Näktergalning

Idag har inte varit en bra dag. Den har känts rätt tung. Jag upptäckte nämligen att jag har fått löss. Kliat en del i hårbotten på sistone och jag har skämtat om det nästan, för jag trodde ju inte på det "tänk om jag har löss, höhö". And I do. Och jag har mycket hår. Bagateller kan tyckas, det går ju över. Absolut, men det känns tungt att tänka på att jag ska kamma mitt långa hår i kanske två veckor nu. Kammat igenom två gånger redan idag, med en schamponering däremellan med lusdödarmedel. Tack T för allt idag, speciellt kamning och stöd.

Max ett dygn överlever de fritt, inte längre. De hoppar eller flyger inte, så det krävs rätt nära kontakt för att kunna smitta. Jag vet inte var jag lyckats få det ifrån. Min hetaste gissning är nog spårvagnen, ett barn med löss som suttit å gnidit huvudet mot stolsryggen och sen en liten Anna med utsläppt hår, som jag typiskt nog haft mer nu på sistone, likt en Rapunzel i sitt torn med håret hängande ner på ett välkomnade sätt för besökare att klättra upp på.

 Är det inte spårvagnen måste det vara jobbet (inte så troligt) eller ena kören där det är lite häng i soffa efter repetitionen (kanske). Det är tre delkörer (120 personer) och tydligen några till som delar på den lokalen. Det är ju inte mitt fel att jag har fått löss, men det känns ändå lite smutsigt och äckligt på något sätt. Jag kan inte låta bli att likna det vid att ringa runt till före detta sexpartners när man fått någon könssjukdom. Det är dock inte alls samma sak. "Hej, jag vet inte om du minns mig, men vi åkte samma spårvagn ihop för 13 dagar sedan. Jag har en sak jag vill prata med dig om..." Nä, det funkar inte. Jag vet inte om jag ska säga något i kören. Det är ju väldigt psykologiskt. Jag kan tillägga att det kliade mer på mig när det gick löss på dagiset där jag jobbade än nu när jag har det på riktigt.

Vissa stunder idag blev jag nästan lite sugen på att bara klippa av hela rasket. Men nej! Upp till kamp! De ska dö! De ska döden dö! Önska mig lycka till. Jag har ingen lust alls att göra om den här processen igen, så jag hoppas att det inte kommer från någonstans där jag kan få det igen. Då finns det ännu större risk för sax.