Näktergalning

Jag är inte skapad för att klara av trasiga datorer tror jag.
Därför är det så dumt att mina datorer verkar gå sönder hela tiden.

Jag känner mig dum och oförstående och de har en jargong jag helt enkelt inte förstår. Jag förstår heller inte varför andraårsreklamationer ska gå genom försäljaren och det känns som om alla bara försöker skjuta problemen och ansvaret ifrån sig. Jag är inte tillräckligt påflugen för att stå på mig.

Nu har iPhan varit så snäll och söt att han ringt HP åt mig och ska skicka ett dokument att fylla i. Gå direkt till tillverkaren i alla fall. Bara det här går över och problemet försvinner blir jag glad. Det är utökad garanti på produktnummer före och efter min, men inte just den här antagligen, så vi får se hur det här går känner jag. Pappa sa dock att hårddisken inte var fastskruvad sedan förra gången den var på service, så man kan ju fundera på vad som mer sitter löst i den. Datorhögtalarna kraschade, integrerade musen lite då och då, glapp i powerknappen men framförallt: den går inte att sätta på. Den är död.

Är det kanske för att pappa kan så mycket om datorer men har dåligt tålamod och är dålig pedagog som gör att jag känner mig så otillräcklig på datorfronten? Jag vet inte, men tack iPhan utan iPhone!


För att klara sig i krig mot sjukdomar gäller det att man inte är för sjuk, man behöver vara frisk för att orka bråka med försäkringsmänniskor och man behöver vara datorutbildad för att kunna hävda sig mot datormänniskorna.

Kan vi inte bara förklara fred?