Näktergalning

På väg hem mitt i natten. Sitter ensam på den tomma spårvagnen, trött, sliten och allmän känsla av hej-kom-och-hjälp-mig-jag-ser-ut-som-ett-troll. Utstrålar inga sociala vibbar alls och är dessutom spiknykter. På sätet intill har jag min väska. Alla säten, förutom ett och ett halvt, är alltså lediga på spårvagnen, men var sätter sig nästa passagerare som går på? På min väska såklart.

- Hej!

Jag tittar bara, hälsar inte tillbaka och fortsätter titta ut genom fönstret. Det är en ung kille med afrikanskt påbrå. Jag vill bara komma hem, har ingen lust att prata med någon. Känner mig ändå tvungen att svara, men är väldigt kortfattad och visar inget intresse för en konversation, tittar ut genom fönstret för det mesta.

- Hur är läget?
- (mummel) Trött.
- Har du jobbat?
- Nä.
- Har du festat?
- Nä.
- Vad har du gjort då?
- Varit hemma hos en kompis.

Sekunden efter ångrar jag mig. Varför sa jag inte pojkvän istället? Det hade antagligen varit mer effektivt. Hela tiden försöker jag titta ut genom fönstret och markera att jag inte har lust att prata. Han sms:ar lite, sen börjar han prata igen. Det är inte alltid jag svarar. Känner mig lite jobbigt svensk. Till slut verkar han fatta och sätter sig på andra sidan gången, men fortsätter ändå prata, nu är han lite upprörd. Jag hör inte så mycket över spårvagnens läten, vilket jag också säger, men svarar ibland.

- Vad är det med dig? Har du bråkat med din kille? Jag vet nog. Du hör inte och du är inte på humör.
- Jag är inte på humör nä.
- Varför inte bara säga det på en gång så man förstår vinken? Du vet, man bedömer ju. Du sitter bara där, du är sådär svensk.
- Ja, det är väl ganska svenskt.

Jag kan inte låta bli att le. Han går av innan mig, verkar inte längre vara upprörd.

- Ha det bra.
- Detsamma.



Det är ganska tydligt att vi kommer från olika världar. Mitt avvisande beteende är antagligen ganska svenskt. Att han ändå inte tyckte sig förstå vinken kan förvisso ha berott på flera olika saker, som att han hade utländsk påbrå, var kille, alkoholpåverkad, uttråkad, eller något annat. Visst kunde jag ha sagt rent ut redan från början att jag inte var intresserad eller på humör, men jag tycker inte jag ska behöva göra det. Om han ändå bedömer kan han väl försöka se efter också om det finns något slags gensvar eller intresse.