Ett farligt äventyr i bergen.

En man, Nick, möter en häst i bergen. Han ler mycket, det är ett äventyr för honom. Nick och hästen pratar, hästen har gjort den här resan många gånger förut. "Nu kör vi!" säger Nick leende, och de rider iväg över krönet. De rider fort, för vägen är farlig, de blir beskjutna med pilar. Nick har del av en rustning och böjer sig djupt ner på hästryggen, men blir ändå träffad av pilar. En träffar i närheten av armhålan och han blöder ganska mycket. Han ser ner på hästens hals och ser att han också blöder lite från ett sår. De fortsätter rida och närmar sig nästa krön, där det inte längre är någon fara. Pilarna fortsätter komma, ska de klara sig ända fram?

Byter scen till en familj i en vit bil. Det är samma farliga berg och man kan tro att plåten skyddar mot pilarna men alla kör så fort de kan för att komma därifrån. En bil blir träffad och tappar kontrollen. Där den blir stående kommer flera bilar bakom och kör på den, även jeepar med stora hjul som kör över den helt. Mamman i den vita bilen skriker åt det hemska ödet de bevittnar. En bit längre fram ligger ett hemtrevligt hus av tjocka träbalkar och utsnidade krusiduller. Det är en handelsbod och den lantliga mannen som kör den vita bilen bestämmer att de är värda en paus och svänger av. De flesta stannar kvar i bilen, två stycken går in. De kikar runt på varorna tills kunden innan är färdig och går ut.

Handelsmannen är inte oskyldig, han är fullt insatt och de börjar prata om Nick. Det visar sig att Nick är i fara och de måste rädda honom. Alla saker i affären är inte vad de ser ut att vara, en ger ett meddelande som tyder på att handelsmannen inte är mänsklig, men det kommer inte som någon överraskning för paret från den vita bilen. Handelsmannen tar fram en röd, rund plastleksak med ett litet hål. Han trycker på den så det kommer ut luft och något ämne som gör att det börjar framträda något på det vita, stora papper som ligger på bänken framför dem. Det är detta de ska använda för att kunna bistå Nick.



Jag var sugen på att se på film igår. Är detta kroppens sätt att protestera mot att den aldrig fick någon film? Jag vet inte ens var detaljerna kommer ifrån den här gången... eller hur den här drömfilmen slutar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0