Kan man verkligen prata om precis vad som helst?
Finns det de som har någon de kan berätta allt för?
Det mesta kanske, men är det verkligen allt?
Jag är ganska öppen för det mesta när det gäller mig själv.
Förtroenden är dock något jag behåller för mig själv.
Även i de fall där det känns som om det vore nyttigt att berätta.
Det kan dock vara bra att förtydliga ibland att det är känsligt.
Med andra ord finns det vissa saker jag inte får berätta, pga andra.
En del saker vill man prata om med någon som är insatt.
En del saker vill man prata om med någon som står helt utanför.
En del personer har jag komplicerade relationer till, där måste jag ibland välja mina ord försiktigt.
Ibland har jag något som brinner och vill komma ut och då måste jag fundera lite.
Det är oftast ingen som känns självklar att höra av mig till då för att ventilera.
Vem är tillräckligt involverad i mitt liv för att vilja lyssna utan att tänka på bieffekter?
Jag undrar om det finns de som har en så nära relation att de kan prata om precis allt.
De som berättar förtroenden för andra för de delar allt och vet att det stannar där.
De som diskuterar färgen på sin avföring utan att skämmas.
Om det finns de som har en sån relation, är det verkligen nyttigt i så fall?
Det mesta kanske, men är det verkligen allt?
Jag är ganska öppen för det mesta när det gäller mig själv.
Förtroenden är dock något jag behåller för mig själv.
Även i de fall där det känns som om det vore nyttigt att berätta.
Det kan dock vara bra att förtydliga ibland att det är känsligt.
Med andra ord finns det vissa saker jag inte får berätta, pga andra.
En del saker vill man prata om med någon som är insatt.
En del saker vill man prata om med någon som står helt utanför.
En del personer har jag komplicerade relationer till, där måste jag ibland välja mina ord försiktigt.
Ibland har jag något som brinner och vill komma ut och då måste jag fundera lite.
Det är oftast ingen som känns självklar att höra av mig till då för att ventilera.
Vem är tillräckligt involverad i mitt liv för att vilja lyssna utan att tänka på bieffekter?
Jag undrar om det finns de som har en så nära relation att de kan prata om precis allt.
De som berättar förtroenden för andra för de delar allt och vet att det stannar där.
De som diskuterar färgen på sin avföring utan att skämmas.
Om det finns de som har en sån relation, är det verkligen nyttigt i så fall?
Kommentarer
Postat av: Therese
Jag önskar ofta att jag haft någon som jag kunde berätta ALLT för, jag tror att det skulle kännas mindre ensamt då. De gånger jag bara vill ringa någon, prata om något angeläget men inte för mitt liv kan komma på någon fastän jag har en ganska stor och bra bekantskapskrets känner jag mig väldigt ensam.
De saker som är mina att berätta kan jag ofta berätta, men ett förtroende är ett förtroende och inte mitt att föra vidare, endast att förvalta.
Jag tror att man egentligen inte alltid behöver prata om det man vill prata med någon om, i många fall tror jag att en kram och tystnad räcker mer än väl. Kram på dig!
Trackback
