Jag hittade inte deras koppel och det visade sig att det var olagligt med hund där. Försökte gömma de små under jackan. En kvinnlig polis såg oss och skulle förklara på tyska att vi gjorde fel. Jag spelade dum turist som inte förstod. Sedan ville jag också förklara men då hade jag avslöjat min språkbluff. Polisen gick. De andra gick iväg. Petras mamma var en av dem. Jag bar en jack russel och den tyckte det var roligt att nafsa mig på handen. Det tyckte inte jag. Medan vi var borta skulle några renskriva min bok. Nu var jag en lönnfet, medelålders, manlig författare. Boken hade jag skrivit på Pringleschips som låg sorterade i besticklådor av plast. Det såg ut som de hade tagit slut för i ett litet fack i slutet låg en annan, mindre sort. Jag förstår en del. Har nästan samma tågtid på julafton som en i klassen, såg bild på jack russel, Petras mamma förknippar jag med segling... men Vilnius? Jag vet inte ens var det ligger. Kanske bor Reda från jobbet där dock. Det har varit mycket bokprat och det fanns mycket chips till festen men hur tolkar jag ihop det? Drömmar är lustiga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0