Vilken tur att mamma inte läser det här.
Jag minns hur jag länge tyckte det var så tråkigt att borsta tänderna och ljög friskt - "jovisst har jag borstat tänderna!", till och med tog lite tandkräm i munnen för att kunna uppvisa en frisk andedräkt. Jag fick inga hål ändå, det var först efter att jag hade slutat med de fasonerna. Jag minns hur jag inte hunnit borsta tänderna innan skolfotograferingen i femman och trodde att det skulle synas på bilden. Det gjorde att jag försökte le utan att visa tänderna och således ser helt idiotisk ut.
När blir man vuxen? När kommer jag kunna dricka alkohol framför mina föräldrar utan att känna skuld, även fast de inte bryr sig, och bjuder på vin till maten om man vill ha. När kommer jag kunna vara vaken till morgonen utan att känna att jag behöver smyga med det? Kommer jag någonsin bli vuxen på riktigt? Går det?
Idag är jag också trött, men jag ska borsta tänderna.
Kommer nog inte sova på ett tag till ändå.
Ska försöka att inte känna någon skam över detta.
Förresten, skvallra inte för mina föräldrar, eller Petra.
Idag har jag ätit godis.
På en onsdag.
Hi hi hii...
hur gammal är du då? för ditt språk verkar ibland ganska utvecklat :)
vuxen blir man kanske aldrig. jag är 23 nu, och tror ganska ofta att jag är vuxen eftersom jag gör precis som jag vill och fattar alla beslut själv och det ena med det andra. men en dag blir man ledsen och springer till mamma och vill bli kliad i nacken och höra att allt blir bra igen. då är man inte så stor...
Jag fyller 27 i höst, och enligt många är jag redan vuxen, och kallas kvinna. Det känns konstigt tycker jag. Vi har inte riktigt den relationen i min familj att vi pratar om särskilt djupa saker känns det som, tyvärr. Men oavsett hur man agerar kommer man nog alltid vara ens föräldrars små älsklingar, som inte växer upp.
Retade mamma med att påminna om att jag "snart" fyller 30, och att om jag ler extremt onaturligt mycket så anar man var mina skrattrynkor kring ögonen kommer finnas. Man måste känna sig gammal när ens barn blir äldre.
Tack, jag gillar språk och har läst mycket böcker i mina dagar, så man snappar väl upp lite ord här och där ;-)
Dessutom tycker jag det är väldigt skönt att mamma inte vet att jag bloggar, och läser det, för det skulle innebära ganska mycket censur, och tankar om hur det uppfattas, som jag inte har (i lika hög grad) nu.
