Ring, ring, bara du slog en signal.

Min dator tappade bort nätverksanslutningen i söndags och Petras adapter har gått sönder. Det är rätt skönt med paus från datorn ibland, fast det är kanske bättre om man får välja det själv istället för att tvingas till det. Å andra sidan kanske man behöver ett visst tvång ibland. Jag fick i vilket fall som helst mer tid över och har nu läst färdigt min bok: Stephen King - Signal. Råkade hitta den i bokhandeln och den verkade så bra att jag kostade på mig att köpa den i storpocket för 109 kronor. Jag blev inte besviken. Man slängs genast in i dramatiken när boken börjar då en signal sänds ut genom mobiltelefoner och gör de som hör den galna och mordiska eller sinnesförvirrade, för att sedan utveckla en slags gruppmentalitet. Det liknas med en dators hårddisk som raderas. Man får följa några av de få som inte hade mobiltelefoner och klarade sig undan signalen.

"Det finns 193 miljoner mobiltelefoner bara i USA. Vem äger inte en? Stephen Kings fängslande, bloddrypande och fascinerande roman ställer inte bara frågan: Hör du mig?, den svarar också på den i allra högsta grad." (www.bokus.com)

Jag tycker det är en intressant tanke att leka med. Hur många skulle klara sig i dagens tekniköversvämmade samhälle om allt försvann och vi fick börja om från början? Vi klarade oss bra innan mikro och mobiltelefon, men har svårt att tänka oss att vara utan nu när vi har vant oss. Vissa tar bilen överallt, trots att det bara tar fem minuter att gå till affären för att köpa den där litern mjölk. Pryl efter pryl utvecklas och uppfinns för att vi ska kunna göda vår lathet och göra det enklare för oss. Det finns nog både för- och nackdelar med detta. Jag tror det är nyttigt att inte ta allting för givet. Man kanske skulle ha varit med i scouterna och lärt sig lite grundläggande nyttigheter. Alltid redo! Förutom det scoutgäng som ramlade i tunnelbanan när den började åka. Kanske kommer det en dag när man önskar att man hade vetat vad som är ätligt i skogen, hur man gör upp eld utan tändstickor och att man har med sig smör och synål i fickan som Arla rekommenderade för att tillverka en kompass. Tills den dagen kommer så stoppar jag i sladd i datorn istället för det trådlösa nätverket och håller utkik efter en bra och billig mikrovågsugn till nya lägenheten samtidigt som jag håller kontakten med min omgivning genom chatt och sms. Alternativet kanske skulle vara morse i hostande kod?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0