Lyssna.

När jag ber dig lyssna på mig
och du börjar ge mig goda råd,
då gör du inte det jag bad dig om.

När jag ber dig lyssna på mig
och du börjar berätta varför jag inte
borde känna som jag gör,
då trampar du på mina känslor.

När jag ber dig lyssna på mig
och du känner att du måste lösa mitt problem,
då sviker du mig, hur konstigt det än låter.

Lyssna!
Det var allt jag bad dig om – att lyssna,
inte prata eller ordna något, bara höra på mig.

Jag kan ta vara på mig,
jag är inte hjälplös;
kanske slutkörd, nedslagen och villrådig,
men inte hjälplös.

Så när du tar det som ett enkelt faktum
att jag känner det jag känner –
hur irrationell min känsla än må vara –
då kan jag sluta att försöka övertyga dig
och kan istället ta itu med att förstå
vad som ligger bakom den där känslan.
När det står klart för mig är svaren uppenbara
och jag behöver inga råd.

Irrationella känslor blir ju vettiga
när vi förstår vad som finns bakom dem.

Kanske är det därför bön fungerar för en del –
därför att Gud är tyst:
han ger oss inga råd eller försöker ordna saker;
han bara lyssnar och låter oss finna svaren själva.

Så därför ber jag dig att bara lyssna.

Och är det så att du vill tala,
vänta en minut på din tur – så ska jag lyssna på dig.

Författare okänd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0